Labfärg - paradiset i Photoshop

Behövs det verkligen en färgmodell till?
RGB och CMYK. Det är de två färglägena vi vanligtvis stöter på och hör talas om. De flesta av oss är riktigt bra kompisar med RGB som används av både vår digitalkamera och vår datorskärm. Vi vet att bokstäverna står för Rött, Grönt, Blått och att det handlar om ljus. Ingen färg ger svart, alla färger ger vitt.

CMYK är lite bångstyrigare. Cyan, Magenta,Gul och Svart är de färger våra skrivare använder för att skapa alla andra nyanser. På vår vanliga hemmaskrivare låter vi i regel bilden vara kvar i RGB och lämnar över konverteringsansvaret till mjukvaran. Lämnar vi in bilden till tryck kan det vara viktigt att «CMYK:a», men många av oss låter tryckeriet ta hand om den saken också.

Många tycker att det här med färghantering är ett väldigt krångligt kapitel. Det är inte helt lätt att hålla reda på alla begrepp i samband med olika färgmodeller och de flesta av oss smiter gärna undan så mycket vi kan. I skenet av det kan man verkligen fråga sig om det är nödvändigt att blanda in ytterligare en färgmodell? Det är det. Vänta och se.

Lab-lägets abc
Först det viktigaste: För att hitta portalen och nå den vackra Lab-världen väljer du Bild > Läge > Lab-färg (image > mode > lab color). Ingenting händer med din bild när du byter färgmodell, men många möjligheter öppnat sig. Men innan vi börja gotta oss i det ska vi ägna ett ögonblick åt att reda ut vad Lab egentligen är. Namnet Lab syftar på färgmodellens tre kanaler - L, a och b.

- L står för luminosity eller lightness och innehåller bildens ljusinformation. Skuggor, ljus och kontrast avgörs alltså helt och hållet av L-kanalen.

- A och B är färgkanaler. Så fort du vill göra en färgkorrigering arbetar du med dessa två kanaler.

Denna uppdelning i ljus och färg är en av anledningarna till att Lab-läget är så oerhört kraftfullt. I RGB innehåller alla kanaler både ljus- och färginformation. Utan specialtricks kan du alltså aldrig justera ljuset i en RGB-bild utan att i någon grad också påverka färgerna. Ökar du exempelvis kontrasten kommer färgerna att bli mer mättade. Ökar du skärpan förstärks färgbruset. Byter du ut en färg flyter nyanser samman.

Så fungerar kanalerna
Genom att jämföra kanalerna i RGB- och Lab-läge för en och samma bild kan du skapa dig en uppfattning och hur allting hänger ihop.

RGB
I RGB-kanalerna avgör ljusheten hur mycket av färgen som är närvarande. Tittar du på de cerise-färgade blommorna ser du till exempel att de är väldigt ljusa i den röda kanalen vilket alltså antyder att de innehåller mycket rött. På samma sätt är bladen ljusast i den gröna kanalen och himlen ljusast i den blå kanalen. Det omvända är förstås också sant. Att bladen är väldigt mörka i den blå kanalen talar om för dig att de innehåller mycket lite blått. Inga konstigheter så långt.

LAB
I Lab-läget är saker och ting annorlunda. L-kanalen är inte så svår att greppa. Den innehåller ju bildens ljusinformation och att den ser ut som någon slags gråskaleversion av bilden känns rimligt. Men titta på de båda färgkanalerna! Det är sannerligen inte lätt att intuitivt förstå vad som pågår där. En kontrastlös, grå massa med till synes slumpartade tonskillnader. Och vad betyder det egentligen att blomman är extra ljus i a-kanalen? Att den innehåller mer a-färg? För att förstå de här bitarna måste du känna till hur a- och b-kanalen egentligen arbetar. Det är framförallt två saker du behöver känna till:

1. Förortsgrå är noll i Lab
Ett svart område i en RGB-kanal är detsamma som ingen färg. I Lab-läge är det istället mittpunkten mellan svart och vitt, alltså 50% grått, som inte ger någon färg. En svartvit bild kommer alltså att ha helt genomgråa färgkanaler i lab-läge.

2. Färgskalorna i Lab är grön-magenta och blå-gul
Om grått nu är medelpunkten kan man fårga sig vad som händer när du rör dig bort ifrån det gråa i olika riktningar. Så här ligger det till:

- a-kanalen: Mörkare än grått ger mer grönt, ljusare än grått ger mer magenta

- b-kanalen: Mörkare än grått ger mer blått, ljusare än grått ger mer gult

Verifera gärna genom att återvända till blombilden och studera a- och b-kanalen.

Färgskalorna grön-magenta och blå-gul kanske du känner igen om du är vad vid att arbeta i Adobe Camera Raw. De två reglagen du justerar vitbalansen med har just de skalorna.

Varför så kontrastlöst?
När du nu vet att jämngrått ger färglösa bilder kommer det riktigt intressanta. Hur kan det komma sig att färgkanalerna i vår exempelbild med blomman är så gråa? Bilden är ju väldigt färggrann. Till exempel är det svårt att tänka sig någon starkare magentanyans än den blommorna har, vilket ju borde innebära att a-kanalens ska vara kritvit i de partierna. Istället har den en lätt ljusgrå nyans. Varför?

Anledningen är att Lab-färgrymden innehåller så fruktansvärt många färger. Varenda nyans som det mänskliga ögat kan uppfatta till att börja med, men det stannar inte där. I Lab-läge finns till och med imaginära färger - färger som inte kan existera i den verkliga världen! Svårsmält, jag vet. Vi hinner inte beröra de imaginära färgerna särskilt mycket i den här artikeln, men vi kan alltså konstatera att det finns väldigt mycket utrymme att förstärka färger i Lab-läge. Och det är just där Lab firar sina största triumfer. När du behärskar korrigeringsverktygen kan du åstadkomma vackrare färger i dina bilder än någonsin förut.

Du mellanlandar bara i Lab
Lab är bara ett mellanläge. Det finns ingen utenhet som gillar Lab på samma sätt som skrivare gillar CMYK. Du måste hoppa in i Lab för att komma åt godsakerna och hoppa ut när du är klar. Du hoppar alltså på tåget i den trista förorten RGB, gör ett välbehövligt stopp i det underbara sagolandet LAB, och reser sedan vidare mot slutstationen CMYK (eller RGB igen om du lämnar över CMYKbiten åt andra).

Sammanfattning:
- Lab separerar bildens ljus och färginformation.

- Lab-rymden innehåller alla färger som människan kan se och fler därtill.

- Medelgrå färgkanal är detsamma som avsaknad av färg. Mörkt och ljust ger olika färgförskjutningar.

- Skalorna i färgkanalerna är: a: Grön-magenta; b: Blå-gul.

- Lab-läget besöker du bara tillfälligt för att göra sepcifika åtgärder.

Rätt typ av bild
Innan vi kommer in på det praktiska måste vi reda ut vilka typer av bilder som egentligen passar för grundtekniker. Det finns framförallt tre kriterier som bör vara uppfyllda:

- Bilden bör inte redan ha väldigt mättade och klara färger

- Bilden bör inte ha något färgstick

- Bilden bör inte ha fått skärpan ökad

- Bilder som stämmer in på detta kommer
att passa perfekt.

Färg
Det finns en grundteknik för att ta fram alla vackra färger i Lab, en teknik som fungerar fantastiskt bra på en viss typ av bilder. Den är enkel och ser i stort sett likadan ut varje gång. Allt du behöver göra är att, likt en positiv-apa, veva på rätt spakar.

Grundteknikerna

Steg för steg:
1. Gå in i Lab-läge genom att välja Bild > Läge > Lab-färg (image > mode > lab color).

2. Välj Bild > Justeringar > Kurvor (image > adjustments > curves) eller tryck "Ctrl+M" på tangentbordet.

3. I kanalmenyn byter du sedan till den första färgkanalen a.

4. Dra in bägge ändpunkterna ett antal rutor. Ju mer du drar in, desto starkare blir färgerna. (Håll ner "Alt" och klicka i kurvfönstret för att göra rutmönstret finmaskigare).

5. Byt kanal till b och gör exakt samma justering.

Processen ser som sagt likadan ut varje gång. Om du behärskar Photoshopmakron kan du till och med skapa ett makro som gör allting åt dig.

Det grundtekniken gör är att öka kontrasten i färgkanalerna. På så sätt puttar du alltså alla toner bort från medelgrått - det ljusa blir ljusare, det mörka blir mörkare. Som du vet vid det här laget ger detta mer färg i Lab-läget. Eftersom du gör allting symmetrisk krämar du bara på de befintliga färgerna, utan att förskjuta någon nyans.

Obligatorisk fråga: Kan man inte åstadkomma samma sak genom att öka mättnaden i RGB-läge?

Ingalunda. För det första kan du mätta färgerna rejält i Lab utan att förstöra kontrasten. Minns att färg och ljus är separerade i Lab-läge. När du ökar mättnaden i RGB kommer vissa toner att bryta ihop och förstöras.

En annan fördel med Lab-läget är att antalet möjliga nyanser är så många. När du ökar kontrasten i färgkanalerna drar du isär närliggande gråtoner och får på så vis fram nyanser som annars flyter ihop. Föreställ dig till exempel en skogssvamp som uppvisar kartong-kakao-kokosnötsbrunt och kartongoboypulver- kokosnötsbrunt. När du ökar mättnaden i RGB kommer det att bli en och samma brun. Men i Lab separerar du nyanserna och får fram mer av mångfalden.

Obligatorisk fråga 2: Ska man inte öka kontrasten med en mjuk S-kurva? När man drar in ändpunkterna på det där sättet riskerar man väl att klippa vissa färger?

Ingalunda. Minns att Lab-rymden innehåller färger som är mättade bortom mänsklig fattningsförmåga. De färgerna som «klipps» kan vara enhörningsrosa och neutronstjärnegrönt. Ingen fara på taket alltså. Vill du vara på den säkra sidan tittar du på histogrammet i kurvfönstret och försäkrar dig om att du inte drar in ändpunkterna så långt att histogrammet påverkas.

Det ska dock påpekas att du behöver ha god marginal till histogrammet. Datorskärmen visar ju fortfarande RGB-färger så det kan hända att resultatet inte blir så bra som det «egentligen» är inuti Lab-världen. Det är bland annat därför det är viktigt att bilden du använder uppfyller de tre grundkriterier vi talade om tidigare.

Nu har du förhoppningsvis skaffat dig en vag uppfattning om hur saker och ting hänger ihop i Lab-världen. Dags att se hur du praktiskt kan använda den kunskapen för att åstadkomma saker. Till och med «beautiful things» som den gamla Tutankhamun-upptäckaren Howard Carter hade sagt.

Kontrast
Du har nu en grundteknik för att öka färgerna i Lab-läge. När du istället arbetar med kontrast är tekniken mer traditionell. (Steg-försteg- beskrivningen nedan förutsätter att du är kvar i kurvförnstret du använde för att förstärka färgerna).

Steg för steg:
1. Byt kanal till L, alltså ljushetskanalen.

2. Gå in i bilden och klicka och dra över de partier du vill öka kontrasten i. En punkt rör sig längs kurvan och talar om vilka toner du berör. Lägg på minnet vilken bit av kurvan som tonerna ockuperar.

Avancerade tekniker

Minska färgbrus
En vanlig teknik för att minska färgbruset i en digital bild är att söka efter kanalerna som innehåller mest brus och lägga på lite lätt oskärpa. Problemet är förstås att det även gör att bildens konturer blir lidande om du arbetar i RGB. Men i Lab är ju färg och ljus åtskilda! Där kan du alltså ta hand om färgbruset i lugn och ro utan att påverka ljus och kontrast.

Växla alltså över till Lab-läge och minska bruset i a- och b-kanalerna. Det gäller att ta i lagom mycket så att inte färgerna börjar «blöda in» i fel områden. Av den anledningen bör du undvika gaussisk oskärpa. Pröva istället Filter > Brus > Damm&repor (filter > noise > dust&scratches) eller Filter > Oskärpa > Ytoskärpa (filter > blur > surface blur).

Korrigera färgstick
För att grundtekniken för färg ska fungera måste du ju arbeta med en bild som inte har något färgstick från början. Anledningen är förstås att även färgsticket förstärks när du krämar på färgerna i Lab-läget. Men det gällde bara grundtekniken. Givetvis kan du också korrigera ett färgstick inuti Lab om du vill. Allting handlar om att göra kurvan lite lätt osymmetrisk.

För att korrigera det blå färgsticket i Lab måste du flytta in b-kanalens övre ändpunkt mer än den undre. Minns att skalan hos b-kanalen var mörkt = blått, ljust = gult. Genom att flytta in den övre ändpunkten som befinner sig i det gula området extra mycket, förskjuter du kurvan till vänster om centrumpunkten och gör på så vis toner ljusare. Det innebär alltså att du minskar blått, eller tillför gult om du föredrar att se det så. A-kanalens kurva behandlar du som vanligt eftersom det inte finns några problem med magenta-gröna toner.

Det fantastiska med färgkorrigeringar i Lab är att de kan behålla färger som inte tillhör sticket. Titta på den blå sandlådan i vår exempelbild. Hade du exempelvis använt färgbalansverktyget i RGB hade ju allt blått blivit mer gult. Detsamma gäller i någon mån vitbalanskorrigeringar i Camera Raw. Men i Lab har den blå färgen på sandlådan till och med förstärkts en aning. Lab har dessutom förstått att den blå reflexionen runt sandlådan ska vara kvar medan alla andra blå skuggor ska bort! Magi!

Byt färg
När du nu vet att Lab är så duktig på att hantera färg kommer det knappast som någon överraskning att grova färgförändringar också blir bättre i Lab-läget. I vårt exempel har vi helt enkelt inverterat a-kanalen för att växla magenta mot grönt och få en omogen jordgubbe som resultat. En sådan här kraftig förändring av färgen kan vara omöjlig att åstadkomma i RGB utan att nyanser flyter samman och toner förstörs.

Och det bara fortsätter…

Tidningsutrymmet må vara slut, men fördelarna med Labläget är oändliga. Några avslutande snabbexempel på fler saker där Lab slår RGB på nosen:

- Om du vill ta fram detaljer i skuggpartier med hjälp av Justeringen Skugga/Högdager (highlights/shadows) är Lab ett mycket bättre alternativ än RGB. Jobba i L-kanalen.

- Om du är van vid att använda olika kanaler för att bygga ihop komplexa lagermasker får du ofta bra utgångsmaterial i Lab-läge.

- Avancerad retuschering, särskilt där starka färger är inblandade, ger ett bättre resultat i Lab.

- Att ljusa upp färger rejält utan att de fräter ut är mycket lättare i Lab.

I den här artikeln hann vi bara glänta på dörren till Narnia. Vill du lära dig precis allt som finns att veta om Labläget (och lite till) kan du läsa Dan Margulis utmärkta bok «Photoshop Lab Color - The Canyon Conundrum and Other Adventures in the Most Powerful Colorspace».