Kamera & Bild testar

Nikon 1 J5 – snyggare och proffsigare

Kameran levererar fina, naturtrogna bilder direkt ur kameran. Det finns dock diverse kreativa filter om man är sugen på sådant. rn1/125u2009S, F5,6, ISO800, 35u2009MM
Tack vare sin storlek och tysthet fungerar J5 perfekt som gatukamera. Kombinerad med ett pannkaksobjektiv blir den ännu smidigare.rn1/400u2009S, F/3,5, ISOu2009160, 27u2009MM
Den nya sensorn och tekniken kring den har förbättrat både det dynamiska omfånget och brushanteringen.rn1/30u2009S, F5,6, ISOu20096400, 79u2009MM

TEST: I och med lanseringen av nya J5 går Nikon J-serien upp en nivå i hierarkin. Den ersätter inte V-serien, men närmar sig den rent tekniskt. Men frågan är om Nikon har konkurrerat ut sig själva?

Nikons 1-serie finns i tre olika nivåer, V, J och S (det finns ju även en specialare i AW 1 som är vattentät), där V är den fräsigaste, J är enklare och S är ännu simplare. V riktar sig mer mot den avancerade fotografen som vill ha ett smidigt alternativ till sin systemkamera, J pekar på den publik som vill ha en något enklare kamera och S tar sikte på de alla färskaste i fotosvängen.

Men med nya J5 så blir det en liten förskjutning av J-serien uppåt i hierarkin. V-serien leder fortfarande ligan vad gäller hur avancerade användare man vänder sig mot, men J5 har närmat sig med de förändringar som skett sedan föregångaren. Hela konceptet är snabbhet, smidighet och funktion för en större grupp än tidigare.

Uppdaterad både inuti och utanpå

Nyheterna i J5 ligger både på det estetiska planet och det rent funktionella. Borta är den lite mer futuristiska, och törs man säga elegantare, designen hos J4 och bakåt. Nu är det yttre snarare mer praktiskt. Ett handgrepp har fått ta plats på framsidan och ett tumstöd återfinns på baksidan. Det här är två saker som höjer ergonomin rejält och gör kameran mycket trevlig att hantera.

Greppet ger också kameran ett litet seriösare intryck, något som adderar till den känslan är programratten som likt tidigare sitter på kamerans ovansida, men nu har flera lägen. Den gör att det är betydligt snabbare att välja hur du vill fotografera, något som den lite mer avancerade användaren garanterat uppskattar. Kameran har även en programmerbar Fn-knapp på framsidan som man lätt kommer åt med, i mitt fall, ringfingret när man greppar kameran.

På insidan har det också skett stora förändringar. Sensorn är ny, och med sina 20,8 megapixlar är den också mer högupplöst än till exempel V3. Om elektroniken kring sensorn har fått en liknande uppgradering som den fått i bland annat D5500 så bör man kunna förvänta sig en märkbar förbättring vad gäller brus och dynamiskt omfång.

Förutom sensorn har Nikon även bytt ut processorn, den senaste varianten man stoppat in i J5 kallas för Expeed 5A och förutom att den så klart snabbar upp allting så ska den även förbruka mindre el. Det gör att man enligt Nikon får ut runt 300 bilder ur ett fulladdat batteri. Hastigheten är något som Nikon satsat mycket på och gärna lyfter fram med J5, den finns där mycket tack vare den nya processorn.

Snabb som ögat

Som nämnts i ovanstående stycke så är hastigheten något som Nikon fokuserat på och vad gäller fokuseringen så tycker jag att de har lyckats riktigt bra. I dagsljus känns det som att skärpan sitter så fort du trycker ner knappen. På de lite längre brännvidderna går det aningen långsammare, men det är nog att förvänta. Detta när det gäller enpunktsfokusering, när man börjar blanda in ansiktsigenkänning går farten ner något. Det finns givetvis även en motivföljande autofokus i kameran och även den är riktigt bra. Oftast känns det som om fokuspunkten sitter som limmad på motivet. Det skiljer sig så klart i olika miljöer men min uppfattning är i alla fall att den följer duktigt. Se till bara att inte göra samma frustrerande misstag jag gjorde till en början, nämligen att välja motivföljande autofokus med inte ändra till AF-S. Då kommer kameran att följa ditt motiv fram till dess att du trycker ner avtryckaren halvvägs, då låser den. Klantigt visserligen, men det är ändå något som går att göra vilket får kameran att verka puckad, det är den alltså inte.

Ska man gnälla något på fokuseringen så är det att den har ett litet vasst knorrande ljud, när den arbetar. Det ljudet kommer inte från kameran utan från objektivet.

När man pratar om fart så är det ofrånkomligt att seriebildstagningen kommer på tal. I Nikon J5 kan man putta upp den till 60 bilder i sekunden, men då är det inte under speciellt lång tid. Inte heller när man använder sig av 20 bilder i sekunden får man njuta av det i speciellt långa stunder. Det beror så klart på att det är stora mängder data som ska hanteras på kort tid, och Expeed 5A må vara snabb, men riktigt så snabb är den inte.

Seriebildstagning eller film

När man tittar på Nikon 1 J5 så ser man en liten logga där det står »4K movie«, det indikerar att kameran kan spela in film i 4K-
format. Måhända är det kanske ett litet saltat påstående, kameran kan visserligen filma i 4K men bara med 15 bilder per sekund – vilket inte riktigt är så mycket att hurra för i filmsammanhang. Kameran kan däremot filma i vanlig full-HD eller lägre upplösningar om man så vill. Upp till 60 bilder per sekund i 1080, vilket är trevligt för alla som tycker att det är roligt att filma.

En annan grej som är bra, som visserligen börjar bli standard nu, är att det går att styra exponeringen manuellt i filmläget. Man måste visserligen knappa runt lite för att ställa in det manuella läget då standard är en automatisk exponering med enkla justeringar, visserligen väldigt smidiga för den som inte har så stor koll på de tekniska aspekterna. Den vinklingsbara skärmen gör också att kameran blir enklare att filma med.

Avtryckarkonstigheter

En a de saker som jag direkt lade märke till när jag började fotografera med J5 var att när man tog en bild så bröts inte signalen till skärmen förrän jag släppte upp knappen. I vanliga fall brukar ju sökaren bli svart i samma ögonblick som man trycker ned avtryckaren.

Det brukar vara ett enkelt sätt att se om kameran faktiskt tagit en bild om man stänger av slutarljudet (vilket jag oftast gör). Men det funkade inte med J5, därför får man ingen indikation på att bilden tagits vilket kändes lite konstigt till en början. Men efter att jag slagit på slutarljudet igen, så var det inga konstigheter. Då framgick det tydligt när bilden togs.

För att kontrollera att det inte bara var jag som störde mig på det så lämnade jag över kameran till en kollega som upplevde samma sak. Men som sagt, kan man leva med slutarljudet, är det ett ickeproblem. Och slutarljudet är inte så farligt faktiskt.

Exemplarisk trådlöshet

Nikon har, sedan något år tillbaka, lyckats bra med sina trådlösa kopplingar mellan kameror och mobila enheter. J5 är inget undantag. Nikons produktchef Björn Nordgren brukar säga att det viktiga är inte att man har wifi, utan vad man kan göra med den och vad det innebär. Han har en poäng där.

Med Nikons wifi kan du både styra kameran och föra över bilder. Den är framför allt exemplariskt enkel att koppla upp. J5 har en stor tydlig knapp med en nätverkssymbol, trycker man på den startar man det trådlösa läget. Starta appen i telefonen, koppla ihop och sen är det klart. När man har wifi så kan du snabbt lägga upp dina bilder på nätet via olika sociala medier, du kan också maila dem till dina kamrater eller något annat.

Vägen från kamera till världen blir allt kortare, och det är det som är det viktiga eftersom många vill dela med sig av sina bilder och därför använder en mobilkamera istället. Med en J5 får du betydligt fler möjligheter än med din mobilkamera och det går nästan lika fort att dela bilderna. J5 har även NFC för den som gillar det.

Bildkvalitet

Våra tester visar att kameran har tagit ett fint steg framåt i och med den nya sensorn. Det är främst inte egenskaperna på höga ISO som förbättrats utan det dynamiska omfånget. Den är faktiskt ett helt steg bättre än storebror V3, så man kan ju hålla tummarna för en V4 med den här sensorn om man tycker att J5 är en för enkel kamera.

När man filmar i 4K bekärs bilden något och man får en skenbar brännviddsförlängning med 1,45x vilket kan vara värt att tänka på. Bildkvaliteten vid filmning är bra, inte exceptionell åt något håll, men godkänd.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan man säga att Nikon J5 är en riktigt trevlig liten kamera. Storleken gör att den enkelt går ner i fickan och kombinerar man den med något av de mindre, fasta objektiven blir det en riktigt schysst kamera för gatufoto eller när helst du vill ha med en liten kamera med många funktioner. Storleksmässigt påminner den om Sonys RX100 III, men här får du möjlighet att byta objektiv.

Och hur var det nu, konkurrerar den ut sin egen storebror V3? Nej, det gör den inte, även om bildkvaliteten är bättre. V3 har fler funktioner och är lite mer avancerad. Så den har fortfarande sin plats.

En sak som jag känner att jag måste nämna även om det är väldigt fånigt, den medföljande kameraremmen är jättelång. Men den påverkar inte kamerans annars väldigt positiva intryck.