Bröllopsfotografen måste ha dubbla personligheter
Nu är sommaren här och kyrkorna är fullbokade med vigslar. Som hobby- eller yrkesfotograf är det oundvikligt att förr eller senare få frågan om att fotografera ett bröllop. För många är det ett skräckfyllt uppdrag som det tyvärr inte går att säga nej till när släkt eller vänner frågar, trots att rutinen och skickligheten finns där.
Andra tackar gladeligen ja fast de borde inse sina begränsningar.
(29 st)
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
På plats den 19 juni. Läs reportaget från det kungliga bröllopet i nummer 7-2010.
Jag har fotograferat fler bröllop än jag kan lägga på minnet genom åren, ändå har jag väldigt blandade känslor inför att ta bröllopsuppdrag. Givetvis fotograferar jag när mina vänner ber mig, men där går gränsen just nu.
Under senare tid har jag funderat över varför jag känner så. Det är knappast så att jag gjort dåligt ifrån mig, snarare tvärtom. Det har hänt att vänner anlitat en »riktig porträttfotograf«, men sedan bara haft mina bilder framme för att de känns mer levande och äkta.
Så vad är då problemet?
Jo, idag är bröllopsfotografering en blandning av två helt olika fotografiska förhållningssätt. Förberedelser och vigselakt ska dokumenteras med fotografen som en observatör. Ett klassiskt fotoreportage helt enkelt.
Den här biten gillar jag. Ögonblicksbilder är min grej och jag klickar på som bara den. Sen åker jag på baksmällan att redigera alla dessa ögonblick. När jag fotograferar åt vänner må det vara hänt, eftersom bilderna ändå är min bröllopsgåva, men som uppdrag tar jag fast pris och då är det inte så kul när timmarna rinner i väg.
Det här går nog att få styr på. Jag får lägga band på mig.
Värre är att ett bröllopsuppdrag också innebär att det ska tas en mängd arrangerade bild-
er som ska sättas på väggen och ges bort till äldre släktingar. Att regissera bilder är inte min grej, jag tycker inte det är så kul. Numer informerar jag alla brudpar om att jag inte har någon värst romantisk bildstil utan tar klassiska uppställningar när de officiella bröllopsbilderna ska tas. Det finns ju andra fotografer som excellerar med en bred palett av poseringar.
Jag tycker att det är viktigt att såväl bröllopsfotografer som brudpar förstår att en fotograf sällan är bra på både ögonblick och arrangerade bilder. Det är ett fotografiskt förhållningssätt och en bildstil som erbjuds.
I nummer 7-2010 skriver vi om en bröllopsfotografering som redan är svensk fotohistoria. Naturligtvis handlar det om kronprinsessbröllopet där vi var på plats för att följa fotografernas arbete. Scanpix var officiell bildbyrå och deras fotograf Jonas Ekströmer fick ta de officiella uppställda bilderna. Vid kungabröllopet 1976 var det Lennart Nilsson som fick hedersuppdraget. Vid båda tillfällena har säkert hovets beställning varit att uppställningarna ska ske enligt alla konstens regler. Och romantiskt ljus och kreativa bildlösningar har knappast varit önskat.
På detta sätt skiljer sig Victoria och Daniels förlovningsbilder, som tagits av modefotografen Mikael Jansson, från bröllopsbilderna. Förlovningsbilderna bjuder på snyggt ljus och filmstjärnelook.
Jag hoppas att du får en bra fotosommar, oavsett om du fotar bröllop eller ligger på alla fyra i det gröna under sommaren.
Magnus Fröderberg, chefredaktör
Kommentarer
22 kommentarer
"gisslan". Det här var hans bröllopsgåva till oss men nu vet vi inte hur vi ska få loss bilderna...