Nyhet

Prisvärd bildmaskin i plastigt skal

Lite taffligt designad kanske, men kommer du bara förbi det så ger V70 mycket kamera för pengarna. Och bildkvaliteten är riktigt bra.

Publicerad

Är du en prestigelös pixel- jägare som håller hårt i plånboken? Då ska du stanna upp en stund och titta på Samsung Digimax V70. Den har samma fina sjumegapixelssensor som betydligt dyrare kameror, till exempel Canon G6 och Sony V3, men ett betydligt lägre pris.

För en bit under 4 000 kronor får du förutom många pixlar en vridbar tvåtumsskärm, tre gångers optisk zoom, lång videoinspelning, riktig makro och tiogångerszoom. Dessutom har Samsung V70 fem gångers digital zoom, men det är ju mest försäljningssnack.

Digitalzoom är bara ett sätt att beskära bilden på redan i kameran. Med många pixlar kan du skära bort mycket i bilden och ändå få tillräckligt med kvalitet för att skriva ut en mindre bild. Men detta kan du lika bra göra själv i datorn.

Zoomobjektivet är märkt Schneider-Kreuzach, som är en välkänd tillverkare av kvalitetsobjektiv. Andra tillverkare säljer kameror med objektiv märkta Leica och Carl Zeiss som också tillhör de finaste märkena. I vilken utsträckning detta egentligen påverkar kvaliteten på objektiven är svårt att säga. Att säljarna i fotobutikerna använder märkningen som argument är däremot helt klart.

128 megabyte på köpet

På papperet ger Samsung V70 alltså mycket för pengarna. Räknar man dessutom med att Samsung skickar med ett 128-megabytes Sandisk SD-kort och en trevlig väska tillsammans med kameran blir kalkylen ännu mer till Samsungs fördel. De flesta tillverkare lägger ofta bara med ett 16-megabytes minneskort som högst räcker till några testbilder efter inköp.

Men hur kan då Samsung vara så mycket billigare än konkurrenterna när det är samma sensor och liknande optik? En förklaring kan vara att Samsung är ett svagare varumärke på kameramarknaden och därför inte kan ta betalt för sitt namn. En annan förklaring kan vara att Samsung inte lagt lika mycket pengar på utveckling och gjort ett billigare hus - här skiljer nämligen sig Samsung V70 från konkurrenterna.

Samsung har tidigare fått kritik för sina kamerahus och jag kan hålla med om att V70-huset inte håller samma klass om konkurrenterna, men priset är också lägre.

Ergonomiska missar

Större delen av huset är gjort i ett plastmaterial som känns tunt och som snabbt blir slitet. Kamerans silverfärg går över i grått. En frontplatta och del av ovansidan är gjord av metall och bidrar till ett mer exklusivt utseende. Kameran känns varken rejäl eller vek i handen.

Problemen för Samsung V70 ligger i utformningen av kameran. Det är faktiskt så att jag undrar om ingenjörerna på Samsung verkligen fotograferar med kamerorna. Det finns flera missar i utformning och placering av knapparna. En del fotografer kan säkert bli otroligt irriterade medan andra anpassar sig.

Den största missen är att det inte finns en ordentlig plats för tummen. Otaliga gånger lyckades jag trycka på menyknappens mikrofonfunktion med följden att kameran började spela in ljud vilket tar utrymme på minneskortet. Andra gånger lyckades jag aktivera andra funktioner på menyknappen som självutlösaren eller makroläget.

Vissa knappar är inte bara illa placerade utan omärkta eller ologiska. En vippratt vid avtryckaren är inte till för zoomning som man kan tro utan för att ställa in skärpan manuellt. Flera av knapparna är mycket små och det är svårt att se vad det står på dem. De avancerade funktionerna återfinns under en knapp som är märkt "S", vilket inte heller är en helt uppenbar beteckning. På/av-knappen är också liten och pillig men då är det i alla fall svårt att sätta på kameran oavsiktligt och tömma batteriet. Blixten sitter där man håller handen och skyms lätt av fingrarna.

Mer trevliga och begripliga är menyerna. Det är lätt att ändra inställningarna och allt är logiskt och tilltalande. Jag saknar dock möjligheten att ställa in raw-format. Att fotografera i tiff-format ger visserligen inga kvalitetsförluster såsom jpg kan ge, men filerna blir enormt stora och fyller snabbt minneskortet. Tiff ger inte heller samma justeringsmöjligheter i efterhand som raw där man till exempel kan ställa in vitbalansen och få ut filer i 16-bitar till den som vill arbeta mycket i Photoshop.

Mycket kamera för pengarna

Allt fler kameror saknar i dag optiskt sökare, men inte Samsung V70. Fördelen med en optisk sökare är att man kan skönja motivet i nästan kolmörker medan en elektronisk sökare blir helt svart. På Samsung V70 går det att vrida in skärmen och skydda den när den optiska används eller kameran förvaras. Samsungs skärm är en trevlig bekantskap. Den har god upplösning och en skarp och lagom kontrastrik bild. Vid manuell fokusering är det lätt att ställa in skärpan med skärmens hjälp.

Så här långt kan vi alltså konstatera att Samsung V70 är en attraktiv produkt med sina funktioner och sitt låga pris, medan användarvänligheten är under genomsnittet. Frågan är då om bildkvaliteten kan förlåta bristerna i handhavande.

Svaret på frågan är att bildkvaliteten är riktigt bra. Skärpan är bra och distorsionen är under kontroll, alltså hur böjda raka linjer blir. Exponeringen klarar även svåra motiv. Mest imponerande är den automatiska vitbalanseringen som klarar att ge helt rena bilder i glödlampsljus.

Brusnivån är som vi sett i andra kameror med samma sensor, exempelvis Sony V3, fullt acceptabel även på ISO 400, och Samsung hade gärna fått bjuda på ISO 800 också, vilket Sony gör i V3:an.

Slutsatsen blir att Samsung Digimax V70 är en intressant kamera för dig som vill ha mycket kvalitet utan att betala mer än nödvändigt. Jag tycker att de praktiska bristerna väger lätt i förhållande till det låga priset. Bilderna blir riktigt bra och det är det som räknas, åtminstone för mig.