TEST: Billig Eos 1000D räcker långt

Det var i oktober 1990 som Canon introducerade Eos 1000 som skulle bli en stor succeé. Kameran var liten, lätt och väldigt billig. För många blev den steget från manuell fokus till autofokus och under 90-talet guppade många Eos 1000 på folkets magar.

Canon har en historia av av släppa unikt billiga kameror som blir riktiga folk-kameror. Det skedde 1976 med Canon AE-1 och så sent som 2003 med Eos 300d som tog ned systemkamerorna till en nivå där vanligt folk hade råd.

Men sedan dess har Canon tappat greppen om lågprismarknaden för systemkameror. Och inte bara det, de har tappat greppet om hela marknaden för systemkameror. Så nu måste Canon satsa.

Bättre skärm än 450D
Canon Eos 1000d är alltså tänkt att konkurrera med konkurrenternas billigaste systemkameror och är prissatt 1500 kronor under sin storebror Eos 450d. I grunden är kamerahuset likadant men Canon har strippat Eos 450d på gummiklädseln, och programratten är i plast istället för metall.

Skärmen har krympt från 3 tum till 2,5 tum. Det gör inte så mycket eftersom upplösningen är samma med 230 000 bildpunkter. Skärmen i 450d är inte bra och upplevs som oskarp och har för hög kontrast. Skärmen på Eos 1000d upplevs som skarpare och ger en mer rättvis bild av hur bildfilen är.

Eos 400d fick leva kvar en tid efter introduktionen av Eos 450d som lågpriskamera men ersätts nu av 1000d. Skärmen hos 1000d är lika stor som på 400d men är 40 procent ljusstarkare och har något större betraktningsvinkel.

Jämfört med Eos 400d har det tillkommit skärmsökare och en autofokus som täcker större delen av bildytan. Antalet fokuspunkter är dock lägre än både 400d och 450d med 7 punkter mot 9.

Liksom Eos 450d har Eos 1000d en funktion som kallas autojustering av bilden. Det innebär att kameran själv ställer vit- och svartpunkt i bilden ungefär som autonivåer i Photoshop. Det fungerar bra till de flesta bilder, men kan ställa till det på motiv som ska ha låg kontrast. Vid testfotograferingen har vi dock inte upplevt att någon bild blivit förstörd av den här funktionen.

För den som vill göra all bildbehandling med full kontroll i datorn går det att stänga av autojusteringen.

Någon spotmätning som Eos 450d har finns inte. De som köper Eos 1000d är till största delen nybörjare och semesterfotografer som troligen inte ens vet vad spotmätning är. Canon har också plockat bort högdagerprioriteten, alltså det läge som utnyttjar det dynamiska omfånget maximalt för att ge bättre detaljåtergivning i de ljusaste partierna av bilden.

Bara 1,5 bild per sekund i råformat
Eftersom Eos 1000d främst är tänkt för nybörjare och semesterfotografer har Canon valt att strypa serietagningen i råformat till 1,5 bild per sekund. Om detta bara är en programmerad begränsning eller har sin grund i ändringar i hårdvaran vet vi inte. I jpg-format klarar kameran 3 bilder per sekund. Eos 450d klarar 3,5 bilder per sekund i alla format.

Det är förståndigt är att Canon låter kameran nyttja samma batterigrepp som Eos 450d. Kamerahuset är litet och det vanliga greppet är inte mycket att hålla i. En del kunder gillar mindre kameror och en del större så det är bara att satsa på det ena eller andra.

Batterigreppet flörtar med den som gillar rejälare kamerahus och greppet är i proffsklass med sin ergonomiska utformning och gummiklädsel.

Två sorters autofokus
Skärmsökare är ett måste i dag och givetvis har Eos 1000d också det. Tyvärr saknas en särskild knapp för att aktivera funktionen. Den här missen har Canon upptäckt och Eos 50d som presenterades nyligen har fått en särkskilt knapp för skärmsökaren, eller direktvisningsläge som Canon kallar det.

Autofokus med skärmsökaren fungerar på två olika sätt. Den som vill ha en snabb och säker autofokus låter den konventionella autofokusmodulen ställa in skärpan, men då fälls spegeln ner och skärmen blir svart när skärpan ställs.

Det andra läget är långsammare och fungerar som på en kompaktkamera. Då är det sensorn som genom att mäta kontrasten i bilden känner av maximal skärpa. Fördelen med det läget är att det inte blir någon blackout och att man kan välja att ställa skärpan i vilken del av bilden som helst.

Vi rekommenderar dock att man använder den optiska sökaren för de flesta bilderna eftersom man ser bättre i sökaren och lättare håller kameran stilla. Däremot är skärmsökaren utmärkt vid stativfotografering då man kanske vill ställa skärpan. Det går nämligen att förstora bilden 10 gånger och exakt se så att skärpan hamnar rätt.

Lättare att hantera
Jämfört med 400d så har menyerna blivit mer lättbegripliga och tydliga. Exempelvis kan man samla alla de funktioner som man oftast använder på en flik i menyn.

En förbättring är också att det står på skärmen vad varje funktion heter när man trycker på en knapp. Det blir lättare förstå vad funktionen gör då. Nikon d40 och d60 är dock fortfarande ännu tydligare och lättare att förstå.

Canon är medvetna om detta och i Eos 50d har de tagit ännu ett steg mot ett ännu mer lätthanterligt menysystem.

En stor fördel med digitalkameror jämfört med analoga diton är möjligheten att ändra iso när man vill. Canon har insett att allt fler aktivt väljer iso och har underlättat detta genom att göra en stor knapp intill avtryckaren. Det går blixtsnabbt att byta iso och man behöver inte ta kameran från ögat eftersom iso-värdet visas i sökaren.

Det har också blivit lätt att ändra bildstil. Många tycker att det är kul att experimentera med olika inställningar.

Bildkvalitet
Jämför vi brusnivån mot Eos 40d så är den mycket lik. Kvaliteten är också lik 450d, men då ska vi räkna med att den kameran har 2 miljoner fler pixlar. Vid samma utskriftsstorlek upplevs då Eos 450d-bilderna en gnutta mindre brusigare eftersom pixlarna och bruset inte blir lika förstorat.

Eos 1000d står sig även bra mot Nikon d60 som vi ofta framhåller som en kamera med hög bildkvalitet. Vad vi kan se i våra bilder är att Eos 1000d har lägre brus i grunden, men att Nikon D60 har en väldigt välkalibrerad brusreducering som jämnar ut skillnadena nästan helt.

Skillnaderna i grundbrus kommer sig av att Nikon använder en ccd-sensor medan Canon använder en sensor av cmos-typ. I sina dyrare modeller använder också Nikon cmos-teknik.