TEST: Canon 450D en kamera att växa med
Med öron stora som paraboler lyssnade Canon av marknaden innan de skapade sin viktigaste systemkamera - Eos 450D. Kameran som ska vara både enkel och kompetent och både liten och stor.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Canon har ansträngt sig för att göra en bred modell som tilltalar nybörjare och familjefotografer såväl som mer avancerade hobbyfotografer. Ambitionen var densamma med föregångarna Eos 350D och 400D, men nu har Canon lyckats ännu bättre.
Det är inte konstigt att Canon tänker brett. Föregångarna har sålt bra och utgjort större delen av Canons systemkameraförsäljning räknat i volym. Canon får helt enkelt inte misslyckas med Eos 450D och därför har de proppat kameran full med mycket av det senaste.
Modellerna 350D och 400D har fått en del kritik för att vara för små med ett litet handgrepp. Det har främst varit manliga hobbyfotografer som klagat. Samtidigt har andra kunder gillat att kamerorna varit små och lätta.
Utan att egentligen göra kameran nämnvärt större, det är samma minigrepp, så har Canon gjort känslan och designen lite proffsigare. De har också gjort ett batterigrepp med ett stort gummiklätt grepp.
Designen är tydligt inspirerad av Eos 1D-modellerna. Även den nya utformningen av menyerna kommer ursprungligen från Eos 1D Mark iii. Det nya menysystemet bygger på flikar. Det finns aldrig fler funktioner under varje flik än vad som kan visas direkt på den stora 3-tumsskärmen.
Jag tycker att de nya menyflikarna är ett lyft och man slipper ifrån ett till synes ändlöst skrollande. Det går också att samla sina favoritfunktioner under en egen flik, det blir mycket snabbarbetat.
Högdagerprioriteten återger de ljusaste detaljerna. Objektivets största bländare (1.2) kunde inte användas eftersom det var för ljust för den snabbaste slutartiden på 1/4000 sekund. 85 mm, bländare 1,6, 1/4000s.
Lågupplöst skärm
Tyvärr är inte den stora skärmen så skarp och neutral i färgerna som vi är vana vid från Canons äldre modeller med mindre skärmar. Kontrasten är aningen för hård och den låga upplösningen på 230?000 bildpunkter gör att bilderna inte återges så skarpt.
Som ett led i utvecklingen av handhavandet har visningen av inställningar på skärmen förbättrats. De inställningar som kan ändras med inmatningsratten markeras med en grå ram med två pilar på var sin sida om värdet. Trycker du på knappen för exponeringskompensation så markeras exponeringsskalan i?stället.
Canon tror att många vill ändra bildinställningarna, exempelvis för att fotografera i svartvitt eller för att få kraftigare färger. Därför är det väldigt enkelt att byta mellan olika bildstilar.
Till skillnad mot tidigare anser nu Canon att Iso är något som även nybörjare gärna vill kunna ändra lätt. Därför finns det en stor lättillgänglig knapp för Iso-inställning intill avtryckaren. Tack vare knappen går det snabbt och säkert att byta Iso utan att ta kameran från ögat.
Jag tycker att Canon Eos 450D är ett ergonomiskt lyft jämfört med sina föregångare. Knapparna har blivit bättre utformade och placerade, och menysystemet är enklare och mer snabbjobbat.
Max-ISO 1600 är inget att skryta med, men bildkvaliteten vid ISO 1600 är bra.
Dubbel AF med skärmsökaren
Men som kameramodet föreskriver kan man också ta kameran från ögat och fotografera med skärmsökaren. De som inte tidigare fotograferat med systemkamera efterfrågar ofta den här funktionen, men man bör tänka på att man lättare drabbas av skakningsoskärpa om man fotograferar med skärmsökare.
Autofokus och skärmsökare är något som tidigare inte hört ihop. Hos Eos 450D kan du välja mellan två olika autofokusmetoder tillsammans med skärmsökaren. I båda fallen måste du trycka på stjärnknappen för att ställa in skärpan. Jag förstår inte varför Canon inte valt att ge 450D en egen AF-knapp precis som med Eos 40D.
Väljer man det snabbare autofokusläget fungerar autofokusen som med Eos 40D. Då fälls spegeln ner och slutaren stängs, för att autofokusmodulen ska fungera som vid konventionell fotografering. Det här märks som en sekundlång blackout på skärmsökaren. Jag hade gärna sett att den inre autofokusramen i skärmsökaren hade blivit grön när skärpan var ställd. Nu kan det vara svårt att känna sig säker på att skärpan hamnat rätt.
På liknande sätt hade gärna den inre ramen fått slå om till rött om skärpan ställts in fel, exempelvis om man är för nära.
Precis som hos en kompaktkamera kan du välja att skärpan ställs in genom en kontrastmätning på sensorn. Den här metoden är som regel långsammare men innebär att autofokusramen kan flyttas över hela bilden och att det inte blir någon blackout när skärpan ställs. I det här läget konfirmeras rätt fokusering med att ramen blir grön.
Det går också att ställa in skärpan manuellt med 5 eller 10 gångers förstoring. Skärmsökaren kan vara ett värdefullt hjälpmedel vid exakt manuell fokusering. Typexempel är vid makrofotografering eller i mycket svagt ljus då autofokus inte fungerar. Använder man stativ är det skönt att kunna ställa in skärpan där man vill i bilden utan att behöva komponera om.
Funktioner för hobbyfotografen
Även om kameran kan ses som en enkel nybörjarmodell finns det gott om avancerade funktioner och tyvärr även en del skrytprestanda.
Den drivne hobbyfotografen kan dra nytta av funktioner som spegeluppfällning och rutnät med skärmsökaren. Egentligen borde spegeluppfällning vara standard hos alla systemkameror, det är ju bara en programmeringssak.
En annan proffsig funktion är spotmätning. Canon har i många år tyckt att amatörerna kan nöja sig med utsnittsmätning som i många fall kan vara bättre med sitt aningen större mätområde. Men en väldigt snäv spotmätning kräver större noggrannhet. Men få vet vad utsnittsmätning är och många frågar efter spotmätning så in med spotmätning, det är ju mest en programmeringssak...
Även skärpedjupskontroll finns eftersom det är ett måste på hobbyfotografens lista. Någon separat knapp för blixtexponeringskompensation finns däremot inte. Någon måtta på mängden knappar får det tydligen vara. Däremot finns funktionen i menyn. Att man inte bakat in funktionen under den vanliga blixtknappen är antagligen för att inte förvirra nybörjare. Dessutom finns blixtexponeringskompensation på de flesta av Canons blixtar.
Större dynamiskt omfång
En funktion som jag gillar är högdagerprioritet. Det innebär att kamerans automatik tar bättre tillvara på de ljusa partierna (högdagrarna) i bilden. Direkt ur kameran får bilderna till synes 2/3-stegs större dynamiskt omfång, vilket märks i de ljusaste parterna. Men egentligen handlar det bara om smart hantering av bildinformationen.
Rent tekniskt fungerar högdagerprioritet så att bilden underexponeras ett steg och sedan lyfts mellan- och lågdagrar upp till normal nivå. Vid Iso 200 tillsammans med högdagerprioritet exponerar kameran på Iso 100 men med 1 stegs underexponering, alltså exponeringsindex (ei) 200.
Eftersom Iso 200 med högdagerprioritet egentligen är Iso 100 går det inte att ställa in Iso 100 vid högdagerprioritet.
Den som är van att exponera manuellt efter högdagrarna och justera kurvan vid efterbehandlingen får samma resultat.
1. Litet grepp. Lagom eller för litet är en smaksak. 2. Stjärnknappen ger autofokus med skärmsökaren. En separat knapp för autofokus hade varit att föredra. 3. Stor skärm, men alltför lågupplöst. Endast 230 000 bildpunkter gör a
Inte bättre bildkvalitet
För att vinna kriget i fotobutikerna räcker det inte med design och att proppa kameran full med finesser. Det krävs också lite skrytprestanda. Megapixel är alltjämt ett säljargument. Därför har Canon Eos 450D fått 12 megapixel mot 10 hos 400D (som kommer att fortsätta säljas en tid till).
Skillnaden mellan 10 och 12 megapixel är försumbar, särskilt med ett medelmåttigt objektiv som standardzoomen 18-55/3,5-5,6 IS.
Fler pixlar innebär mindre pixlar eftersom sensorytan är oförändrad i storlek. Canon har lyckats hålla samma bildkvalitet hos 450D som hos föregångaren 400D. Vi hade gärna sett att Canon höjt sig ett snäpp i bildkvalitet.
Även med 12 megapixel borde Canonsensorn kunna prestera bättre. Nikons och Sonys gemensamma sensor på 12 megapixel som sitter i Nikons D300 och Sony A700 är avgjort bättre. Samtidigt är det dyrare kameror. En efterföljare till Nikon D80 med samma sensor som d300 kan bli en tuff match om vi får spekulera lite om framtiden.
Jämför vi i?stället med huvudkonkurrenten Nikon D60 kan vi konstatera att d60 har något högre bildkvalitet, men att 450D har betydligt fler avancerade funktioner för den som är hobbyfotograf. Canon Eos 450D har alltså större växtmån.
Både Nikon och Canon har satsat på billiga normalzoomar med bildstabilisering för att konkurrera med främst Sony och Pentax som har inbyggd bildstabilisering i alla sina kamerahus.
Slutsats
Canon Eos 450D är ett bra val för såväl nybörjare som mer avancerade hobbyfotografer. Det är en kamera med stor växtmån för den som vill utvecklas. Vi gillar att kameran är lätt att hantera trots alla funktioner. Bildkvaliteten är i topklass, men vi hade gärna sett högre ISO. Exponeringsmätningen är tyvärr bara medelmåttig.
SÅ SATTE VI BETYGET
Bildkvalitet 8
Canon har höjt från 10 till 12 megapixel med bibehållen bildkvalitet. Ett snäpp sämre bildkvalitet än den bästa 12-megapixlaren, Nikon D300.
Byggkvalitet 7
Kameran känns påkostad och något mer rejäl än Eos 400D. Men en liten och lätt kamera i plast kan inte kännas riktigt robust.
Ergonomi&Logik 8
Förbättrad logik jämfört med Eos 400D. även knapparnas utformning och placering har blivit bättre.
Mångsidighet 8
Canon Eos 450D har många inställningsmöjligheter och fungerar bra till det mesta utom snabb sportfotografering.
Valuta för pengarna 8
Lite dyr för att vara en nybörjarkamera, men bra pris för att vara en hobbykamera. En tusing lägre hade gett bättre betyg.
Konkurrenterna
Nikon D60 är aningen enklare, men saknar de mer avancerade funktionerna.
Pentax K20D är en vädertätad kamera för hobbyfotografen.
![Nikon_D90[1]](/polopoly_fs/nikon-d90-1-1.22995.html!/image/4168334971._gen/derivatives/landscape_30/4168334971. "Photo:"){kind=small}
