Tillskruvad verklighet med Eva Edsjö
Med blixten som verktyg förstärker Eva Edsjö verkligheten, sätter strålkastaren på det hon vill lyfta fram i bilden. Oavsett om det gäller reklam, artister, författare, reportage eller egna projekt. Kamera & Bilds Elin Parmhed åkte till London för att träffa fotografen som inte hade något annat val än att bli just fotograf.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Frilansfotografen Eva Edsjö fotograferar den svenska artisten Lykke Li en gråmulen junidag i Hyde Park, London. Foto: Elin Parmhed
Columbia Hotel vid Hyde Park i London är ett hotell där många artister, som är på väg att slå igenom, bor. Så även den svenska artisten Lykke Li som Eva Edsjö ska plåta för den engelska musiktidningen Plan B. Lykke Li är på lanseringsturné i England och schemat är hektiskt. En timme är det sagt att Eva ska få på sig. Hon har en lista på bra platser i huvudet, men när tiden är knapp får närmiljön duga.
- Columbia Hotel är coolt och i Hyde Park kan man hitta vad man vill, säger Eva.
Trots begränsningen till hotellet, parken och gatorna runt omkring är hon vare sig stressad eller nervös. Värre är det när artisten vägrar lämna hotellrummet.
- Då måste man hitta en intressant vinkel i det rummet, säger hon. Men det är en ganska häftig utmaning det också.
När Eva skulle fotografera Dolly Parton, både ett roligt och prestigefyllt jobb, var hon begränsad av superstjärnans hotellrum.
- Det brukar alltid innebära kritvita väggar och kritvita soffor - tråkigaste miljön.
Men när jag kom in i det här rummet var det som en gammal mormors vardagsrum - helt perfekt.
Hon skulle få 20 minuter med Dolly, men fick 40 minuter. Med artisten Jay-Z var det snack om en kvart. Det blev tre minuter.
- Jay-Z är en superstjärna och han är sen om han vill. I det här fallet gick det inte att kräva sin tid eftersom han skulle upp på scenen efter.
På tre minuter skulle hon hinna fixa omslag och sex sidor till en tidning.
- Då fick jag bara gå på magen och det blev skitbra. Men jag vill inte hamna i den situationen igen.
Lykke Li fotograferad i Hyde Park. Eva gillar när det händer saker i miljön, som att en hund springer in i bilden. Hon arrangerar aldrig sådana saker utan låter det bara hända. Foto: Eva Edsjö
Först fotograferar Eva digitalt. Sedan tar hon fram sin analoga Fuji 645 och bränner av två rullar. Foto: Elin Parmhed
Hajpar verkligheten
Eva Edsjö har jobbat åt de flesta större svenska dagstidningarna och magasinen i Sverige, som till exempel Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Dagens Industri, Residence, Café, Plaza och musiktidningen Sonic. Hon gör även reklamjobb i Sverige. I England står en rad musiktidningar och skivbolag som uppdragsgivare. De anlitar henne för att hon tar de bilder hon tar. Själv kallar hon stilen «hyper real». Dokumentära bilder med en reklamaktig touch som lyfter fram personen som fotograferas.
- Jag sätter en strålkastare på det jag väljer att visa i bilden, säger hon.
Det handlar om riktiga människor i riktiga, ofta rätt så skruffiga, skitiga miljöer, men förstärkta med ljussättningen.
- Jag tycker att de platser jag valt och de människor jag fotar är spännande och jag vill visa upp dem. Min visuella stil förstärker Den här personen och Den här platsen.
Mogge fotograferad i Bredäng för skivbolaget MNW Recordings. Personerna i bakgrunden är inte arrangerade utan råkade bara gå förbi. Miljön är viktig för Eva och hon tycker om att fylla bildytan. Foto: Eva Edsjö
Parkvakter oroar
Någon skitig nedgången miljö blir det däremot inte när Lykke Li ska fotograferas. När jag dyker upp vid Columbia Hotel en halvtimme innan plåtningen, finns ingen Eva där. Några minuter senare piper telefonen. Hon är i parken.
Vid ett träd mitt ute på en äng hittar jag henne, rullväskan med fotoutrustningen och en stativväska. Dagen känns typiskt engelsk, det vill säga mulen och kvav. En brusmatta från biltrafiken bredvid parken bråkar med fågelkvittret om uppmärksamhet. Eva spejar ut över ängen, med en blick som vittnar om total koncentration.
- De är en kvart sena än så länge, så det blir tajt med tiden, säger hon lugnt och behärskat.
Sedan en timme tillbaka har hon varit i parken och letat platser.
- Det finns inget värre än att känna sig stressad inför en plåtning. Är tiden knapp gäller det att veta vad man ska göra.
Hon har redan hittat rätt plats för bilderna på Lykke Li, men går i?väg en sväng för att reka ytterligare. En lång stund stirrar hon på ett träd, antecknar något i ett litet block och går vidare till nästa träd. Väl tillbaka passar hon på att kolla sin utrustning.
- Jag kollar att alla connections fungerar. Det kan hända mycket på vägen hemifrån. Vissa saker har man inte kontroll över, om något går sönder till exempel.
Hon avbryts av telefonen. Lykke Li är ytterligare lite försenad. Trots att den timslånga plåtningen redan blivit betydligt kortare, behåller Eva lugnet. I?stället är hon mer orolig för eventuella parkvakter.
- Om det kommer någon så fotograferar vi bara för oss själva. Man får inte fota professionellt i parken utan tillstånd. Det brukar bli problem när man använder stativ, men jag måste använda stativ för ljusets skull.
Bobby Gillespie (till vänster) är oftast grinig när han ska bli fotograferad, men när Eva tog ut honom till en park lös han upp. Tagen för Sonic Magazine.
Franz Ferdinand (till häger) har Eva fotograferat flera gånger. Även den här bilden tagen för svenska Sonic Magazine. Foto: Eva Edsjö
Gillar utmaningar
Tidningarna vet vilken stil Eva levererar och oftast får hon helt fria händer.
- De kan efterfråga närhet till personen och ibland kanske de ber om ögonkontakt. Men oftast väljer de mig för min stil. De litar på mig.
I bildstilen ingår mycket miljö. De som vill ha studioporträtt vänder sig inte till Eva, även om det händer också. Starka färger är också signifikativt för Evas bildstil.
Skulle din stil fungera i svartvitt?
- Ja, svarar hon kort och koncist och med ett garv efter några sekunders betänketid. Det blev en bra utmaning det där, säger hon sedan. Nu får jag göra nästa jobb i svartvitt.
Även när det handlar om reklamjobb, anlitas hon för sin stil. Men där kan styrningen från uppdragsgivaren vara lite tuffare. Som den gången förra året då hon tog bilder för en dryckesreklam.
- De hade ritat upp exakt hur bilden skulle vara och vi återskapade en utomhusscen i studion. För mig var det ett annorlunda sätt att arbeta på. Att försöka skapa miljöer från verkligheten i studio är ju inte hur jag jobbar i vanliga fall, varför inte bara åka till den riktiga platsen för 2?000 spänn så kan vi få miljön utan tre assistenter och en massa ljus.
Samtidigt tycker Eva att det är intressant att lära sig den biten också. Hon tycker utmaningar är bra för att utvecklas som fotograf.
- Jag kanske inte är så konceptuell som fotograf - jag skulle inte hitta på miljöer och galna scenarier och bygga upp dem i min studio som vissa fotografer gör. Det är jättehäftigt också, men jag blir mer fascinerad av verkligheten, om än en lite tillskruvad sådan.
Eva Edsjö är med andra ord snarare en fotograf som tar bilder än en som skapar dem. Hon tänker på samma sätt när hon arbetar med sina egna projekt. Eller rättare sagt - när hon tar bilder till sina egna projekt kan hon köra än mer på sin egen hyperverkliga stil.
Ett av Eva Edsjös USA-projekt. Don bor uppe på ett berg i öknen i Arizona där han har tagit över en gammal guldgruva. Han har över 200 gamla bilar som är mer eller mindre rostiga. Foto: Eva Edsjö
Svag för rost
Eva håller igång flera projekt samtidigt. I ett av dem fotograferar hon irländska travellers - ett resande folk som engelsmännen hatar, kanske mest för att de lever i sin egen värld och inte alltid efter den vanliga världens alla regler och måsten.
- Där skulle jag aldrig lägga mig i hur det ser ut eller hur de ser ut. Där använder jag ljussättningen för att plocka ut dem och koncentrerar verkligheten.
Uppgiften är av dokumentär karaktär, men stilen kanske inte känns så dokumentär, utan mer stilistisk.
Projektet om det hatade och udda folket tog sin början för åtta år sedan då Eva, på väg till ett postkontor i västra London, gick fel och hamnade på en grusväg under tre motorvägar. Skjul, garage och skruttiga bilar kantade grusgången och Eva undrade var hon hamnat. Nyfikenheten fick henne att fortsätta gå. Så kom hon fram till platsen precis under motorvägarna.
- Det var som en by med husvagnar och jordvägar. Jag hade hört talas om travellers, men inte speciellt mycket.
Travellers är inte kända för att vara välkomnande. Inte heller Eva kände sig välkommen så hon backade ut. Men hon visste att hon på något sätt ville få tillträde till den här världen. Det skulle hon också lyckas med. Genom att Eva lärde känna en kille som jobbade i ett garage alldeles utanför siten, som en sådan här travellersplats kallas, kunde hon till slut få till ett möte med sitens ledare som efter många om och men godkände att de fick komma dit och fotografera.
Långsamma egna jobb vid sidan om de snabba plåtningarna av artister och reportageuppdrag är en skön kombination.
- Även om man inte plåtar dem på flera månader så har man det i huvudet. När man plåtar ett jobb på timme och skickar i?väg på en gång blir det så flyktigt. Även om de är roliga att göra är det kul att ha något att göra som har ett mål, som en bok i framtiden, utan att behöva sluta innan man är klar eller innan man är nöjd.
De egna projekten kretsar ofta människor som inte lever som andra gör. I Arizona har Eva fotograferat en man som köpt en gammal guldgruva och som samlar på gamla veteranbilar i olika skick. På Fårö en annan man som tagit över en bensinstation och gjort om den till rockklubb. I gräset utanför trängs gamla rostiga kylskåp med allt möjligt annat.
- De lever ett annorlunda liv som blir till spännande miljöer och historier. Jag har alltid varit svag för rost.
Sean och Lizzie från ett reportage om huliganer för tidningen Café.
- Det var kul att få tillbringa längre tid med ett uppdrag och kunna gå mer på djupet. Foto: Eva Edsjö
Återanvänder inte miljöer
Några gamla kylskåp eller rostiga bilar syns däremot inte till i Hyde Park. När Lykke Li och hennes pr-människa äntligen kommer, visar det sig att hon är sjuk. Så pass att kvällens spelning i Brighton riskerar att ställas in. Håret har Lykke Li för ovanlighetens skull släppt ut och hennes vita skjorta fladdrar lite i den milda vinden. Även om humöret är aningen på sniskan på grund av förkylningen, ser hon inte så sjuk ut.
Eva verkar inte störas av att Lykke Li är sjuk. Hon blickar ut över parken efter vakter, men kusten är klar och hon monterar vant blixten på stativet. Testar den, flyttar på den lite grann och ställer in rätt styrka. På några få sekunder är hon klar och börjar fota.
- Kan du röra dig lite, säger hon till Lykke Li. Så. Jättebra! Kom lite närmare mig. Perfekt.
Evas utrustning är så pass mobil för dagen att hon inte behöver någon assistent, men småsaker kan man alltid behöva hjälp med. Med skärpa i rösten ber hon mig flytta blixten några centimeter. Den ramlar nästan omkull i det bångstyriga höga gräset.
Efter några minuter byter hon digitalkameran mot en analog Fuji. Uppdragsgivaren Plan B behöver bara en bild, men Eva vill fotografera henne mer. Något som kan visa sig användbart. En använd plats, eller location som Eva uttrycker det, är en förbrukad plats.
- Det blir aldrig bra. Jag plåtade The Libertines vid en bro intill BBC:s hus i London - en maffig plats. Pete Doherty var hög, men det blev hur bra som helst.
Sedan skulle Eva plåta Franz Ferdinand. Eftersom hon hade ont om tid tog hon dem till samma bro.
- När jag försökte med Franz Ferdinand hade platsen förlorat sin magi och det var mörkt och blixten slutade funka. Det blev hur dåligt som helst.
Som tur var kunde hon använda en tidigare opublicerad bild på gruppen, eftersom hon plåtat dem vid ett antal tillfällen.
En av Evas favoritbilder från Travellers-projektet. Trots att den ser iscensatt ut är det en spontan bild. Husvagnen är inte så bred och Eva fick precis plats i ena hörnet. Foto: Eva Edsjö
Tonårstjejerna spatserade (bilden till vänster) förbi Eva varje gång hon var och fotograferade på Travellers-siten, men de vägrade själva bli fotograferade. Inte förrän sista dagen Eva var där. Då sa de: «Okej, men vi gör det bakom den här husvagnen». Foto: Eva Edsjö
Foto som kall
Eva Edsjö har bott i London i tolv år. Hon kom hit redan som 20-åring, gick en fotokurs och sökte sedan till ba photography på University of Westminister. Redan innan hon blev klar med den tre år långa utbildningen, började hon jobba. Hon hade vänner i tidningsbranschen och fick bland annat uppdrag av den svenska musiktidningen Pop.
- Att det blev så mycket musik tror jag var för att det började med Pop. Sedan fick jag bara fler och fler musikjobb och på den vägen är det.
Valet att bli fotograf har egentligen aldrig varit ett val. Hon blev intresserad av fotografi redan som liten eftersom hennes mamma hade ett mörkrum. Och som 15-åring visste hon att hon skulle bli fotograf.
- Jag har aldrig tvekat, eller det har aldrig funnits något val. Det är klart att det funnits perioder när det har gått sämre. I början var det svårt att överleva på fotograferandet. Men jag har inget alternativ.
Tveklösheten om att foto är Evas grej lyser igenom när hon plåtar Lykke Li. Hennes fokus är så totalt ogenomträngbart.
Trots att hon egentligen känner sig klar, vill hon prova några fler platser, så hon frågar Lykke Li om hon har lust att hoppa upp på en trädstam precis i närheten.
Lykke Li ser inte alltför glad ut åt förslaget och tittar ner på sina höga kilklackar.
- Vi kan prova, manar Eva på.
Lykke Li klättrar upp på trädstammen och Eva bränner av några fler bilder samtidigt som hon pratar med artisten.
- Är du från Stockholm? frågar Eva Lykke Li. Jag har hört att killarna där älskar dig för att du är så cool.
Efter trädklättringen flyttar Eva ut Lykke Li på det öppna fältet. Några minuter har hon fortfarande på sig innan den svenska singer-songwritern måste kila vidare.
Phil Bush (bilden till vänster) plåtad för tidningen Plaza.
Stort reklamjobb åt Folksam bilden till höger). På sitt sätt prestigefyllt eftersom Lars Tunbjörk fick uppdraget året innan. Foto: Eva Edsjö
Inga rockmanér
För Eva verkar de flesta jobb roliga. Vare sig det är en artist, en författare eller ett längre reportage. Men rockband kan vara svårare att fota.
- Plåtar man en person får man en sorts kontakt. När det är ett stort band kan det vara svårt att få den där kontakten. Då får man se dem lite mer som en formation.
Framför allt kan vissa yngre rockband vara lite klyschiga.
- Då gäller det att försöka skaka om dem lite och försöka få fram en annan sida. Det kan fortfarande bli tuffa bilder, men jag vill göra en annan sorts rockbilder om jag ska göra sådana.
Hur då?
- Just att komma ifrån den stereotypa rockposen. Det är kul att fotografera unga spännande och begåvade killar, men man vill kanske inte fota dem som de alltid blivit fotade.
En bra artistfotograf måste, enligt Eva, vara extremt social.
- Man kan vara tyst i andra sammanhang, men ska man fota artister är det ofta viktigt att vara utåt, lite påstridig och glad. Ta en öl tillsammans och försöka vara en kompis.
Med författare är det en annan sak. När Eva fotograferar Doris Lessing, till exempel, gäller en helt annan attityd.
- Man ska fortfarande vara glad, men kanske lite lugnare.
Dolly Parton (till vänster). Ett av de roligaste jobben Eva gjort.Dels för att Dolly är en sådan personlighet, en legend. Dels för att det var spännande att fotografera hennes underliga och opererade ansikte.
Författaren Doris Lessing (bilden till höger). Foto: Eva Edsjö
Naturtemat funkade
Efteråt plåtningen i Hyde Park visar Eva några bilder för Lykke Li. Hon verkar, trots förkylningen förtjust över valet av plats. Även Eva är nöjd. Den första platsen var den bästa.
- Jag är rånöjd med bilderna. Det är svårare att hantera folk om de mår dåligt. Jag är också mest van vid att plåta killar - musiken är rätt så ojämlik - så det är skönt att plåta en tjej.
FAKTA EVA EDSJÖ
Ålder 32 år.
Familj Gifter sig i sommar.
Bor Just nu i London, men flyttar till Sverige nästa år.
Gör Är frilansfotograf åt fler stora svenska tidningar och magasin. Gör även reklamjobb i Sverige. I England jobbar hon i stort sett enbart åt musiktidningar och skivbolag.
Några favoritfotografer William Eggleston, Madame Yevonde, Nan Goldin och David LaChapelle.
Webbplats www.evaedsjo.com
Foto: Elin Parmhed
UTRUSTNING
Kameror Canon Eos 5D, två Fuji mellanformat - Fuji645 och Fuji GSW 690, hyr en Hasselblad H2 ibland, men skulle vilja ha en själv.
Objektiv Canon 24-70 mm, 50 mm. Hasselblad 50 mm, 80 mm , 100 mm.
Blixtar Profoto och Quantum QFlash T5d.
Övrigt Filmskanner.
Text: Elin Parmhed Foto: Eva Edsjö
