Underbart oskarpt med plastkamera

Den klassiska plastkameran som massproducerades i Kina på 60-talet tillverkas numera på nytt, med samma utseende men med en del mer eller mindre användbara nya finesser. Eftersom den nya kameran ska vara något mer än den gamla har den fått namnet "Diana+".

Plustecknet innebär dock inte enbart nya finesser, utan det präglar också själva inramningen av kameran. Den har förpackats i en snygg formgjuten plastbox och i lådan gömmer sig en liten men väldigt välgjord bok om kameran, fotograferingstekniken och bilderna. Läckert!

Väl uppe ur förpackningen blir jag glatt överraskad, för den känns precis som mina andra Dianor och Dianakopior. Samma härliga plastighet, men kanske lite mer robust på något sätt. Fast den är ju förstås sprillans ny, så konstigt vore väl annars.

När jag börjar ladda första filmen rynkar jag dock lite på ögonbrynen. Rullarna sitter fast med metallbleck som klämmer åt dem, en klart sämre lösning än att ha - som många andra platskameror - små vippbara hållare. Laddningen av plastkamerorna kan vara krånglig om man står ute med lite frusna fingrar, så det är synd att de inte valt den smidigaste lösningen.

Frammatningen gjorde mig också fundersam, för det gick väldigt trögt att dra fram filmen redan från start. Jag misstänkte att den hade halkat snett, men när jag öppnade efter att fyllt rullen låg filmen så rakt och fint så. Det visade sig att frammatningen helt enkelt uppför sig så. Man får trycka ihop kameran lite samtidigt som man matar fram, då märks det inte. En egenhet som det går lätt att vänja sig vid.

Diana+ ligger inte efter sina gamla släktingar när det gäller vinjettering och skärpeförlust - tvärtom!

Precis som tidigare finns några möjliga inställningar: tre olika bländare, steglös avståndsinställning från 1,2 meter och en fast slutartid som kompletteras med ett b-läge. Nytt för "pluskameran" är möjligheten till ett fejkat T-läge, det vill säga att slutaren står öppen utan att man behöver hålla ner avtryckaren själv. T-läget får man till genom att använda en liten plastplupp som helt enkelt hindrar avtryckaren från att åka tillbaka. Enkelt och hyfsat funktionellt.

En annan ny funktion är pinhole-läget på bländarskalan. Genom att skruva bort fronten på objektivet tar man bort alla linser och blottar bländaren. I pinhole-läget är det ett pyttelitet hål istället för en vanlig bländare, så att man gör sin Diana till en hålkamera.

Det fungerar, visst, men är inte så värst användbart kan jag tycka.

Fler nyheter: man kan välja mellan bildformaten 4x4 centimeter (det klassiska Diana-formatet) och 6x6 centimeter med hjälp av en mask som skärmar av en del av bilden i 4x4-läget. Dessutom finns en mask som ger bilder i storlek 4,6x4,6 centimeter, och den ska användas för falska panoramor. Alltså om man vill ta flera bilder på rad som ska sitta tätt ihop på negativremsorna. Kul!

Till sist, något av det viktigaste: bildkvaliteten. Och här kommer vi till det stora glädjeämnet, för den är riktigt?... plastig! Inte minst i 6x6-läget får man en saftig vinjettering, med både mörka hörn och markant skärpeförlust. Över huvud taget är oskärpan väldigt plastkamera-vacker. Här har de inte låtit någon klåfingrig tekniker komma och använda modern teknik för att göra skarptecknande linser.

Underbart. Det här blir en kär vän som får hänga med i kameraväskan framöver.

Genom att skruva bort fronten går det att använda Dianan som hålkamera. Men vill man det?

Diana - och de andra
Dianakameran började tillverkas av "the Great Wall Plastics Factory" i Hong Kong på 1960-talet. Det var tänkt att vara en ytterst enkel och billig kamera, som kostade omkring en dollar ute i affärerna.

Parallellt tillverkades en massa kopior, identiska eller med vissa små justeringar, som bland annat användes som bonusgåvor om man tecknade en tidningsprenumeration.

I mitten av 1970-talet upphörde tillverkningen - efterfrågan var helt enkelt för låg då.

Men idag har den ökat… En generation senare har intresset för den simpla tekniken ökat till den grad att det marknadsmässigt kunniga teamet bakom Lomografi-organisationen har dragit igång tillverkningen på nytt.

Läs mer om plastkameror:
- www.toycamera.com

Diana+ köper du antingen direkt från Lomografi-gänget eller via en återförsäljare. På deras webbplats finns listor över återförsäljare, varav en handfull finns i Sverige.

DIANA+
Betygsatt i klass: Toycamera

- Bildkvalitet 1/10
- Byggkvalitet 1/10
- Ergonomi&logik 1/10
- Mångsidighet 1/10
- Valuta för pengarna 10/10

Snittbetyg 3,8
Pris cirka 450 kronor inklusive frakt
Hemsida http://shop.lomography.com

Styrkor Usel bildkvalitet som ger underbara bilder. Befriad från finesser. Onödigt krånglig laddning.
Svagheter Oförutsägbart resultat.

- Toycameras bejakar leklusten