Webb-TV: Sådan fotograf är du

Magkänslan fungerar, inget tvivel om det. Den leder oss "rätt" i den meningen att vi ägnar mer tid åt sådant vi spontant gillar och mindre tid åt sådant vi spontant ogillar.

Samtidigt har magkänslan två "nackdelar" (sätter det inom citattecken eftersom man mycket väl kan njuta av konst enbart med magkänsla): För det första leder den oss främst till stilar eller genrer som vi har lätt att begripa och kanske viss förförståelse av vad vi ser. Dels kan magkänslan ha en tendens att leda oss till det okomplicerade som går snabbt att uppfatta. Inte för att det är något fel med det, men det kan göra att man missar bilder, böcker och utställningar som har en mer utpräglad långtidseffekt som gör att de växer med tiden.

Så det jag vill säga är att spontanitet är bra, men det är inte allt.

Jodå, nog kan man lära sig med tiden. Själv tyckte jag exempelvis inte om tomater när jag var liten men numer älskar jag en god tomatsallad. :-)

Och visst kan man behöva en god ledsagare och introduktör till fotografins mer intrikata finesser. Det är inte det jag opponerar emot utan tanken att man inte kan förstå eller uppskatta ett fotografi utan ett facit.

Jag har under årens lopp konsumerat mängder av vacker/ful/provokativ/inkännande/informativ/desinformativ/konstnärlig eller rent dokumentär fotografi utan att först behövt läsa in mig på fotografens CV, studerat olika konstriktningar etc.

Jag har helt enkelt - kalla det med magkänslan - upplevt om ett fotografi är bra eller dåligt, om det talar till mig eller inte. Så därför tror jag att många av oss bildkonsumenter snarast förlorar något av det spontana mötet med fotografiet om man först måste dissekera fotografens arbete och eventuella tanke bakom bilden.