Tre kameror för alla behov
I det här samlingstestet har vi testat tre nya kameror från Panasonic: LX15, FZ2000 samt FZ82. Gemensamt för kamerorna är att de kan filma i 4K.
I och med modellen LX15 har Panasonic en fin uppsättning av kompaktkameror som bör kunna tilltala de flestas behov och som ger bra bildkvalitet. Superzoomen FZ2000 hamnar i toppklass för sitt handhavande, sin snabbhet och sin bildkvalitet. FZ82 ligger i en annan prisklass och saknar en del funktioner som FZ2000 har.
TEXT & FOTO Anders Wånell
Kompaktkameror är inte längre ett budgetalternativ man tar till istället för att skaffa en systemkamera. Idag handlar det istället om att välja den bästa möjliga kameran som uppfyller de krav man sätter upp. Om kravlistan inskränker sig till bästa bildkvalitet till lägsta pris så ska man titta efter en systemkamera av budgetmodell med sensor i aps-c-storlek och ett fast objektiv. Om storlek och vikt letar sig in bland kraven är det utan tvekan en kompaktkamera som gäller.
Zoomomfånget är det mest avgörande kravet vid val av kamera. Det är en väldig skillnad mellan de olika modellerna, som synes i bilden ovan. LX15 är alltså inte rätt val om man vill kunna fånga avlägsna saker. Den är inte heller rätt för den som behöver en sökare för att kunna fotografera. Men med sitt lilla format och höga ljusstyrka passar den mångas krav på hög prestanda i fickformat. Skärpan avtar något i kant på vidvinkelläget, men i mitten och över hela bilden något inzoomat imponerar objektivet. Objektiv och sensor placerar LX15 i kategorin bästa minsta kamera.
Efter zoomomfång skulle jag säga att handhavandet kommer i kravlistan. Ett utmärkt exempel här är att jämföra FZ2000 med TZ100 (Läs testet på www.kamerabild.se). Den förstnämnda är en dröm att hantera, den har en perfekt sökare, greppet känns helt rätt och alla kontroller och reglage sitter där de ska. TZ100 är istället utformad för att vara liten. Det är inget uppenbart fel på dess knappar och så, men högsta prioriteten för kameran är helt enkelt inte hur den är att använda utan att den ska vara liten. Den lilla sökaren fungerar, men skillnaden mot sökaren i FZ2000 är enorm, till fördel för FZ2000.
»Zoomomfånget är det mest avgörande kravet vid val av kamera.«
Den lilla storleken på sökare sitter även i FZ82. FZ82 är ett tydligt snäpp mindre och lättare än FZ2000, men jag gissar att det inte främst är därför den har en mindre sökare. Det är istället för att hålla ner priset. På samma sätt som FZ82 saknar ögonsensor, man behöver trycka på LVF-knappen för att växla mellan skärm och sökare.
Det skiljer en hel del på kontrollerna mellan FZ2000 och FZ82 i och med att de dels ligger i så olika prisklass, dels riktar sig till lite olika användare. Med FZ2000 har man till exempel två ringar kring objektivet. På FZ82 ingen. Även LX15 har två ringar, trots sin litenhet. I och med att de två ringarna knappt ryms behövs två utstickande grepp för att kunna komma åt att vrida på den inre ringen, bländarringen. Jag tycker det är lite knepigt att hitta greppen ibland eftersom de står i olika läge beroende på hur ringen är vriden. Troligtvis en vanesak.
Panasonic har tagit rollen som 4K-mästaren bland kameratillverkarna. Det visar sig tydligt nu i att nästan hela deras utbud av kompaktkameror klarar av att filma ultrahögupplöst. Det är bara den enkla modellen SZ10 och de två vattentäta FT-modellerna som naturligt nog inte klarar 4K-film.
Skärpan på längsta teleläget
Extrema zoomobjektiv som det på FZ82 som sträcker sig från motsvarande 20 till 1200 mm är aldrig särskilt skarpa när man zoomar in maximalt. Med FZ82 tycker jag att det blir användbara bilder. Det kan variera en del, men till exempel bilden till vänster är jag nöjd med och den skulle fungera klart större. Tack vare att FZ82 har möjlighet att spara bilderna i råformat kan man själv trimma fram skarpast möjliga resultat.
Bildstabilisering är en förutsättning för att kunna ta bilder med så här lång brännvidd. Panasonic-kamerornas stabilisering får med beröm godkänt. Stabiliseringen är inte bara viktig för att bilderna man tar ska bli skarpa, den behövs även för att kunna fotografera på ett smidigt sätt.
»En sökarbild som hoppar och far för att man skakar på kameran är inte rolig. Detta slipper man tack vare bildstabiliseringen.«
Det här är något alla kameratillverkare är duktiga på nu, men det gör det inte mindre relevant. När man zoomar maximalt är det normala att objektivet skjuts ut allt mer. Så är det inte med FZ2000.
Objektivet skjuts ut cirka fem centimeter när kameran slås på och sedan blir det inte längre. Inte kortare heller i och för sig, vilket innebär att objektivet är ovanligt långt på vidvinkelläget. Som helhet tycker jag det är en trevlig lösning.
Kantskärpa
FZ2000 är väldigt skarp i mitten på sitt vidvinkelläge. Därför suktar jag efter samma skärpa över hela bilden, trots att det inte på något sätt är rimligt att begära det av en kamera med så stort zoomomfång.
Det gäller att komma ihåg att svagheter i bildkvaliteten som går att se när man sitter vid datorskärmen med bilden i 100 procents förstoring sällan är relevanta i praktiken. Annat än för fotografens egen känsla av att prestera perfekta bilder. Allt handlar om att betrakningsavståndet ökar så fort man gör bilden så pass stor att små skärpeskillnader går att se. För den som ändå vill ha bästa möjliga skärpa så behöver man hålla koll på vilken bländare som kameran väljer.
Ett steg nerbländat ger ett snäpp bättre skärpa på hela zoomomfånget. På vidvinkelläget innebär det bländare f/4,0 och på teleläget f/6,3. Minsta bländaren ska man inte välja, den är oskarpare än största bländaren. Tack vare att FZ2000 har ett inbyggt gråfilter kan man undvika små bländare: två, fyra eller sex stegs minskning av ljusinsläppet går att välja.
I mörker
Bilden ovan är 28 centimeter bred som obeskuren. När brusiga bilder skalas ner minskar prickigheten, men här är det trots storleken på bilden svårt att se bruset. Bilden är en jpeg från kameran och brusreduceringen som kameran utfört är bra. Det försvinner alltid en del av detaljrikedomen när brusreducering används, men det är inte så det stör här.
Dessutom hade man kunnat tro att bilden inte skulle vara riktigt skarp eftersom jag fotograferade med en förhållandevis lång brännvidd och lång slutartid på fri hand. Varken det ena eller det andra har dock varit något problem i det här fallet. Bildstabliseringen fungerade bra och brusreduceringen tog inte bort för mycket av detaljerna.
Det som syns är istället färgade blödningar kring lamporna. Det här är fullt normalt och något man får jobba bort efteråt i datorn om det stör för mycket.
»Som alltid bör man fotografera i råformat om efterbehandling ska göras.«
För att få liknande brusmängd med FZ82 och dess mindre sensor får man ha två steg lägre ISO-inställning. Istället för ISO 1600 skulle det krävas ISO 400. Jämför vi dessutom ljusstyrkan på vidvinkelläget med LX15 blir skillnaden mellan FZ82 och LX15 hela fyra steg. Det motsvarar till exempel skillnaden mellan 1/4 och 1/60 sekund.
Panasonic väljer med programautomatik och automatisk ISO-inställning att hellre förlänga slutartiden än att gå upp över ISO1600. Jag skulle gärna se samma prioritet gällande bländarvärdet. Att kameran skulle blända ner ett steg från maxöppet istället för att välja kortast möjliga slutartid. Detta, liksom att få kameran att välja ISO3200 innan slutartiden ökas, skulle kräva ett eget inställbart programautomatikläge.
Skärpedjup
Valet av sensorstorlek styr inte bara möjligheten att få bra bildkvalitet och storleken på kameran. En minst lika viktig sak är att skärpedjupet blir olika. Det korta skärpedjupet man får med en stor sensor kan i många fall påverka utseendet på bilden mycket mer än ett eventuellt oskarpt objektiv eller brusig sensor. Med rätt slags motiv ger det korta skärpedjupet ett renare och snyggare resultat.
För en traditionell landskapsbild vill man däremot ofta ha så långt skärpedjup som möjligt. Förutsatt samma slutartid och ISO-känslighet vinner man alltså i skärpedjup genom att använda en kamera med en mindre sensor.
Med modellerna FZ2000, FZ82 och LX15 är det den sistnämnda som har viss möjlighet till att få ett kort skärpedjup. Det på teleläget (motsvarande 72 mm) och med bländaren f/2,8. Vidvinkellägets bländare f/1,4 är visserligen två steg öppnare, men effekten av kort skärpedjup blir ändå mycket mindre på grund att det är vidvinkel. FZ2000 har på motsvarande 72 mm största ljusstyrkan f/3,9.
Slutsats
Den stora prisskillnaden som är nu mellan FZ2000 och föregångaren FZ1000 skulle jag säga endast kan motiveras för de som vill åt de utökade funktionerna som finns för filmning. Till exempel hörlursuttag och möjligheten att spela in i 10 bit 4:2:2 på extern enhet är något som placerar kameran i en annan kategori.
Jag är riktigt förtjust i att objektivet zoomar internt. Borde inte spela så stor roll, men jag gillar det. Det är skönt med en kamera som inte blir så väldigt lång när man zoomar till teleläget. Annars när det gäller objektivet skulle jag vilja ha ett snäpp bättre skärpa, förutom på vidvinkelläget som är bra.
LX15 med sitt ljusstarka objektiv är en kamera jag tänker mig för fotoentusiaster. Men idag är den lika gärna lämpad åt vloggare (folk som filmar sig själva och visar på YouTube) med gott om pengar och som vill ha det bästa. Detta då LX15 har en skärm som går att vika upp och vända mot föremålet som fotograferas, eller filmas kanske jag borde skriva.
Jag är svag för kameror som FZ82 med ett orimligt stort zoomomfång som börjar från extrem vidvinkel. Åtminstone när man som med FZ82 får bra resultat och även kan välja att lagra råfiler. Men sökaren är liten så mitt tips är att ta en extra koll på FZ300 då den inte bara har större sökare. Den har även vridbar skärm och är vädertätad.
