Test: 50 millimeter x 10
Paketzoomarna tog nästan död på normalerna. Men nu gör de relativt billiga och mycket ljusstarka normalerna comeback. Vi har testat 10 normaler .
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Innan Zoomobjektiven slog igenom på allvar, och långt innan digitalkameran gjorde det, var det vanligare med fasta objektiv. Den klassiska uppsättningen bestod av ett vidvinkel-, ett normal- och ett teleobjektiv.
Med dessa tre klarade man sig ganska långt. Men sedan gjorde zoomarna entré och erbjöd i princip alla tre i ett enda objektiv. När digitalkameran slog igenom fick zoomarna ytterligare ett lyft. Det stod nu klart att fotograferna ville ha möjlighet att snabbt kunna ändra utsnitt och med tiden så har zoomobjektiven blivit riktigt bra och de allra bästa kan till och med konkurrera med de fasta objektiven när det gäller skärpa.
Men det finns två områden där zoomarna inte lyckats matcha de fasta objektiven och det är ljusstyrka och storlek. Zoomar som är ljusstarka är både stora och tunga och ändå är de ljussvagare än de flesta fasta objektiven.
Nedläggningshotad
Canon höll på att lägga ner sin 50/1,4 kring 2003 då den digitala systemkameran slog igenom brett. Tack vare det mindre sensorformatet blev 50mm-objektiven ett kort tele med en bildvinkel motsvarande 75-80mm i småbildsformatet – perfekt för porträtt. Dessutom är det ett ganska enkelt objektiv att tillverka och därmed blir priset inte så högt. Men precis som med zoomobjektiv så utvecklar tillverkarna även de fasta objektiven så att även de blir ljusstarkare och då blir priset lite annorlunda.
Ofta när man talar om fasta objektiv, så är det ljusstyrkan man nämner som den största fördelen, möjligheten att kunna isolera motivet från bakgrunden och kunna ta bilder i dunkel belysning.
Canon EF 50/1,8
Användarrecensionerna om denna plastiga sak är inte nådiga. Byggkvaliteten sågas hårt. Trots sitt skamfilade rykte så har objektivet sålt i tiotusentals exemplar världen över för att det levererar riktigt bra bildkvalitet. Den manuella fokuseringsringen är sladdrig och helt utan känsla. Autofokusen är förvånansvärt snabb och ganska tyst av sig. För den dryga tusenlappen så får man bildkvalité i massor och det är trots sin veka konstruktion ett prisvärt objektiv.
Canon EF 50/1.4 USM
Största fördelen med ef 50/1.4 jämfört med sin lillebror är den lite mer påkostade konstruktionen och den manuella fokuseringen.
Det är inte Canons vanliga usm-motor i objektivet, utan en snikvariant, kallad micro-usm. Detta gör att skillnaden i hastighet och ljudnivå inte skiljer mycket mot 1.8-versionen.
Istället är det den bättre ljusstyrkan och den tåligare konstruktionen som man betalar extra för. Man får trots allt tre stycken 50/1.8 komplett med motljusskydd för ett ef 50/1.4.
Nikon AF 50/1.8D
Precis som Canons 1.8-variant så är Nikons 50/1.8D ganska plastig och utan extra finesser. Dock har den en bajonett av metall, istället för plast som hos Canon.
Objektivet saknar inbyggd fokusmotor och fungerar därför inte fullt ut med D40, D40x och D60. Autofokusen är högljudd och långsam.
Nikon 50/1.8D levererar riktigt bra bildkvalitet till lågt pris och är ett riktigt bra köp.
Nikon AF-S 50/1.4
Skillnaden mellan Nikon AF 50/1.8 och storebror f/1.4 är snarlik det förhållande som råder mellan canonobjektiven. Tystare och snabbare af-motor, ljusstarkare och bättre byggkvalité. I Nikons fall så är skillnaden i bildkvalitet större. Nya AF-S 50/1.4 har bara synbar vinjettering på största bländaröppningen.
Olympus 25/2.8
Eftersom Olympus har en mindre sensor än övriga kameror så måste de ner i brännvidd för att kunna erbjuda samma bildvinkel. Eftersom Olympus inte har några band till sitt gamla system, så har de sluppit göra kompromisser. Med rakare strålgång blir bildkvaliteten bättre, i varje fall om man får tro Olympus. En fördel med Olympus är storleken. En e-520 med ett 25/2.8 utgör en riktigt trevlig och liten kombination.
Pentax SMC FA 50/1.4
Som enda tillverkare i testet har Pentax ett 50mm-objektiv avsett för 24x36-formatet, utan att ha en kamera som klarar detta. Objektivet känns påkostat och med tanke på den relativt låga prislappen skulle jag säga att det är mycket prisvärt.
Sigma EX 50/1.4 HSM
Sigmas nya 50/1.4 är dyrare än både Canon och Nikons originalobjektiv. Byggkvaliteten är mycket hög och känns faktiskt snäppet bättre än både Canon och Nikons motsvarigheter. af-motorn känns lite osäker. Sigma ex 50/1.4 har väldigt låg vinjettering, lägst av de testade objektiven faktiskt (lika bra som Pentax). Men skärpemässigt är den inte riktigt lika bra. Det är först när man bländar ner som skärpan blir bra ända ut i hörnen.
Sigma EX 30/1.4 HSM
Det enda objektivet som är anpassat för aps-c-sensorn . Största problemet med detta objektiv är priset. Det tillhör de dyraste, trots att det inte tecknar ut hela småbildsformatet. Men objektivet har samma fina byggkvalitet och känsla som Sigma ex 50/1.4. Vi testade objektivet med en Nikon d40x och bildkvaliteten är mycket bra.
Sony AF 50/1.4
Precis som de flesta Sony-objektiven, så är materialvalet och konstruktionen av hög klass. Fokuseringen går inte riktigt lika snabbt som övriga objektiv i testet. Sony af 50/1.4 levererar inte en bildkvalité som motsvarar priset.
Zeiss ZF 50/1.4
Testets enda objektiv som saknar autofokus. Den manuella fokuseringen för tankarna tillbaka till tiden före autofokus och känslan och precisionen i fokuseringen är exakt. Byggkvaliteten är extremt hög – metallkonstruktion rakt igenom. Av alla fina Zeiss-objektiv imponerar 50/1,4 minst. Objektivet är inte dåligt på något sätt, men skillnaden mot övriga objektiv är inte så stor som man skulle önska sett till prislappen. Byggkvaliteten är tveklöst den bästa av de testade objektiven.
