Test av Canon Powershot G1 X

I blandljus från både tv-apparater och glödlampsljus lyckas G1 X ändå hitta en bra vitbalans. 1/8 s, f/2,8, ISO 1 600

När kamerans automatik samarbetar får du schyssta bilder även i dåligt ljus. Här har kameran automatiskt höjt ISO-värdet, samtidigt som bildstabiliseringen kirrar en lång exponeringstid.1/20 s, f/2,8, ISO 800

Med G1 X ser vi nu att Canon satsar på bildkvalitet. Innanför skalet sitter nämligen en sensor på 14,3 megapixel i 4:3-format med en storlek som är nära Canons APS-C-format – alltså runt 6 gånger större än den sensor på 10 megapixel som vi hittar hos föregångaren G12. Också känsligheten har utökats. Nu ser vi ett omfång på mellan 100 och 12 800 ISO, något som förbättrats mot tidigare 80-3200 ISO.

Skärmen på tre tum har blivit något större än den hos G12, medan zoomomfånget minskat till motsvarande 4x vilket blir 28–112 millimeter i småbildsformatet. Med G12 nådde man 140 millimeter i längsta zoomläget. Också filmläget har uppdaterats till FULL-HD 1080p i formatet mov i h.264, men då bara med 24 bilder per sekund.

Design
Den som är familjär med Canon G12 kommer direkt att känna igen sig. Designen är något kantig och robust, vilket också ger känslan av att det är en hållbar pryl du håller i din hand. Kanske är det också därför som kameran inte direkt ligger superskönt i handen, kanterna är rätt hårda och markerade. Å andra sidan blir greppet rätt bra, framför allt genom de rutiga gummiplattorna för de främre fingrarna, samt tummen.

Kontrollernas uppsättning är mycket lika den hos G12 med bara några små förändringar. Bland annat ser vi att snurreglaget för exponeringskompensationen har flyttats från vänstersidan till under programvalsratten, där vi tidigare såg inställningen för iso. En annan ändring är att knappen för exponeringslåset nu blivit en del i gruppen av knappar på baksidan. På den gamla platsen hittar vi nu i stället inspelningsknappen för film. Problematiskt nog kan vi på denna inte ställa in autofokus, som annars är något som många användare av digitala systemkameror gärna vill ha möjlighet till.

Rattar, reglage och knappar är i övrigt genomtänkta och har bra känsla. Det är också här som hela G-serien har sin styrka – möjligheten till kontroll och inställningar – och vi ser så klart pekfingrets reglage på framsidan som ett vinnande koncept, ett bra arv från G12 och systemkamerorna.

Inställningar
Inne i kameramenyerna finns många inställningar för att göra kameran till din egen. Några justeringar är funktionerna för det främre och bakre snurreglaget. Också s-knappen går att välja funktion på. Tittar vi närmare på justeringen av auto-ISO ser vi att Canon valt ett högsta tillåtna värde på 1600 ISO. Underligt kan man tycka, eftersom G1 X annars når upp till 12 800 iso, alltså hela tre steg högre. Varför inte utnyttja detta när man har en sådan sensor som man har?

För det inbyggda zoomobjektivet på 28-112 mm/f2,8-5,8 har den inbyggda bildstabiliseringen enligt Canon förbättrats för att klara upp till fyra steg längre slutartider. Bildstabiliseringen arbetar med sju olika lägen, för att själv veta hur den ska kompensera för olika sorters skakningar som de som inträffar vid fotografering av makro, vid panorering och lång brännvidd. Och faktiskt så fungerar det hela över förväntan, med både handskakningar och panoreringar vid full inzoomning. G1 X har också ett inbyggt nd-filter med tre steg. Med detta kan du minska ljusinsläppet för att kunna ta bilder under längre exponeringstid även om ljuset är starkt, exempelvis för att få rörelseoskärpa.

För den som filmar känns inte kontrollerna för ljudet som någon hit. Inställningsmöjligheterna är i enklaste laget, och det enda du egentligen kan ställa in är vindbrusfilter. När du väl filmar fångas stereoljudet upp av två minimala hål på kamerans översida. Någon möjlighet att koppla in extern mikrofon finns heller inte. Inte heller exponeringen kan kontrolleras under filmning. Film i FULL-HD kan spelas in i 1080p/24 medan 720p/30 kan spelas in i iFrame-formatet för att sedan lätt redigeras i datorn.

Skärm/sökare
Den utvikbara och vinklingsbara TFT-skärm-en på tre tum har en upplösning på 920 000 bildpunkter och möjlighet att justera ljusstyrkan i fem nivåer. Här ser vi alltså en dubblering i upplösning och en storleksökning från G12:ans 2,8 tumsskärm.

Skärmen har skarp och klar bild och är snabb på att justera bilden vid snabba skiftningar mellan mörkt och ljust. Ska du filma eller fotografera i svåra vinklar är möjligheten att vika ut skärmen 180 grader bra, liksom möjligheten att vrida runt den 360 grader. Problematiskt är däremot att den inte visar hela sanningen i sin presentation av bilderna – vissa ljusa bilder kan se helt utfrätta ut på skärmen, medan de får ett helt annat utseende när man tittar på dem i datorn. Visst, du kan se bildens karaktär i histogrammet, men kamerornas utveckling brukar annars gå åt hållet att skärmen går att lita på allt mer. De gjorde alltså inte sin läxa från G12 – skärpning Canon.

Samma sak gäller den optiska sökaren som är i absolut minsta laget. Här kan man fråga sig varför GX 1 ens har en sådan, men i vissa situationer är det så klart användbart, som när man vill vara lite mer anonym och inte låta skärmens ljus synas i omgivningen. Men det är trots allt skärmen som de flesta kommer att använda i första hand.

Canon G1 X: Den inbyggda bildstabiliseringen är riktigt bra, och låter dig ta handhållna bilder med skärpa trots lång exponeringstid. 1/30 s, f/5,6, ISO 100 vid 15 mm.

PowerShot G1 X har en nästan identisk ovansida som föregångaren G12.

Få kommer antagligen att köpa G1 X för de inbyggda effektfiltren –men resultatet av dem blir faktiskt mycket bra. Här ser vi miniatyreffekten. 1/160 s, f/5,8, ISO 200

Bland inställningarna för fokus kan vi förutom vanlig autofokus välja intelligent 9-punkters ansiktsigenkänning, enpunktsfokus eller spårning av ansikte. Just ansiktsföljningen fungerar riktigt fint, och kan vara användbar när det är personer och ansikten man snabbt vill fotografera. På så vis blir autofokusen något snabbare än om du själv ska ställa in fokuspunkt. Det finns också möjlighet att ställa in fokus-bracketing för att ta flera bilder i följd med skiftande fokus. För den som gillar manuell fokusering ser det desto sämre ut. Att kontrollera detta med snurrhjulet på baksidan är inte direkt smidigt. Det som händer är att du får en zoomruta och en skala på 20 till 50 centimeter vid närbildsfoto som visar var fokus befinner sig. Skalan ändras sedan till en halvmeter upp till oändligheten. Hela processen är rätt långsam och antagligen ingenting du vill ägna dig åt på stående fot.

På baksidan ser finner vi många användbara kontroller. Skärmen är också den mycket bra. Den optiska sökaren är däremot inte så mycket att hurra över.

Du behöver inte vara rädd att fokusen ska krångla med G1 X. Däremot är den inte den snabbaste i alla lägen. 1/60 s, f/5, ISO 100