Test av Fujifilm X10

Läget EXR Auto hittar rätt i mörker och höjer värdet på ISO – med bland annat extra brushantering. Fujifilm X10: 1/15 s, f/2,5, ISO 1600

Nu släpper Fujifilm sin nya X10 som har många av sin storasysters egenskaper. Liksom X100 är designen i klassisk Leica M-stil med bland annat analog sökare. Innanför skalet hittar vi en 2/3 tum exr CMOS-sensor på 12 megapixel, alltså samma upplösning som X100 som i stället utrustats med en större APS-C-sensor. ISO-omfånget på X10 är mellan 100 och 3200 ISO, något som alltså också förändrats från X100:ans omfång på 200 till 6400 ISO. Till fördel är däremot den ökade upplösningen vid film. X10 erbjuder inspelning i FULL-HD i 1080p/30 med stereoljud i formatet mov. På X100 fick vi nöja oss med HD-kvalitet.

Det inbyggda zoomobjektivet är likvärdigt ett 28-112 mm i fullformat, med en variabel bländare på 2,0 vid vidvinkel och 2,8 vid tele.

Retro-repris
Huset på X10 är gjord i en magnesiumlegering med inslag av »syntetiskt läder« för att få en skön känsla men ändå hålla länge. Huset känns därför som ett rätt genuint bygge – en retro-repris från förr alltså – med snygg design och väl fungerande grepp. Fusklädret upplevs mer som en något mjukare plast, och kunde gärna ha varit lite mjukare för att kännas riktigt bra.

En närmare titt på knappar och funktioner vittnar däremot om den nya digitala erans övertag. Här ser vi flera användbara reglage, en programvalsratt för att justera inställningar och en ratt för att med tummen kunna justera exponeringskompensationen. I mitt tycke är denna ratt alldeles för trög för sin funktion – är det något man snabbt vill justera så är det just exponeringen. Nu måste man verkligen ta i för att få hjulet att snurra, något som sänker idén.

Knapparnas placering och funktion är i det närmaste identiska med X100, så när som på reglaget för sökarväljaren (som inte finns på X10) samt att fokusväljaren hamnat på framsidan i stället för på sidan. Den programmerbara funktionsknappen vid avtryckaren är guld värd. Också det övre väljarhjulet för tummen är skönt avvägd för rätt känsla. I det stora hela: Bra jobbat av Fujifilm som lyckats blanda god design med god användarvänlighet.

Hyfsad skärm, inte fantastisk
X10 har utrustats med samma tft-skärm som sin storasyster, på 2,8 tum med nära en halv megapixels upplösning. Skärmen är ljusstark och bra, men inte fantastisk. Vid växling mellan exempelvis mörkt och ljust tar den ovanligt lång tid på sig, ibland upp till fyra sekunder, innan den lyckats justera skärmens exponering rätt. Samma sak gäller innan den hunnit hitta rätt vitbalans.

Den analoga sökaren har inbyggd dioptrijustering och visar runt 85 procent av bildens utsnitt. I sökaren ser du också objektivet i vidvinkelläget, och det utan att motljusskyddet är påmonterat. X100 hade en hybridsökare som gav möjligheten att växla mellan optisk eller elektronisk sökarbild. Men här är det alltså analogt rakt igenom som gäller. Du har ingen möjlighet att se inställningar eller val i sökaren, och det finns ingen sensor som känner av om du använder den eller inte. Därför måste du manuellt stänga av den om du tycker att den stör sökarbilden för mycket, exempelvis vid fotografering i mörka miljöer.

Ovansidan är mycket lik storasyster X100, med bland annat ratt för exponeringskompensation.

På framsidan ställer du in om du vill ha enkel-, kontinuerlig- eller manuell fokus. Vid kontinuerlig autofokus kan du öka snabbheten något, då den av sig själv börjar ställa in rätt fokus direkt när du riktar kameran mot något. Till skillnad från X100 har X10 inte någon fokusring på objektivet. Du är i stället förpassad till att snurra på väljarhjulet på kamerans baksida – vilket inte kan ses som något annat än en nödlösning. Det fungerar helt enkelt riktigt dåligt, utan känsla, rätt så långsamt och totalt utan precision. Ogenomtänkt och oanvändbart.

Digitala analoga funktioner
Funktionsspäckad och full av roliga inställningar och möjligheter. Att bara kika på informationsbladet om funktionerna får en att inse att det är en mindre djungel att ta sig igenom. Men för det behöver det inte vara svårt, det kan ändå vara smart.

Med programvalsratten på ovansidan kan du, förutom att ställa in de vanliga lägena för manuellt läge, program-, bländar- och slutarautomatik, även ställa in två egna menyuppsättningar i lägena C1 och C2. Oavsett vilket programläge du befinner dig i kan du välja någon av de olika filminställningarna, en funktion som simulerar karaktären hos de analoga filmerna Provia, Velvia och Astia. Förutom dessa kan du även välja tre typer av svartvitt samt sepia.

I läget SP hittar du olika scenval för bland annat porträtt, landskap, party och många, många fler. Scenväljarläget hjälper dig alltså att hitta de bästa inställningarna för den valda situationen – brusbehandling, ljus, slutartid, bländare och i vissa fall pålagda filter.

I det avancerade läget finns tre inställningar: panorama, pro fokus och pro lågljus. »Panorama« är som det låter – möjligheten att ta flera bilder medan man för den åt ena hållet, för att sedan låta kameran sy ihop dessa till en enda bild. Pro fokus låter dina porträtt få kort skärpedjup med hög mittskärpa, medan pro lågljus tar flera bilder som tillsammans förbättrar skärpan vid fotografering i dåligt ljus.

Med inställningen för upplösningsprioritet ger X10 bilder med hög detaljrikedom. Fujifilm X10: 1/160 s, f/2,2, ISO 3200

54 analyserade scener
Fujifilm har i X10 valt att använda sig av en dubbelkärnig processor, något som öppnar för ytterligare behandling av bilderna redan vid fotograferingsögonblicket. I programläget EXR Auto har man därför lagt in 54 förprogrammerade scener som analyserats. Idén går ut på att kameran själv upptäcker om fotoobjektet rör sig, om det är personer i bilden eller motljus. Beroende på dessa val väljer sedan kameran själv om den ska använda sig av hög upplösning, ökat dynamiskt omfång eller högt värde på iso med brushantering.

Du kan också själv välja något av de tre programvalen. Med upplösningsprioritet får du detaljerade bilder, med ökat dynamiskt omfång får du bilder som inte är utfrätta i högdagrarna eller utan detaljer i lågdagrarna. Hög iso ger dig tydliga bilder med minimalt brus.

Tillsammans är dessa filter rätt kraftfulla, och ger mycket bra resultat med kamerans optik och bildmässiga kvalitet. Om du fotograferar i råformat har du även möjlighet att lägga på vissa av dessa funktioner, eller tidigare nämnda analoga filmers olika karaktär, i efterhand eftersom x10 har en inbyggd råkonverterare.

Som fokusinställning kan du välja att ha centrumvald eller kontinuerlig autofokus. Och det fungerar väl sådär. Helst vill man använda manuell fokus för att snabbt kunna ställa in den rätt. Men det är också här som den största nackdelen med att använda X10 till filmning visar sig – frånvaron av fokusring på det inbyggda objektivet. Man kan heller inte använda väljarhjulet för manuell fokusering vid filmning, vilket är möjligt vid fotografering. Jag vet inte om det är bra eller dåligt då det sättet att fokusera inte fungerar speciellt bra vid fotografering.

Fujifilm X10: 1/250 s, f/2,5, ISO 400, (-1,66 EV)

Den som gillar analoga sökare ska inte förvänta sig alltför mycket. Känslan är inte på topp för att få kontroll över kameran och den faktiska bilden, men som sökare fungerar den ändå som den ska – du ser vad du ska fota analogt – om detta är viktigt för dig.

Det inbyggda objektivet är bra, och totalt sett ger Fujifilm X10 bilder av fin kvalitet.