TEST: RICOH GR DIGITAL III

Man ändrar inte på ett vinnande lag och Ricoh följer sitt vinnarkoncept som grundlades redan på 90-talet med de analoga modellerna GR1, GR1S och GR1V. I Ricoh gr iii är mycket sig likt, men bättre.

Till det yttre handlar det fortfarande om en relativt tunn kamera med knapparna på de rätta ställena som lätt får plats i fickan. Numer finns kompakter i kreditkortsstorlek och i jämförelse är GRD III inte superliten, men med tanke på att det rör sig om en mycket kompetent kamera med blixtsko och manuella kontroller så är kameran inte på något sätt stor.

Jämfört med sin föregångare har trean vuxit något på både höjden och djupet. Det ljusstarka objektivet med 1,9 som största bländare (bildvinkel motsvarande 28 mm i småbildsformatet) gör kameran några millimeter tjockare. Den stora skärmen på tre tum kräver någon millimeter mer i höjd.

Att ge objektivet ljusstyrka 1,9 är ett smart drag eftersom brus vid höga ISO är ett problem med kompakter. Panasonic har ljusstyrka 2-2,8 på sitt zoomobjektiv i LX3 och utan höjd ljusstyrka skulle säkert Ricoh förlora kunder.

I övrigt är kamerans yttre sig likt från generation två. Knapparna är likadana och sitter på samma ställen, men har fått lite andra funktioner. Nu finns det två programmerbara »Fn«-knappar i stället för en. Programratten har fått två extra funktioner, ett tredje programmerbart läge och tidsstyrd bländar-automatik.

Det nya automatikläget är ett stort plus för alla som tar ögonblicksbilder och vill kunna låsa en slutartid som säkert fryser rörelser.

Tidsautomatiken (»S« på programratten) tillsammans med möjligheten att fixera skärpan på ett visst avstånd är en utmärkt kombination för gatufotografering. Även om autofokusen är snabb som få räcker den inte alltid till för snabba gatubilder.

Objektivets bildvinkel är lämplig för reportagebilder och allmän fotografering, men lite för vidvinkligt för gatubilder om det inte är väldigt tätt med folk. Därför hade jag gärna sett en variant med motsvarande 40 millimeters bildvinkel precis som Sigma gjort med DP2.

Mycket högupplöst skärm
Att detta rör sig om en påkostad kamera visar sig bland annat på den fina skärmen med en upplösning på hela 920 000 bildpunkter. Det är samma typ av skärm som sitter i dyrare systemkameror.

Den höga upplösningen och fina bildkvaliteten på skärmen gör att man kan bedöma sina bilder ganska bra på skärmen. Det går också att göra texten på skärmen mindre och få in mer information.

Menyn är minst sagt välfylld och det finns fler inställningsmöjligheter än på många systemkameror. Det är tydligt att kameran inte är avsedd för familjeknäppare utan för fotoentusiaster som kan sin sak.

Det går att skräddarsy kameran på en mängd sätt som gör att var och en kan få den att fun-gera på önskat sätt. Det kan exempelvis vara att skärpan aktiveras med en av knapparna.

Redan i standardläget fungerar kameran mycket smidigt och det går blixtsnabbt att ändra exponeringskompensation, slutartid eller bländare.

Många tillbehör
Fotoentusiaster gillar tillbehör, och tillbehör är väldigt lönsamma, så det är inte konstigt att Ricoh har en hel drös med prylar som man kan köpa till GR DIFITAL III. Eftersom objektivet vuxit något har det kommit en ny objektivtub som fästes med bajonettfattning kring objektivet. Tuben gör det möjligt att montera på ett kraftigt motljusskydd som nästan är lika stort som kameran, eller en vidvinkelförsats som ger samma bildvinkel som ett 21 mm-objektiv med småbildsformat. På den analoga tiden fanns även ett kamerahus med fast 21 millimeters objektiv.

Det finns två olika genomsiktssökare att välja på, en för 28 mm och en större med ramar för både 21 och 28 mm. Genomsiktssökarna är billiga i jämförelse med vad Leica tar för sina, men klart dyrare än vad Olympus tar.

En blixt kallad GF-1 har också tillkommit. Förutom detta finns det väskor, remmar, kabelutlösare och strömadapter att köpa till.

Genomsiktssökaren och vidvinkelförsatsen känns mest intressanta i mitt tycke. Det går snabbare att stätta genomsiktssökaren till ögat och komponera bilden än att fokusera om ögat på skärmen och sedan komponera bilden. Det blir också mer diskret.

En viss försämring av bildkvaliteten med vidvinkelförsatsen får man räkna med, men det är ändå imponerande hur bra det blir. Det blir dock lite klumpigt och framtungt. Det lösa motljusskyddet av mjukt gummi till försatsen blev jag inte alls vän med. Det ville aldrig sitta på plats efter att kameran legat i väskan.

Imponerande bildkvalitet
Eftersom Ricoh inte lockats att trycka in fler pixlar på sensorn och kameran fått en kraftfullare processor som orkar brusreducera bättre är bildkvaliteten bättre än hos föregångaren. Skam vore väl annars.

Brusreduceringen gör ett bra jobb och vi har tagit bilder på ISO 1600 som ser förvånansvärt bra ut med liten detaljförsämring och utsmetningseffekt och helt utan bandning.

Jämför vi med populära konkurrenter som Canon G10 och Panasonic LX3 klarar Ricoh GR DIGITAL III att användas på ett till två stegs högre ISO. Det är imponerande.

Positivt är också objektivets höga skärpa över hela bildytan och den låga distorsionen. Detta är svårt att få till med en zoom.

Slutsats
Ricoh har lyckats lyfta den tredje generationen av gr digital till nya höjder. Flera förbättringar är gjorda på en redan bra kamera. Ricoh GR DIGITAL III är helt enkelt en kompakt i absolut toppklass. Det ska bli intressant att se om Canon S90 och G11 klarar att ge kameran en match.