Kamera & Bild testar

Leica X: En riktigt elegant kamera

TEST: Leica X tillhör en liten skara kameror med stor sensor och ej utbytbart objektiv. Fördelen med ett integrerat objektiv har de senaste åren minskat i och med att systemkameror gjorts mindre och mindre. Leica X konkurrerar inte med sin storlek utan med sin känsla.

Som så ofta här i livet är det är det enklare att klaga än att ge beröm. Anledningen är väl att det normala är att saker och ting är bra och fungerar. När det sedan dyker upp något mindre bra blir det oproportionerligt irriterande. I mitt fall nu gäller det alltså en kamera. Men för att komma i en bättre stämning börjar jag med att titta på vad som är bra med Leica X.

Fokuskänsla på topp

De två egenskaperna som avgör bildkvaliteten har man inte prutat på. Sensorn är stor och objektivet rejält. Känslan i fokuseringsringen är på topp och det är en riktigt finurlig lösning för att slå om till autofokus. Du vrider fokuseringsringen förbi ett distinkt hack just till höger om oändligheten. 

Det är objektivet som är största skillnaden mot systermodellen X1/X2/X-E. Utöver att ljusstyrkan har förbättrats från f/2,8 till f/1,7 så är det inga delar som skjuts ut när man slår på kameran. Därmed är kameran större när den avstängd samtidigt som den är klart snyggare när den är påslagen. Jag tycker faktiskt det är ganska viktigt att en sådan här kamera har en stor och snygg objektivfront att visa upp när man fotograferar.

Irriterande detaljer

Men för att börja från början – det första jag gör är naturligt nog att slå på kameran och ta av objektivlocket. 

Redan här dyker de två första sakerna jag irriterar mig på upp. På/av-reglaget styr även om man vill ha enkelbildstagning eller serietagning. Om jag inte är väldigt försiktig ställer jag alltid reglaget i sitt slutläge, vilket är serietagning. Objektivlocket sitter för bra, det tar den där irriterande lilla extra tiden att ta av det. Må vara att det går att öva upp förmågan att snabbt slita av locket. 

Bra är i alla fall att objektivlocket har fäste för ett tappa inte bort-snöre.

Sökare & Reglage

Den manuella fokuseringen är som sagt bra, men förstoringshjälpen som går att få är ett uppförstorat lågupplöst utsnitt. Riktigt dåligt. Slopar man förstoringshjälpen så visas i alla fall bilden skarpt och fint på den högupplösta skärmen. Men om man vill använda kameran på ett sådant sätt att man jobbar lite mer med varje bild så rekommenderas starkt den separata elektroniska sökaren som fästs i blixtskon. Den är utmärkt högupplöst – och ordentligt dyr. Det är samma sökare som passar på Leica T, vilket innebär att det inte är samma som för X1/X2/X-E.

De två rattarna på ovansidan för slutartid och bländare saknar båda lås för A-läget. Det är en liten, men störande, fördröjning mellan att jag vrider på reglaget och att värdet på skärmen ändras. Med autoiso, och om ljuset inte räcker till för den inställning man valt, är enda indikationen att bilden blir för mörk att exponeringsvärdena visas i rött. Detta vid halvnertryck. 

Det är endast vid manuell exponering som – vid halvnertryck – bilden visas så ljus eller mörk som den kommer bli.

 

    Senaste kommentarerna