Kamera & Bild testar

Nikon Coolpix S70: Den knapplösa kompakten

Nikon imponerar med pekskärmen i Coolpix S70. Funktionerna och responsen när man trycker på skärmen är klockrena. Ännu bättre hade det varit om skärmen haft en högre upplösning.

Publicerad

Stilfull kompakt. Nikon Coolpix S70 består av ett chassi, en skärm och en knapp för avtryckning. Och den är dessutom överflödig. Det går lika bra att trycka av genom att peta på skärmen.

Pekskärmsslutaren går att ställa om till två andra funktioner:

• »Följ rörligt motiv« – peka på motivet i bilden som kameran ska följa.

• »Pekskärms-AF/AE« – Peka var i bilden fokus ska vara.

Någon av/på-knapp finns inte. I stället sätts kameran igång genom att man drar ner luckan för objektivet på framsidan.

Skärmen är imponerande till viss del. S70 reagerar direkt när man trycker på någon av ikonerna. Ibland kan responsen däremot vara för bra. Till exempel om man bara råkar snudda vid skärmen.

Betraktningsvinkeln är fullgod – att komponera i snäva vinklar eller titta på bilder från sidan fungerar utmärkt.

I bildvisningsläget sveper man med fingret för att bläddra mellan bilderna. Även här är responsen riktigt bra, nära nog i Iphone- eller Ipod Touch-kvalitet.

Skärmbilden flyttar också med om man vänder på kameran – såväl stående som upp och ner.

Minus får skärmen för sin förhållandevis låga upplösning. 288 000 punkter är alldeles för lite för en skärm på 3,5 tum.

Med pekskärmskompakter blir det ytterligare lite svårare att hålla kameran stilla eftersom man gärna håller kameran lite längre ifrån sig. Detta blir framför allt tydligt vid zoomning. Stadigare blir det om man håller kameran nära kroppen, men då blir det i gengäld svårare att se skärmen och komponera bilden. Nikon Coolpix S70 kommer med bildstabilisering, men det blir ändå svårt att få det helt stadigt när man zoomar in ett motiv.

S70 ger hög skärpa vid låga ISO. Vid riktigt höga ISO är det knappt skarpt alls.

Fyra fotograferingslägen finns att tillgå – enkel auto, auto, scenval och filmning. Det enkla autoläget innehåller färre möjligheter att påverka inställningarna medan man i det vanliga autoläget själv kan styra vitbalans, ISO och serietagning med mera.

Den automatiska vitbalansen ger en grönaktig ton när vi testfotograferar i stadsmiljö om natten.

Bildkvaliteten ligger inte i topp. På ISO 1600 är det så pass brusigt att brusreduceringen får gå in kraftigt.

På ISO 3200 och 6400 blir inte bilderna brusiga, men brusreduceringen blir väldigt grav. Trots att kameran på dessa ISO-lägen går ner i upplösning, blir det inte skarpt. Det har inte skett någon förbättring sedan tidigare kompaktkameror från Nikon.

Problemet med blått kring konturer ut mot kanterna, så kallad kromatisk abberation, har Nikon inte heller fått bukt med.

Med Coolpix S70 når Nikon nästan ända fram. Pekskärmen, minus upplösningen, är kamerans största plus. Hade Nikon lagt ner mer krut på bildkvaliteten hade S70 varit ett solklart alternativ för den som vill ha en snygg och riktigt bra kompaktkamera. Priset på 4 500 kronor är för högt för den bildkvalitet man får.