Kamera & Bild testar

Pentax K-3 II – med skiftande pixlar

Tack vare intervallfunktionen kunde jag låta kameran ta den här bilden medan jag satt inne och fikade. rn10u2009S, F/5, ISOu2009100, 10u2009MM
Tack vare att kameran är vädertätad kan den följa med på de flesta äventyr. rn1/3200u2009S, F/5,6, ISOu2009400, 18u2009MM
Pentax K-3 II är förhållandevis liten och lätt, vilket gör att den går ner i en ryggsäck.rn1/1000S, F/5, ISOu2009200, 70u2009MM

TEST: Pentax har alltid haft lite speciella lösningar och stoppat in teknik som andra inte tänker på. Så är också fallet med nya K-3 II där man använder sig av bildstabiliseringen på ett nyskapande sätt.

När Pentax K-3 kom för drygt två år sedan så var det den första kameran med ett simulerat lågpassfilter. Det är, vad jag vet, fortfarande inte några andra tillverkare som kommit med en liknande funktion. Olympus lanserade ett högupplöst läge som också utnyttjade bildstabiliseringens förmåga att flytta på sensorn (vilket Pentax K-3 också gör) för att ta bilder med betydligt högre upplösning än sensorn egentligen hade.

Nytt under huven

En av de största nyheterna i Pentax K-3 II är att man nu använder den rörliga sensorn för att skapa bilder med högre detaljrikedom och bättre färgåtergivning. Detta med en funktion som kallas Pixel-shift resolution. Men mer om den funktionen senare.

Det andra man gjort i K-3 II som är en större uppgradering från K-3 är att man stoppat in en GPS. De fördelar som Ricoh lyfter fram med att ha en GPS är dels att man så klart kan geotagga sina bilder så att man senare kan se var på planeten man tagit dem. Den andra stora fördelen enligt Ricoh är att det blir enklare att fotografera stjärnorna då kameran kan följa deras banor på himlen så att man på det sättet undviker stjärnspår vid långa slutartider. Den knapp som tidigare användes för att sprätta upp den inbyggda blixten används numera för att slå av och på GPS-enheten. Någon inbyggd blixt finns inte kvar i K-3 II. Kanske är detta inte något som så väldigt många gråter över, men en klar nackdel är att man med den blixtens hjälp kunde styra andra blixtar. Alltså räckte det med att ha en extern Pentax-blixt för att du skulle kunna få ett intressant ljus utan några större krångligheter. I övrigt har inte heller några större förändingar skett på utsidan.

Andra uppdateringar är en förbättrad bildstabilisering (vilken har gett möjligheten till Pixel-shift resolution-funktionen) som enligt CIPA-standard nu ska klara av att hantera 4,5 stegs längre slutartider. Själva autofokusmodulen är samma som tidigare Safox 11 med 27 fokuspunkter, varav 25 är korsformiga. Men enligt Ricoh ska hastigheten vara förbättrad och förmågan att följa objekt ska också ha förbättrats. Uppdaterignen påverkar dock bara, enligt Ricoh, de tre senaste objektiven som lanserats, DA 18-50mm F4-5.6, D FA 150-450mm F4.5-5.6, och D FA* 70-200mm F2.8.

Rejäl i mellanklassen

Trots att många av funktionerna och det fysiska är likvärdigt med föregångaren så betyder det inte att det är dåligt. K-3 var en riktigt bra kamera, den hade många av Pentax/Ricohs egna lösningar, och dessa är så klart kvar i K-3 II, bland annat en pentaprismsökare som ger 100 procent täckning och är ljus och trevlig att fotografera med.

På programratten kan man välja om man vill låsa den med en knapp eller kunna vrida den fritt. På ratten finns också flera av de lägen som varit specifika för Pentax/Ricoh. Bland annat det gröna läget, som är en kombination av ett autoläge och slutartids/bländarautomatik. Väldigt smidigt om man vill kunna välja hur man ska fotografera. Det finns även de vanliga Av, Tv, M tillsammans med Sv (bländar- och tidsautomatik med vald ISO) och tre programmerbara lägen.

Det finns direktknappar till ISO, exponeringskompensation, AF-lägen, filmläge och ljusmätning – saker som gör att kameran känns proffsig och inriktad på de lite mer avancerade fotograferna. Dubbla inmatningshjul är en självklarhet. Via fyrvägsknappen får man direkt tillgång till seriebildsvalen, vitbalans och färginställning. Det senare påverkar dock bara JPG-bilderna. De flesta inställningar kommer man även åt genom att trycka på Info-knappen. Snabbt, och utan att behöva ta sig in i menyerna.

Likt de flesta av systemkamerorna från tillverkaren så är K-3 II vädertätad. Totalt är det dryga 90-tätningar som ser till att damm och fukt ska hålla sig ute. Tidigare erfarenheter av Pentax-kameror säger att de tål rätt dålig behandling, så det finns inget som gör att vi behöver betvivla att K-3 II skulle skilja sig från tidigare modeller.

Vad gäller tillbehör så passar föregångarens batteri och batterigrepp även K-3 II. Under testet har kameran fått stå ut med både regn och smuts och gjorde det bra. Jag kände mig inte ens orolig när jag lämnade den ute i regnet på intervalltagning för att fånga en blixt på himlen när det dundrade som mest. Så det är definitivt en kamera som den äventyrlige kan känna sig trygg med. Med tanke på sin storlek är den också lätt och smidig att ha i en ryggsäck om man så önskar.

Mindre brus, mer färg

Pixel-shift resolution är alltså en av de större nya funktionerna i kameran. En teknik som utvecklats utifrån tanken att man borde kunna utnyttja det faktum att man kan flytta på sensorn, mer. Teoretiskt sett går det till så att kameran tar fyra bilder i rad och efter varje exponering flyttas sensorn en pixel. Det gör att när alla fyra bilderna är tagna och bilderna slås samman så får man fram en bild där varje bildpunkt har färginformation från tre olika färgreceptorer på sensorn. En röd, en blå och två gånger från grön. Det ger ett lägre färgbrus och en bättre färghantering, vilket inte bara är snack utan under vårt test så visade det sig att det gav lägre brus och bättre färger.

K-3 II fungerar bra i mörkare miljöer också.

Nackdelen är så klart att det bara fungerar på motiv som är relativt stilla och kameran måste så klart stå på ett stativ eller motsvarande. Bilderna tas med en elektronisk slutare för att minska risken för att den mekaniska slutaren ska skapa vibrationer som gör bilden oskarp. Det visar lite vikten av att motivet också håller sig stilla. Så länge ljuset är hyfsat tar det dock ganska kort tid för kamera att ta de fyra bilderna, ett par sekunder eller så.

Smart format

Någon gång för rätt länge sedan tänkte Adobe »vore det inte smart om alla använde samma råformat?« Sagt och gjort så knåpade de ihop ett eget format, DNG, och tyckte att det här kan alla kameratillverkare köra med så behöver ni inte vänta på uppgraderingar av programvara så fort ni köper en ny kamera. Knappt någon lyssnade. Pentax var dock en av de som faktiskt tog till sig DNG och använder det i sina kameror som alternativ. I K-3 II kan man således välja om man vill spara bilderna i JPG, PEF (Pentax egna råformat) eller DNG. Den stora fördelen med DNG är så klart att det inte spelar någon roll om du sitter på Photoshop CS2 eller har den allra senaste uppdateringen installerad. Dina råfiler kommer att öppna sig lika bra oavsett. Det är något som jag tycker att flera kameratillverkare borde satsa på. I stället tvingas många köpare att uppdatera även sin bildredigeringsmjukvara för att den ska kunna hantera filerna från deras nya fina kamera.

Bildkvalitet

Eftersom K-3 II till stor del bygger på föregångaren K-3 i många vitala delar borde det inte komma som en chock att bildkvaliteten är väldigt snarlik. Både vad gäller höga ISO-känsligheter eller dynamiskt omfång. Vad innebär det då? Jo, att bildkvaliteten är riktigt bra. Tidigare låg den i paritet med Nikon och Sonys motsvarigheter som använde en liknande sensor. Nikons senaste modeller har dock åkt lite i förväg med sin bildkvalitet, men det handlar om väldigt små skillnader. Nikon låter nu sin D7200 gå upp till ISO 102 400 vilket är högre än Pentax (som alltid gått upp högre än Nikons motsvarighet tidigare). Men Nikon erbjuder bara svartvita bilder från 51 200 och 102 400 så vill man ha färgbilder på 51 200 är det fortfarande Pentax som gäller. Filmar man så är bildkvaliteten något sämre i K-3 II än i till exempel Nikon D7200.

Den nya lösningen med sensorförflyttning för bättre färgåtergivning är också den riktigt bra. Men det kräver ju ett motiv som är stilla och att du har kameran på stativ. Men det är roligt att se hur kreativ man kan vara med ny teknik som faktiskt fungerar bra.

Sammanfattning

Totalt sett är K-3 II en riktigt trevlig kamera. De uppdateringar som gjorts är främst GPS och den nya bildstabiliseringstekniken, uppdateringen till autofokusen får nog ses som en mindre förbättring. Är man inte helt såld på någon av dessa prylarna, ja då kan man faktiskt titta på föregående modell K-3 som också den är riktigt bra. Och troligen går det att hitta den till ett bra pris nu när ersättaren kommit ut. Glädjande för användare av Pentaxsystemet är ju också att det utlovats en fullformatare senare i år, ett löfte som kanske gör att potentiella köpare av K-3 II håller lite på sig i väntan på den nya. En fullformatare kommer så klart att bli dyrare och ligger K-3 II inom den budget man tänkt sig så är det inget som ska hindra en från att slå till.