Kamera & Bild testar

Test: Sony A6500 – stadigt i kamerahuset

Vi har testat nya A6500, som är riktigt avancerad när det gäller både filmning och bildstabilisering.
Del I

Idén om att försöka göra kamerorna så små som möjligt har kommit lite på skam. Kameratillverkarna har insett att kamerorna måste gå att använda också. Numera är de små kamerorna de som finns i mobiltelefoner. Den intresserade fotografen som vill ha en minimal kamera tittar idag på de minsta modellerna med den så kallade entumssensorn (9 x 13 mm). Nästa steg upp är Four Thirds-formatet med 13 x 17 mm och därefter kommer storleken i Sony A6500 (16 x 24 mm, kallas APS-C).

När Sony för snart sju år sedan lanserade den första modellen i denna serie av kameror (i vilken A6500 är den senaste) så var det tydligt att de ville skapa en kamera som hade både och. Som både är liten men har bra bildkvalitet, vilket är likställt med en stor sensor. Det syns i att kamerahuset för de första modellerna nästan är fånigt litet jämfört med objektiven. Objektivens storlek är till stor del styrd av sensorstorleken. Visst förstår jag att det är lockande med en påtagligt mindre kamera jämfört med en traditionell spegelreflexkamera. Speciellt med ett fast tunt objektiv monterat. Sony har två varianter med 16 och 20 mm brännvidd. Med ett större objektiv riskerar det att bli problem. Eller, man kan i alla fall se det som så här, att formatet på kamerahuset inte är optimerat för att fungera bäst ihop med större objektiv. A6500 är inte lika extremt slimmad som den första modellen i serien (Nex-5), men grundproblemet med kompaktare form på kamerahuset kvarstår.

Något som också kvarstår sedan Sony E-bajonettens introduktion 2010 är ett av kamerans reglage, uppskattat av få. Det jag tänker på är den kombinerade ringen och flervägsknappen. Alla vettiga kameror har två infällda hjul, ett för tummen och ett för pekfingret. A6500 har ett hjul för tummen placerat på ovansidan av kameran, och så har den ytterligare ett hjul för tummen – det knasiga reglaget till höger om skärmen.

Utöver att man alltså ska använda tummen för båda dessa så ligger problemet med det kombinerade reglaget just i att det är kombinerat. Om man vill trycka är risken att man istället vrider och vice versa. Med ett par lite tjockare handskar jag har, som har en något glatt yta, var det i stort sett omöjligt att vrida på ringen utan lägga på så mycket tryck att jag helt enkelt tryckte till flervalsreglaget. Det innebar att jag istället för att ändra slutartid började ändra på en helt annan inställning.

 

 

Vad är nytt?

Med så kort tid mellan modellerna A6300 och A6500 kan man undra om Sony verkligen hunnit utveckla relevanta funktioner som motiverar en ny modell. I en tillverkares strävan att sälja så många kameror som möjligt är det troligtvis en balansgång mellan att att släppa många modeller och att få de nya modellerna att bli tillräckligt lockande.

I fallet nu med A6500 tycker jag att förbättringarna är påtagliga. Det jag själv tycker är en stor fördel är möjligheten att få bildstabilisering tillsammans med gamla objektiv av valfritt fabrikat monterade med adapter. Den som gillar serietagning har stor fördel av att kameran dels har en väldigt stor buffert, dels inte blir låst under tiden bilderna förs över från bufferten till minneskortet. Och den som gillar att styra autofokusens placering i bilden har nu möjlighet att göra det via skärmen, tack vare att skärmen har blivit en pekskärm.

 

18–105mm-objektivet har en kraftig kuddformig distorsion, som självfallet korrigeras automatiskt. Det är lite ovanligt för den har nämligen ingen distorsion på 18mm-läget. Därefter allt mer upp till 105-läget. 1/200 S, F/8, ISO 100, 38 MM

 

Det kanske snarare är så att man kan beteckna det som dåligt att inte föregångaren A6300 har pekskärm, men oavsett så förminskar det såklart inte förbättringen i A6500. Själv är jag dock tvungen att slå av pekskärmen för det fungerar dåligt för »vänsterögda« personer. Med sökaren mot vänstra ögat hamnar nämligen näsan mot skärmen.

Till det yttre så har A6500 fått ett något större grepp och det har tillkommit en knapp, med valbar funktion. Eftersom det till största del ändå är samma kamera finns nackdelarna hos A6300 kvar i A6500. Det gäller till exempel avsaknad av hörlursutgång, minneskortet placerat under batteriluckan, kort batteritid och i varm miljö problem med överhettning om man spelar in 4K-film i längre sekvenser.

 

    Senaste kommentarerna