Kamera & Bild testar

Test av Nikon P7100 - En försiktig uppdatering

Nikons tekniker måste ha haft annat att tänka på när de jobbade med P7100. För några större uppgraderingar har inte gjorts. Trots att en större uppdatering av modellen kanske vore på sin plats gör kamera ändå ett bra jobb.

Bengt Luthman

Publicerad 5 feb 2012 kl 05.57

Kameran har en autoisofunktion som inte tillåter höga ISO, är man inte medveten om det kan man få långa slutartider.

Nikon P7100 tillhör en grupp kameror som riktar sig till dem som vill ha en kamera som är lite mer än en vanlig kompakt men samtidigt lite mindre än en systemkamera. De avancerade kompakterna lever i dag under hårdare konkurrens än tidigare då de spegellösa kamerorna delvis plockar de kunder som Nikon P7100 och dess genrekamrater riktar sig till. Det kommer i framtiden, och redan nu, att krävas mer av dessa kameror för att de ska bli ett attraktivare val än Sony Nex, Olympus Pen, Samsung NX och så vidare. Fujifilm har gått åt det mer exklusiva hållet och verkar ha lyckats där. Nikon har däremot behållit sitt koncept med den klassiska avancerade kompakten som stöpts i samma konceptuella form som Canons G-serie.

Nyheter och Uppdateringar

Två nyheter som tillkommit rent fysiskt i den nya Nikon P7100 är ett främre inmatningshjul och en vinklingsbar skärm. Skärmen gör att kameran blir ännu något tjockare än den var förut, och redan då var den bland de tjockare i det här segmentet. Andra tillökningar bland knapparna är den andra FN-knappen som logiskt nog kallas FN2. Denna sitter på ovansidan av kameran och går att programmera för att justera det inbyggda nd-filtret, virtuell horisont, stödlinjer eller histogrammet. Man har även flyttat på AE-L/AF-L-knappen som nu sitter där displayknappen tidigare satt. Knappen som används för att stänga av och på displayen har nu fått en något lutad plats till vänster om det bakre inmatningshjulet. Även greppet har fått en något annorlunda utformning på P7100 jämfört med P7000 och jag måste säga att greppet är en av de stora fördelarna på P7100 jämfört med andra kameror i samma klass.

Om man kryper in under skalet på kameran har här inte heller pågått några revolutioner. Sensorn är oförändrad, 10 megapixels upplösning på en CCD-sensor är det som fångar bilderna i kameran. Generellt sett kan man säga att Nikon har tryckt gaspedalen lite längre ner mot golvet i och med P7100. Autofokusen, skrivtiden för råfiler och menysystemet är uppsnabbat och autofokusen ska vara lite exaktare än tidigare. För att följa trenden med effektfilter har man lagt till ytterligare några filter som gör att man kan vara kreativ direkt i kameran. Bland annat har man lagt till ett svartvitt filter som är ganska underhållande, där kan man dels välja storlek på kornet som läggs på, dels välja vilken typ av kontrastkurva som ska läggas på bilden. Lite roligare och mer kreativt än bara en enkel svartvitkonvertering med lite för hög kontrast.

Ett möte med verkligheten

Trots att kameran ska vara uppsnabbad jämfört med tidigare versioner känns den inte speciellt snabb. Upplevelsen av kamerans hastighet är inte mer än okej. Fujifilm X10, som vi testade i förra numret, sätter på något sätt en standard för den här typen av kameror tycker jag, jämför man den med P7100 känns prisskillnaden dem emellan motiverad. X10 kostar ungefär 800 kronor mer, men känslan i den är trevligare. För min egen del förstår jag inte varför man väljer att behålla en motorzoom i den här typen av kamera. Det går långsammare, är mindre exakt och ger inte samma känsla. En kompaktkamera som redan är så pass bulkig som P7100 är borde inte ha några problem med att objektivet sticker ut lite för att ge möjlighet till en manuell ring.

Nikon P7100 har många reglage och knappar, ibland blir det lite för många och vissa funktioner tappas bort.

De flesta knapparna på P7100 sitter väl placerade. Med grundinställningen är det dock knöligt att använda sig av FN-knapparna eftersom de ska hållas nere samtidigt som man vrider på den främre inställningsratten. Det gör att handen hamnar i en lite konstig situation när man ska göra en FN1-justering med en hand. I menyerna finns dock en funktion som gör att man kan använda det bakre hjulet för justeringen, vilket sitter mycket bättre till.

Menysystemet är ganska lätt att förstå sig på, men tyvärr är många bildinställningar spridda över olika knappar och menyer på kameran. Det gör att det ibland kan vara svårt att hitta en viss inställning för att man inte riktigt vet var man ska leta. I vissa lägen låses vissa funktioner utan att man får reda på det på något sätt, något som kan bli lite frustrerande innan man vet om det.

Bilderna då?

Bildkvaliteten i P7100 är kanske en av de saker som avgör en potentiell köpares intresse. Bilderna ur kameran ser bra ut, det är ingen revolution, men så har man heller inte bytt ut sensorn i kameran. ISO går att dra upp till 6400 men det ska nog bara göras i nödfall, på den nivån blir bilderna lidande av både färgbrus och en brusreducering som lämnar en ganska smetig historia efter sig. Om man låter bli brusreduceringen blir resultatet ett taggigt, fult digitalt brus.

I det stora hela kan man se Nikon P7100 som en avancerad kompaktkamera som visserligen har många vinster, bra grepp och bra placering av knapparna, helt okej bildkvalitet och många finesser och inställningar som ger fotografen kreativa möjligheter. Men samtidigt har det inte hänt så mycket som man kunde ha hoppats sen P7000.