Annonser:

Kamera & Bild testar

Test av Sony A65

Med fina specifikationer på pappret har Sony A65 många av de funktioner som teknikmonstret A77 fick när den introducerades förra året. Designmässigt är det just en bantad A77, men målgruppen för kameran är en helt annan – den seriöse allmänfotografen.

Specifikationerna i Sony A65 är mycket lika de hos den mer avancerade Sony A77. Sensorn på 24 megapixel är densamma, och låter dig få bilder i upp till 6000 x 4000 pixlar med ett ISO-omfång på 50-16 000 ISO och auto-ISO mellan 100 och 1600. Dessa två gränser gick att justera på A77, något som är värt mycket för den mer avancerade fotografen. Också egenskaperna för filmning är likadana med 1080p i 60 bilder per sekund i AVCHD version 2.

Så långt är de tekniska specifikationerna desamma, vilket innebär att du rent tekniskt kan ta likadana bilder med A65 som med A77. Men behöver du fler bilder per sekund så vinner A77 med sina 12 bilder per sekund mot A65:ans 10 bilder per sekund.

 

Färre knappar

Tittar vi närmare på knappar och kontroller ser vi att den yttre designen är det som skiljer lillebror mot storebror. Kamerahuset är märkbart mindre och lättare på A65, med anledning av att den är gjord av plast i stället för en magnesiumlegering. Men känslan är ändå inget att ta fel på – den ser ut som ett gediget bygge beklädd med tjockt gummi i handgreppet. Detta är också en stor fördel för kameran, eftersom den ligger som gjutet i handen. Vi kan inget annat än att verkligen gilla det.

Kontrollerna skiljer sig också en hel del. Sony A65 saknar tumreglage, vilket innebär att man förlorar en snabbkontroll för exempelvis manuellt läge, med snabb ändring av både bländare och slutare. Också multiväljaren på A77 fattas, något som ersatts med ett runt tryckreglage med fem knappar på A65. Som tur är finns en programmerbar knapp alldeles där man har tummen. Däremot sitter väljarhjulet för pekfingret på kamerans framsida något lågt, vilket innebär att man får böja till handen något för att kunna ändra exempelvis slutartid. Inte riktigt bra för den som vill göra snabba justeringar, tyvärr. På ovansidan finns heller ingen LCD-skärm som visar information, utan man får förlita sig på baksidans stora skärm.

Justeringen för växling mellan manuell fokus och autofokus har fått den enklare varianten med en vanlig knapp i plast. Men totalt sett har man ändå tänkt igenom hela upplägget med färre knappar på baksidan för att kompensera för den sämre kontrollen.

 

Riktigt bra skärm och sökare

Den lyxiga TFT-skärmen känner vi igen från Sony A77. Storleken är tre tum och har en upplösning på nära en megapixel. Skärpan och kontrasten är mycket bra, och det är inga problem att se bilddetaljer även utomhus i starkt dagsljus. Den går också att vrida 180 grader nedåt och runt sin egen axel, men inte lika mycket som hos A77 där den också kunde böjas åt sidan.

Också den elektroniska sökaren av OLED-typ är likadan med en upplösning på 2,4 megapixel. Bilden är bra och mycket skarp, men är man känslig för bildflimmer så kan det vara läge kolla detta innan, så man vet hur det upplevs i sökaren. För mig är det en störig detalj som påverkar hur jag upplever bilden, något som är synd eftersom upplösningen är så bra. Den är alltså inte lika bra som en klassiska analog sökare, framförallt inte när man fotograferar i svagt ljus, då ljusstyrkan kan kännas för hög mot omgivningsljuset.

 

AF-sensor som i A55

Autofokusen är riktigt snabb trots att den ärvt den mindre avancerade tekniken från den äldre A55. Totalt finns 15 autofokuspunkter varav tre är av korstyp. Här ser vi också skillnaden mot det bättre A77 som har 19 autofokuspunkter varav 11 är av korstyp – samt möjligheten att finjustera fokusen. a65 får också klarar sig utan assisterande autofokuslampa som underlättar för kameran att hitta fokus vid fotografering i dåligt ljus.

Vid manuell inställning av fokus finns möjlighet att zooma in i bilden i 5,9x eller 11,7x för att se var man sätter fokus. Extra hjälp får man av konturförstärkningen som visar en förhöjd kontrast på delar i fokus.

 

Lekfull och enkel

Även om många likheter finns innanför skalet med den mer avancerade A77 så är det lekande lätt att hantera A65. Läget för Auto och Auto+ som numera finns i nästan alla kameror på den här nivån, låter dig som användare släppa all teknik för att du ska kunna koncentrera dig på fotograferingen.

Du kan välja inställningar för att få bra bilder i skymning, skarpa bilder vid seriebildstagning av sport och rätt inställning vid porträttfotografering för att få den där mjukheten. Det finns också en hel uppsjö av bildeffekter att välja mellan, som låter din kreativitet flöda: mjuka svartvita toner, miniatyreffekt och partiell färg. HDR-funktionen fungerar mycket bra och är utvecklad för att ge både bra och realistiska bilder samtidigt som du kan få den överdrivna hdr-effekten om du vill det.

Hur du än ställer dig till effekter direkt i kameran så gör det fotograferingen lite lekfullare och lite roligare. Det går helt enkelt inte att inte gilla möjligheterna.

 

Slutsats

Sony A65 är mycket bra för den som är ute efter en kompetent kamera med hyfsat avancerade inställningsmöjligheter och ändå få en del bra teknik – både när det gäller design och möjligheter till utveckling. Du får inte det absolut bästa, för det har Sony redan slängt in i sin A77, men du får väldigt mycket av godsakerna. På så vis blir A77 också en konkurrent till A65 och tvärtom, eftersom de båda faktiskt har möjlighet att leverera exakt likadana bilder.

Kameran levererar också bilder i mycket hög upplösning, och bruset är heller inte nämnvärt stort. Däremot är detaljrikedomen inte lika vass vid fotografering på hög ISO, och därmed är den inte lika vass som exempelvis A580 när det gäller just detta.

 

Gilla oss på Facebook