Kamera & Bild testar

Test: Nikon D3100 - Rejält förbättrad

Hur överträffar man en succé? Genom att göra efterträdaren betydligt bättre, är svaret. Nikon D3100 har fått betydligt högre bildkvalitet och full-HD-filmning.

Publicerad

Det är lite av en gåta att Nikon D3000 som kom för ett år sedan varit en riktig säljsuccé. Redan när den kom var den omodern med lägre upplösning än konkurrenterna. Max-ISO var lågt och kameran saknade HD-filmning.

Kanske är framgången för D3000 ett bevis på vad enkel hantering och ett starkt varumärke är värt.

Nikon förstår att de trots detta måste vara i takt med utvecklingen och därför har efterträdaren D3100 fått en helt ny sensor som öppnar nya möjligheter. D3000 var tredje generationen instegskamera med 10 megapixels CCD-sensor från Sony. Sensorn dök upp i Nikon D200 redan 2005.

Den nya sensorn härstammar också från Sony, men är på 14 megapixel och av CMOS-typ. Det är enklare att konstruera filmkonstruktion med en CMOS-sensor. Alla pixlar behöver inte vara aktiva och då blir inte sensorn lika varm. En varm sensor ger brusiga bilder.

Den nya sensorn finns även i nya Sony A33 som vi testade i nummer 9/2010. Sensorerna är inte helt identiska och all bildbehandling sköter Nikon själva. Sony har dessutom placerat en fast spegel som stjäl ljus motsvarande ett halvt exponeringssteg framför sensorn, så bildkvaliteten är inte densamma. Mer om det senare.

Delvis nytt yttre

Allt är inte nytt hos D3100 utan kameran bygger på D3000. Kamerahuset är i stort sett likt med tre distinkta skillnader. Vid programratten har ett vred för att ändra frammatningsmetod tillkommit. Nikon har konstaterat att kunderna inte vill knappa sig fram i menyerna för att aktivera spegeluppfällning eller det tysta läget. Det sistnämda innebär att spegelns returrörelse dämpas för att få ner de redan låga mekaniska ljuden.

På baksidan har ett vred för att aktivera skärmsökaren tillkommit. Vredet är märkt »LV« för »Live View«. Eftersom alla tillverkare har sina egna namn för denna funktion (vi kallar det skärmsökare), så vore det bra med en symbol i stället för en bokstavsbeteckning.

Nytt är också en femte knapp på baksidans högra kant. Den nya knappen är märkt »I« och gör att man kan manövrera sig runt i info-menyn och ändra önskad inställning. På D3000 aktiverades funktionen genom att man tryckte på förstoringsknappen, nu har det blivit enklare. Knappen känner vi igen från dyrare modeller.

Tyvärr är skärmen fortfarande låguppöst med blott 230 000 bildpunkter. Det är för lite för en skärm på 3 tum. Ännu värre blir det när man vill zooma in i en bild för att ställa skärpan. Då förstoras bara den lågupplösta visningen och allt blir extremt lågupplöst och taggigt. Lite enklare kan det bli att ställa skärpan på vissa motiv, men den exakthet som finns hos en kameran som visar en bild som är lika högupplöst som skärmen saknas.

Det är också irriterande att skärmsökaren stängs av efter 30 sekunder eftersom tiden inte verkar vara så avgörande. Trycker man bara på en annan knapp startar nedräkningen om på 30 sekunder.

Den kritiske noterar att förändringar i exponering i M-läget inte syns på skärmen. Det är bra om man använder blixt för att lysa upp motivet, men inte lika bra vid vanlig fotografering. På mer avancerade kameror kan man välja om exponeringen ska simuleras eller inte i M-läge. På D3100 simuleras den bara vid exponeringskompensation.

Tack och lov har kamerans processor blivit snabbare. Det innebär att bilden visas direkt efter att den är tagen. Med D3000 kunde det bli en rejäl fördröjning om man aktiverat vissa funktioner som D-lighting eller fotograferade i råformat.

Nikon D3100 har i stort sett samma kamerahus som D3000. En av skillnaderna är vredet intill programratten som styr bildfrekvens, självutlösare och tyst slutare.

Först med full-HD

Den snabbare processorn är ett måste för att klara av den avancerade filmkomprimeringen. Nikon D3100 är först ut från Nikon med att filma i FULL-HD (1920x1080 pixlar). Tidigare har Nikon komprimerat filmerna med MOTION-JPEG som komprimerar varje filmruta som om den vore en stillbild. Denna teknik gör filmerna lätta att visa och hantera, men ger för stora bildfiler om man vill gå upp till FULL-HD.

Nu använder Nikon samma lösning som Canon, det vill säga h.264-komprimering och filmen sparad i mov-format. Det är sällan några problem att visa filmerna på en tv eller dator, men det kan krävas att filmklippen konverteras om till ett okomprimerat format innan de redigeras. Vissa redigeringsprogram fixar detta medan andra kräver hjälp av ett externt program som mpeg Streamclip (som är gratis).

Tyvärr saknas en mikrofoningång. Nikon vill locka kunder att köpa en D7000 (eller kanske en kommande D5100), men jag tycker att detta är fel punkt att snåla på. Att bjuda på FULL-HD men inte någon mikrofoningång är en haltande logik. Tänk på att D3100 köps av många unga fotointresserade med begränsad budget, men obegränsade ambitioner.

Den tysta slutaren i kombination med lågt brus på höga ISO gör Nikon D3100 mycket lämplig för gatufoto.Den här bilden är tagen på ISO 2800 (auto-ISO), 1/500s och bländare 3,5 med 18-55VR-zoomen.

Bra autofokus

Den snabbare processorn gör inte att kameran tar fler bilder per sekund utan det är fortfarande 3 bilder/s som gäller.

Nikon D3000 var inte långsam i allt. Autofokusen med 11 AF-punkter har sitt ursprung i semiproffsmodellen D200 och är snabb, särskilt om vi ser till kamerans prislapp.

De 11 punkterna kan användas på olika sätt. Det går att välja en enskild punkt eller låta kameran använda angränsande punkter vid behov för att snabba upp fokuseringen ytterligare, men med viss risk för felfokusering. Det går också att låta kameran själv välja punkt, det är väl främst lämpligt vid fotografering av rörliga motiv mot enhetlig bakgrund. I klartext: fåglar mot blå himmel.

Med hjälp av den färgkänsliga ljusmätaren med 420 mätzoner kan kameran följa ett motiv som rör sig över bildytan och välja rätt autofokuspunkt. Det fungerar bra när vi testar, men är inte ofelbart. Det är lämpligt för sport.

Trots den nya skärmsökaren är den optiska sökaren inte oviktig på något sätt. Man bör främst använda den eftersom det är lättare att hålla kameran stadigare mot ögat och autofokusen blir snabbare än om sensorn ska styra autofokusen. Tyvärr är den optiska sökarbilden liten, men det är en kompromiss man får ta. Hellre det än en sämre autofokus.

Nikon säger sig ha jobbat fram en bra autofokus för skärmsökaren, men nja. Den är varken bra eller dålig. Den motivföljande autofokusen fungerar dåligt. Då går det lite bättre med den ansiktssökande. Normallägena fungerar också okej, men imponerar inte.

Vid filmning bör man fokusera först och starta filmningen sen. Det är inte snyggt att se hur kameran söker efter skärpan genom att först gå förbi den punkt man vill ha skarp och sedan gå tillbaka. Så fungerar kontrastavkännande autofokus, men det är inte snyggt att se på film.

Hög bildkvalitet

Vi har hittills ansett att Canons 18 megapixel-sensor är bäst i aps-c-formatet framför Nikons äldre sensor på 12 megapixel som bland annat finns i Nikon d300s och d90. Den nya sensorn på 14 megapixel från Nikon är inte bättre än Canons utan ger ett i stort sett identiskt bildresultatat. Brusnivå, dynamiskt omfång och exponering är väldigt lika. Med exponering menar vi att bilden blir utfrätt vid exakt samma ljusa ton. Bilden kan sen upplevas lite olika beroende på vilken tonkurva som lagts på, men standardkurvorna är också lika mellan Nikon och Canon numera. Vid råkonverteringen kan man göra en egen kurva.

Även när vi skärskådar råfilerna ser datat väldigt likt ut. Canon måste förstärka den blå kanalen aningen mer vilket är en nackdel i ljus med låg färgtemperatur, men detta går knappt att se i den slutliga bilden.

Vid jpg-fotografering kan vi se små skillnader i brusreducering där Nikons kan anses som aningen mer avancerad. Nikon smetar ut brusstrukturen mer, men klarar ändå att behålla detaljer bättre. Canons brus ser aningen mindre påverkat ut vilket kan tilltala en del. Samtidigt använder troligen den som bryr sig om bildkvalitet på denna detaljnivå råformat.

Jämfört med D3100 så ser vi att råfilen har 1,5 steg mindre brus. En bättre brusreducering än D3000 förbättrar slutresultatet ännu mer, så Nikons påstående om 2 stegs bättre brusbild stämmer bra.

Nikon har lyckats bra med filmfunktionen. Vi har jämfört mot Canon som tillsammans med Panasonic anses ledande inom filmning bland systemkameror. I både Nikon D3100 och Canon Eos 60D är bildkvaliteten mycket bra i FULL-HD 1080p. Men nedskalat till 720p ger Canon en taggig bild. Nikon är utan anmärkning vid 720p.

Slutsats

Nikon D3100 ger maximal bildkvalitet för pengarna, både vid stillbild och filmning. Autofokusen är också väldigt bra. Vissa funktioner är begränsade, men det är också prislappen. På det hela taget har Nikon gjort vettiga prioriteringar och fått till en stark instegsmodell.

Så satte vi betyget

Bildkvalitet 9

Inte riktigt lika bra detaljåtergivning som Canon Eos 550D, men något lägre färgbrus.

Byggkvalitet 7

Helt okej för att vara en liten enkel instegsmodell.

Ergonomi och logik 8

Väldigt enkel att hantera.

Mångsidighet 7

Saknar mikrofoningång och verklig förstorad visning med skärmsökare och är därför mindre mångsidig än Canon Eos 550D.

Valuta för pengarna 9

Vettig kamera och mycket fin bildkvalitet för pengarna.