Test: Sony A290 och A390 - Med tvekan godkända

Bli inte förvånad om du kommer att se Sony A290 och A390 i annonser från de stora elektronikkedjorna inför jul. Kamerorna är redan från start lågt prissatta och erbjuder främst många pixlar per krona. Båda har sensorer på 14 megapixel, lite mer än de flesta av konkurrenterna.

Sony A290 och A390 är inga nya kameror egentligen utan andra uppgraderingen av A200, A330 och A350 som kom 2008. Förra sommaren gjordes kamerorna om för att de skulle se mindre ut. Det innebar bland annat att greppet gjordes drastiskt mindre. Knappar och lucka för minneskort placerades också om.

I vårt test av A230, A330 och A380 kritiserade vi greppet som varken var skönt eller särskilt stadigt. Nu har greppet ändrats och blivit rejält igen, i övrigt är A290 och A390 mycket lika sina föregångare.

Det innebär att A290 och A390 är två systemkameror med alla grundläggande egenskaper.A390 har även skärmsökare (live view). Sony har valt en annorlunda lösning för att ge snabb autofokus med skärmsökaren.

Sökarvisningen genereras inte från sensorn som med andra kameror utan det sitter en liten videosensor i kameran som gör att spegeln inte behöver fällas upp och att sensorn inte behöver blottläggas för att generera bilden till skärmsökaren. Den främsta fördelen är att den vanliga fasdetekterande autofokusen kan användas i alla lägen. Det ger som regel snabbare autofokus än om sensorn används för att styra autofokusen.

Nackdelen är att det inte går att förstora så mycket i skärmsökarbilden som man kan behöva för att helt säkert ställa fokusen manuellt, något som en del gärna gör vid stativbunden fotografering för att vara helt säkra på att skärpan ligger rätt.

Både A290 och A390 har 2,7-tums skärmar med en upplösning på 230 000 bildpunkter. Det räcker till men imponerar knappast. Skärmen på A390 kan vinklas upp och ner för att användas med skärmsökarläget när man vill ta bilder ur höga eller låga vinklar. Tyvärr går det inte att vrida skärmen om man exempelvis vill ta stående bilder av en blomma på marken.

I de helt nykonstruerade modellerna A33 och A55 har Sony fixat till detta.

Sony har ansträngt sig för att göra kamerorna lättanvända. Det är lätt att ta sig runt i menyerna och en rad inställningar är direkt tillgängliga om man trycker på funktionsknappen fn. Lika pedagogiskt upplagd som nya Nikon D3100 är inte kameran. Det finns dock en grafisk visning för att visa effekterna av skärpedjup och slutarhastigheter. Alla programlägen förklaras på ett begripligt sätt vilket gör att kamerorna kan sättas i händerna på vilken nybörjare som helst.

Och i handen ligger kamerorna bra. De är stora, väldigt stora för att vara kameror i den lägre prisklassen, men ger å andra sidan ett riktigt stadigt grepp. Störst är naturligtvis A390 med sin vinkelbara skärm.

Bildkvalitet av äldre snitt

Sony har en funktion i A290 och A390 för att utöka det dynamiska omfånget i bilderna genom att ljusa upp de mörkaste partierna. I storebror A450 och de nya modellerna A33, A55, A560 och A580 finns möjlighet att utöka omfånget genom att kameran tar flera bilder med olika exponeringsvärden. Denna funktion ger mindre brusiga bilder men den saknas tyvärr i modellerna A290 och A390.

Så vitt vi kan se har Sony faktiskt inte gjort något alls för att förbättra bildkvaliteten jämfört med föregångarna A230, A330 och A380. Detta trots att Sony bevisat i A450, A500 och A550 att de lärt sig förbättra bildkvaliteten.

Förklaringen är antagligen att Sony vill lägga så lite pengar som möjligt i utveckling på de här modellerna. Det var samma sak när A900 blev A850.

Detta gör att A290 och A390 har en bildkvalitet som inte ens var på topp 2008. Pentax K-x är liksom A290 och A390 en enkel baskamera, men med märkbart högre bildkvalitet.

Färgbruset hos Sonykamerorna är påtagligt vid högre ISO och detaljåtergivningen drabbas hårt av en oraffinerad brusreducering.

Även storebror Sony A450 ger betydligt bättre bildresultat vid höga ISO. Skillnaden i brusnivå är omkring ett exponeringssteg, men visuellt är skillnaden ännu större eftersom A290 och A390 ger ett tydligt prickigt färgbrus vid höga iso som får sägas vara rätt störande.

En förklaring till skillnaderna är att A290 och A390 har en äldre CCD-sensor med äldre brusreduceringsteknik medan A450 har CMOS-sensor och modernare brusreducering, trots att A450 är äldre.

Slutsats

Vi hade gärna sett att Sony bjöd på sensorn och brushanteringen i A450. Då hade Sony A290 och A390 klarat konkurrensen bättre mot Canon EOS 1000D och Pentax K-x som båda har bättre bildkvalitet och smidigare format.

Sony A290 och A390 erbjuder först och främst ett lågt pris och rejält grepp för den som är ute efter en kamera i Sony Alpha-system.