TEST: Canon Powershot S90

I flera år har Canons G-serie och Ricohs GR-serie varit de vanligaste kompakt-kameravalen för seriösa fotoentusiaster. Nu vill Canon ändra på den ordningen så att det är Canon G11 och S90 som gäller.

Även om konceptet med en liten ljusstark kvalitetskompakt är nytt för Canon är inte S-serien ny. Tidigare var S-modellerna extra påkostade kompakter med råformat. S80 hade pianolack och kromlist.

Nu när Canon väcker S-serien till liv igen är de exklusiva attributen borta, i stället ska kameran kännas seriös, men det lyckas Canon bara halvbra med. Visserligen saknas tingeltangel och blingbling, men kameran känns plastig och hal som en tvålkopp i jämförelse med Ricoh GR Digital III. Lite gummiklädsel hade gjort susen. Jag känner en fotograf som valt bort S90 på grund av detta.

I övrigt känns S90 genomtänkt så när som på on/off-knappen som borde byta plats med  den andra knappen »Ring func« intill så att man lättare kan sätta på kameran när man fattat grepp om den.

Dubbla ringar för snabb inställning
Knappen »Ring func« styr vilka funktioner ringen runt objektivet och ringen på baksidan ska få. Den kan användas för inställning av tid, bländare, iso, exponeringskompensation, vitbalans, manuell fokusering, zoom med mera.

De dubbla ringarna motsvarar de dubbla inmatningsrattarna på EOS-modellerna och gör kameran snabbmanövrerad. Med tidsstyrd exponeringsautomatik har jag valt att ställa tiden med den bakre ringen och exponeringskompensation med ringen runt objektivet.

Det går också att programmera »S«-knappen som sitter nära där tummen hamnar. Det går att välja exponeringslås, AF-lås, följande AF, vitbalans, ljusmätning med mera.

Knapparna är stora och det är bara knappen »Func SET« i mitten av multifunktionsväljaren som är lite knepig att komma åt.

Liksom i tidigare s-modeller går det att fotografera i råformat. Jag kan tänka mig att både de som vill ha ut maximal bildkvalitet och de som vill kontrollera brusstrukturen på svartvita bilder lockas av råformatet. Vill man ha svartvita bilder med analog känsla kan det vara bra att plocka fram mer brus än vad jpg-bilderna ger. Det ger en kornig känsla.

Rena bildfiler. Det är en fröjd att jobba med bildfiler från S90 tagna på låga ISO. De är mycket lite synbart brusreducerade, har lågt brus och rena färger. En bra förutsättning för avancerad bildbehandling.