Vi provar Leica Noctilux med ljusstyrka 1,0

(klicka på bilden för förstoring)

Leica har fått ett uppsving på senare år och priserna på begagnade objektiv rusar i höjden. Begagnatpriserna för normala exempelar kostar i dag mellan 4 000 och 6 000 dollar.

Leica Noctilux 50/1,0 ersatte Noctilux 50/1,2 redan 1975 och las ner för ett år sedan. De 100 sista exemplaren såldes i humidor med reglerad luftfuktighet.

1,0-versionen ersattes förra året av en Noctilux 50/0,95 med ett nypris på 86 000 kronor. Vi har inte haft möjlighet att prova denna version än utan har provat 1,0:an som är vanligare.

Leica är inte först med så här ljusstarka normalobjektiv. Canon väckte uppmärksamhet på 1960-talet med sin 50/0,95 och i slutet av 80-talet kom EF 50/1,0L USM. Nyligen presenterade Voigtländer en 50/1,1 med Leica M-fattning.

En hög ljusstyrka som 1,0 är något alldeles speciellt och frågan är om inte många köper Noctilux 50/1,0 mer för att det är ett häftigt objektiv än för att använda den extrema ljusstyrkan. Det blir nämligen inte särskilt skarpt på den största bländaren, men även denna egenskap är det fotografer som uppskattar. I mitten kan man uppnå något som påminner om skärpa men i övriga delar av bilden blir det inte alls skarpt.

Bakgrunden blir naturligtvis mycket utsuddad med bländare 1. Men det är otroligt känsligt att sätta skärpan rätt på porträtt med det extremt korta skärpedjupet.

Tyvärr är närgränsen inte bra, så några nära porträttbilder kan man inte ta. Fokuseringssnäckan är lång för att underlätta finjustering av skärpan, men nackdelen är att det tar sin tid att fokusera från närgränsen till oändligt. Nya Noctilux 50/0,95 är tydligt skarpare på största bländaren.

Den som köper en Noctilux har antagligen redan ett mindre och smidigare normalobjektiv, för Noctilux är inte det bästa valet för allmän fotografering. Där-emot ger det bilder av en särskild karaktär, och det gör sig väldigt bra i vitrinskåpet.