Test: 19 Vidvinkelzoomar

Vi blev lätt överraskade när vi skulle få ihop ett komplett test av marknadens vidvinkelzoom-ar. Att det fanns så många hade vi inte trott.

Vi räknade till 20 stycken i listorna och fick med lätthet ihop 19 när vi kontaktade tillverkarna. Ofta är det svårt att få ihop samlingstester eftersom objektiv är utlånade, på mässor och demonstrationer eller så har generalagenten inte tagit hem något testex. Nu var det bara Olympus som hade problem med att få fram en av sina fyra vidvinkelzoomar, Zuiko Digital 11-22/2,8-3,5.

Att packa upp alla objektiv och testkameror är en grannlaga uppgift. I havet av objektiv och kameror är det lätt att göra vissa observationer, som att de två nyaste objektiven skiljer sig åt enormt. Nikons nya AF-S 16-35/4G VR är en stor bjässe. Den är längre än Nikons välrenommerade AF-S 14-24/2,8G, men väger tack och lov inte lika mycket även om den tillhör de tyngre i klassen. Tyvärr är distorsionen inte lika bra som på 14-24:an. Mot kanterna kroknar linjerna till ordentligt. Ändå är objektivet högintressant eftersom det är ensamt om att ha inbyggd bildstabilisering. Trots denna funktion kommer en del fortfarande att sakna gamla ljusstarka AF-S 17-35/2,8G som var mindre och smidigare än de två nya vidvinkelzoomarna från Nikon. Det är inte alltid ljusstyrka går att ersätta med stabiliseringsfunktioner.

Extrema vidvinklar kan göra bilder mer spännande. Men det ställer stora krav på fotografens förmåga att fylla bildytan, det uppstår lätt tomma ytor annars.

Det andra helt nya objektivet är Olympus M.Zuiko Digital E 9-18/4-5,6. Det väger blott 155 gram och det finns få normalobjektiv till småbildskameror som kan mäta sig i litenhet. Objektivet har fattning för micro four thirds och Olympus har även motsvarande objektiv för four thirds, men det är inte  alls lika litet. När vi monterar Olympus nya vidvinkelzoom på en e-pl1 och sätter Nikons af-s 16-35/4g vr på Nikon d3x och jämför är skillnaden brutal. Även Panasonics relativt nya 7-14/4 för micro four thirds är imponerande liten, särskilt när vi jämfört Olympus klumpiga motsvarighet för four thirds.

Vid konstruktionen av vidvinklar är det en stor fördel att kunna minska avståndet mellan bajonett och sensor, vilket skett med micro four thirds-systemet jämfört med four thirds. Det är ingen tvekan om att de nya spegellösa systemen är intressanta för den som vill ha en lätt fotoutrustning att resa med.

I det här här motivet märks inte den kraftiga distortionen hos Nikons nya AF-S 16-35G VR. Men om det finns en horisont eller huskant som läper ända ut i kanterna blir det inte så snyggt.

Imponerande tungviktare
Trots att Nikons två nya vidvinkelzoomar väger en del är de inte de mest imponerande när det kommer till kvalitetskänsla. Sonys nya  Vario-Sonnar T* 16-35/2,8 ZA SSM bjuder på en solid metallupplevelse. Det finns inget som säger att objektivet håller bättre än andra proffsobjektiv, men känslan är definitivt den och toppas när man sätter på motljusskyddet i metall. Fattas bara att skruva på ett tungt filter med fattning i mässing för att upplevelsen ska vara total.

Dagens systemkameror är så bra att den som är ute efter det yttersta i bildkvalitet inte bör använda filter. Samtidigt är det sällan bilder används så att skillnaderna i skärpa blir avgörande. Däremot kan den övergripande kontrasten sänkas med ett sämre filter, och det syns i alla bildstorlekar. Prova gärna att fotografera med och utan filter i motljus.

Vidvinkelzoomen har varit pressfotografernas favorit länge eftersom de ofta jobbar i trånga miljöer. Först på senare tid har vidvinkelzoomarna blivit tillräckligt bra för seriösa landskaps- och arkitekturfotografer. Här är Arméns musikkår fotograferade i rulltrappan på Skansen med Canons 16-35/2,8L

Ljusstyrka för alla
En tid efter att APS-C-sensorerna gjort sitt intåg kom objektiv speciellt anpassade för sensorstorleken, men vidvinkelzoomarna hade inga vidare ljusstyrkor. En del pressfotografer använde 14/2,8 – knappast en billig lösning.

Nu finns det bättre lösningar på problemet. Tokina ger ljusstyrka 2,8 över hela brännviddsomfånget med sin 11-16/2,8 och Sigma har två olika zoomar med brännvidden 10-20 mm, en av dem med den fasta ljusstyrkan 3,5.

Oundvikligt med kompromisser
Även om objektivutvecklingen gått framåt genom möjligheten att serietillverka asfäriska linser och använda olika specialglas innebär det fortfarande många kompromisser att skapa en vidvinkelzoom, åtminstone om den inte ska kosta och väga för mycket. Ofta prioriteras skärpa medan distorsion (förmågan att återge raka linjer) och vinjettering (ljusbortfall i hörnen) får stryka på foten. Vissa tillverkare motverkar detta genom att göra distorsionen vågformad så att linjerna aldrig böjer sig riktigt kraftigt. För den som vill korrigera distorsionen i efterhand kräver en vågformig distorsion fler parametrar än vad Photoshop och Lightroom erbjuder. Ett exempel på program som klarar detta är Panorama Tools.

I micro four thirds-systemet ingår att distorsionen korrigeras på alla bilder, oavsett om de fotograferas i råformat eller jpg. Detta sker även när fristående råkonverteringsprogram används.

Vinjettering kan också korrigeras i efterhand. I en del kameror kan detta korrigeras direkt om märkesobjektiv används.
Generellt är vi imponerade av hur skarpa nästan alla objektiv är i centrum av bilden. Sedan varierar det en del hur mycket skärpan  faller mot kanterna och hur kraftig distorsion och vinjettering är. Vi kan också konstatera att de objektiv som förväntas vara bäst också är det, men det finns också väldigt prisvärda guldkorn.