TEST: Sju normalzoomar för stora sensorer
En kamera med småbildssensor (fullformat) står på mångas önskelista. Att välja kamerahus är en sak, att välja en matchande normalzoom är minst lika viktigt.
Vi hjälper dig i valet.
Att byta upp sig från en kamera med sensor i APS-C
-format handlar inte bara om vilket kamerahus som är bäst. Det gäller också att du väljer rätt objektiv – ett objektiv som passar ditt fotograferande och som ger hög bildkvalitet.
Tyvärr innebär hög kvalitet ofta högt pris. Samma förhållande brukar gälla för objektiv med hög ljusstyrka, men det finns undantag från regeln.
Vi har valt att testa sju objektiv som kan passa den lite mer kräsna fotografen, oavsett om plånboken är stor eller har vissa begränsningar.
Canon EF 24-70/2.8L
Canons ljusstarkaste normalzoom är en rejäl bjässe. Störst och näst tyngst av de testade objektiven. Ljusstyrka väger – så är det bara. Trots de stora glasytorna fokuserar objektivet väldigt snabbt och utan att tveka. Skärpan går det inte att klaga på. Däremot är både distorsion och vinjettering ganska kraftig vid 24mm. Dock är detta inget konstigt, alla de testade objektiven uppträder mer eller mindre likvärdigt i vidvinkeländen.
Objektivet är tätat med gummipackningar för att hålla ute damm och fukt. Det lanserades 2002 och ersatte EF 28-70/2.8L. De extra fyra millimetrarna har tillfört mer distorsion till konstruktionen, som har dubbla asfäriska linser och ett UD-element. Objektivet är trots sin tyngd väldigt lättarbetat. Men det blir lätt obalans om man har en lättare kamera.
Canon EF 24-105/4L IS
När Canon 2005 lanserade Eos 5D behövde man ett prisvärt alternativ till storebror EF 24-70/2.8L. Det skulle helst passa bra tillsammans med den då nya kameran och resultatet blev EF 24-105/4L IS. Det har inte bara ett större omfång, utan även inbyggd bildstabilisering. Men är i gengäld ett steg ljussvagare, något som is-funktionen med lätthet kompenserar för.
Tack vare den något svagare ljusstyrkan väger objektivet cirka 300 gram mindre än storebror, trots både större zoomomfång och bildstabilisering. Därför känns detta objektivet helt rätt på alla EOS-kameror, utom de små instegsmodellerna. Men det är på en småbildskamera som detta objektiv verkligen kommer till sin rätt.
Tre asfäriska linser och ett ud-element ser till att bildkvalitén blir hög, stundtals bättre än den något dyrare ef 24-70/2.8L. Men vid 24mm är distorsion och vinjettering kraftigare än hos storebror.
Nikon AF-S 24-70/2.8G
Nikons nya normalzoom lanserades tillsammans med dåvarande flaggskeppet Nikon D3 och ersatte deras AF-S 28-70/2.8 som var stor, tung och klumpig. Det nya objektivet fick ett nättare utseende, men kan knappast beskyllas för att vara vare sig litet eller nätt. Objektivet är längre än Canons dito, men 50 gram lättare på grund av materialvalet.
Precis som hos Canon sker fokuseringen både tyst och snabbt. Det är svårt att skilja dem åt, både när det gäller af-prestanda och optisk prestanda. Men när man petar i detaljerna visar sig Nikon strået vassare. Nikon har försett nya 24-70/2.8 med en antireflexbehandling som kallas nanocoating och som förbättrar motljusegenskaperna. Kontrasten hålls uppe och de interna reflexerna minimeras.
Nikon AF-S 24-120/3.5-5.6G VR
Den gamla versionen av detta objektiv fick utstå hård kritik. 2004 kom Nikon tillbaka med en ny version, denna gång med inbyggd bildstabilisering (VR).
Vare sig i byggkvalité eller bildkvalité når objektivet upp i klass med de övriga objektiven i testet. Å andra sidan är priset relativt lågt.
Den sämre ljusstyrkan är inte enbart av ondo, objektivet är lätt och enkelt att hantera trots ett stort zoomomfång.
Vid 120 mm är skärpan inte så bra och det krävs nedbländning för att det ska bli skarpa bilder. Tack vare bildstabiliseringen kan man handhålla objektivet även om ljuset tryter. Trots inbyggd tyst autofokusmotor är autofokusen inte speciellt snabb. Skillnaden mot AF-S 24-70/2.8G är markant.
Sigma EX 24-70/2.8 DG HSM
Sigma har kommit med en kompaktare version av EX 24-70/2.8. Trots ett klart lägre pris än Canon, Nikon och Sony kan Sigma-zoomen mäta sig med de dyra originalobjektiven på flera punkter. Fokuseringen är snabb och tyst tack vare den inbyggda HSM-motorn, men Canon och Nikon är ändå snäppet snabbare. Sigma-objektivet vill göra en extra finjustering innan det låser skärpan. Mellan Canons originaloptik och Sigma 24-70/2.8 skiljer det 0,2 sekunder från oändligt till närgräns.
Både Canons och Nikons 24-70/2.8-zoomar ändrar längd när man zoomar, men de växer inuti motljusskyddet. Sigmas motljusskydd följer med frontlinsen och således växer objektivet i längd när man zoomar. Därför kan både Canon och Nikon ha ett djupare och mer skyddande motljusskydd än Sigma.
Skärpan är bra i mitten redan på full bländaröppning, men något sämre i kanterna.
Zeiss 24-70/2.8 ZA till Sony
Zeiss tillverkar flera av Sonys bättre objektiv och dit hör naturligtvis 24-70/2,8 liksom övriga 2,8-zoomar i Sonys objektivprogram.
Objektivet är stort, tungt och dyrt – men helt kompromisslöst. Det är likt Canons och Nikons motsvarigheter i stora stycken. Rent optiskt sett är detta objektiv en fullträff. Skärpan är utmärkt med största bländaröppning och både distorsion och vinjettering är väl kontrollerade. Tyvärr är prislappen rejält tilltagen och högst i testet. För samma pengar får du både ett 24-70/2.8 och ett 70-200/2.8 från Sigma.
Ingen av 2,8-zoomarna i testet har inbyggd bildstabilisering, men Sony har byggt in den funktionen i sitt hittills enda kamerahus för småbildsformatet (a900) och kan därför erbjuda bildstabilisering med alla objektiv som monteras.
Precis som Sigmas 24-70 så växer Zeiss 24-70 på längden och har ett kort motljusskydd.
Autofokusmotorn är inbyggd. Trots mycket glas går fokuseringen snabbt och tyst, helt i klass med Canon och Nikon.
Tamron SP AF 28-75/2.8 XR Di
Testets mest prisvärda objektiv är utan tvekan Tamron sp af Aspherical 28-75/2.8 XR Di ID (IF) Macro. Tamron har lyckats göra objektivet förhållandevis kompakt och lätt, trots hög ljusstyrka. Det är minst och lättast av de testade och skillnaden mot 24-70-zoomarna är anmärkningsvärd, även om objektivet saknar fyra mm i vidvinkeländen.
Tamron 28-75 ger mycket hög skärpa redan på full bländaröppning. Objektivet har vanlig AF-motor och låter lite mer än de objektiv som har ultraljudsmotorer, men det fokuserar relativt snabbt och säkert trots detta.
I och med en snävare bildvinkel i vidvinkelläget än övriga objektiv i testet är det större risk att du vill komplettera med ett vidvinkligare objektiv. 28 mm ger inte vidvinkel med en APS-C-sensor.
Vad ska man välja?
Ljusstyrka kostar pengar sägs det. Tamron och Sigma visar dock att det går att bygga riktigt bra objektiv med en rimlig prislapp. Man får dock ge avkall på byggkvalitet, särskilt när det gäller Tamron.
För den prismedvetne är Tamron 28-75/2,8 den klara vinnaren i testet. Bortser vi från priset vinner Sony 24-70/2,8 tätt följd av Nikon 24-70/2,8 och Canons båda L-zoomar. Sigma ger lite av allt, bra pris, bra bildkvalitet och bra kvalitetskänsla utan att vara bäst på något.
