Kamera & Bild testar

Tre teleobjektiv för sportfotografen

Sportfotografen gillar telen, men alla fotografer ogillar att bära tunga grejer. Därför är lätta telen något som sportfotografer, och fotografer generellt, tycker om. Vi har testat tre olika objektiv som skulle kunna passa bra i en sportfotografs kameraväska.

Objektiv runt 300mm är populära bland sportfotografer. Den fasta 300 millimetern har fördelar som till exempel att den är ganska lätt att handhålla, framför allt med modern teknik som bildstabilisering, men också för att brännvidden inte är obscent lång och de små skakningarna som inte går att komma ifrån går att hantera. 300:ans smidighet ligger också i valet av bländare. 

Att gå på det mest ljusstarka alternativet, f/2,8, som tidigare var ett krav för att man skulle kunna få tillräckligt korta slutartider, gjorde att man fick ett ganska stort och tungt objektiv. Men idag kan kamerorna hantera så pass höga ISO-känsligheter att man för ljusets skull oftast inte behöver gå ner till f/2,8, istället kan man nöja sig med f/4 och öka ISO-känsligheten något steg. 

Med f/4 får man också ett betydligt mindre och lättare objektiv, vilket så klart är en fördel, både när det ska fotograferas och när objektivet ska bäras i ryggsäck eller väska. 

 

Val av testobjektiv

Som ni kan se i testet så har vi valt att ha med Nikons nya 300mm f/4 samt Canons motsvarighet, men vi har även stoppat in Sonys 70-400mm f/4-5,6G SSM, vilket kan kännas lite omotiverat när Sony även har ett 300mm f/2,8 Anledningen är att zoomen kostar i paritet med de två andra objektiven (nåja, Nikonobjektivet i alla fall), men också för att Sony inte har motsvarande brännvidd med fast bländare 4.

Vi ville även testa objektiv med fullformatskameror, då de på något sätt är den här typen av kamerors Formel-1. Om de fungerar bra på småbildssensorer så kommer de att fungera bra på APS-C också. 

 

Sonyobjektivet var det som var sämst på att följa motivet. Bäst gick det när motivet rörde sig rakt mot kameran.

Sony 70-400mm f/4-5,6G SSM II

Det här är tungviktaren i testet, det beror så klart på att det är en zoom. Den har dessutom längre maximal brännvidd än de två andra objektiven , ända upp till 400 mm. 

Vikten hamnar på 1500 gram vilket är rätt mycket, i alla fall när det (med hjälp av en adapter) monteras på ett så pass litet kamerahus som Sony A7 II. Troligen hade objektivet suttit bättre på en A99 med batterigrepp. 

Längdmässigt är det ungefär som Canonobjektivet, när det står på 70 millimeter. Det här objektivet dök upp på marknaden under 2013 och är således ganska mycket nyare än Canonobjektivet. Det innebär att det har en nyare fokusmotor (bildstabilseringen sitter ju i kamerahuset, i det här fallet ett Sony A7 II) men eftersom det är en zoom så innebär det att fokusmotorn har mer glas att flytta, vilket gör att den måste jobba mer. 

 

Knappar och reglage

Autofokusreglaget har tre olika lägen, ett där det fokuserar i hela avståndsregistret, ett läge där det går från tre meter till oändligt samt ett läge där autofokuseringen är helt avstängd. Sony har också lagt in två fokuslåsarknappar. När en av dessa trycks ner så stänger man av autofokusen. 

 

Användning

Det första jag noterar när jag monterar objektivet på en A7 II (med hjälp av adaptern) är att kameran blir väldigt pluttig i änden av den stora tuben. Det känns inte helt lugnt att bara hålla i kamerahuset och låta bajonettfästet bära tyngden av objektivet, som går bra med Canonkameran. Det andra jag noterar är att zoomringen är ganska trög. Om det beror på att objektivet är hyfsat nytt, och därmed blir bättre med tiden, eller om det beror på att det är mycket glas som ska flyttas och friktionen är lite för hög låter jag vara osagt eftersom det kräver att man använder objektivet längre än vad vi haft möjlighet att göra. 

Fokuseringen känns ganska snabb under bra förhållanden för att vara en så pass lång zoom, den jobbar även tystare än Canons fokusmotor. Men det skiljer ju mer än tio år i tekniken mellan de båda så det är nästan en orättvisjämförelse. När man siktar på svårfokuserade motiv (små eller kontrastlösa) så märker man hur objektivet saktar ner ganska rejält den sista biten innan den hittar skärpan. 

Den följande fokuseringen är inte på topp när det gäller motiv som rör sig snabbt. Då kan inte fokusmotorn röra glasen tillräckligt snabbt. Konstigt nog så är autofokusen snabbare när man väljer att den får jobba i hela sitt område och inte i det begränsade området tre meter till oändlighet, vilket är själva poängen med den områdesbegränsningen. 

 

Aktuellt just nu

    Senaste numret

    Senaste kommentarerna