Kamera & Bild testar

Vidvinklig trio för fullformat

TEST: Vidvinklar är omtyckta objektiv och fungerar till många olika motiv. Vi har testat tre nyheter för att se vilket som är vassast och bäst för just dig. Här hittar du tre varianter i olika prisklasser men som är nära varandra prestandamässigt. Vilket ska du välja?

Den oextrema vidvinkeln, alltså mellan ungefär 20 och 35 millimeter, anses ofta vara en brännvidd som är bra till mycket. De är vidvinkligare än normalen (50 millimeter), men inte så vidvinkliga att distorsion är ett problem eller att perspektivet börjar bli konstigt. Perfekt när man vill få med lite mer men ändå vill behålla ett naturligt utseende. Monterar man dem dessutom på en aps-c-sensor så får man ju motsvarande ungefär ett normalobjektiv, det vill säga runt 50 millimeter. Därför borde egentligen dessa objektiv vara populärare än 50:an hos många av de nybörjare som köper sitt första objektiv efter kitzoomen. I den gruppen är nu för tiden 50:an överväldigande populär, anledningarna är flera, men kanske framför allt för att 50:an ofta är lite billigare. Nästan alla tillverkare har ett objektiv mellan 24 och 35 mm i sina i sitt utbud och de gillas av många för sin mångsidighet. 

Vi har här tittat närmare på några objektiv som är vidvinkligare än 50:an och aningen dyrare än de billigare normalobjektiven. Något för den som vill ta sitt fotograferande en liten nivå till eller för yrkesfotografen som vill ha ett bra reportageobjektiv, men vill utmana sig själv med en fast brännvidd istället­ för en zoom. 

Canon EF 35mm f/1,4L II USM

Canon själva säger att det är ett perfekt objektiv för reportagefotografen som vill ha ljus­tyrka, snabb och säker autofokus och så klart riktigt bra bildkvalitet. När man får objektivet i handen blir man nästan fundersam om det faktiskt är en 35:a man plockat upp. Och tittar­ man i de fysiska specifikationerna avslöjas att det är ungefär en centimeter kortare och hundra gram lättare än Canons standardzoom 24-70 f/2,8. Med en vikt på dryga 700 gram och en längd på runt 10 centimeter är det en stadig pjäs. Det inger förtroende även om det tynger i kameraväskan. 

Men så är det också ljusstarkare än till exempel Tamronobjektivet som vi också testar, som är mindre och lättare. Jämför man med Sigmas 20mm f/1,4 så ligger väger Canon 200 gram mindre och är aningen kortare. Men då jämför vi med ett objektiv som har femton millimeter kortare brännvidd också, vilket i sin tur kräver en mer välvd och därmed tyngre frontlins. 

I Canons objektiv har Canon stoppat in en ny teknik som ska förbättre bildkvaliteten. Den här tekniken kallas för BR (Blue Spectrum Refractive). Det innebär att i ett sammansatt linselemente bakar man in ett organiskt optiskt material som på ett bättre sätt ska bryta det blåa ljuset. Det ska i sin tur leda till minskad kromatisk aberration och därmed också högre skärpa. 

Canons objektiv har en ringformad USM-motor som jobbar för att skärpan ska hamna på rätt ställe. Och det är svårt att säga att den gör ett dåligt jobb. Det är inte den snabbaste fokuseringen jag upplevt, men den kan inte beskyllas för att vara långsam. Ett svagt släpande ljud hörs när objektivet fokuserar, men det är inget som stör på något sätt. En fördel i Canonobjektivet är att de, trots att det finns en fokusomkopplare på objektivet, har valt att låta dig använda fokusringen oavsett om autofokusen är påslagen eller inte. 

Om du har fokuseringen inställd på AF-knappen istället för på avtryckaren på kameran kan du alltså fritt välja om du vill fokusera manuellt eller om du vill överlåta det åt kameran. Fokusringen är bred, välgummerad och med ett lagom motstånd. Ett litet litet glapp kan kännas när man fokuserar manuellt, men det ska till väldigt dyra konstruktioner för att något sådant inte ska märkas av. Det är inget som stör när man fotograferar i alla fall. 

 

Canons 35 millimeter f/1,4 är riktigt skarp.

 

Bildkvalitet

Canons objektiv visar på en otroligt bra bildkvalitet i våra tester. Bäst i testet. Då ska det också tilläggas att det är testat med en 5DS R vilket alltså är den mest högupplösta spegelreflexkameran på marknaden. Mittskärpan är så pass hög vid största bländaren att det är svårt att se någon skillnad när man bländat ner. 

Det är en viss vinjettering vid största bländaren men den minskar stegvis ner till f/4 sen är den opåverkad oavsett hur mycket man bländar ner. Någon kromatisk abberration eller distorsion att tala om är det inte heller. 

Slutsats

I det stora hela är Canons nya 35:a riktigt trevligt att fotografera med. Det fokuserar snabbt och säkert, oavsett om man kör manuellt eller automatiskt. Även om tyngden ibland gör sig påmind. Objektivet kostar en inte alls oansenlig summa mer än både Tamron och Sigma, mer än dubbelt så mycket faktiskt, men skärpan är också högre. Så om man verkligen vill ha Canonobjektiv på sin Canonkamera, eller helt enkelt vill ha det bästa och har en Canonkamera, ja då ska man kika på Canons egna 35mm. 

 

 

    Senaste kommentarerna