Test av Canon Eos 5D Mark III

Ska du inte fotografera snabb sport så fungerar sex bilder per sekund bra. I alla fall för att få en fräsig bild av en serie bilder på denna katt. 1/200s, f/4, ISO 2 000

Kanske inte helt rätt objektiv för fågelfotografering – men väl ett bra test för att se hur Mark III:s autofokussystem klarar den följande autofokusen på små objekt som rör sig lite hur som helst. Och den klarar det bra.1/400, f/7,1, ISO 100

5D Mark II har länge varit en populär kamera för sina filmegenskaper, och många hoppas på att även efterföljaren fått förbättringar för film. 5D Mark II spelar in film i FULL-HD 1080p i 30, 25 eller 24 bilder per sekund i h.264 i formatet mov, med maxlängd på 29 minuter och 59 sekunder.

Kameran har också utrustats med två minneskortsfack, ett för SD-kort och ett för CF-kort. Också seriebildstagningen är förbättrad med sex bilder per sekund i stället för fyra hos Mark II, med möjlighet att ta upp till 18 råformatsbilder i serie.

På så vis blir användningsområdet hos Canon 5D Mark III rätt brett, eftersom du har en hyfsad fart blandad med en bra upplösning. Och när vi går in på detaljerna så ser vi att nya 5D egentligen är en helt ny kamera.

Som en förfinad Mark II
Till det yttre har det hänt en hel del, men i små portioner, vilket totalt sett innebär att 5D Mark III är mycket lik Mark II till utseendet. Vid en första snabbtitt är den nästan identisk – storleken har förblivit densamma, medan vikten har ökats med 140 gram.

Tittar vi närmare på designen ser vi att Canon valt att gå mot det rundare hållet, vilket är positivt. Med 5D Mark III ser vi nämligen mjukare och mer ergonomiska former, vilket framför allt avspeglar sig runt knappar och på det skönare och tajtare greppet. En riktigt bra detalj som är rätt liten men som gör stor skillnad, är att luckan för minneskortet nu är gummerad. Därmed försvinner en stor del av plastigheten på kanterna, vilket gör att kameran ligger både mjukare och bättre runt handflatan.

Knapparnas känsla är sig lik på många vis. Den största skillnaden här ligger i stället i några förändringar av placering. Bland annat har knappen för skärpedjupskontroll bytt sida på kamerans framsida, vilket känns något bättre. Mycket bättre känns förflyttningen av zoom-knappen till vänster baksida, vilket gör att man nu kan zooma med vänstertummen och byta bilder med snurrhjulet i ett snabbt tvåhandsgrepp. Uttänkt och smidigt. Tidigare rädsla för att av misstag byta programinställning är nu som bortblåst – en ny låsfunktion på reglaget måste tryckas ned samtidigt som man vrider runt, något som vi redan sett på Canon 60D.

Men det finns också helt nya funktioner. Ett av de absolut bästa tilläggen för den som har bråttom eller arbetar som fotograf, är möjligheten att nu betygsätta bilderna direkt i kameran med en speciell rate-knapp. Denna kan också fungera som den gamla vanliga skrivskyddsknappen om man vill. Helt suveränt. En nyhet är också den programmerbara funktionsknappen för pekfingret, vid avtryckaren. Med en enkel menyinställning kan du få den att göra det du vill. Den nya Q-knappen från 1D X finns även hos Mark iii, och gör att du snabbt får upp en skärmbild med kamerans status och inställningar.

Men i det stora hela förstår jag inte varför vi inte ser fler programmerbara funktionsknappar på 5D Mark III – varför exempelvis inte utnyttja den yta som finns där man har högerhandens fingerspetsar – som på 1D X? För en sådan funktionsfylld kamera som denna hade det bara vara positivt om man snabbt kunde nå fler inställningar.

En annan sak som jag hade hoppats på bättring av är AF-on-knappen för tummen. På 5D Mark II sitter den väldigt nära den utbuktning som finns för tummen, och på Mark III ser det likadant ut. Detta gör att man inte får ett rent, plant tryck, något som gör att man måste trycka lite extra. En placering något mer åt vänster hade räckt för att göra skillnad.

På- och avknappen har nu flyttats från baksidans nedre del till ovansidan, och det här är något som jag är lite kluven över. Nog för att det var svårt att slå på Mark ii med ett enhandsgrepp, men nu är det helt omöjligt.

Summerat så ser vi att det är ett stort antal små förbättringar som totalt bidrar till ett riktigt gediget bygge. Denna lilla förbättring på alla punkter ger en summa som är större än delarna tillsammans. Bara en sådan sak som att minneskortsluckan nu har fjädring ger ett mycket gedignare intryck.

Nya finesser
Även på insidan ser vi en hel del förfiningar. Processorkraften har krämats upp en hel del från Mark ii, som har en digic 4-processor innanför skalet. Mark iii har utrustats med en digic 5+-processor som på pappret ska vara upp till 17 gånger snabbare än version 4. Inte lika mycket kraft som hos 1D X, men ändå tillräckligt för att ge utrymme för en del extra funktioner. Bland annat ser vi stöd för korrigering av kromatisk aberration med Canons egna objektiv vid fotografering av jpeg-bilder, utan att det påverkar seriebildstagningen.

Nytt är också HDR-funktionen som låter dig ta bilder med ett ökat dynamiskt omfång. Resultatet är över förväntan, och en av anledningarna till detta är möjligheten att ställa in styrkan på effekten. Du kan låta den bli hyfsat normal så att bilden ser riktigt bra ut, eller ändra inställningen så att den ser konstgjord och nästan målad ut. Med inställningen som låter den ta tre bilder i serie direkt efter varandra är det inga problem att ta bilderna på fri hand – kameran sköter upprätning och sammanläggning själv – och gör det bra. Men tyvärr blir resultatet bara en jpeg-bild, utan möjlighet att spara i råformat.

Nu finns också nya genomarbetade verktyg med möjlighet till mellan 2 och 9 multiexponeringar, med möjlighet till olika inställningar för olika effekt. För den som fotograferar med bracketing för att själv göra HDR-bilder i datorn, och tidigare blivit besviken på begränsningarna hos föregångarens tre bilder i serie (med möjlighet till 1/3 eller 1/2 ev-steg, som gav ett maximalt spann på 2 steg) har det nu blivit mycket bättre. Du kan nu ta upp till sju bilder i tredjedelssteg, med en maximal skillnad på 3 ev-steg mellan bilderna. Detta ger ett största möjliga spann från -9 ev till +9 ev,
totalt alltså 18 steg – alltså precis det du som är hdr-fotograf vill ha för att bli lycklig.

Omarbetad meny
Menyerna i Mark III har också omarbetats, och vissa annars gömda menyinställningar har hittat upp till ytan. För den som fotograferar exempelvis natur finns nu inställningen för spegeluppfällning nära till hands som ett lätthittat alternativ. Också inställningen för det tysta fotograferingsläget som vi känner igen från proffshusen finns lättillgänglig. Bra av Canon att tänka till när de lägger i ordning sina menyer, det ska vara logiskt och lätthittat, precis som vi ser här.

Möjligheten att filhantera direkt i kameran är en bra och användbar finess. Nu kan du kopiera bilder från ett minneskort till ett annat. Däremot saknas möjligheten att kopiera över endast bilder som fått betyg, något som skulle kunna öppna för att snabbt få över »rätt« bilder till det andra minneskortet. Kanske får vi se detta i en firmwareuppdatering. Canon 5D Mark III har för övrigt en inbyggd råkonverterare, vilket innebär att du inte behöver känna dig låst om du bara fotograferat raw och snabbt behöver en stor bild, men inte har någon programvara för detta i närheten.
Auto-ISO har nu förbättrats från föregångaren, med möjlighet att välja spannet för både lägsta och högsta iso-värdet som kameran själv ska använda sig av. Nackdelen är att du inte har möjlighet att välja hela ISO-området, alltså från ISO 50 upp till 51 200 och 102 400. Men en stor fördel är att du nu kan använda AUTO-ISO även i det helmanuella läget, något som inte fungerade på Mark II. På så vis kan du fixera både bländare och slutartid medan iso-värdet i stället blir dynamiskt.

Men det finns en inställning under detta menyval som inte är helt genomarbetad. Det finns möjlighet att välja en minsta slutartid för att inte behöva oroa sig över exempelvis röresleoskärpa. Men här har Canon tänkt fel. Spannet går från 1 sekund upp till 1/250 sekund, vilket är alldeles för snålt tilltaget. Beroende på vad du fotograferar och vid vilken brännvidd så vill du ha möjligheten att välja mycket snabbare tider än så.

Likadan skärm som på 1D X
Skärmen har fått sig en uppgradering från föregångaren. 5D Mark III har nämligen utrustats med samma 3,2-tumsskärm på dryga en megapixel som 1D X har, vilket innebär en klarare bild med mer kontrast, och ett ändrat bildförhållande till 3:2.

Och skärmen är riktigt bra, både i hårt dagsljus utomhus och i det dunklare ljuset inomhus. För finjustering finns möjlighet att ställa in ljusstyrkan i sju olika nivåer.

En annan nyhet som egentligen inte har med själva skärmen att göra är möjligheten att jämföra två bilder bredvid varandra. Du kan jämföra och kontrollera skärpan eller se histogrammet. Vill du jämföra två punkter i samma bild går det också.

Sökaren är även den riktigt, riktigt bra, och visar 100 procent av bilden du faktiskt fotograferar. Faktum är att jag gillar den ökade klarhet som sökarens bild har, tillsammans med det något kallare färgintryck den ger. På något vis framhävs konturerna, vilket gör att bilden blir skarpare vilket i sin tur leder till att det är lättare att se föremål i dåligt ljus.

Ordnad autofokus
Autofokusen är det område som det totalt sett hänt mest på när det gäller nyheter. Mark iii har nämligen ärvt en del av teknologin från 1D X, nämligen en 61-punkters autofokus varav 41 av dessa är av korstyp (bländare 4 eller ljusare) samt fem dubbla korssensorer som fungerar vid bländare 2,8 eller ljusare, vilka också är diagonala. Mark ii har totalt nio autofokuspunkter. Däremot är autofokusen hos Mark iii inte lika avancerad som den hos 1D X, även om Mark iii också har fått en egen processor tilldelad för just autofokus.

Men det hela fungerar ändå mycket bra. Autofokusen är riktigt snabb och säker och fungerar mycket bra i följande läge. Men detta är också något som Canon arbetat hårt med från föregångaren. Många irriterade sig på hur svårt det var att både förstå sig på och konfigurera inställningarna. Nu har Canon lyssnat på fotograferna och samlat allt som har med autofokus att göra under en och samma flik, precis som hos 1D X. På så vis hittar man lätt alla inställningar för justering av känslighet, följning och ändring av AF-punkt – mycket smart, pedagogiskt och bra gjort.

En annan positiv sak är de sex förinställda »casen« som gör att du snabbt kan skifta mellan olika lägen som passar just det du ska fotografera, vare sig det är objekt som rör sig snabbt åt sidan, eller som ändrar riktning eller hastighet. Och 5D Mark III lyckas hitta fokus bra. Vid exempelvis fotboll så passar beskrivningen av case 4, »för motiv som accelererar eller bromsar in snabbt« bra in på både beskrivning och hur kameran beter sig.

Däremot hade det varit en stor fördel om möjligheten till att ställa in avtryckarprioriteten hade funnits direkt i de olika casen, i stället för en övergripande inställning som påverkar hela autofokusen.

Fotografering av fåglar fungerar också mycket bra. Kameran hittar snabbt rätt och missar sällan att följa med rätt fokus. Här ser vi alltså en riktigt bra uppdatering mot föregångaren, på alla punkter.

Nya funktioner för film
Filmfunktionen är nog också en funktion som många hoppas att Canon uppdaterat. Mark II är ju väl använd hos många som gillar att filma, och några nyheter finns också här.

Film spelas in i FULL-HD i 1080p i 30, 25 eller 24 bilder per sekund. I HD är det 60 eller 50 bilder per sekund som gäller. Som komprimering går det att välja den högre kvalitetsinställningen intraframe (ALL-I) eller den högre komprimeringen interframe (IPB) i h.264 i filformatet mov. Inspelningslängden är 29 minuter och 59 sekunder, med en maximal filstorlek på 4 gb. Däremot delar den upp filen om den behöver byta minneskort.

Via HDMI-utgången får du ut ungefär samma signal som på Mark II, alltså inte  FULL-HD. Tyvärr innebär detta också att du inte kan få en ren signal från kameran – du får alltså med diverse överliggande grafik i överföringen, vilket är riktigt synd.

Kontrollerna har förbättrats en hel del. Den kanske största skillnaden är möjligheten att justera bländare och slutartid under filmning genom att bara lätt nudda väljarhjulet. Canon har nämligen byggt in en funktion i hjulet som känner om du nuddar det, något som är tänkt att minska klick-ljudet som man får på Mark II. Genom att trycka in Q-knappen kan du välja vad du vill ändra, sedan bara nudda hjulet med fingret. Och visst fungerar det bra – ändringarna blir helt ljudlösa. En nackdel är dock de steg som bländaren ändras i, något som tyvärr också syns på filmen när du ändrar inställningen.

5D Mark III har även möjlighet att koppla in extern mikrofon, vilket är en förutsättning för att få bra ljud. Med hörlursutgången kan du lyssna på ljudet du spelar in, och samtidigt justera detta i upp till 64 nivåer. Det här är riktigt bra, och något som verkligen behövs vid seriösare filmning.

Bildkvalitet
Vid en närmare titt på jpeg-filerna så ser vi att dessa är både skarpare och lite renare än hos Mark ii. Detta innebär också att Canon slipat till brusreduceringen för att få bilder på högre iso att se bättre ut än hos föregångaren vid jpeg-fotografering. Färgbruset försvinner, och är runt ett steg bättre, samtidigt som detaljer bevaras. Som jämförelse kan sägas att ISO 25 600 på 5D Mark III ser renare ut än ISO 12 800 på Mark II, men tappar runt ett steg i detalj.

Tittar vi på det dynamiska omfånget så ser vi att detta är i det närmaste lika som hos 5D Mark II. Skillnaderna på ISO 6400 är minimala i råfilerna, även om bruset på detta ISO har en annan karaktär som känns mer användbart, än hos Mark II.

Slutsats
5D Mark III är egentligen en helt ny kamera på insidan. Men ändå både är och blir den en efterträdare till Mark II. Förbättringarna finns överallt på både in- och utsida, om än i små mängder. Men tillsammans gör dessa en stor skillnad för helhetsintrycket. Kameran känns gedignare, mer genomarbetad och tekniskt bättre, inte minst på autofokusen.

Och med de tekniska specifikationer den har så kommer den också att kunna passa väldigt många – sex bilder per sekund, vädertätning, följande autofokus och förbättrade funktioner för inspelning av film.

Kort och gott får du en gedigen och upphottad 5D-version som klarar det mesta.