Test av Nikon D800

Har du tur kan du lyckas fånga rätt tillfälle – men det blir så klart lättare med fler bilder per sekund. 1/200s, f/14, ISO 100Har du tur kan du lyckas fånga rätt tillfälle – men det blir så klart lättare med fler bilder per sekund. 1/200s, f/14, ISO 100

Vitbalans och hudtoner är alltid svårt. Här har det hänt mycket sedan D700 – D800 klarar även blandat ljus bra. 1/125s, f/1,4, ISO 1 100

Som vanligt kan du ställa in egen skärpa, färgton och färgmättnad för dina jpeg-filer direkt i kameran. 1/200s, f/1,4, ISO 220

Så ser specifikationerna ut för D800 – efterträdaren till den populära Nikon D700 som släpptes i mitten av 2008. Men känslorna är delade hos många, eftersom efterträdaren i många avseenden skiljer sig från föregångaren. Mycket av det vi såg i D700 såg vi i D3. Nästan för mycket. Men däremot blev D800 allt annat än en miniversion av D4.

Nikon D800 blev i stället megapixelmonstret som käkar minneskort efter minneskort på grund av sina filstorlekar. En jpeg-bild i största storlek kan ta upp till 25 megabyte, en förlustfri komprimerad nef i 14 bitar runt 55 megabyte. På så vis är det kanske också tur att seriebildstagningen inte är fler än fyra bilder per sekund, även om du kan komma upp i fem bilder per sekund i beskuret läge, eller sex bilder per sekund i beskuret DX-läge med det extra batterigreppet. D700 har åtta bilder per sekund med batterigrepp. Däremot har D800 fått möjligheten att använda både CF- och SD-kort för att lagra sina bilder och filmer.

Men med dessa bildstorlekar får du också många nya möjligheter. Beskärning, rotering och utsnitt får en helt annan betydelse, eftersom du kan ta bort stora delar av bilden samtidigt som du har en stor bild kvar. Fotograferar du i beskuret DX-läge får du fortfarande en bild som är 15 megapixel stor.

Igenkännande designarv
Nikon har hittat sin design, och många gånger bekräftar också användarna att de gillar hur kameran känns och ligger i handen. Nikon D800 är inget undantag. Designen har nämligen inte alls förändrats, utan kan i stället lätt förväxlas med föregångaren D700, som är drygt hundra gram tyngre. Knappar och kontroller, upplägg och former är i det närmaste identiska så när som på små justeringar.

En av dessa förändringar är det något mer slimmade greppet som samtidigt blivit lite tajtare att hålla i, vilket också avspeglar sig i den totalt sett något rundare formen. En liten inbuktning i gummit för fingrarnas framkant gör greppet extremt stadigt och precist, vilket bidrar till ökad stadga. Luckan för minneskortet på D700 som så många svurit över har nu konstruerats om för att inte längre öppnas så lätt. Också lutningen för delen med avtryckaren har ökats mot föregångaren, vilket ger en skönare hållning.

Knapparna har förbättrats, med mindre och känsligare tryckavstånd, och skönare känsla, framför allt multiväljaren på baksidan, men även de två funktionsknapparna på framsidan. Men du som använder Nikon D700 kommer till en början att bli förvirrad när du ska zooma in och ut i bilderna – de båda knapparna har nämligen bytt plats – vilket till en början blir problematiskt.
Stort plus får det nya väljarhjulet, som numera inte är steglöst, utan har lägen när man snurrar på det. På så vis kan man nu, om man kan sin kamera, justera inställningen i mörker, något som var omöjligt på D700. Men en av de absolut bästa nyheterna är möjligheten att slå på och av auto-iso genom att trycka in iso-knappen och justera med det främre reglaget. Otroligt användbart. En knapp för bracketing har också placerats på väljarhjulets ovansida, och reglaget för autofokuspunkter har flyttats och ersatts med ett reglage för ändring mellan stillbild och film. Justeringsknappen för autofokusläge har också flyttats till framsidan för att snabbt nås med vänsterhandens tumme.

Men trots många nya fördelar finns också en del missar. Mode-knappen för justering mellan bländar- och slutartidsförval har flyttats en bit längre bort, vilket stökar till det för den som snabbt vill byta program. Här finns alla möjligheter att förbättra inför framtiden, och själv hade jag gärna sett en extra snabbknapp som går att programmera för att med bara ett »trycka-och-hålla« snabbt växla från exempelvis bländarförval till manuellt läge. Det skulle vara otroligt användbart om man fotograferar i omväxlande ljus eller objekt som plötsligt börjar röra sig. Tillsammans med AUTO-ISO skulle detta kunna bli en kraftfull kombination.

Många nya finesser
Med D800 finns nu den eftertraktade funktion som ger möjlighet att få dynamiska slutartider som beror på vilken brännvidd du har inställd på ditt zoomobjektiv. Du kan välja mellan fem olika inställningar som justerar så du får kortare slutartider med ökad brännvidd, vilket kan rädda många bilder. Fram-över hoppas jag på ytterligare möjlighet till justering – med egna slutartider på valbara ställen på brännviddsskalan.

Vidare finns nu också inbyggd automatisk distorsionskontroll för att matematiskt justera dina bilder för objektivens brister, något som tidigare gjordes i exempelvis Adobe Camera Raw eller Capture NX. För den som använder spegeluppfällning är denna funktion nu utökad med flera val: 1, 2 eller tre sekunder till exponering efter uppfällning.

Timelapse på D800 är en rolig bonus som låter dig ta bilder med ett valt intervall, för att sedan läggas samman till en färdig film. Hur snabb eller lång den blir beror på dina filminställningar – och här hade det varit trevligt med fler möjligheter till inställningar av bilder per sekund och filmlängd, eftersom en timelapse skiljer sig något mot en vanlig film. En stor nackdel med just timelapse är att det inte går att fälla upp spegeln, vilket gör att det låter en hel del när spegeln rör sig för varje bildtagning.

I D800 finns också en inbyggd råkonverterare, vilket gör att du snabbt kan exportera jpeg-filer från en nef-fil med några enkla framkallningsinställningar. Förutom detta finns också möjligheten att räta upp bilder, välja selektiv färg, kontrollera perspektiv, tillsammans med några fler filter.

Grym skärm och sökare
Skärmen har i det närmaste samma upplösning som Nikon D700 med sina 921 000 punkter. Däremot har den blivit något större, och är nu 3,2 tum. Skärmen är kontrastrik och ljusstark, och fungerar riktigt bra i skarpt solljus utomhus eller inomhus, och med påtagligt bättre egenskaper för störande ljusreflektioner än den hos D700. En stor fördel hos D800 liksom hos D4, är att skärmen går att ställa in för att automatiskt anpassa sig till omgivningsljuset. Det här är guld värt om du fotograferar i exempelvis studio när omgivningsljuset är dämpat, eftersom du inte vill bli bländad av kamerans ljus. Samtidigt ser du skärmbilden bra i dagsljus eller utomhus utan att behöva justera den.

En annan nyhet är inställningarna under skärmmenyn för den information som ska visas för bilden. Nytt här mot D700 är en mer detaljerad vy för »Fotograferingsdata« som låter dig se bildens alla kamerainställningar och det använda objektivet när bilden togs, vilket kan vara användbart. Men även valet »Ingen (endast bilden)« är minst lika intressant, för att utnyttja hela skärmytan för att se och bedöma hela bilden utan störande text eller grafik. Bild före teknik alltså.

Sökaren har förbättrats och visar nu 100 procent av bilden i stället för 95 procent hos D700. Men däremot finns en sak som har försämrats – och det på ett allvarligt dumt vis. På D700 kunde du använda DX-objektiv med val för att automatiskt maska sökaren med ett mörkare område för att direkt se hur bilden blir beskuren. Med D800 visas från början bara linjer som markerar utsnittet med en något tjockare linjestorlek. Det syns helt enkelt inte tillräckligt väl var gränserna går. Och byter man ibland objektiv mellan FX och DX så blir det en hård kamp att hålla reda på vilka linjer som gäller när man snabbt ska ta en bild. Funktionen för att få maskning på D800 ligger djupt nedgrävd i ett menyval, vilket gör att det är svåråtkomligt för att snabbt göra en justering. 

BÄTTRE PÅ FRIHAND. Med Nikon D800 finns möjligheten att dynamiskt få kortare slutartider på längre brännvidder. 1/400s, f/2,8, ISO 100. Foto: Calle Rosenqvist

Totalt finns 51 autofokuspunkter varav 15 är av korstyp. Kameran har begåvats med möjligheten till ansiktsigenkänning, vilket innebär att fokus hålls på ansiktet medan du komponerar bilden. Igenkänningen fungerar riktigt bra och följer ansiktsrörelser och sätter skärpan där den ska vara. För semesterfotografering är det perfekt.

Men kameran själv tar allt annat än semester när det gäller autofokusen. Med kontinuerlig autofokus påslagen och förbipasserande personer framför en 85/1,4G på bländare 1,4 lyckas D800 sätta fokusen även i svagt ljus och med kort skärpedjup. Vid ett test inomhus i ett mörkt rum såg jag inte ens i sökaren att fokus var rätt, men vid en titt på bilderna visade det sig att kameran fixat det ändå. Det är inte annat än imponerande, i alla fall i jämförelse med D700 som klarade mycket – men inte lika mycket – innan den resignerade.

Autofokus och filmning känns som den ständiga svårigheten för kameror i den här klassen. Ska du få ut bästa resultat är det manuell fokusering som gäller, och beroende på objektiv så hör du fokuseringen på filmen när den letar sig fram till den perfekta skärpan, exempelvis med en 24-70mm/2,8G.

Satsar på film
Inspelning av film med Nikon D800 följer samma specifikationer som storebror D4: FULL-HD i 1080p i 30, 25 eller 24 bilder per sekund. För HD-kvalitet i 720p gäller 60, 50, 30 och 25 bilder per sekund. Filmerna sparas i h.264 i formatet mov och kan vara upp till 29 minuter och 59 sekunder långa.

Beroende på hur du tänker arbeta med videofilerna efteråt finns möjligheten till två olika inställningar. Den ena inställningen du kan välja är all-i-komprimering för att få högsta kvalitet – bildrutorna komprimeras var för sig – men med nackdelen att du får större filer. Fördelen är att du får det lättare i efterbehandlingen. Den andra inställningen är IPB som ger en lägre kvalitet genom högre komprimering eftersom bara ändringar mellan filmrutorna sparas. Detta läge är bra om du inte tänker efterbehandla filmen, och ger en mindre filstorlek.

Filerna som sparas på minneskortet är komprimerade 8-bit 4:2:0. Dock finns möjlighet att mata ut en ren signal via hdmi i 8-bit 4:2:2. Att den är just ren – fri från skärmdatans text och grafik – är något som många inom filmindustrin väntat på. Här ser vi att Nikon verkligen vill slå sig in i segmentet hos de seriösa filmarna.

Men barnsjukdomar finns fortfarande kvar, vilket är problematiskt vid filmning för riktig produktion. För att kunna mata ut HDMI-signalen i 1080p fungerar det exempelvis inte att samtidigt spara ned filmen på kamerans CF- eller SD-kort. Det som händer då är att HDMI-signalen justeras om till 720p direkt när du trycker på inspelningsknappen, något som resulterar i att man förlorar bild på sin externa monitor under någon sekund medan den ställer om sig.

De programmerbara knapparna framtill går att ställa in för att använda »power aperture«, vilket innebär justering av bländaröppningen i åttondelssteg, något som är otroligt genomtänkt för att få till fina justeringar av bilden. Tyvärr kraschas drömmen om steglös justering i skarpt läge, då funktionen inte fungerar när man spelar in till minneskortet i kameran, men väl med uppkoppling mot en monitor. Men använder du objektiv med bländarring kan du så klart justera bländaren på egen hand.

D800 har hörlursutgång, vilket är guld värt för att faktiskt bekräfta att ljudet blir bra, liksom möjligheten att koppla in en extern mikrofon. Under inställningarna kan du välja manuell eller automatisk justering av ljudnivån. Detta är riktigt, riktigt bra.

Bildkvalitet
Med den höga upplösningen på Nikon D800 tillsammans med ett bra objektiv, ser vi tydligt att det inte är bortkastade extra pixlar för bildens kvalitet. Tittar man på den billigaste kameran i mellanformatsklassen så har D800 lika hög upplösning i bildbredd, och ger samtidigt lika skarpa bilder.

Genom den höga pixeltätheten kan man anta att problematiken med brus och försämrat dynamiskt omfång borde göra sig synbart. Men Nikon har ändå lyckats hålla brusnivåerna på en mycket bra nivå, vilket gör att du kan gå ännu högre upp i iso. Den höga upplösningen gör att en nedskalning av en bild med brus också skalar ned det synbara bruset i bilden.

För den som verkligen vill lyfta sina underexponerade partier i bilderna går det att få fram en hel del information i lågdagrarna. Kameran ligger i toppskiktet över vad vi har sett i prestanda just nu.

Slutsats
För bildjournalisten som inte har behovet av många bilder per sekund – eller i alla fall klarar sig med fyra bilder per sekund eller fem bilder i beskuret läge – kommer Nikon D800 som ett nytt intressant alternativ. Med en upplösning på 36 megapixel finns möjligheten att använda beskärning som ett nytt verktyg för att i efterhand göra bilden ännu bättre. Bland annat finns möjligheten att nu beskära stående bilder till liggande och tvärtom, utan att förlora möjligheten till hög upplösning. På så vis går det också att försvara den ökade filstorleken och kravet för dig som fotograf att uppgradera din dators hårddiskar.

För studio- eller porträttfotografen som arbetar i kontrollerat ljus finns alla möjligheter att utnyttja den höga upplösningen till stora förstoringar med bibehållen skärpa.

Det är också därför som D800 är en helt ny kamera. Den som använt D700 ser en designmässigt likadan kamera hos D800, medan det hänt en del på insidan. Du känner igen allt där innanför, men får de extra möjligheterna till finjustering och kontroll som D700 inte hade, tillsammans med en tre gånger högre upplösning och möjligheter till inspelning av film.

SE FLER TESTBILDER OCH BILDER PÅ KAMERAN I BILDGALLERIET LÄNGST UPP I ARTIKELN!