Test av proffskameran Nikon D4

Nu är Nikon D4 här med en ny fullformatssensor på 16,2 megapixel. Och så klart tar den utvecklingen ett steg längre med små förbättringar på allt. ISO-omfånget är nu 100–12 800, och utökningsbart till mellan 50 och 204 800 ISO.

Förutom möjligheten till snabbare slutartider i mörker har nu också seriebildstagningen ökats på ytterligare: 11 bilder per sekund som snabbast med låst fokus och exponering. 10 bilder per sekund gäller med full kontroll. På D3s kom vi upp i 11 bilder per sekund enbart i beskuret DX-läge.

Samtidigt har också slutaren i D4 förbättrats. Med sin konstruktion av kevlar och kolfiber har denna, tillsammans med mekanismen för spegelrörelsen, förbättrats för att klara av 400 000 exponeringar – 100 000 fler än hos D3.

Också filmegenskaperna fyller på kamerans kompetens, och det märks att Nikon flörtar även med videojournalisterna. D4 har möjlighet att spela in FULL-HD i 1080p i 30 bilder per sekund, och förbättrade kontroller för ljud och bild – något som Nikon förstått är ett måste – och de gör det faktiskt riktigt bra.

Förbättrad design
Knapparna hos Nikon D4 är mycket lika dem hos D3-modellerna. Skillnaderna vi hittar är inte stora, men några omstuvningar har gjorts. Precis som på nya d800 hittar vi nu inställningen för autofokusläge där man håller vänsterhandens tumme, ett reglage för byte mellan stillbilds- och videoläge, samt knappen »info« på baksidans högersida för att nå menybilden där alla kamerainställningar syns. På ovansidan har D4 också fått en inspelningsknapp, samt en något större lutning nedåt, där avtryckaren sitter. Också vridreglaget för byte mellan enkel- och seriebildstagning har förändrats. Nu ser vi ett skydd på framsidan för att fingret som trycker ned snurrspärren inte ska hindra möjligheten att vrida reglaget. Nu känner man också när de olika lägena är valda, eftersom snurreglaget inte längre är helt steglöst. Med skärmbelysningen påslagen ser man också valt bildtagningsläge – en lysdiod lyser upp texten så att den blir läsbar.

Även om det inte finns en helt felfri kameradesign, så har föregångarna i D3-serien hyllats för att vara riktigt bra. Det är också därför som det är mycket svårt att göra några enorma förbättringar på D4, även om den faktiskt blivit lite mer genomtänkt. Den som är helt inkörd på Nikons D3-modeller kommer alltså att känna sig bekväm.

Största förändringen i designen ligger i förbättringen vid användning av kameran i porträttläge. Förutom den extra programmerbara funktionsknappen som sitter nära avtryckaren för vertikalläge, hittar vi även en sekundär multiväljare. Möjligheterna för fotografering av stående kort är nu alltså mycket lik känslan när man tar vanliga liggande kort. Men den är inte exakt samma. Trots att känslan vid vertikalfotografering blivit bättre så letar jag gång på gång efter af-on-knappen när jag ska fotografera bilder på högkant. Knappen sitter något lågt, och jag blir ständigt lurad av greppet. Eller så är det handen som hamnar för högt – greppet blir inte så stabilt och säkert som man önskar sig. Med även avtryckarfingret på greppet känns det genast bättre, men då blir det ju så klart svårare att fotografera. Detta borde ha gått att göra bättre, liksom känslan i den gummiutbuktning som finns för tummen.

Många små finesser
För den som använder AUTO-ISO har det hänt en del. Funktionen har utvecklats på Nikon D4 genom att du som använder ett zoom-objektiv numera kan ställa in möjligheten att få något snabbare slutartider vid längre brännvidd. Du kan justera hur mycket kameran påverkar slutartiden i fem olika lägen. Samtidigt kan du nu snabbt justera på- eller avläget för AUTO-ISO:n genom att hålla in ISO-knappen och vrida det främre snurreglaget. ISO-värdet justerar du som vanligt på samma sätt, men med det bakre snurreglaget.

I det stora hela är denna förbättring positiv, men jag hade gärna sett att man fick fler och mer avancerade inställningsmöjligheter – varför inte själv få ställa in det lägsta värdet vid en viss brännvidd?

Nikon D4 har också fått en bättre inbyggd råkonverterare, vilket ger möjligheten att fotografera i enbart råformat, men ändå snabbt kunna producera en jpeg-bild på plats med egna justeringar. I kameran kan du också göra enklare bildbehandling, som att räta upp bilder eller korrigera för perspektivfel eller distorsion. Korrigering för CPU-objektiv går att ställa in så att det görs redan vid fotograferingstillfället.

Nikon D4 tar två typer av minneskort, Compact Flash (CF) och det nya formatet XQD som har en teoretisk möjlighet att läsa och skriva i 125 megabyte per sekund. På så vis har Nikon löst problemet med att en snabb kamera måste skyffla stora mängder data snabbt. Under inställningarna för kortet kan du välja att fotografera till båda korten, fotografera jpeg till det ena och råformat till det andra. Men möjlighet att betygsätta bilder och filhantera dessa mellan minneskorten finns inte, en funktion som skulle vara guld värd för pressfotografer som snabbt kan göra ett urval i kameran och föra över dessa till ett annat minneskort. Tråkigt, för det känns som en relativt enkel funktion att införa.

För fotografering i de beskurna lägena DX, 5:4 och 1,2x får vi möjligheten att mörka ned de delar av sökarbilden som inte kommer med vid fotograferingen. Här skiljer sig också Nikon D4 i enkelhet mot nya D800 där denna möjlighet till nedmörkning finns, men är svår att justera på ett snabbt vis.

Nytt är också möjligheten att fotografera bilder med högt dynamiskt omfång, HDR, direkt i kameran. Med funktionen påslagen tar kameran två bilder som den sedan lägger samman till en. Funktionen fungerar faktiskt mycket bra, men tyvärr går den sammanlagda bilden inte att spara i råformat, vilket begränsar möjligheterna till ytterligare efterbehandling.

Den följande autofokusen fungerar riktigt bra. Snabb, tillförlitlig och exakt.  Nikkor 600/4G ED VR, 1/1 000 s, f/4, ISO 360

Detta är riktigt användbart vid fotografering i svagt ljus, där man ofta kan bli bländad av skärmens ljusstyrka när omgivningen är så mörk. I det stora hela fungerar det mycket bra, även om det hade varit ännu bättre om man kunde valt ännu svagare ljusstyrka, liksom en ännu starkare.

För den som arbetar i riktigt mörka miljöer finns nu anledning att hoppa högt av glädje. När du slår på bakgrundsbelysningen för kamerans skärmar lyser också knapparnas ikoner upp, vilket gör att du faktiskt ser hur du trycker även om det är kolsvart. Kanske inte så användbart för alla, men guld värt för den som oftast ändrar inställningar där det är mörkt.

Den automatiska vitbalansen i Nikon D4 går att finjustera för varmare eller kallare ton. Nikkor 600/4G ED VR, 1/1 000 s, f/4, ISO 360

Tittar vi mer ingående på vad detta innebär i praktiken så ser vi en säkrare och snabbare autofokus i dunkel miljö, och det är precis detta som Nikon D4 är som gjord för. Vid fokusering på objekt i extremt mörker, när man själv inte ser omgivningen i kamerans sökare, lyckas D4 ändå hitta rätt fokus utan att behöva leta sig fram när jag trycker av. Vi ser alltså inte bara förbättringar i ljuskänsligheten, utan också i säkerheten på hur kameran fokuserar.

Faktum är att autofokusen på Nikon D4 är så säker och snabb att man aldrig behöver oroa sig för att det ska gå fel. Det är helt klart imponerande att se, även om det är något man förväntar sig av en kamera i denna klass.

Också exponeringsmätningen har förbättrats. Denna har nu utökats med en 91000 pixlars mätsensor i stället för 1005 pixlar som hos D3.

Jag passade också på att använda d4 tillsammans med ett Nikkor 600/4G ED VR, dels för att se hur kameran känns med stora objektiv, men också för att se autofokusens prestanda med teleobjektiv. Objektivet i sig väger nästan 5 kilo, men passar bra ihop med en så stor kamera som D4 som fungerar som en bra motvikt.

Likaså fungerar 3D-följning av både fåglar och djur bra, och kamerans autofokus hittar snabbt exempelvis en fågel på distans tillsammans med användning av kontinuerlig autofokus. Vid en jämförelse med den äldre Nikon D700 som också har 3D-följning med samma autofokusmodul, blir det ändå en noterbar skillnad i hur säker fokuseringen är på objekt som rör sig. Här märks det att Nikon arbetat en del med hur autofokusmodulen arbetar med resten av kameran, framför allt när den beter sig blixtsnabbt även i svåra situationer som är snabba och i svagt ljus.

Otroligt nog kunde jag på denna bild växla skärpan mellan killen och frigolitspånet med autofokusen. 1/2 000 s, f/2,8, ISO 100

Designen från D3-serien går igen – förbättringen ligger främst i vertikalgreppet.

Trådlöst med nya WT-5
Nikon D4 har också möjlighet till att kopplas upp mot nätverk genom det inbyggda nätverksuttaget, för att styras från distans eller automatiskt ladda in bilder i datorn via exempelvis Nikons program Camera Control Pro 2. d4 har nämligen en inbyggd webbserver som gör att du kan nå fjärrstyrningen från alla enheter som når din kameras IP-adress.

Den nysläppta trådlösa sändaren WT-5 låter dig också fjärrstyra Nikon D4 utan att ha någon kabel kopplad till kameran. Vi har testat för att se hur det fungerar att använda både Iphone och Ipad som styrenhet.

Under inställningen för »nätverk« kan du välja att skapa en inställningsprofil med hjälp av den automatiska anslutningsguiden. Med denna kan du namnge din koppling mot nätet, och konfigurera vilken typ av kommunikation du upprättar. Har du ett trådlöst nätverk kan du koppla upp dig mot detta, och kameran får då en IP-adress från din trådlösa router. Lösenord för att komma in i kameran justerar du i kamerans meny.

Egentligen är detta allt du behöver göra för att få en koppling mellan kamera och nätverk. Nästa sak att göra är att skriva in kamerans IP-adress i adressfältet i din webbläsare. Där måste du sedan logga in för att kunna styra kameran. Väl inne kan du ta både bilder och film, justera programläge, ändra ISO, slutare, bländare och bildkvalitet. Fokus ställer du genom att trycka på din Ipads skärm. Sedan är det bara att ta bilden.

Att konfigurera kameran för att styra den på det här viset är förhållandevis enkelt, även om man måste hålla reda på IP-adresser och förstå sig på vissa inställningsval. Däremot finns en stor nackdel om man inte vet om den: När man ställer in namn och lösenord för inloggningen ser man inte mellanslag som något tecken, utan som en tom ruta, som ser likadan ut för »inget tecken«. På så vis kan man bli lurad över vad lösenordet faktiskt är, framför allt om man ändrar det och inte raderar tecknen med soptunnan.

Den nya ljusmätningen på Nikon D4 klarar av stora skillnader mellan mörkt och ljust på ett galant sätt. 1/800 s, f/7,1, ISO 220

Maxlängden på klippen är 29 minuter och 59 sekunder, och filmfilerna sparas i högkomprimerad IPB, eller lågkomprimerad ALL-I för enklare efterbehandling.

Kontrollerna är genomtänkta, och du har många möjligheter att justera inställningarna på ett smart vis. Med några enkla knapptryckningar kan du justera ljuset i upp till 20 steg, eller automatisk justering, samtidigt som du kan ha en extern mikrofon och hörlurar inkopplade. Det här är ett viktigt steg för den som använder sin digitala systemkamera för filmning – och Nikon gör det riktigt bra.

Också bilden går att kontrollera. Bland annat kan du justera bländaren i åttondelssteg med funktionen »power aperture«, vilket gör att du kan få en mjuk ändring av bländaren. Funktionen kan dock inte användas under filmning med inspelning till minneskorten, vilket är riktigt synd när den ändå finns med som en funktion. Däremot är det inga problem om du kopplar upp kameran mot en extern monitor.

Men tar du ur båda minneskorten kan du i stället få ut en bättre signal via HDMI, en komprimerad 4:2:2-signal i 8 bitar som möjliggör inspelning på externa enheter, som hårddiskinspelare. En vinnande egenskap som Nikon tagit vara på här är möjligheten att mata ut en ren signal, vilket innebär att bilden som skickas ut är fri från skärmens data, text och grafik, exempelvis rutnät, histogram, vågpasset eller fokusrutan. Detta är också ett måste för den som ska använda d4 i seriösare produktioner.

I Nikon D4 finns också möjligheten att göra basala ändringar i filmfilen, exempelvis välja startpunkt och slutpunkt för ett klipp. Det är inte mycket, kan tyckas, men det är riktigt användbart när man ska få ut något som är hyfsat bra direkt ur kameran.

Timelapse-funktionen är en riktigt rolig funktion som också är lätt att använda. Du som gillar att göra sådana filmer slipper nu att sätta samman alla bildserier i efterhand. Med D4 skapas filmfilen direkt i kameran och sparas med de inställningar du har valt för film, alltså hur många bilder den visar per sekund, samt vilken upplösning filmen ska ha. Inställningarna du kan göra är antalet sekunder mellan bilderna samt hur många minuter kameran ska fotografera. Riktigt roligt – men det hade varit ännu bättre om möjlighet till mer justeringar av inställningarna hade funnits, för att påverka den slutgiltiga filmen.

Möjligheten finns också att fotografera HDR-bilder direkt i kameran. Här gjorde jag ett test sent på kvällen för att se hur resultatet blev då. 1/60 s, f/2,8, ISO 8 000, HDR påslagen

Med tio bilder per sekund med fungerande autofokus och ljusmätning finns alla möjligheter att fånga exakt det tillfälle du vill ha på bild. 1/400 s, f/10, ISO 320

Pressfotografen som är ute efter det absolut bästa i Nikon-väg får en riktigt snabb kamera som har en autofokus som är bland de bästa som finns just nu. Gör du samtidigt videouppdrag så har arbetsflödet förbättrats en hel del, då kontroller och möjlighet till externa inspelningsenheter nu har blivit ett alternativ på riktigt.

Bildkvalitetsmässigt ser vi däremot inga enorma förbättringar. Vi kan konstatera att fotografering på höga ISO med Nikon D4 är så nära i klass med D3s som det går att komma, även om den inte är riktigt lika ren från färgbrus. Vidare ser vi att D800 som kom ungefär samtidigt har ett steg bättre dynamiskt omfång än D4. Också på film ser vi att D800 ger en skarpare bild än på D4 i FULL-HD, medan HD-upplösning i 720 pixlar ser likadan ut.