TEST: Pentax K-m utmanar jättarna
Pentax nya lågprismodell K-m ska ta upp striden om förstagångsköparna med storsäljare som Nikon D60 och Canon EOS 1000D. Frågan är om det räcker med förbättrad autofokus, smarta iso-funktioner och bitvis god ergonomi?
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Lägg till på Facebook
Lägg till på MySpace
Pentaxfamiljen har fått tillökning. I Europa heter minstingen K-m, på andra marknader går samma kamera under benämningen K2000. K-m är i stora delar en bantad version av mellanmodellen K200 som kom för ett år sedan. Bildmässigt presterar de likvärdigt med sina 10,2 megapixel, men K200 är vädertätad och har ett mer avancerat autofokussystem med elva utspridda autofokuspunkter stället för fem hopklumpade som K-m.
På vissa punkter är dock K-m en bättre kamera än storasyster K200. iso-omfånget går från 100 ända upp till 3200, K200-ägarna får nöja sig med iso 100-1600. Och lillebror K-m må ha färre mätpunkter för autofokus, men funktionen känns snabbare och säkrare i svagt ljus. Autofokusen är en stark sida hos Pentax K-m även när man jämför med konkurrerande kameror från andra märken, varav de två största utan tvekan är Nikon D60 och Canon eos 1000D.
I situationer där Pentaxkameran bara surrar på och sätter skärpan utan att knota behöver Nikon D60 ta till sitt inbyggda hjälpljus och Canon 1000D en teknik med en serie korta blixtar som ska ge ledljus åt autofokusfunktionen. Pentaxkameran har inte den typen av hjälpmedel, och de är sällan efterfrågade. Tvärtom är det ett plus att kunna fotografera i svagt upplysta miljöer utan att behöva dra uppmärksamheten till sig och eventuellt blända sina motiv.
Pentax har ytterligare en fördel gentemot konkurrenterna som har med autofokus att göra – en ergonomiskt placerad tumknapp för att ta kontroll över fokuseringen. Knappen kan dels användas för att aktivera fokus, dels för att låsa fokus. Det går också att programmera den att fungera som exponeringslås. Pentax är inte alls ensamma om att ha en programmerbar knapp för höger tumme, men de skiljer sig från mängden genom att knappen är väldigt bra placerad och att den svarar distinkt med ett klickande ljud. Nikons och Canons motsvarigheter är svårare att komma åt och de känns svampigare. Det är svårt att avgöra om man verkligen lyckats trycka in knappen ordentligt.
Jag är positiv till Pentax K-m:s prestanda och ergonomi på autofokusområdet, men förbluffad över att de fem mätpunkterna ligger så tätt samlade i sökarbildens mitt. Kameramenyn erbjuder två val:
1) Använd bara den mittersta mätpunkten och
2) använd alla fem mätpunkterna samtidigt och låt kameran välja vilken som ska vara aktiv. Problemet är att jag inte får någon återkoppling från kameran om vilken mätpunkt som är vald – inget rött blink, ingenting. Så i praktiken är valmöjligheterna att antingen placera skärpan med hygglig precision eller dålig precision. Jag kan inte tänka mig en enda situation där det skulle vara en fördel att använda alla fem mätpunkterna. Om du köper en Pentax K-m – ställ in kameran så att den bara använder den mittersta mätpunkten och låt det vara så. Sedan behöver du bara komma ihåg att placera denna enda mätpunkt över en motivdetalj med tydliga detaljer.
Alla borde kopiera «sv»
En innovation som ger Pentax ett försprång gentemot konkurrenterna är programläget «SV», som är en komplettering till de klassiska exponeringslägena P (program), TV (tidsförval), AV (bländarförval) och m (manuell). SV står för «sensitivity value» och är i princip samma sak som P – där kameran väljer både slutartid och bländare åt fotografen – med tillägget att iso-känsligheten nu ändras med det lättillgängliga inmatningshjulet vid tummen.
I praktiken fotograferar du som vanligt, men håller ett öga på slutartiden. Blir den för lång, höj ISO. Blir slutartiden onödigt kort så sänk iso-värdet. Det är varken krångligt eller särskilt krävande, och det fungerar bättre än att låta kameran välja iso automatiskt. Du vet ju om motivet rör sig snabbt eller om du faktiskt har möjlighet att ta stöd så att du klarar en lite längre slutartid för en speciell bild. Det vet inte kameran.
Men auto-ISO på Pentax K-m är inte heller så dumt. För det första går önskat max-iso att ställa in i tredjedels steg, vilket är ovanligt på kameror i den här prisklassen. För det andra ser du i sökaren vilket iso-tal kameran har valt, även det i tredjedels steg. Bra!
Kräver dyra engångsbatterier
För några år sedan betraktades det som en möjlig konkurrensfördel att en kamera använde «vanliga batterier», sådana som man köper i Pressbyrån eller storpack vid kassorna på Claes Ohlson. Men när jag nu ser att Pentax valt att driva K-m med fyra batterier i vanlig penlight-storlek (kallas både AA och LR6) så inser jag att den tiden nog är förbi. De laddningsbara batterier av typen lithium-jon som följer med nästan alla digitalkameror idag är så bra att de räcker gott och väl en hel, intensiv semesterdag för de flesta. Dessutom ligger självurladdningen på hanterbara nivåer, chansen är rätt stor att kameran villigt startar även om den legat oanvänd en månad eller två.
Men medan konkurrenterna skickar med ett smidigt, laddningsbart lithium-jon-batteri och laddare så lägger Pentax med en fyrpack engångs-lithiumbatterier i boxen. Den som vill använda engångsbatterier ska hålla sig till den typen, Pentax avråder bestämt från vanliga alkaliska batterier. De kan fungera i nödfall, «men man klarar kanske inte att driva alla kamerans funktioner i vissa situationer» som det står i manualen. Om inte annat kan i alla fall jag intyga att de alkaliska batterierna tar slut väldigt fort.
Problemet är bara att lithiumbatterier av engångstyp kostar mellan fyra och tio gånger så mycket som alkaliska. Ett fyrpack går lös på 99 kronor hos en lågpriskedja. Nu ska de visserligen hålla upp till sju gånger så länge som alkaliska, men det är ändå en dryg utgift. Visst kan man använda laddningsbara batterier istället, men då tillkommer kostnaden för ett fyrpack batterier av typen nickel-metallhydrid och en laddare. Dessutom har NiMh-batterier den dåliga egenskapen att de laddar ur väldigt fort när de lagras. På en månad tappar de 30 procent av sin kapacitet.
Autoläget gissar ditt motiv
Pentax K-m är på det stora hela en trevlig kamera att använda. Bildskärmen på 2,7 tum upplevs som generös, även om den inte visar mer information än konkurrenternas något mindre skärmar. På- och avknappen sitter precis där den ska, runt avtrycket. Menyerna är överskådliga och lätta att orientera sig i. Jag missade ibland att trycka «OK» efter en inmatning, men vande mig efter en tid vid hur kameran vill ha det.
Någon kan säkert irritera sig på ljudet från den inbyggda autofokusmotorn – den låter betydligt mer än Nikon D60 och Canon 1000D – men det är inget högt pris att betala för kamerans förmåga att snabbt hitta skärpan även i halvdåligt ljus. ISO 3200 är behändigt att ha som en möjlighet, men räkna inte med några fantastiska bildresultat rent tekniskt. Pentax är inte ensamma här, även Nikon D60 har ISO 3200 som möjligt val, men då under beteckningen «hi 1».
För den som lätt drabbas av teknisk panik har Pentax k-m i likhet med alla andra kameror i klassen ett grönt autoläge som försöker gissa vad du vill och anpassa sig efter det. Tyvärr envisas Pentax med att visa en symbol som visar exakt vad kameran gissar på både i sökaren och på skärmen. Upplysningen att kameran tror att du fotograferar ett berg när du lite mervärde till fotograferingsupplevelsen. Det är snarare tvärtom. Och ingen trygghet infinner sig när kamerans indikator i snabb takt vandrar mellan symbolerna för glad gubbe, neutral gubbe och nattporträtt när jag ska ta en bild av skål med frukt. Bort det. Låt den som vill vara okunnig få vara det ifred.
När vi ändå är inne på auto-allt läget: Se upp med iso-talet Om du manuellt valt iso tidigare så ligger det kvar även när du valt full automatik. Det är en skillnad från i stort sett alla andra kameramodeller på marknaden som ställer in även ISO på auto när fotografen rattar in gröna läget.
Sammanfattningsvis
Om du accepterar Pentax lösning för strömförsörjning, gillar ergonomin och känner dig hemma i menysystemet så finns det egentligen inget som talar emot Pentax K-m. Det skulle möjligen vara om du saknar möjligheten till skärmsökare som finns hos bland andra Canon eos 1000D och Olympus E-420, eller om du vill ha tillgång till Nikons välrenommerade system för trådlösa blixtar.
Pentax är annars inget dumt märke att hålla sig till. Objektivutbudet är inte det största, men ändå intressant och generellt av hög kvalitet. Om du vill utveckla din hobby ytterligare så har du möjlighet att med tiden byta upp dig till den mer avancerade Pentax K20 eller dess efterföljare. Till skillnad från andra kameramärken kan du använda nästan hur
gamla objektiv som helst till din Pentax, dessutom med skakstabilisering eftersom kameran har det inbyggt. Däremot kommer du troligen aldrig att hitta en renodlad yrkeskamera i systemet eller ens någon modell med fullformatssensor som hos Nikon, Canon och Sony.
SÅ SATTE VI BETYGET
Bildkvalitet 7
Sensorn är gammal vid det här laget och ger inte samma brusprestanda och dynamiskt omfång som de bästa modellerna.
Byggkvalitet 7
Pentax K-m bygger på kraftiga och vädertätade K200D. K-m är mindre och lättare, men inte lika robust..
Ergonomi & logik 8
Pentax har jobbat en hel del med att K-m ska upplevas som enklare än tidigare modeller, samtidigt drar övriga tillverkare i samma riktning..
Mångsidighet 7
Ingen köper den här kameran för att kunna fota allt. K-m är en utpräglad familjekamera med dess fördelar och begränsningar.
Valuta för pengarna 8
Samma prisklass om Canon Eos 1000D, men ger inte riktigt lika mycket för pengarna.
