Kamera & Bild testar

Profoto B2 – både styrka och smidighet

B2 är väldigt lättanvänd, både tack vare storleken men också tack vare gränssnittet.
Aggregatet är väldigt litet och smidigt.

När Profoto släppte sin trådlösa TTL-blixt B1 så slog den ner med lite av en skräll i blixtvärlden. Nu är uppföljaren Profoto B2 här – perfekt för actionsportfotografen eller porträttfotografen med jobb ute på fältet.

Till i år så har Profoto inte bara utvecklat konceptet, utan snarare format om det. Med B1 tryckte man mycket på enkelheten och sladdlösheten. Med lanseringen av B2 så återinförde man en sladd, men den må vara förlåten eftersom den gör hela paketet smidigare. B2 är i stort sett en B1 där man förflyttat hela styrenheten och batteriet till ett löst batteripack som väger runt 1,6 kilo med batteri.

Till detta hör då så klart ett blixthuvud, en liten lätt historia som väger in på ungefär 700 gram. Det här gör att huvudet blir mycket behändigare att hantera, man kan till exempel fästa det på ett enbensstativ och enkelt hålla i det med en hand.

Samma teknik – mindre styrka

De olika tekniker som fanns i B1: TTL, HSS och så vidare, återfinns så klart även i B2. Det som har förändrats, förutom utseendet, är att styrkan har halverats. B2 erbjuder alltså 250Ws istället för 500Ws som B1 har.

Styrkan är inget problem i sig, 250Ws räcker gott och väl för de allra flesta och om man skulle behöva mer kräm så är man antagligen inte i behov av just ett litet smidigt paket som B2.

Batteripacket kan styra två blixthuvuden och uteffekten är helt asymmetrisk, det går alltså att köra den ena blixten på maxeffekt och den andra på minsta effekt.

Att jobba med B2

B2 går att använda på, i princip, två olika sätt. Antingen har man den lös som en vanlig studioblixt eller så kan den monteras på kameran. Inte direkt i kamerans blixtsko, men via ett externt fäste som skruvas i stativgängan i kameran så kan man fästa blixten på kameran. Bär man då batteripacket i en axelrem så har du fått en väldigt stark kompakt lösning för att ta bilder på samma sätt som med en vanlig extern blixt, men med ungefär fem gånger mer ljus.

Det vanligaste sättet som B2 kommer att användas är troligen lite mer som en vanlig studioblixt, alltså på ett separat stativ eller på en bom som kan hållas av en assistent eller av dig själv, ja det går faktiskt. Med en kamera som inte är allt för tung så kan du hålla ett enbensstativ med ena handen och kameran med den andra och ta porträtt med 250Ws.

Det är ganska unikt. Fördelen är så klart att du kan vara väldigt flexibel, har man med sig en assistent är det inga som helst problem för denna att bära batteripacket och ett blixthuvud med en softbox eller liknande.

En av de saker som Profoto återkommer till när de presenterade B2 var enkelheten. Det ska vara enkelt att använda deras blixtar, och det är väldigt enkelt. Det går fort att förstå de flesta funktioner och både enheten och sändaren har enkla displayer.

En sak som dock vore trevligt, och jag hade samma klagomål när jag testade B1, är om man kunde se vilken styrka blixten låg på på sändarens display. Som det är nu kan man låta TTL-mätningen sköta ljuset initialt och sedan justera styrkan manuellt utifrån sändaren. Men man ser bara hur man justerat utifrån TTL-mätningens inställning. Inte utifrån blixtens totalstyrka. Personligen tycker jag att det vore bra att veta om man ligger nära gränsen för max eller min i sändaren, utan att behöva titta på batteripacket, där den här informationen syns på displayen.

bmx cyklist med skugga på väggen.
Om du bara vill ha en del av bilden belyst så kommer inte automatiken ge dig exakt de värden du vill ha.

En av nackdelarna med TTL är att det inte är perfekt. Under testperioden fotograferade jag vid flera tillfällen i situationer där jag ville att bara en liten del av bilden skulle vara belyst av blixten och resten av naturligt ljus, i sådana situationer kommer TTL-automatiken att överexponera blixtljuset. Men det är något man lär sig kompensera för och det är ju inget som Profoto kan lastas för.

Fördelen är att man kan få en TTL-mätning, sedan justera den manuellt till den styrka man tycker är lämplig och sedan stänga av automatiken för att vara säker på att ljuset blir det samma nästa gång.

Profoto lanserar också en ny serie med tillbehör. Eftersom tanken med dessa blixtar är att de ska vara lätta och enkla att få med sig och jobba med så är de nya tillbehören gjorda med tanke på just detta. Stativfästena på B2 är dessutom inte riktigt lika hållbara som hos de större blixtarna.

Materialet i softboxar och octaboxar är tunnare vilket gör dem lättare och tar mindre plats. En annan anledning till den nya serien tillbehör är att de nya blixthuvudet är kortare och man kan därför inte fästa lika djupa ljusformare på huvudet. En ny speedring ingår bland de nya tillbehören, som är betydligt lättare än den tidigare. Det ska dock tilläggas att de andra ljusformarna från Profoto passar på B2 också, men de tyngre får användas med viss försiktighet.

Vi testade ett par av dessa tillbehör och det enda som var lite krångligt var att speedringen, alltså fästet för softboxarna som sedan skjuts på blixten, var rätt trög att få på blixten. Men enligt Profoto så ska detta bli bättre när ringen använts lite mer och slitits in. I övrigt fungerade de nya tillbehören väldigt bra. Liksom blixtarna är de lätta att använda och lätta att bära.

För vem?

B2 är ett perfekt val för fotografen som behöver ett snabbt och smidigt blixtkit att jobba med ute på location. Perfekt för actionsportfotografen eller porträttfotografen. Behöver man ännu mer styrka så får man vända sig till B1, men de 250Ws som går att kräma ur B2:orna räcker en lång väg.

B2 ger ungefär fem gånger mer styrka än en vanlig kamerablixt vilket gör att den ger betydligt fler möjligheter att ljussätta.

Visst, det är fortfarande en dyr lösning, men i skrivande stund finns det faktiskt inte något som slår B2 när det kommer till kombinationen styrka, smidighet och lätt att använda.