Kamera & Bild testar

Test av fyra billiga blixtar 1500 kronor

En blixt kan vara skillnaden mellan en bild som går att använda eller nåt som åker i soporna med en sur min. De bästa originalblixtarna kostar en slant, så vi bestämde oss för att titta på några blixtar som kostar max 1 500 kronor.

Trots att dagens kameror klarar av att hantera allt mer mörker kan det fortfarande vara så att man vill kasta sitt eget ljus över en situation. Då behöver man en ljuskälla till sin kamera, i de flesta fall handlar det då om en blixt. Våra kameror har väldigt avancerade ljusmätningssytem, på otroligt kort tid kan de avgöra hur länge de ska låta slutaren vara öppen och hur stor bländaren ska vara för att få en korrekt exponering. Men inte nog med det, de kan även kommunicera med en blixt och säga åt den exakt vilken mängd ljus den ska avge för att korrekt exponera bilden. Allt detta gör kameran åt dig, det enda du behöver fundera på är vad du ska rikta din kamera mot innan du trycker på knappen. Vill man ha en originalblixt från samma tillverkare som har gjort kameran får man ofta betala en rätt stor slant. Det kan handla om 4 000 – 5 000 kronor för de värsta modellerna. Om man nu vill åt samma funktioner men inte vill eller har möjlighet att gräva lika djupt i plånboken finns det några alternativ.

Dörr DAF 42 1 295 kr

Vi testade versionen för Pentax och hade Pentax AF 540 FGZ som referens, en blixt som kostar runt 5000 kronor. Det må vara en något orättvis jämförelse Dörrblixten bör egentligen liknas vid Pentax AF 360 FGZ, den blixt som ändå kostar runt 4000 kronor, men det är ingen skillnad i byggkvalitet mellan dessa två originalblixtar. Känslan i Dörrblixten är ganska plastig. Originalblixten är också gjord i plast, men den är tyngre och mer solid. Knapparna är gjorda av gummi och nedsänkta i baksidan. De känns lite sladdriga och nedsänkningarna gör att man inte är riktigt säker på att man tryckt ner en knapp tillräckligt långt. Det kan i och för sig avhjälpas genom att man sätter på ett pipljud som låter varje gång man tryckt ner en knapp. Men ljudet är lågt och det krävs en ganska tyst omgivning för att man ska uppfatta det med säkerhet. On/offknappen och funktionsväljaren som bestämmer om man ska ha blixten som slav, synk på andra ridån eller vanlig synk är små skjutknappar av hårdplast. De känns ok, lite plastiga men de fungerar och lägena är distinkta.

Blixten säkras i blixtskon på kameran med hjälp av en vanlig skruvring. Ringen känns säker och borde utan problem hålla kvar blixten på kameran.

Här är tre bilder tagna i följd med en Dörr DAF 42, exponeringen är lite svajig både uppåt och neråt.

Huvudet är justerbart, 90 grader uppåt, 90 grader åt höger och 180 grader åt vänster. Vilket är en liten miss. Det är bättre att göra roteringen i 180 grader åt höger, då kan man nämligen vrida blixten snett bakåt om man tar bilder i stående format. Vill man ha mjukare ljus på till exempel ett porträtt vinklar man gärna blixten mot taket eller väggen, för att få lite riktning på ljuset kan det vara bra att kunna vinkla den snett uppåt, bakåt. Det går inte när man fotograferar i höjdled med den här blixten, det känns ogenomtänkt. Blixten har även en vidvinkelskiva och en reflektorskiva som går att dra ut för att få mer spridning på ljuset respektive mer ljus framåt om blixten är vinklad uppåt.

Vid testfotografering visar det sig att den generellt ligger ungefär ett halvt steg över i exponeringen. Det är inget jätteproblem om man kan justera ner blixteffekten i kameran. Tyvärr är den även något ojämn i exponeringarna, i en serie på tre bilder där blixten laddade om mellan varje bild visade det sig att det skilde runt ett halvt steg mellan de olika bilderna. Zoomen i blixten går ner till 24 millimeter vilket gav en märkbar vinjettering vid brännvidden 28 millimeter. Med vidvinkelskivan nedfälld täcker blixten hela bilden jämnt, men det går åt mer kraft och blixten behöver mer tid för att ladda om.

YongNuo YN468 för Canon 1 199 Kr

Den här modellen ska motsvara Canons 430 EX II, en blixt som kostar runt 3000 kronor. Känslan i blixten är ganska plastig, i klass med den i Dörrblixten. Knapparna är även här gjorda av gummi men de är inte nedsänkta i baksidan, vilket gör det lättare att använda dem, men de känns ändå rätt svampiga och responsen i dem lämnar en del övrigt att önska.

Blixten slås på genom att man håller in on-knappen, onödigt länge. Första gången jag skulle starta den trodde jag att batterierna var döda eller satt i fel eftersom jag bara snabbt tryckte ner knappen vilket brukar vara tillräckligt för att starta något, men inte på YongNuoblixten. Samma långa knapptryckning krävs för att stänga av den. Foten, som är i plast, har även här en vanlig skruvring som klämmer fast blixten på kameran. Inte en lika finessrik lösning som på orginalblixten, men den fungerar.

Huvudet går liksom på Dörrs blixt att vrida 180 grader åt ena hållet, 90 grader åt andra hållet och 90 grader rakt upp. Men liksom Dörr har man valt att 90-gradersrotationen görs åt höger vilket ger samma brist i möjligheterna vid fotografering i stående format. Blixten har också en vidvinkelskiva och en reflektorskiva.

YN468 underexponerade frekvent och har även ett magentastick som ger en mörk och färgmässigt något felaktig.
Den här bilden är tagen med en Canon 430 EX II och har både rätt exponering och rätt färgtemperatur. Jämför med bilden ovan.

Eftersom blixtens zoom bara går ner till 24millimeter kan vidvinkelskivan behöva användas lite då och då.

Vad gäller finesser har YongNuo lagt till något som heter Multi flash, det innebär att blixten slår flera gången under exponeringen. Tyvärr går det bara att justera styrkan manuellt i multiläget, man får inte hjälp av någon automatik. Man kan justera hur starkt blixten ska slå och hur många gånger den ska blixtra under exponeringen. Stroboskopeffekten är spännande att använda vid långa slutartider på rörliga motiv.

Inte heller den här blixten exponerar riktigt som man skulle önska, generellt mellan ett 1/2 och 2/3 steg för mörkt och bilderna får ett kallt magentastick om man vitbalanserar kameran för blixtfotografering. Den är också mer inkonsekvent med sin blixtexponering än vad originalblixten är.

Här ser man, förut skit på sensorn, skillnaden i maxstyrka mellan YN560 ovh TT560. YN560 till vänster och TT560 till höger. Bilden är tagen vid bländare 22.

YongNuo YN560 899-1 099 kr

Det här är en blixt som skiljer sig från de övriga i testet på det sättet att den endast fungerar med manuella inställningar. Den har alltså inte någon form av automatik alls. Den är därför kanske inte lika attraktiv som de andra blixtarna i testet för den som vill ha en blixt som fungerar i alla situationer. Men för den som sysslar med så kallad strobism, alltså att använda en eller flera kamerablixtar bortplockade från kameran för att ljussätta sina bilder, är denna typ av blixt perfekt. Den har en pc-synkport vilket gör att man kan synka den antingen via en radiosändare eller en sladd. Man kan även använda den som en ren slavblixt med hjälp av de två olika slavinställningarna varav den ena tar hänsyn till huvudblixtens förblixt och den andra inställningen slår direkt.

Zoomen går att justera från 24 till 105 och blixtens styrka går att justera från 1/1 till 1/128 i 1/8 steg. Maxstyrkan är dessutom högre i YN560 än i den dyrare YN468, det finns gott om kraft i den här blixten. De som fotograferar mycket med lösa kamerablixtar har fram tills för något år sedan varit tvungna att hålla sig till begagnatmarknaden om de inte velat betala en massa pengar för blixtar som har en massa funktioner som de ändå inte kommer att använda. Men nu kan man alltså köpa nya blixtar med fabriksgaranti och endast de funktioner man behöver och till ett pris som är bra mycket lägre än för de finessrika originalblixtarna. yn560 känns stabilt byggd och har en fot i metall.

Godox Thinklite TT560 749 kr

Liksom YongNuo YN560 är det här en blixt helt utan automatik. Den kostar lite mindre men är klenare styrkemässigt, dock med samma inställningsmöjliheter, från 1/1 till 1/128 dels styrka. Huvudet går att vinkla 90 grader uppåt och 270 grader åt sidan. Även här finns ett pc-uttag som gör att den fungerar utmärkt att använda som strobistblixt. Däremot saknar den möjlighet att justera zoomen på blixthuvudet, det är en stor nackdel när man vill forma ljuset. Om man fäller ner vidvinkelskivan fungerar den bra för att ge en jämn ljusbild ur en softbox eller ett paraply. Men den kräver någon form av ljusmodifierare både för att få ett stort mjukt ljus och för att få en smal spot, det är helt klart en brist. Men kanske något man är villig att acceptera för priset.

Även Thinklite tt560 har de olika synk-lägena om man använder den som slavblixt. Baksidan är något enklare att förstå än på yn560, detta beror på att den saknar zoom-inställning och den har heller ingen fininställning mellan de åtta stegen i vilka det går att justera blixtens styrka. Detta ger en enklare layout av knappar och lysdioder som är mycket tydliga. Inget ont som inte har något gott med sig. Likt YN560 har den en fot i metall men en något plastigare känsla.

TT560 har en något plastigare känsla än YN560 och saknar några av de funktioner som är viktiga för att man ska kunna använda blixtens styrka fullt ut. Det gör att av de två manuella blixtarna rekommenderar vi yn560 då den inte kostar så väldigt mycket mer, men ger både mer kraft och fler justeringsmöjligheter.

Vad för vem?

Det finns väl inte många som gärna betalar mer än vad de behöver för en produkt? Så vem är det som köper originalblixtarna för flera tusen kronor mer än de billiga varianterna? Är man ute efter så bra prestanda som möjligt är det fortfarande originalblixtarna, eller andra i samma pris/kvalitetsklass, som gäller. De billigare blixtarna vi testat ger inte samma konsekventa resultat som till exempel en pressfotograf behöver. När man inte har råd att missa en bild ja då får man ta sig råd till utrustningen som uppfyller kraven. Men för den vanlige hobbyfotografen som kanske tar lite bilder i vardagen, på familjen, semestern och så vidare, där kraven inte är lika höga, där man kan ta sig tid att ta en bild till eller att lägga lite mer tid i efterhand för att korrigera en felaktig exponering, ja då fungerar de här blixtarna bra. En blixt som fungerar ok är bättre än ingen blixt alls och har man inte råd med en originalblixt behöver man i dag inte bli utan. Vad gäller de manuella blixtarna vi testade så finns det egentligen inga dyrare orginalblixtar som konkurrerar. Givetvis kan du köpa en dyr blixt och bara använda det manuella läget, men det är lite som att köpa en Ferrari men bara åka fram och tillbaka till mataffären med den.

Man ska dock passa sig för att bli dum-snål. Om man vill komma undan så billigt som möjligt går det givetvis att använda YN560 eller TT560 på kameran, men oavsett hur duktig du blir på att höfta med blixtinställningen kommer en manuell inställning att ta längre tid än en med automatik. Därför kommer det aldrig att bli ett riktigt alternativ för den som till största delen kommer att ha sin blixt ovanpå kameran. Men för den som är ute efter en manuell blixt med bra kraft kan det vara ett riktigt prisvärt alternativ där man bara betalar för det man faktiskt vill ha. Man bör även tillägga att byggkvaliteten i YN560blixten kändes bättre än i de dyrare med automatik. Det här är ett test som pågått över en så pass kort tid att vi inte kan säga något om hållbarheten på längre tid, men köper man fabriksnya produkter har man alltid någon form av garanti från försäljaren om något går fel.