https://www.kamerabild.se/artiklar/intervjuer/anna-rostr-ms-tips-f-r-b-ttre-br-llopsbilder
543115
Intervju

Anna Roströms tips för bättre bröllopsbilder

Fotografen Anna Roström på Smallpigart anlitas flitigt av olika brudpar för att fånga deras speciella dag. "Jag vill att man ska få en skön känsla i kroppen när man tittar på mina bilder", säger Anna när Kamera & Bild träffar henne.

Inledning

Egentligen var det en slump att Anna Roström blev bröllopsfotograf. Som fotokunnig fick hon den klassiska frågan av en bekant om hon kunde fotografera deras bröllop. Det blev starten på hennes karriär inom bröllopsgenrén. Efter att bilderna sen kom upp på Annas hemsida gick det snabbt, förfrågningarna ökade och tredje sommaren som bröllopsfotograf stod hon fullbokad från maj till september. Detta var 2008 och i dag har Anna samlat på sig en stor erfarenhet av hur du på bästa sätt bygger upp en bröllopsberättelse.

– Jag har alltid varit intresserad av färg och form. När jag var mindre gjorde jag tavlor av allt, korven på tallriken fick agera ögon och moset ansikte, säger Anna om sin väg in till fotograferandet.

När hon blev äldre studerade hon på mediegymnasiet, men då var det framför allt rörlig bild som attraherade henne.

– Jag är intresserad av att berätta en historia, och det var fascinerande när jag upptäckte konsten i att göra det med en enda bild.

Därför blev valet stillbild för Anna. Hon skämtar en del om vilken typ av fotograf hon är – eller inte är.

– Jag är ingen typisk fotovästpersonlighet där bara tekniken är i fokus, jag är inte heller direkt någon indiefotograf som bara är inriktad på svåra konstnärliga projekt.

Lärde sig genom att testa

 

Charlotta och Ola hade roligt under sin bröllopsdag i Göteborg. Foto: Anna Roström
 

 

Lärt sig genom att testa

Efter gymnasiet gick Anna några fotokurser, men har framför allt utvecklats genom att fotografera mycket.

– En fotoutbildning är en bra grund, men jag har faktiskt lärt mig mest genom att testa själv. Till exempel så jobbar jag nästan enbart med naturligt ljus, då blir det mycket fel innan man lär sig hur ljuset studsar och påverkar bilden. Den kunskapen går nästan bara att få genom praktisk erfarenhet.

Även om Anna hade lärt sig det under utbildningen så var det först när hon gjorde misstagen som kunskapen verkligen fastnade. Det krävs övning för att bli en skicklig fotograf. Hon liknar det vid att löpträna.

– Man kan inte göra det en gång i halvåret och tro att man kan springa ett marathon. Så är det även med foto, ska du lyckas ta dig upp ytterligare en nivå så måste du fotografera väldigt mycket.

Anna berättar öppenhjärtligt om sitt sätt att arbeta och delar gärna med sig av sina kunskaper. Något av det viktigaste i hennes arbete är hur hon möter människorna hon ska fotografera.

– När man arbetar med sådana som inte är modeller så är det ytterst få som är bekväma framför kameran. Då är det viktigt att få dem att känna sig avslappnade, jag lägger mycket tid på det. Om jag till exempel ska fotografera dig och bara gömmer mig bakom kameran utan att försöka skapa någon kontakt så kommer du troligtvis känna dig obekväm och bilden blir därefter.

Därför ger Anna hela tiden brudparet uppgifter att göra för att de inte ska tänka så mycket på att de blir fotograferade. Och hon har alltid kollat av det tekniska innan fotograferingen – för att helt kunna fokusera på brudparet och samspelet med dem.

 

Berättar en historia

Att berätta en historia är fortfarande det viktigaste för Anna och utgångspunkten för hennes sätt att ta bröllopsbilder. Det är stor skillnad på bröllopsbilder i dag och för 20 år sedan.

– Jag tänker till exempel på mina föräldrars bröllopsalbum, fem porträtt tagna i en studio. Det är hög kvalité på ljussättningen, men man får ingen bild av hur deras bröllop var. Det är bara ett porträtt, inte någon historia. Det finns roligare sätt att förmedla ett bröllop på tycker jag.

De som kontaktar Anna i dag har ofta redan en bra bild av Annas bildspråk. Anna behöver inte sälja in sitt sätt att fotografera vid varje tillfälle.

– De som söker efter en studiofotograf kontaktar oftast inte mig, och om de gör det så brukar jag rekommendera dem vidare till någon duktig studiofotograf.

 

Hur skulle du beskriva ditt bildspråk?

– Ärliga bilder som är känslofyllda och med humor. Det är svårt att säga vad andra ser i mina bilder. Men jag vill att betraktaren ska få en skön känsla i kroppen och uppleva att de känner brudparet.

Att vara bröllopsfotograf i dag innebär att Anna arbetar i en bransch där det finns allt från glada amatörer till professionella fotografer. Hon ser både för- och nackdelar med detta.

– Mode och reklam är det väldigt få amatörfotografer som skulle få för sig att fotografera. Men bröllop känner många att de kan hoppa på och testa. Det positiva är att många vågar ta steget att visa sin talang, det negativa är att priserna dumpas vilket påverkar kvalitén och hela branschen. Och för kunden är det svårt att veta vilken nivå och rutin fotografen har.

Om en vän frågar dig om du kan fotografera deras bröllop så tycker Anna att du först ska ställa dig frågan vad er relation är värd.

– För vad händer om brudparet blir missnöjda med bilderna. Skulle det förstöra er relation? Om du ställer dig den frågan och det fortfarande är värt det så ska du inte vara rädd för att satsa. Men då är det viktigt att köra med öppna kort och berätta om du tidigare inte har fotograferat så mycket. Och förklarar att du tar bilderna för din portfolio och därför håller låga priser.

Blomblad snyggare än risgryn

 

Tredje sommaren som bröllopsfotograf stod Anna Roström fullbokad från maj till september. Foto: Anna Roström

 

Blomblad snyggare än risgryn

Hur går det då till när Anna ska fotografera ett bröllop, hur ser arbetsprocessen ut? Vi tar det från början – allt börjar med ett möte.

– Jag träffar alla brudpar innan vi bokar. Om det är ett bröllop utomlands så ser jag till av vi samtalar på Skype först. Det är viktigt att vi passar ihop eftersom jag ofta ska vara med dem en hel dag. Om de då tycker att jag är en jobbig typ så blir det ju inte bra för någon, förklarar Anna med ett skratt.

Efter mötet går de vidare med bokningen och skriver ett kontrakt. I det står det exempelvis vad som händer om Anna blir sjuk och hur bilderna ska levereras.

– En professionell fotograf bör ha en plan för vad som händer om man av någon anledning inte kan fotografera på bröllopsdagen. Jag är ansluten till weddingphotographers.se, ett nätverk med fem andra professionella bröllopsfotografer. Vi hjälper vi varandra vilket är en trygghet för både mig och mina kunder.

Vid det första mötet ger Anna också lite tips till brudparet. Bland annat att brudparet kan ta med sig bekväma skor, att gästerna inte ska fotografera med blixt under vigseln och att blomblad kan bli mer effektfullt på bild än att kasta risgryn efter vigseln.

– Men det får inte bli för mycket måsten, brudparet ska vara sig själva och ha kul, betonar Anna.

 

Vill hitta det mjuka ljuset

Ljuset har stor betydelse i Annas bilder, därför rekar hon alltid olika platser innan fotografering. Dessa presenterar hon sedan för brudparet, som oftast nappar på förslagen.

– Men det händer ibland att jag föreslår lite annorlunda miljöer, till exempel en bilskrot, och det kan vara svårt att förklara för brudparet att det kommer bli bra. Det är inte alltid de givet vackra miljöerna som gör sig bäst på bild. En äng med ogräs kanske inte anses fin, men kan bli helt perfekt på bild. Det viktiga är hur som helst att miljön inte tar över för mycket, platsen ska vara intressant men inte huvudsaken i bilden.

Anna lyssnar även till vad brudparet gillar och i vilka miljöer de trivs.

– Jag skulle aldrig tvinga brudparet att fotograferas på en bondgård om de avskyr landet. Om brudparet får vara där de trivs så blir det lättare för mig att arbeta.

Precis innan fotograferingen kollar Anna miljön ytterligare en gång, för säkerhets skull, så att inget har förändrats sedan sist. Hon tittar även på hur ljuset faller.

– Jag försöker alltid få paren att fotas så sent som möjligt på dagen för att få ett mjukare ljus. Och om inte det går så letar jag upp skuggplatser där det är ett jämnt ljus utan kraftiga skuggor som slår i ansiktet.

Så gör Anna när det regnar

 

Anna fotograferar alltid brudparet i miljöer där de trivs. »Då blir det lättare för mig att arbeta«, säger Anna. Foto: Anna Roström

 

Men vad gör du om det regnar?

Jag har alltid rekat en sol- och regnplats inför varje fotografering. Regnplatsen är något ställe där vi kan stå i lä om det tokregnar.

Under själva fotograferingen jobbar Anna mycket med att försöka få fram känslor. Brudparet ska njuta av dagen och nästan glömma bort kameran. För att nå dit tittar Anna mycket på vad som händer i stunden och uppmuntrar paret till att ha roligt. Men hon regisserar inte så mycket.

– Jag säger aldrig »ta varandras händer och titta varandra djupt i ögonen«. Utan jag spinner mer på de känslor som uppstår. Det ska vara spontant och brudparet ska ha kul.

 

Njuter mer av stunden

En bröllopsfotografering för Anna tar minst fem timmar. Hon tycker det är svårt att berätta en historia på kortare tid. Det optimala är åtta till tio timmar, vilket ger en röd tråd genom hela dagen, med förberedelser, vigsel och fest. Men det händer även att hon arbetar längre när bröllopet pågår under flera dagar.

– Förr var jag helt slut efter ett sådant uppdrag. Men numera kan jag njuta mer av stunden. Jag får bara se till att dricka kopiösa mängder vatten och få i mig mycket choklad så jag orkar hela dagen.

För att skapa en variation i bilderna måste Anna hela tiden utmana sig själv att titta på situationer ur olika perspektiv.

– När jag känner att jag har vissa bilder kan jag våga leka lite mer och testa nya grejer. De oväntade bilderna är ofta de som senare blir ens favoriter.

 

Har du några »måste-bilder« som du inte får missa?

Nej, jag har inga sådana. Bara om kunden efterfrågar vissa bilder. Och självklart får jag inte missa vigseln. Men till exempel har jag slutat fota ringarna för de har ju brudparet på sig hela tiden. I stället lägger jag tid på att fånga andra spännande situationer. Jag vill gärna få en stark bild från varje del av bröllopet, från förberedelserna, vigseln, porträtten och festen. Om det gick att fånga ett bröllop i en bild så vore det fantastiskt, det är något att sträva efter. Men jag behöver fler bilder för att kunna berätta en historia.

I Annas fotoväska ligger två Canon-hus. En 5d Mark iii och en Mark ii. Objektivet som hon använder mest är ett 50mm med största bländare 1,2.

– Jag gillar krämiga bilder. Men det är så klart lite gambling med kort skärpedjup, kan bli succé eller fiasko. Till ögonblicksbilderna använder jag en mindre bländare, men sällan över 5, för att få med fler detaljer.

I fotoväskan finns också ett objektiv på 35mm f/1,4 och ett på 70–200mm f/2,8, men det senare använder hon inte mycket.

– Jag tycker det är roligare att vara nära och interagera med människorna än att stå på avstånd.

Enda tillfället då Anna placerar en blixt på kameran är vid dansen på kvällen. Då finns det oftast inte så mycket naturligt ljus att tillgå. Reflektorskärmar tar hon alltid med sig, men använder sällan. Hon tar hellre hjälp av en vit mur där ljuset kan studsa.

Redigerar i en vecka

 

Ett bengaliskt bröllop bjuder på festlig stämning och glada tillrop. Anna fotograferade Julie och Ifray när de gifte sig i Södertälje. Foto: Anna Roström
 

 

Redigerar bilder i en vecka

Anna Roström. Ålder: 31 år Bor: På Ekerö, utanför Stockholm. Familj: En man Gör: Fotograf nischad mot människor och bröllop. Utrustning: Canon 5D Mark III och Mark II. Objektiv med brännvidderna 35, 50 och 70–200mm. Webb: www.smallpigart.se (Foto: Henrik Roström)
Efter ett bröllop tar det ungefär 40–50 timmar för Anna att arbeta med bilderna, med sortering och redigering. Alla bilder som blir bra levererar hon till kunden. Det kan handla om 25–50 bilder från varje fotograferingstimme, men kvalitén är viktigare än att leverera många bilder anser Anna. Och även om hon inte gör någon tidskrävande retuschering så tar det ändå tid att ställa nivåerna på så pass många bilder.

– Jag går inte in och plockar bort påsar under ögonen på alla bilder utan försöker istället placera brudparet under smickrande ljus vid fotograferingen.

Under en månad gör Anna generellt fyra stora bröllopsfotograferingar. För att kunna lägga den tid som krävs på varje bröllop tackar Anna ibland nej till förfrågningar.

– Jag vill inte att det ska bli en industri, ett löpande band där jag bara betar av det ena bröllopet efter det andra.

 

Hur behåller du glöden och utvecklas i ditt arbete?

Jag får mycket inspiration av att resa och av att ha tråkigt – då får jag nya idéer. Jag tycker det är kul med miljöer och nya möten som kan ge idéer till en fotografering. Men även ett glas vin med kompisarna kan vara nog så inspirerande.