Intervjuer
https://www.kamerabild.se/artiklar/intervjuer/bj-rn-billing-naturfotograf-med-verblick
Intervju

Björn Billing naturfotograf med överblick

I jobbet som universitetslärare i idéhistoria sätter han in konsten i ett större sammanhang. I jobbet som fotograf tar han sig till de högsta bergen. Björn Billing är naturfotografen som gillar stora perspektiv.
423264
  • TEXT Bo Ignell
    Publicerad 6 år sedan
    2011-05-20 08:37

FAKTA BJÖRN BILLING

Ålder 45 år.

Bor Göteborg.

Utrustning Canon 5D Mark II, 24-105/4L, Canon S-95. »Vill jag fota djur tar jag med ett tele med konverter och för de breda vyerna ibland en vidvinkel 16-35/2.8«.

Webbsidabjornbilling.1x.com

Khurpas är namnet på Pakistans höghöjdsbärare, en motsvarighet till de mer berömda sherpas i Nepal. Här närmare sig ett lag khurpas Ali Camp, en dryg dagsmarsch från K2. Foto: Björn Billing

Björn Billing har fått tennisarm. Segdragna sviter av en alltför hård klätterträning gör att han måste avstå de lodräta klipporna ett tag till. I sommar får det i stället bli vandring i Yellowstone, Klippiga bergen och Grand Canyon. Inte helt fel det heller – även där finns höga höjder och överblick. Och resan blir troligen hans bästa.

–  Pakistan, Skottland, Korsika – när man kommer till ett nytt ställe känner man ofta: »Wow – det här var det bästa stället!«, säger Björn.

Men får han fundera lite närmare är nog ändå favoritdestination-erna Nepal och Himalaya. Och Island – inte för den alpina miljön utan för att naturen är fotografiskt makalös.

–  Lofoten i Norge är inte heller att förakta. Du kan visserligen vara där i två veckor och inte se vare sig sol eller berg, men när det öppnar sig har du ett magiskt ljus och en fantastisk natur.

För Björn handlar höga höjder inte om att prestera eller att nå den allra högsta toppen. Snarare handlar det om att vara närvarande på en plats, öppen för intryck från människor, kultur och natur. Det ligger mycket i uttrycket »vägen är målet«. Även fotografiskt.

–  Det finns ett uttryck som kallas »participating photography«. Det betyder att naturfoto ska genomsyras av att fotografen har tagit sig fram för egen maskin. Motsatsen kallas »roadside photography«, där man kanske kör sin bil, går femtio meter och tar en bild. Jag vill ju tro att närvaron syns i bilderna – att man kommer åt något mer om man kommit dit på naturens villkor.

Att ta sig fram på naturens villkor, klättrande och vandrande i brant terräng ställer krav på valet av fotoutrustning. Inte bara ur viktsynpunkt – prylarna ska också vara lätta att få fram.

–  Det går inte att kränga av sig en ryggsäck om det är brant. Sedan jag började fotografera digitalt har jag alltid med mig en Canon 5d med 24-105-objektivet. Det är en väldigt bra resekombination. Jag kompletterar med en liten Canon S-95 som kan användas i utsatta lägen när jag klättrar. Den ryms i bröstfickan och går att använda med en hand. Jag är väldigt nöjd med den.

Foto: Björn Billing

Fjällklättring, sportklättring, bouldering och klippklättring. Björn har ägnat sig åt det mesta på området. Naturupplevelsen är viktig, men även det sociala.

–  Man knyter väldigt tajta band med klätterkamrater – ens liv hänger ju bokstavligt i andras händer. Givetvis är det också den fysiska och psykiska utmaningen, att testa sina gränser, men att alltid vara ödmjuk inför naturen och sina egna begränsningar.

Björn har klättringen i blodet. Pappa Gillis Billing var en av svensk klättrings pionjärer och friluftslivet fanns ständigt närvarande under barndomen. I tonåren tog dock musikintresset över och Björn slet mycket med sin klassiska gitarr. Men övandet var isolerat och ensamt.

–  Det kändes som att jag saknade ett sammanhang. Spelade jag ett stycke ville jag lära mig mer om epoken och tonsättarna. Det fick mig att intressera mig för musikhistoria och så småningom gick jag vidare till idéhistoria.

Björns specialområde är allt som har med det estetiska att göra: form, skönhetsbegrepp, innehåll, konstnärsideal och så vidare. Någonstans har alla begrepp och idéer i vår kultur uppstått och det präglar hur vi ser på världen och hur vi talar om den. Det är vad ämnet idéhistoria handlar om.

–  Många känner ju till bildkomposition, färg, form och hur man läser en bild. De begreppen kan man vrida på psykologiskt men också historiskt.

Har du nytta av de kunskaperna även i ditt fotograferande?

–  Kanske en del. Att jag har pysslat så mycket med musik och konst har nog gett mig en känsla för komposition. Och de historiska referenserna gör nog att jag märker om jag skulle upprepa något som redan är gjort.

En del debattörer talar ibland om att naturfotografin har fastnat i gamla konventioner, där vackra motiv blir en verklighetsflykt från nutidens problemställningar. Men Björn försvarar naturfotot varmt.

–  Man undrar ju varför naturfotot så ofta tvingas försvara sin existens och sina uttryck. Givetvis finns ibland en ytlighet, inskränkthet och traditionalism inom naturfotot, men så är det väl också inom andra fotogenrer?

Kanske är det som Björn misstänker – att kritiken kommer från personer som varken har naturfoto eller naturen som referensram och norm.

–  Det verkar finnas en föreställning om en motsättning mellan naturupplevelse och kritiskt förhållningssätt, som om en uppskattning av vissa estetiska uttryck skulle motverka en orientering i viktiga samtidsfrågor. Idén om en sådan motsättning är kanske en ännu värre stereotyp än naturfotografins schabloner.

Björn tror snarare att naturfotot i dag har större aktualitet än någonsin, med tanke på frågor om vårt förhållande till naturen och vad vi gör med den. Vackra bilder kan ha ett värde i att visa upp vad vi riskerar att förlora om vi inte skyddar djur och natur.

–  Det finns ju också naturfotografer som verkligen har utmanat de gamla idealen både vad gäller motiv och form. I Sverige har vi till exempel Terje Hellesö och i Norge finns Pål Hermansen som också är en nytänkande fotograf.

Det var för övrigt Terje Hellesös bok Naturen som fotomotiv som fick upp Björns ögon för hur kreativt naturfoto kan vara. En annan fotograf som inspirerar honom är Hans Strand.

–  Jag tycker att han har en förmåga att förmedla mycket även i enskilda bilder. Han har en integritet och jobbar på långsiktiga projekt som kanske inte är lukrativa eller säkra investeringar.

 

Vad tycker du själv gör en bra landskapsbild?

–  Jag vill gärna att det ska finnas en händelse eller berättelse i bilden. Landskapet kommer att se likadant ut i morgon, och kanske om tusen år, men vad händer just nu? Människor i ett storslaget landskap är bra, men även dramatiska moln kan ge en känsla av här-och-nu. En klarblå himmel blir ofta ganska ointressant. Dessutom är kompositionen viktig, de geometriska formerna i bilden.

FAKTA BJÖRN BILLING

Ålder 45 år.

Bor Göteborg.

Utrustning Canon 5D Mark II, 24-105/4L, Canon S-95. »Vill jag fota djur tar jag med ett tele med konverter och för de breda vyerna ibland en vidvinkel 16-35/2.8«.

Webbsidabjornbilling.1x.com