https://www.kamerabild.se/artiklar/intervjuer/christian-rnberg-alltid-redo
544043
Intervjuer
Intervju

Christian Örnberg – fotografen som alltid är redo

● BILDSPEL Trippeltromb på skånska sydkusten utanför Böste. Fotograferad 11 juli i somras.

Totalbetyg

Nästan direkt efter studenten blev Christian Örnberg fotograf, då han gick upp till redaktionen på Karlskoga Tidning och sökte praktik. I dag, 16 år senare, har han med sin kamera besökt i stort sett hela Sverige och porträtterat en mängd kända profiler.

Christian Örnberg

Ålder: 35 år

Bor: Böste läge i Skåne.

Gör: Frilansfotograf.

Familj: Fästmön Elin Gunnarsson, frilansjournalist.

Utrustning: Nikon D4s och D800 med flera objektiv i brännvidder från 14mm upp till 400mm. Har även en Phase One, mellanformatskamera.

Webb: 1bild.se

Inledning

Vi ses på en restaurang i Stockholm och även om huvudstaden har varit Christians hemvist under många år, är han nu här på besök. Tillsammans med sin fästmö köpte han i våras en skånelänga i Böste läge, inte långt från Sveriges sydligaste spets.

– Arbetsmässigt är det ingen större skillnad, bara platsen jag utgår ifrån. Jag är flexibel och kommer även att göra jobb här uppe emellanåt, förklarar Christian medan han hugger in på sin lunch – grillad kyckling med tillbehör.

Fästmön är ursprungligen från Skåne vilket var en stor anledning till att flytten gick söderut. Själv är han uppvuxen i Karlskoga, där han också startade sin karriär inom foto.

 

Foto: Christian Örnberg
Christian Örnberg är på roadtrip med sin fästmö i Kalifornien och Nevada i USA. Bilden är tagen i Amboy längs Route 66.

 

– När jag 1998 slutade gymnasiet skulle jag ett halvår senare göra lumpen, men fram till dess visste jag först inte vad jag skulle göra. I Karlskoga fanns då två alternativ, antingen att arbeta på McDonalds eller på telemarketingföretaget Transcom. 

Men för Christian var dessa arbetsplatser aldrig något alternativ. Han ville istället satsa på sitt intresse fotografering – något som hade växt sig allt starkare under gymnasieåren då han fotograferade mycket med svartvitt och framkallade själv. Genom att kommunen vid den här tiden betalade för en praktikplats, med samma summa som studiestödet, kunde Christian gå till Karlskoga Tidnings redaktion och fråga om han fick praktisera som fotograf.

– Jag presenterade mig och eftersom det inte kostade dem något var de positiva och sa att jag var välkommen efter sommaren. Jag bodde fortfarande hemma och såg det här som en utbildning. Ett bra sätt att komma ut i arbetslivet.

Det skulle visa sig vara ett smart drag. För bara en vecka in på praktiken hörde tidningen av sig och frågade om Christian kunde arbeta extra som fotograf på helgerna. Något han även fortsatte med efter årsskiftet, då han ryckte in. 

 

Hoppade av studierna

Eftersom Christian gjorde värnplikten i Stockholm blev det många bussresor hem till Karlskoga.

– Jag jobbade ofta hela lördagen och hela söndagen, ända fram tills det att tidningen lämnades på kvällen. Då sov jag några timmar innan jag vid tretiden satte mig på en nattbuss tillbaka till Stockholm.

En intensiv tillvaro med andra ord, och när den nya veckan drog igång på kompaniet var Christian troligtvis inte den mest utvilade. Men hans kunskaper inom foto blev allt starkare och när lumpen var avklarad hittade han snabbt nya uppdragsgivare, såsom Nerikes Allehanda, Jönköpingsposten och Östgöta Correspondenten.

Någon högre utbildning har han aldrig skaffat sig, även om han har testat.

– Jag började plugga på en utbildning i Skövde som skulle ge en fil. kand. i media. Men den var för bred och gav inte så mycket, därför var det ingen idé att fortsätta gå den. Jag sökte även till fotoutbildningen i Sundsvall, men var inte behörig. Jag saknade Foto A från gymnasiet. Det hjälpte inte att jag redan hade arbetat på en massa tidningar. Då blev jag arg och bestämde mig för att flytta till Stockholm och börja frilansa.

 

Du har aldrig saknat att ha en utbildning?

– Det hade varit kul att plugga och vara student, säkert en rolig tid. Men annars har jag inte saknat det. Det har varit LHS som gällt för mig, vilket många gånger är den bästa skolan, säger Christian och förtydligar sin förkortning: Livets Hårda Skola.

I Stockholm blev bland annat Expressen en av Christians stora uppdragsgivare. Han började arbeta för dem sommaren 2001 och har för deras räkning bevakat åtskilliga melodifestivaler, politiska händelser och andra nyheter. Men Christian har hela tiden varit frilans, aldrig anställd.

 

Foto: Christian Örnberg
Bordtennisspelaren Jörgen Persson under OS i London 2012.

 

– Det har flutit på, och med facit i hand är det bättre att vara frilans än anställd. Jag gillar inte att ha ett nio till fem-jobb, utan vill ha en större frihet och göra det jag tycker är roligt. Men jag har självklart jobbat väldigt mycket, och är nog lite av en duracellkanin. Jag har inga problem med att arbeta från tidig morgon till sen kväll, och jag föredrar att jobba så. Då kan man emellanåt vara ledig desto mer.

 

Vad var det som lockade med fotografyrket?

– I början handlade det mer om det tekniska, jag har alltid gillat saker med mycket knappar på. Dessutom är jag samhällsintresserad vilket är anledningen till att det blev allt mer pressfoto. Det är kul att vara med i olika situationer som vanligt folk inte alltid får vara med om. Genom mitt arbete för Expressen har jag också fått se extremt mycket av Sverige, och jag gillar att vara ute i landet och besöka olika områden. I dag har jag bara en sträcka mellan Dorotea och Storuman kvar, där jag ännu inte har varit.

 

Foto: Christian Örnberg
Smile! Carola på plats under en hästshow i Globen.
  

Betydligt fler fotografer i dag

När Christian i slutet av 90-talet började arbeta som fotograf var det fortfarande analogt som gällde. Filmer framkallades och bilderna scannades därefter från negativen in i datorn. I dag kan Christian skicka bilder direkt från kameran när han är ute på olika jobb, och han har även möjligheten att filma och sända live från olika platser. Att vara en multijournalist är vardag för honom.

– Men att fota och filma är två olika sätt att arbeta. Därför föredrar jag om det går att koncentrera sig på en sak i taget, det blir oftast bättre då.

En annan stor skillnad från förr är att det i dag finns betydligt fler fotografer ute i samhället, i och med att allmänheten fotar allt mer. 

– Det har förändrat tidningarnas arbetssätt i stort. Eftersom tekniken har blivit så otroligt mycket billigare har alla en kamera i dag. Förr fick tidningarna inte några bilder om man inte åkte till en plats där det hänt något, i dag får de hur mycket bilder som helst via de olika tipsnumren. Det innebär att vi fotografer i dag inte gör lika mycket händelsenyheter.

 

Kul med variationen

Variationen i sitt arbete är något som Christian framhåller som det mest positiva. Han skulle inte vilja vara en fotograf som bara arbetar inom ett specifikt område. Men för en pressfotograf ser alla dagar olika ut.

– Det är kul att vara i studion en dag, för att en annan kanske vara ute och träffa någon familj som varit med om något. Det är även kontraster mellan att vara »hemma« för att arbeta i stan och att vara ute på jobbresor.

 

Foto: Christian Örnberg
Delhi 2011. Dåvarande utrikesministern Carl Bildt är på resa i Indien.
  

Måste visa extremt stor hänsyn

Ibland inträffar händelser som gör att Christian arbetar med samma ämne under en längre tid. Han minns perioden med mordet i Knutby som en väldigt intensiv period.

– Jag var dels på plats mycket i Knutby, och sedan följde jag rättegången som pågick under en lång tid.

 

Är det svårt att arbeta med den här typen av uppdrag?

– Ibland. De kräver alltid en avvägning och det är framför allt svårt när det handlar om människor som är offer. Då är det viktigt att man diskuterar igenom med redaktionen hur man ska gå tillväga, eftersom det är känsliga saker. Och givetvis måste jag visa extremt stor hänsyn mot andra människor, det är otroligt viktigt.

Andra gånger kan uppdragen vara svåra på grund av mer praktiska omständigheter, till exempel att Christian har väldigt lite tid på sig att ta bilden eller att det är mörkt.

– Då får man kämpa för att få bilden. Men i dag har jag så pass mycket erfarenhet i bagaget att jag oftast vet vad som fungerar. Och jag vet även var den största chansen finns för att få en bild, till exempel på vilken plats jag ska stå i vissa situationer.

Måste veta hur personen ser ut

Hur mycket Christian förbereder sig för olika uppdrag skiftar, beroende på vilken bild han ska ta. Handlar det om snabba utryckningar är bilen alltid utrustad med allt från kostym till en växelriktare med vilken han kan koppla in utrustning i cigarettuttaget.

– Den är helt oumbärlig och har även räddat åtskilliga reportrar genom åren, som behövt ladda sina datorer.

Och ibland måste Christian dra fram sina stora vadarstövlar för att kunna arbeta, som nu i somras när det var översvämningar i Skåne och Halland. 

 

Foto: Christian Örnberg
Malmö med omnejd drabbades av ett plötsligt skyfall under en söndagsmorgon i slutet av augusti i år. Anna-Lena Pålsson försöker ta sig fram på den översvämmade gatan.

 

– Annars förbereder jag mig genom att läsa tidningen, så att jag har koll på vad som skrivs. Jag måste även plugga på personer så att jag vet vilka jag ska träffa. Om de inte har namnskyltar eller presenterar sig, gäller det att veta hur de ser ut.

Samtidigt är flera av de ansikten som Christian fotograferar långt ifrån okända. Han har porträtterat allt från kungligheter till politiker, skådespelare och idrottsstjärnor. Och för många av dem är även Christian ett välkänt ansikte.

– Vissa av dem har jag fotat extremt mycket. Då känner vi till varandra vilket är en fördel. Många kändisar är väldigt lätta att ha att göra med, medan några inte är det. Och om en person, som normalt inte är så lätt, har en dålig dag – ja då blir det väldigt svårt. Jag försöker hela tiden att vara mig själv och förhoppningsvis känner den jag fotar en trygghet i det. Att skapa ett förtroende är viktigt, inte minst om vi fotograferar under flera timmar i studion.

 

Vad krävs för att en bild av en människa ska bli bra?

– Det är enklare om det finns ett sammanhang runt personen, som kanske artikeln ska handla om. Men ibland finns det inget sådant, då får man göra det bästa av situationen. Kanske arbeta med ljuset för att skapa stämning i bilden, eller ta vara på miljön utan att det känns helt fel. Vissa personer är även inte så roliga i sig själva, då får man pröva sig fram till olika lösningar utan att det känns konstlat.

 

Hur är stämningen mellan er pressfotografer, känner du alla?

– I Skåne är det lite nytt för mig, men här i Stockholm vet jag vilka alla är. Det är en liten grupp som arbetar. Vi har alltid konkurrerat, men ändå varit trevliga mot varandra. Står vi och väntar på samma ställe är det bara dumt att vara otrevlig. Sen talar inte jag om alla mina knep och tips. Men när vi är flera fotografer från samma tidning finns det aldrig någon konkurrens mellan oss, då är det alltid resultatet som är det viktiga.

 

D4s – tål det mesta

Christian fotograferar i dag med en D4s och en D800. Till dem har han ett stort antal objektiv med brännvidder från 14mm upp till 400mm. 

– D4s är en pressfotografkamera som är extremt tålig och snabb. Oavsett om jag slår i den i en dörrkarm eller står ute i hällregn med den, så klarar kameran det. Dessutom fungerar den bra även när ljuset är dåligt.

 

Foto: Christian Örnberg
Christian Örnberg har som fotograf varit nästan överallt i Sverige. Här är en bild från 2006 då E6:an mellan Munkedal och Uddevalla rasade.

 

Christian har också en Phase One – mellanformatskamera med digitalt bakstycke och tillhörande objektiv.

Bilderna som Christian levererar används både i papperstidning och på webb, men han gör ingen skillnad i sitt sätt att fotografera.

– Om jag tänker att jag inte behöver anstränga mig för att bilden ändå ska vara liten, då är jag ute på hal is. Därför fotograferar jag inte på olika sätt beroende på media.

Men samtidigt ser Christian en tydlig skillnad beroende på var bilderna hamnar.

– I en tidning har bilderna väldigt stor betydelse och med en bra bild så ökar chansen för att folk ska stanna upp och läsa artikeln. Men på en hemsida finns det så mycket som flimrar och blinkar, och det är en risk att saker drunknar i varandra eftersom det mesta är ungefär lika stort. Och det gör att varje enskild bild inte står ut på samma sätt som i en tidning.

 

Är det lika kul att vara fotograf i dag som när du började din yrkeskarriär?

– I början tyckte man det var jättekul att se sina bilder i tidningen, men i dag är jag så van att jag inte reagerar. Då tänker jag mer på om något har blivit snyggt redigerat i tidningen. Men det är fortfarande spännande att vara fotograf, och att få vara med där det händer saker människor emellan. 

Christian Örnberg

Ålder: 35 år

Bor: Böste läge i Skåne.

Gör: Frilansfotograf.

Familj: Fästmön Elin Gunnarsson, frilansjournalist.

Utrustning: Nikon D4s och D800 med flera objektiv i brännvidder från 14mm upp till 400mm. Har även en Phase One, mellanformatskamera.

Webb: 1bild.se