https://www.kamerabild.se/artiklar/intervjuer/karga-berg-vilda-kuster
543453
Intervju

Magnus Lindbom lär dig knepen för att fånga landskapet

Totalbetyg

Han finner sina motiv där människan inte lämnat några spår. Magnus Lindbom är landskapsfotografen som vill visa landskapets känsla på bild.

Magnus LIndbom

Ålder: 29 år

Bor: Utanför Stockholm

Gör: Landskapsfotograf. Håller workshops, kurser, föredrag och ordnar fotoresor.

Utrustning: Canon 5D Mark II, 17mm t/s, 24mm t/s, 35mm, 50mm, 90mm, Sony A7r, stativ.

Webb: www.magnuslindbom.com, www.creativeadventures.se

Inledning

– Jag brukar alltid kalla mig landskapsfotograf, inte naturfotograf. I Sverige klumpar man gärna ihop de två genrerna. Men när man tänker på naturfoto tänker man oftast på bilder på djur, och det är ju inte det jag sysslar med, förklarar Magnus.

Trots att både naturfotografen och landskapsfotografen finner sina motiv ute i skog och mark är det stor skillnad menar han. 

– Fotograferar du djur så sitter man kanske och väntar mer på samma ställe, och då är man beroende av djuren i bilden. Man får anpassa kompositionen efter hur djuret rör sig. Som landskapsfotograf är man friare att skapa sin bild så som man önskar eftersom man inte behöver ta hänsyn till något annat än sin egen komposition, man styr mer över sin bild, fortsätter han. 

Samtidigt som man har mer kontroll översitt motiv, har man det inte. För en landskapsfotograf är vädret av stor betydelse eftersom det är vädret och ljuset som sätter stämningen i bilden. Och vädret går ju som bekant inte att styra över. 

Många tycker att det är det mest dramatiska vädret som är det bästa, när det är kontrastrikt ljus och starka färger. Men jag tycker nästan tvärtom. Jag gillar det lite lugnare ljuset och lite lugnare färger. Det blir lätt för mycket och för starkt om det är för mycket färger och för stora kontraster. Mina bilder är egentligen ganska tomma scener. I alla fall om man ser till levande varelser. Jag tycker att bilderna blir mer tidlösa om de inte innehåller några spår av människor. Motiven blir inte heller lika tydliga om det inte är mänsklig närvaro. Är det en landskapsscen med en människa i så blir det naturligt och självklart att det är dit blicken dras. Men har man inga människor finns det större möjlighet att hitta andra saker i bilden. Jag gillar bilder som inte är så självklara, som man kan komma tillbaka till. 

 

Foto: Magnus Lindbom
Hebridiskt ljus, Skottland, November 2013

 

Livslångt friluftsintresse

Magnus har alltid varit intresserad av natur och friluftsliv, men fotointresset tog inte fart förrän efter en fjällvandring efter att han gjort lumpen. Med på vandringen fanns en vanlig digital kompaktkamera. 

– Jag blev ganska besviken på bilderna när jag kom hem från vandringen, skrattar han, men jag kände att det fanns något där. Att det var något jag ville utforska mer, fortsätter Magnus. 

Innan han började syssla med foto på heltid började han utbilda sig till ljudtekniker. 

– Inspelningsteknik och fotografi är inte helt olika, det handlar om komposition, om nyanser och att veta hur man ska få fram olika känslor, menar Magnus.  

Sen provade han även på ett år av ekonomistudier, men det var inget för honom. Då började tanken på att göra något mer seriöst av fotograferandet att växa. 

– Sedan dess har det varit som en lång trappa, jag har utvecklats och lärt mig mycket.

 Gillar det karga och vilda

Magnus bor strax söder om Stockholm, men trots att det finns en del orörd natur kring huvudstaden är det inte så ofta han ger sig ut och fotograferar på hemmaplan. 

– I början blev det fler turer på hemmaplan, men ju längre man hållit på ju mer kräsen blir man väl antar jag. Mina favoritområden som jag återkommer till ofta är de lappländska fjällen, helst områdena kring Kebnekaise och Sarek, berättar han. 

Ibland tar hans fotoresor honom även utanför Sveriges gränser, då hamnar han mest i Nordnorge, på Island och i Skottland. Naturen där påminner lite om den svenska, med vissa variationer så klart. Island är ju lite speciellt, påpekar han. 

– Jag fotograferar nog berg i första hand och kustlandskap kommer på andra plats, resonerar han. 

 

Hellre återkomma än se nytt

En fördel med de platser som har höga berg längs kusten och möts av den varma golfströmmen är att vädret blir väldigt skiftande. 

– När det varma havet möter det kalla berget så uppstår alla möjliga sorters väderfenomen, under en och samma dag kan man uppleva allt från spöregn till solsken och tung dimma. Det är så klart givande för en landskapsfotograf men det gäller att vara med för vädret kan skifta snabbt. 

 

Foto: Magnus Lindbom
Gyllene kust, Österlen, April 2013

 

En annan anledning till att det inte blir så mycket fotografering här hemma är att det är mycket annat som pockar på uppmärksamhet. 

– När man är iväg på en resa finns det inget annat man behöver fokusera på och man kan ta sig tid för att komma in i det och lära känna platsen, förklarar han. 

En resa är dock inte ett säkert kort för bra bilder, speciellt inte om det är första gången man kommer till en ny plats. 

– Första resan till en ny plats brukar jag sällan räkna med att det blir några bra bilder. Det kräver ofta att man återkommer för att det ska bli något annat än de självklara, ytliga bilderna. 

Magnus ångrar sig lite och tycker kanske att ordvalet »ytliga bilder« låter lite pretentiöst, men det han menar är bilderna som är givna när man kommer till en ny plats. Det kan vara en specifik klippformation eller något annat som är väldigt framträdande. Magnus tar sig hellre tid och lär känna en plats, hur ljuset rör sig över platsen och hur miljön ser ut i olika typer av väder och ljusförhållanden.

– Ger man en plats mer tid blir det nästan alltid bättre bilder, då får man en känsla för platsen och det är den jag vill fånga. 

 

Bra att begränsa sig

Den här filosofin blir tydlig när Magnus är på sina fjällvandringar, då slår han upp tältet på en plats han väljer ut och sedan stannar han där i flera dagar. Då hinner han lära sig hur ljuset faller under olika delar av dagen och vilka platser som är värda att fotografera. 

– Om jag har slagit upp tältet på en viss plats har jag kanske en radie på två kilometer som jag kan röra mig inom. Det kan så klart vara frustrerande om man ser att ljuset är väldigt bra längre bort, men samtidigt gör det att jag måste begränsa mig till det området och hitta det som är bra där. Jag tror att begränsningar är bra för fotograferandet. 

Magnus filosofi när det kommer till resande är att hellre återkomma än att se så mycket som möjligt, det hänger så klart ihop med hans tankar om att vilja lära känna platserna bättre. Men också för att han tycker att han alltid hittar nya bilder i fjällen. Det finns alltid något nytt att fotografera. 

– Det är roligt att möta tyskar eller andra européer i de svenska fjällen när man är ute och vandrar. De är så exalterade över naturen eftersom det är något de inte är vana vid. När jag pratar med dem så ger de mig en liten aha-upplevelse, vilket gör att jag också kan se på fjällen med nya ögon. 

 

Foto: Magnus Lindbom
Fjällvidder, Lappland, Augusti 2013

 

– Grovt sett kan man väl säga att det finns två olika sorters landskapsfotografering, den som beskriver en plats och den som försöker visa känslan av en plats. På ett sätt är ju så klart mina bilder också beskrivande eftersom de visar platsen. Men för mig kan omständigheterna, ljuset och vädret, ibland vara viktigare för bilden än platsen i sig.

Hösten är Magnus favoritperiod att fotografera, färgerna är lite mer dämpade och skiftningarna i naturen sker ganska långsamt. 

– Vissa kan bli väldigt exalterade över höstfärgerna, men eftersom jag snarare söker lugnare färger och uttryck så är inte de starka färgerna riktigt min grej. Våren är lite svår, då är det en kort period när det händer saker och sen är allt bara grönt. 

 

Leder workshops genom eget företag 

Något som antagligen är gemensamt för alla landskapsfotografer och till stor del många naturfotografer är att det blir allt svårare att försörja sig på enbart sina egna bilder. Magnus har därför sedan ett flertal år tillbaka ett företag där han sysslar med föreläsningar och kurser. 

– Creative Adventures startades runt 2008, då var det jag och fotografen Patrick Larsson som drog igång det. Men de senaste två åren har jag kört det på egen hand, berättar Magnus. 

Nu har företaget växt och innefattar nu, förutom workshops, kurser och föreläsningar, också fotoresor till bland annat Island, Skottland och Nordnorge. 

De pedagogiska bitarna med kurserna är något han uppskattar.  

– Det är roligt att se hur kursdeltagarna utvecklas, dessutom måste man tänka till kring sitt eget fotograferande när man ska sätta ord på det och förklara för någon annan. Dessutom är landskapsfoto ganska ensamt, så den sociala biten på resor och kurser är också rolig. Ibland tänker jag inte ens på att jag jobbar när jag är på fotoresorna, fast när klockan ringer 03:00 för femte dagen i rad, ja då är jag rätt glad att jag får betalt ändå, säger han med ett skratt.

Magnus försöker jobba på att bredda sin publik för att nå ut till nya människor, då gäller det att även titta utomlands. I och med sociala medier så kan man nå människor över hela världen vilket gör att man kan bredda sin publik utan att behöva bredda sin egen repertoar. Om man istället gör tvärtom, försöker bredda sin repertoar för att nå ut till flera är risken att man gör fler saker lite sämre menar han. 

 

Det självklara stativet

– Jag är lite attraherad av att jobba med till exempel storformat, även om jag aldrig testat det, eftersom det tvingar en att jobba långsammare. Det funkar ju till lugnare bilder men när man jobbar mer dynamiskt med kortare slutartider blir det omöjligt med en sådan utrustning. Jag har även kikat lite på digitalt mellanformat, men dels blir det väldigt dyrt och sen saknar jag många av de funktioner jag vill ha på en mellanformatare, berättar han. 

Sedan några månader tillbaka har Magnus en Sony a7r som en av sina kameror. Den lilla fullformatskameran fungerar med hans gamla Canongluggar med en adapter, något som gör att packningen blir lite lättare. 

– Det skiljer kanske inte jättemycket i vikt eftersom gluggarna fortfarande måste med och det är där en stor del av vikten sitter. Men jag gillar kameran, jag gick igenom de funktioner jag ville ha och kom fram till att Sonyn borde passa bra. Det är en kompromiss, men den fungerar bra till både snabb och långsam fotografering. 

 

Foto: Magnus Lindbom
Fjällbjörk, Lofoten, Oktober 2012

 

Magnus är noga när han väljer ut sin utrustning, men när han väl är ute på plats tänker han inte mycket på den. 

– Jag kan inte hålla på och fundera på vad det är för kamera jag har eller så, då tappar jag fokus på motivet. När man är ute ska grejerna bara fungera. 

I vanliga fall innehåller Magnus kameraväska en 24mm tilt/shift, 35mm, 50mm, 90mm och en 17mm tilt/shift men den används inte så mycket. Och stativet så klart, det finns alltid med. Men han utgår alltid från den utrustning han har med från stunden. 

– Om jag bara har ett eller två objektiv med mig så blir mitt bildseende inställt på dessa brännvidder. Det är klart att man kan gräma sig om man har glömt något, men oftast är det inga problem. Ibland på föreläsningar och kurser undrar deltagare vad jag använt för utrustning till en viss bild och när jag förklarat undrar de om jag inte använt stativ. Det glömmer jag ofta bort eftersom det är så naturligt för mig, säger han med ett skratt. 

Magnus förklarar att det inte går att uppnå samma skärpa utan stativ, även vid korta slutartider. Men fördelarna är också att man blir mer analytisk i sin komposition, det är lättare att göra små förändringar än om man jobbar på frihand. Det hjälper också till att sänka tempot och bli mer metodisk. 

 

Får inte gå för långt i Photoshop

Magnus brukar inte vilja säga att han använder Photoshop mycket, för då tror folk att han klonar in och ut saker ur bilderna. Men liksom många andra fotografer som arbetar digitalt spenderar Magnus en del tid med bilderna i datorn. 

– Jag ser det som ett naturligt steg i bildskapandet. Olika kameror hanterar olika ljus olika bra så i datorn handlar det om att optimera bilden. Ibland handlar det om att göra lokala kontrast- eller färgjusteringar, ibland handlar det om att lägga ihop flera exponeringar om kameran inte klarat av att återge hela kontrastomfånget när jag tog bilden. 

Men man kan inte göra vad som helst, det är lätt att gå för långt. Svårigheten ligger i att hitta rätt nivå för varje bild. En av de saker som är viktigast att det blir rätt är vitbalansen.

– Om vitbalansen är fel så kommer alla andra justeringar jag gör att bli konstiga. Färgerna måste bli rätt först, om det är för kallt eller för varmt så påverkar det ju känslan i bilden. 

Lika viktigt som att sätta rätt vitbalans är det att ta en paus från datorskärmen ibland och komma tillbaka senare med fräscha ögon. 

– Då kan man se om det man gjort tidigare var helt galet, vilket det ibland kan bli om man suttit för länge med en bild. 

I vinter har Magnus ett par fotoresor inplanerade och sen ska han återigen besöka de svenska fjällen. Men den här gången ska han fotografera dem i vinterskrud, något han inte gjort så mycket tidigare. En gammal bekant i nya kläder så att säga. 

Magnus LIndbom

Ålder: 29 år

Bor: Utanför Stockholm

Gör: Landskapsfotograf. Håller workshops, kurser, föredrag och ordnar fotoresor.

Utrustning: Canon 5D Mark II, 17mm t/s, 24mm t/s, 35mm, 50mm, 90mm, Sony A7r, stativ.

Webb: www.magnuslindbom.com, www.creativeadventures.se