https://www.kamerabild.se/artiklar/intervjuer/karl-johan-larsson-uppt-ck-v-rlden
544504
Intervjuer
Intervju

Karl-Johan Larsson upptäcker världen

● BILDSPEL Ett flygplan landar i Lake Clark National Park, Alaska, USA. Bilden är fotograferad 2013.

Totalbetyg

”Vissa resor är helt magiska, som den jag gjorde till ­Alaskas vildmarker”, säger fotografen Karl-Johan Larsson. Han gillar äventyr och har tagit sig till många av ­­världens alla hörn. Nu närmast väntar resor till Kanada och Namibia, men även Grönland lockar.

Karl-Johan Larsson

Foto: Martin Källqvist

Ålder: 37 år.

Bor: Mälarhöjden i Stockholm.

Familj: Sambo.

Gör jag när jag inte fotar: Försöker hålla igång och joggar lite. Jag var nyligen till Nya Zeeland och i den hårda terrängen insåg jag att det är bra att ha en grundkondition som resefotograf. Ett annat intresse är att cykla MTB i skogen.

Utrustning: Canon 5D Mark III med objektiv som 24–70mm, 85mm och 100–400mm.

Webb: www.karl-johan.com, instagram.com/

karljohanphotography

 

Inledning

Att vara på resande fot som fotograf är lika med hårt arbete. För Karl-Johan Larsson innebär det ofta arbete hela dagarna, från tidig morgon till sen kväll.

– Det är så intensivt under resan, även på kvällarna då jag är tillbaka på hotellet och har ett par tusen bilder att gå igenom, säger Karl-Johan.

Just nu är han hemma och vi ses på kontoret i Vasastan i Stockholm. Han har en plats i ett stort kontorslandskap och närmast honom sitter några fotografer och journalister som det även händer att han samarbetar med. Karl-Johan har varit fotograf sedan slutet av 90-talet men det var först 2008 som han startade sitt eget företag. I dag är det resor, mat och porträtt som står på agendan, och jag har stämt träff med Karl-Johan för att prata om det förstnämnda – hur det är att vara en resefotograf.

 

Foto: Karl-Johan Larsson
Under sina resor arbetar Karl-Johan Larsson gärna tidigt på morgonen eller sent på kvällen, för att fånga det magiska ljuset. Här är en bild från Black Leg Ranch i North Dakota, USA.

 

Mörkrum i mammas tvättstuga

Den första längre resan gick till Indien, och Karl-Johan hade precis avslutat gymnasiet. Det var hans mamma som en dag kom in på rummet hemma i Skene utanför Borås, med en broschyr från Ljungskile folkhögskola. Hon var redan väl medveten om Karl-Johans stora fotointresse.

– Jag hade byggt ett mörkrum i mammas tvättstuga, vilket inte var helt uppskattat. Det hände att det blev fixfläckar på lakanen. Men föräldrarna uppmuntrade mig för de såg att jag hade talang för foto, berättar Karl-Johan.

I broschyren från folkhögskolan stod det om Världens kurs, som innehöll mycket foto men framför allt lockade med en resa till Indien under en månad. Karl-Johan sökte kursen.

– Vi läste mycket om hjälporganisationer och besökte även flera av dem i Indien. Det var en häftig resa och där märkte jag vad man kunde få för bilder i ett helt annat land med helt andra intryck.

Därefter ville Karl-Johan utveckla sitt fotograferande ytterligare, och började då på en yrkesinriktad fotolinje på Viebäcks folkhögskola. Ett år senare, 1998, stod han redo att börja arbeta som fotograf. Han fick jobb på en gång. Först ett vikariat som pressfotograf på Borås tidning, vilket sedan tog honom vidare till Göteborgs-Tidningen (GT).

– Där skickades jag ut för att fota allt från blomsterland till bröstoperationer och fotbollsmatcher. Och på nätterna satt jag som bildredaktör på tidningen, säger Karl-Johan som sammanfattar tiden på GT med att »det var mycket action«.

Och även om han gillade det dokumentära började reklamfoto intressera honom allt mer. Han fick plats som assistent hos en reklamfotograf.

– Fotografen fotograferade kläder för postorderkataloger och vi reste mycket till Sydafrika där det finns olika fotomiljöer som öken, regnskog och stadsmiljö. Efter att fotografen var klar med sina bilder, passade jag på att låna modellerna för att fotografera själv. Men mitt samarbete med fotografen tog slut, han tyckte nog att jag hade för mycket åsikter, skrattar Karl-Johan.

Ville bli sin egen

Foto: Karl-Johan Larsson
Brunbjörn vid Lake Clark National Park, Alaska. 2013 gjorde Karl-Johan denna resa ut i vildmarken, som bjöd på »helt magiska« upplevelser.

 

Rastlös som anställd – ville bli sin egen

Nu följde flera år där Karl-Johan arbetade som studio­fotograf i Stockholm, med anställningar hos Gabriel Uggla, Digitized och Bsmart. Han blev expert på att få till rätt blänk i olika produkter och började även fotografera mat, bland annat för McDonalds. 

– Det var kul att se hur den processen går till. De har en stajlist som bygger upp hela hamburgaren så att den ser snygg ut på bild. Med andra ord har McDonalds ett bra team bakom fotografen som vet hur de ska lägga osten rätt.

Men alla anställningar gjorde att Karl-Johan kände sig rastlös och att han hela tiden »var styrd av någon«. Han bestämde sig för att följa med sin dåvarande flickvän som skulle studera i Sydney i Australien. Där återupptäckte han det som han verkligen gillar, resefoto. Efter en kontakt med tidningen Vagabond hemma i Sverige fick han på prov göra ett jobb – att åka till en vingård i Hunter Valley för att fotografera. Sedan dess har Vagabond varit en av Karl-Johans stadiga kunder.

– När jag kom hem från Australien tänkte jag att »om jag har överlevt där nere borde jag kunna göra det här«. Så sedan sju år tillbaka driver jag nu mitt eget företag.

 

Var det rätt val, att bli sin egen?

– Det var alltid kul när jag började arbeta på ett nytt ställe, men efter ett tag kände jag alltid en rastlöshet – att jag ville vidare och att jag kunde driva projekten själv. I dag trivs jag väldigt bra. Först behövde jag höra av mig mycket till folk, men numera blir jag själv ofta uppringd. Det jobbiga som sin egen, som gjorde mig nästan deprimerad i början, är att det blir lugna perioder. Då gäller det att hålla sig aktiv, kanske jobba med ett eget projekt eller uppdatera sin hemsida. Det är ofta lugnt i mitten av sommaren och efter jul.

Morgonljuset

Foto: Karl-Johan Larsson
Burmesisk boxning i staden Rangoon, Burma. En ritual där pojkar blir män. »Folk var som galna och starkt förfriskade. Efteråt såg jag att det hade kommit blodstänk på linsen.«

 

Går upp tidigt för morgonljuset

Inför varje resa som Karl-Johan genomför ser han till att vara påläst. Han söker på Pinterest för att titta på bilder från det land han ska till, som ett referensmaterial för att få idéer kring vilka platser han vill besöka.

– Google earth är också ett häftigt hjälpmedel. Där kan jag få en uppfattning om landets terräng, och med Google street view kan jag gå runt på gatunivå och utifrån väderstreck få en uppfattning om hur ljuset faller.

Ibland måste han även förbereda sig genom att söka vissa tillstånd, som när han vill fotografera från en högre position.

– När jag var i Shanghai ville jag fotografera staden från en takterrass, men dessa är ofta avstängda. Då är det bra om jag innan resan har ringt till hotellet så att de kan fixa ett tillstånd.

Karl-Johan har nästan alltid med sig en journalist på resorna som han pratar ihop sig med för att planera dagarna. Deras respektive schema kan se lite olika ut, framför allt på morgnarna då Karl-Johan ofta startar dagen tidigare.

– Jag är uppe vid soluppgången, åtminstone några dagar under en resa. Det är ett skönare ljus då än när solen står högst på himlen. Dessutom är det lättare att möta lokal­befolkningen på morgonen, som kanske kommer in med fisk i hamnen. Då brukar jag småprata lite och fråga om de har fått någon fångst. I början som resefotograf var jag rädd för att fråga om jag fick ta en bild, rädd för att de skulle bli arga. Men det värsta som kan hända är att jag får ett nej, och många blir dessutom hedrade av att få vara med på bild.

I de allra flesta fall frågar Karl-Johan om han får ta en bild, om det inte är en situation som passerar snabbt. Att fråga innan tycker han är viktigt. Karl-Johan rekommenderar även att du innan en resa har undersökt om det finns lagar om vad du inte får fotografera, vilket kan skilja sig åt mellan olika länder.

– När jag och en journalist var i Burma fick jag inte fotografera polishuset, då kunde jag hamna i häktet. Det här var när Aung San Suu Kyi fortfarande satt i husarrest och vi var nog skuggade av en säkerhetstjänst hela tiden, som kollade vad vi gjorde. Men lokalbefolkningen var väldigt vänlig. 

 

Foto: Karl-Johan Larsson

 

Regn kan ge dramatik i bilden

Trots alla förberedelser går det aldrig att planera hur vädret ska vara under en resa. Därför tycker Karl-Johan att det är viktigt att kunna improvisera.

– Det är inte alltid toppenväder. En gång skulle jag fotografera det »Somriga Berlin« för Vagabond, men det ös­regnade hela tiden så jag och journalisten valde istället att göra ett restaurangreportage som vi kallade »Lilla Asien i Berlin«. Hade vi tagit sommarbilder i ösregn hade tidningen ändå inte velat ha dem. Det är alltid bra att ha en backup.

 

Får det inte vara regn i resebilder?

– Jo, det kan bli dramatiska bilder. När jag fotograferade från Irlands högsta topp, Carrauntoohill, blev det häftiga bilder med det gröna landskapet i kontrast mot en regnig himmel. Det gäller att våga testa vad du själv tycker blir snyggt, och inte bara fota enligt fotohandboken. Då är det lätt att bli låst. Och det är alltid bättre att ta bilden, även om du står i fel vinkel. Det gäller att hela tiden försöka göra det bästa av situationen.

Bläddrar du i ett resemagasin har många bilder något drömskt i sig, som gör dig sugen på att vilja resa till platsen där bilden togs. Känslan går lättast att få till genom att fånga rätt ljusförhållanden menar Karl-Johan, ofta genom att fota tidigt på morgonen eller senare på kvällen. Men trots det infinner sig inte alltid den rätta känslan, då får du förstärka färgerna lite extra i efterbehandlingen. 

– Det handlar inte om någon överdriven retusch utan om att ge bilden en lite varmare ton. Folk gillar inte om det ser dystert ut. I efterbehandlingen ökar jag även bildens kontrast.

 

Fotar du även mitt på dagen, trots starkt solljus?

– Ja, jag fotar hela tiden egentligen. Människor blir dock inte så bra i gassande solljus, då ställer jag dem i skuggan istället. Men det går bra att fota vyer mitt på dagen, allt kan inte bara vara snygga solnedgångar. 

Att hela tiden söka en variation är viktigt för resefotografen. Vyerna måste blandas med olika detaljer som mat, porträtt och interiörbilder. 

– Håller jag på och tar ett porträtt kanske jag även fotar ett par händer. Du får inte vara rädd för att gå nära, och du måste komma hem med annat än bara bilder av vyer. Annars blir det svårt att göra en snygg layout i tidningen. 

Blå timmen

Invänta den blå timmen

Eftersom Karl-Johan betonar vikten av att variera sina bilder går det inte att säga vad som gör en bra resebild. Det skiljer sig förstås mellan olika bilder.

– När det gäller vyer är det bra att anstränga sig lite extra. Kanske fota på kvällen med stativ för att få med lite av det magiska ljuset, den blå timmen precis när solen har gått ner. Då kanske det även krävs att du står någon timme och väntar på bilden.

Men är det en mer actionbetonad bild du ska fotografera, då gäller det att vara snabb för att fånga situationen. Karl-Johan berättar om när han följde med på burmesisk boxning, vilket samtidigt var en ritual där pojkar blev män. 

– Folk var som galna och starkt förfriskade. Det var en hätsk stämning så jag gick in och tog de bilder jag behövde, sedan gick jag därifrån. Efteråt såg jag att det hade kommit blodstänk på linsen.

Bilder från sol- och badresor kan lätt bli enformiga. För att få dem spännande rekommenderar Karl-Johan att du försöker hitta andra vinklar, kanske genom att ligga i vattnet. Själv använder han en undervattenspåse från Ewa-Marine, i vilken han har placerat sin kamera. 

– Men testa påsen först i ett badkar så att den inte läcker. Sen tar det ofta ett tag att lära sig hantera påsen för att lyckas få de bilder du vill ha. 

 

Foto: Karl-Johan Larsson
Ett stämningsfullt ögonblick på en takterass i Wooloomooloo, Wandhai, Hong Kong. Att fotografera från en högre position ger ofta spännande stadsvyer, om ljuset är det rätta.

 

Använder gärna ett gorilla grip-stativ

Karl-Johan fotograferar med Canon 5D Mark III, och även om han har två kameror ligger den ena ofta mest i väskan som en backup. Han har även med sig en Canon G12 på sina resor, som en sista utväg ifall »allt skiter sig« med den ­övriga utrustningen. Favoritobjektivet är ett 24–70mm, men när det är dags för porträtt byter han gärna till ett 85mm med bländare 1,2. I hans kameraväska finns även ett teleobjektiv med brännvidden 100–400mm. Stativ har han alltid med sig, även om han ofta väljer ett lättare sådant.

– Jag använder gärna ett Gorilla grip-stativ som är litet och gör det lätt att placera kameran på ett räcke eller liknande. Och om jag inte har fått med mig stativet kanske jag knyter fast kameran, det gäller att vara uppfinningsrik.

Försäkring är bra att ha

Under sina resor kånkar inte Karl-Johan runt på all utrustning hela tiden. Ofta har han med sig en mindre väska för dagsutflykter, i vilken han packar det han behöver för tillfället. 

Att resa med dyr utrustning är alltid en risk, därför har Karl-Johan genom Svenska fotografers förbund en försäkring hos Gefvert.

– Det har hänt att jag legat på en sandstrand och kommit hem med sand i huset, och en gång tappade jag ett objektiv i Ganges flod. 

Men stöld har han nästan klarat sig ifrån som professionell fotograf, kanske för att han lärde sig en läxa under sin första resa till Indien.

– Då försvann min analoga Nikon. Jag låg och sov på flygplatsen innan vi skulle resa hem, och jag hade kameran i en bältesväska. Först inne i planet märkte jag att kameran var borta. Numera har jag mest blivit utsatt för stölder här hemma i Stockholm, senast för några veckor sedan när min dator blev stulen på kontoret medan jag var ute på lunch. Dessutom var någon här och stal mobiltelefoner, som utgav sig för att vara ett bud. Därför har jag skaffat ett säkerhetsskåp, i vilket jag numera låser in all min utrustning.

Flera resor på gång

Karl-Johan gör fem till sex resor per år, tidigare gjorde han det dubbla.

– Men det var ganska mycket och gjorde det svårt att ha ett stadigt liv här hemma. Jag vill inte resa hela tiden utan även fortsätta ha kontakt med mina kunder i Sverige.

Nu närmast väntar en resa till Kanada för ett nystartat jaktmagasin, Big Game som Karl-Johan fotograferar mycket för. Han ska även resa till Namibia efter midsommar. Och av de platser i världen som Karl-Johan ännu inte har besökt, står Grönland högst upp på listan – en resa han snart hoppas kunna göra. I framtiden tänker han fortsätta med det han gör i dag, en blandning av resor, mat och porträtt.

– Det är min nisch, säger han.  

Karl-Johan Larsson

Foto: Martin Källqvist

Ålder: 37 år.

Bor: Mälarhöjden i Stockholm.

Familj: Sambo.

Gör jag när jag inte fotar: Försöker hålla igång och joggar lite. Jag var nyligen till Nya Zeeland och i den hårda terrängen insåg jag att det är bra att ha en grundkondition som resefotograf. Ett annat intresse är att cykla MTB i skogen.

Utrustning: Canon 5D Mark III med objektiv som 24–70mm, 85mm och 100–400mm.

Webb: www.karl-johan.com, instagram.com/

karljohanphotography