Intervjuer
https://www.kamerabild.se/artiklar/intervjuer/lisa-sihlberg-fotar-f-r-att-r-dda-milj-n
Intervju

Lisa Sihlberg fotar för att rädda miljön

Det finns många naturfotografer här i världen, men det är inte lika många som arbetar med att som främsta syfte vilja rädda den miljö de fotograferar. Lisa Sihlberg arbetar med att sprida kunskap om hur du kan göra val som räddar världen.
545150

Lisa SIhlberg

Ålder: 30 år.

Bor: Göteborg.

Gör: Naturskyddsfotograf, hjälper företag att arbetar miljövänligare.

Utrustning: Canonkamera med objektiv från Tamron. 

Webb: lisasihlberg.com

Del I

Denna intervju publicerades först i Kamera & Bild nr/7-8 2016. 

– Jag blir så arg och ledsen när jag ser vad vi människor gör med naturen, men det gör bara att jag vill påverka mer. Den känslan använder jag för att arbeta ännu hårdare, för att få fler att öppna ögonen och göra mer aktiva val för att försöka rädda det som finns kvar, säger naturskyddsfotografen Lisa Sihlberg. 

Fotograferandet har varit en resa som har börjat sent för Lisa Sihlberg men som omgående tog en väldig fart. Det var först 2012 hon skaffade sig en »riktig« kamera i form av en systemkamera och redan två år senare åkte hon på en tre månader lång fotoexpedition till Asien. Och sedan dess har det blivit flera expeditioner, bland annat för att fotografera utrotningshotade elefanter, spökdjur, och senast orangutanger som drabbas av anlagda regnskogsbränderna på Borneo. 

 

Sulawesi, Indonesien. Celebesmakaken är unik då den endast finns på Sulawesi, men hotas, trots att den är skyddad, av illegal jakt och krympande levnadsområden.
 

 

– Jag har alltid varit teknikintresserad. Men jag har haft så många andra intressen att det inte blivit av att skaffa en kamera tidigare. Viljan att skapa bilder har alltid funnits där, det hänger nog ihop med andra kreativa intressen, berättar Lisa och säger att hon även sysslat med musik. Sedan hon skaffade sin kamera har den alltid följt med. 

Liksom det alltid närvarande teknikintresset har naturintresset alltid funnits där. 

– Jag har alltid varit ute mycket i naturen, jag är nog en riktig naturnörd. Men jag förstod också ganska tidigt att det är något fel i naturen. Att vi människor påverkar den på ett dåligt sätt, berättar hon. 

Inte bara det negativa

Den insikten har gjort att hon utbildade sig till landskapsvetare, något som gav henne kunskaper om naturskydd och bevarande. Hon visste inte riktigt hur hon skulle använda sina kunskaper till en början men när hon skaffade en kamera insåg hon att den kunde bli hennes vapen i kampen för att rädda utrotningshotade arter och miljöer. 

 

Sabah, Borneo. En morgon stod jag förtrollad och blickade ut över en av våra absolut sista primära regnskogar, medan solen steg och djuren sjöng en öronbedövande sång. Magiskt.
 

 

Något som Lisa lärt sig i sitt arbete och under sin utbildning är att det inte är en bra idé att bara visa människor bilder på hemskheter. 

– Om man matar människor med bilder på avverkad regnskog, utdöende djur, oljeläckor och berättar om det hemska vi människor utsätter miljön för, då kommer ingen att orka göra något. Då stänger man av eller ger upp och tänker att det redan är för sent. Det gäller att man även visar allt vackert som finns kvar i världen, allt det som är värt att rädda. Men man kan inte visa bara det vackra heller, då tror folk att allt är okej. Det måste vara en balans, förklarar hon. 

– Visst är många områden förstörda för evigt, men det betyder inte att man ska ge upp, det finns mycket kvar att rädda, fortsätter Lisa. 

Föreläser för att sprida budskapet

Lisa nöjer sig inte med att bara fotografera och visa sina bilder. När hon är hemma i Sverige använder hon mycket av sin tid för att föreläsa om sina resor och de budskap hon vill sprida. 

– Det är svårt att få ut budskapet genom att bara visa fina bilder på exotiska miljöer. Om man dessutom kan prata om varför man har tagit en viss bild, berätta vad den visar och förklara vad som händer med djuren och miljöerna på bilderna är chansen att någon lyssnar mycket större, förklarar hon. 

– När jag reser så besöker jag ofta olika organisationer som arbetar jättehårt, viger hela sina liv åt att bevara miljöer och arter, det vore ju meningslöst om jag gav mig ut på mina resor och fick ta del av den kunskapen och sedan inte gjorde något med den, fortsätter hon. 

Föreläsningarna ger också ett tillskott till kassan som krävs för att finansiera resorna. Lisa lever inte på sitt fotograferande idag, det är inte heller någon prioritering även om hon gärna skulle vilja kunna göra det. 

– Mitt fokus är att få ut mitt budskap och få folk att göra smartare val i sin vardag, men jag lägger inte så mycket tid på att sälja bilder.  

Del II

Bra kontaktnät

De flesta platser Lisa besöker med sin kamera kräver att hon har kontakter på plats. Hon fotograferar ofta i national­parker och, till skillnad från i Sverige, är det olagligt att ta sig in om man inte har med sig en ranger (parkvakt) med sig. Dessa rangers är också en stor hjälp i hennes arbete eftersom de oftast vet var de olika djuren befinner sig, men det är ändå ingen garanti. 

– Vissa djur är förhållandevis stationära, till exempel när jag var och fotograferade spökdjur visste rangern ungefär var de var någonstans eftersom de bodde i en speciell sorts träd. Men till exempel orangutanger rör sig över stora områden och de kan vara svårare att få se och fotografera, förklarar hon. 

En av de arter som hon haft svårast att fotografera är gibbon­apor, de lever högt uppe i träden och rör sig över stora områden. 

– Vi var ute i djungeln och letade efter dem, man kan höra dem på långt håll, ibland flera kilometer. Vi hörde några som satt två–tre kilometer bort och försökte ta oss dit. Men tre kilometer djungel är väldigt jobbigt att ta sig igenom. Samtidigt som man sliter genom djungeln måste man vara beredd med kameran hela tiden och vara snabb när chansen väl dyker upp. Men gibbonaporna fick jag ­aldrig någon bra bild på. Man blir ju så klart otroligt besviken när man rest så långt och inte får några bilder man kan använda, men det är en del av jobbet. 

 

 

Svarttjärn, Göteborg. Jag är lyckligt lottad som bor ett stenkast från Delsjöområdets naturreservat i Göteborg. Här kan jag, i lugn och ro, njuta av att dokumentera vår svenska fantastiska natur och arbeta fram nya idéer om hur vi människor på ett bättre sätt kan ta hand om den. Tamron 70-200 f/2.8, Brännvidd: 200, Bländare: 2.8, Exponeringstid: 1/400

 

Tror du att det är lättare att fotografera hemma i Sverige än i djungeln på Borneo?

– Det är lättare att få syn på djur i djungeln, det är ju en sån artrikedom att det är olika typer av djur överallt, i Sverige kan du ju vara ute rätt mycket utan att se något annat än någon liten fågel eller ett rådjur, börjar Lisa och fortsätter. 

– Men det är svårt att fotografera i djungeln. Nere på marken är det mörkt eftersom trädkronorna tar allt ljus, samtidigt är det ljust där uppe där många av aporna befinner sig så man har ofta motljus och fukten bildar lätt en hinna över alla bilder. 

 

 

Kalimantan, Borneo. I många fall är jag tacksam för teleobjektiv, även om jag inte är rädd för ormar, vill jag helst inte komma dem för nära. Här testade jag att fotografera med pannlampa som enda ljuskälla istället för blixt.

 

Tungt och slitsamt

Att vara ute och resa själv kan vara tungt. Packningen väger sällan under 30 kilo och det är Lisa själv som får stå för musklerna när den ska förflyttas. 

– När jag är hemma tränar jag regelbundet för att orka med när jag är iväg på resorna, berättar hon med ett skratt. 

– Tittar folk på bilderna tycker de att nog att miljön ser rätt behaglig ut, men det är otroligt varmt och extremt fuktigt. Det är ingen bekväm miljö att vara i när man är van vid det svenska klimatet. 

Men det är inte bara fysiskt som resorna är jobbiga. Allt Lisa ser på sina resor är också slitsamt, men på ett annat sätt. 

– I Indonesien finns det stränder som är helt täckta av plast och när man flyger in över Borneo ser man stora fält av oljepalmer som växer där det tidigare var regnskog, och röken där regnskogen brinner för att göra plats för flera oljepalmsplantager gör att man knappt ser något ibland.

Lisas expeditioner är oftast inte farliga. Men det händer att hon hamnar i situationer som inte är helt trygga till exempel när hon ville fotografera en illegal palmolje­plantage på Borneo. 

– Plantagen låg inne i nationalparken och det var beväpnade vakter som vaktade så jag fick gömma kameran och när vi åkte förbi på moped fick jag be rangers stanna mopeden så att jag snabbt kunde ta några bilder. Det var väl kanske inte helt smart, men jag kunde inte bara åka förbi utan att ta en bild. Jag vill ju inte utsätta andra för fara. Men jag tänker inte på att det är farligt, jag är för fokuserad på att fotografera, berättar Lisa lugnt. 

Visst kan vissa djur vara farliga och man måste alltid uppträda med respekt och arbeta på djurens villkor. Men det djur hon är mest rädd för är myggorna. 

– Myggor sprider många sjukdomar så man är lite nojig. Jag har inte haft mer än lite vanlig feber än så länge i alla fall. Sen har jag råkat ut för lite vanliga resebesvär som att jag blivit av med kontokort och sånt, men det kan man ju bli var som helst.

 

 

Kalimantan, Borneo. Jag slutar aldrig häpnas över de många unika och otroligt vackra arter som våra regnskogar hyser. Att de dessutom bidrar till renare luft och ett bättre klimat gör dem än mer fantastiska. Modell, kungsfiskare.

 

Utgår ifrån resmålet

När hon planerar sina resor brukar hon kolla Utrikesdepartementets rekommendationer om området. 

– Jag blev avrådd från att åka till till exempel södra Filipinerna eftersom det är mycket pirater där som gärna kidnappar turister. Det kan ju dessutom vara lite känsligare att åka som ensam tjej till vissa områden, förklarar Lisa. 

När Lisa är ute och reser försöker hon vara borta minst en månad i taget. Flygresor är dåliga för miljön och det är bättre att vara borta länge och försöka jobba så mycket som möjligt när hon väl reser iväg. Hon har varit ett par vändor i Indonesien och nu är hon sugen på att besöka något nytt. 

– Nästa resa kommer att gå till Afrika, men jag har inte bestämt riktigt vart jag ska än, berättar Lisa. 

Varje resa tar ganska lång tid att planera och hon arbetar fortfarande med artiklar och föreläsningar från den förra resan till Borneo i februari. 

 

 

Kalimantan, Borneo. Att få dokumentera orangutangen som drabbas hårt av palmoljeproduktion, gruvdrift och ökad boskapshållning och därför drastiskt minskar i antal varje år, väcker så klart många känslor. Genom att välja bort icke hållbart producerad palmolja när vi handlar, har vi hjälpt denna underbara varelse en bra bit på vägen.

 

Följer med WWF:s team

När Lisa bestämt vart hon vill åka brukar hon prata med sin kontaktperson på WWF för att fråga om de har någon grupp som arbetar på den platsen och vilka djurarter de arbetar med. Den kontakten har lett till att hon kunnat besöka olika WWF-grupper både på Borneo och Sumatra. På den senaste resan till Borneo kunde hon bo och följa med WWF:s team på plats vilket gav henne stora möjlig­heter till bilder hon inte skulle fått annars.

Del III

Unik i Sverige

Lisa är sedan 2015 sveriges enda Tamronambassadör. 

– Det är ju så klart jätteroligt och det har underlättat mitt arbete väldigt mycket. Dels för att jag kan få tillgång till de objektiv jag behöver men också för att jag via dem kan föreläsa på olika mässor, visa mina bilder och föra fram mitt budskap till fler människor. 

Kastar man ett öga ner i Lisas kameraväska hittar man garanterat ett väderskyddat 70-200 f/2,8 med bildstabilisering. Det är det objektiv hon använder allra mest. 

– Det är hyfsat lätt och med bildstabiliseringen kan jag få skarpa bilder utan stativ, det är en fördel när man måste jobba snabbt, förklarar hon. 

 

 

Kalimantan, Borneo. Borneo bjuder på en otrolig mångfald i olika arter. Det är upp till oss att se till att kommande generationer ska kunna få stifta bekantskap med dem.

 

Ett annat objektiv som hon använder en del är 150-600 f/5-6,3, när avstånden blir längre. Ett 90mm makro f/2,8 har hon med för både närbilder och porträtt. 

– Alla objektiv har fungerat perfekt när jag varit iväg på mina resor. Utrustningen är väldigt viktig när man är borta så där och inte har möjlighet att bara gå till en butik för att byta eller laga något som gått sönder. Grejerna ska ju bara fungera och det har de gjort trots att det varit extremt fuktigt och jag ibland vadat runt i träsk med grejerna, säger hon och skrattar till. 

Inspiration och stil

– Jag kollar en del på Instagram och där fladdrar det ju förbi en hel del bilder, men jag minns inga namn. Jag tittar nästan mer på fotografer som fotar i andra genrer än just naturfotografer. Men jag tycker att Mattias Klum är en inspiration, inte bara för sitt fotograferande utan för allt sitt arbete. 

Lisa har inte fotograferat så länge att hon känner att hon hittat sitt eget bildspråk riktigt än. Hon tycker sig byta stil lite då och då, men hon försöker alltid leta efter något uttryck hos djuren hon fotograferar. Så att det blir mer än bara en bild på ett djur. 

– Många andra har sagt att jag tar mörka bilder och det kan väl stämma, inte dystra alltså utan med svagt ljus, säger Lisa och fortsätter:

– Jag försöker hitta en lite mystisk känsla i bilderna, sen gillar jag de djupt gröna färgerna som finns i naturen. Målet är ju att förmedla att naturen är vacker och något vi måste bevara, berättar hon. 

 

 

Pemutusan, Sumatra. Sumatra är en av de öar som drabbats hårdast av palmoljeproduktion. 98 procent av den ursprungliga naturen beräknas vara borta år 2020. På den här lilla ön bodde jag nästan helt själv under en vecka och levde ett slags »Robinson-liv« nästan utan mat, då ett gäng makaker rensat mitt matförråd. De såg mätta och belåtna ut i alla fall.

 

Ha koll på palmoljan

Lisas företag Sihlberg Conservation arbetar inte bara med fotografering och föreläsningar utan hon arbetar även som en sorts miljökonsult för företag där hon vill hjälpa dem att ställa om till att bli mer miljövänliga. 

– Bilder och föreläsningar är det som påverkar gemene man mest, men de som står för en stor del av utsläppen och miljöpåverkan är företag och kan man påverka dem i en positiv riktning är det jättebra.

Men vad kan man som vanlig människa göra för att hjälpa till?

– Vi har det ju väldigt enkelt idag som konsumenter. Vi har så stora valmöjligheter varje gång vi går och handlar. En av de stora problemen som jag jobbat mycket med är palmolja. Idag har nästan alla en smartphone så när man är och handlar kan man enkelt kolla upp vad det man köper innehåller. Det allra bästa är att köpa produkter som man vet är tillverkade med hållbart producerad palmolja. En bojkott av palmolja skulle leda till att vi inte kan påverka producenten att använda sig av bra palmolja. Undvik också att köpa saker som är inplastade i onödan. Generellt är det också bra att dra ner på köttkonsumtionen. Internationellt sett bidrar köttproduktionen till mer regnskogsskövling än palmoljan så det är också en viktig fråga. Sen gäller det helt enkelt att tänka efter lite mer, behöver vi verkligen köpa en ny tv? Kan man köpa något begagnat istället för nyproducerat är det ju också bra, uppmanar Lisa. 

Men hon menar också att man kan inte kräva för mycket på en gång. Ger man folk en lång lista på saker de måste göra och tänka på kommer ingen att orka. 

– Det finns mycket att göra men ta en sak i taget, jag tror att varje gång man gör något bra så mår man bättre och blir motiverad att göra mer. 

Lisa SIhlberg

Ålder: 30 år.

Bor: Göteborg.

Gör: Naturskyddsfotograf, hjälper företag att arbetar miljövänligare.

Utrustning: Canonkamera med objektiv från Tamron. 

Webb: lisasihlberg.com

 

Taggar