Tobias Andersson – med kosmos i siktet

Del I

Kaffe, thermos, bord, bärbar dator, lådor, case, teleskop, kameror och en massa kabel ... ja, det är ungefär vad man skulle stöta på om man åker ut i skogen eller mot mörkret för att träffa Tobias Andersson. Som självlärd astrofotograf har han samlat på sig tips efter tips på egen hand, och ett av de absolut viktigaste är att ha tid. För det går nämligen inte snabbt att fånga himlakroppar på bild.

– Men med det lugnet som man känner när man är helt ensam ute i natten, helt ensam med alla stjärnor där uppe, så förstår man hur liten man är och det ger mig en meditativ känsla. Och det är ändå rätt rofyllt, även om det också kan vara läskigt. Så efter ett tag kan det vara skönt att ta upp sin telefon för att komma tillbaka tillverkligheten, säger Tobias.

Här ser vi Tobias och hans Celestron 9.25” SCT, med Sky Watchers NEQ6 Pro montering, på en Nikon D4. Det blir mycket prylar att ta med ut, så det gäller att börja montera sakerna tidigt innan det blir för mörkt – samtidigt som det är mörkret som gör att bilderna blir bra exponerade.

Astrofotografering skiljer sig däremot rätt mycket mot vad Tobias tidigare gjort inom just foto. Från att som barn ha följt med sin morbror, som är fotograf, på hans uppdrag, kände Tobias att foto var något som skulle passa honom. 

– Intresset växte sig allt starkare och under gymnasietiden jobbade jag som assistent, och det var kul att få lära sig så mycket. Tiden gick, och jag började plugga till fotograf i Göteborg under två års tid.

2006 hamnade Tobias på Helsingborgs Dagblad som pressfotograf, precis  det som han tidigare ville arbeta som. De två senaste åren har han varit på Sydsvenskan och mestadels hållit på med reportagefotografering. Men för tre år sedan började han fundera kring andra saker än klassisk pressfotografering. Samtidigt händer det också mycket i branschen där fotografernas roll blir allt mindre, och allt fler fotografer får sluta.

Uppfyllde drömmen

– Så jag såg en annons i tidningen, det var någon som sålde ett teleskop, något som länge varit en pojkdröm för mig. Möjligen har jag haft något mindre teleskop, men aldrig ett riktigt, så nu såg jag min chans att uppfylla drömmen, säger Tobias.

Tobias kände att det läget var nu, och började forska lite kring hur det fungerade med astrofotografering. Ämnet är rätt djupt och det finns mycket att grotta ner sig i, men Tobias slog till slut till på ett teleskop, och det var nu hans långa resa började.

Super-blodmåne, tagen med Celestron 9.25” SCT, Canon 5Ds, 1s f/10.

– Det kändes verkligen otroligt att kunna kombinera både rymd och foto, två intressen som jag har, och extra spännande att kunna koppla sin egna kamera för att fånga objekten långt där ute, säger han.

Tobias berättar också att han tilltalades av att astrofotografering är så annorlunda mot pressfotografering, där arbetsgången är helt annorlunda.

– Nu för tiden ska exempelvis allt gå så fort, det ska skickas direkt från kamera till redaktion, man hinner knappt tänka efter, och det blev nog lite som en motreaktion, en stark kontrast, när man ägnar sig ått rymdfotografering som får ta tid, säger han.

Del II

Två teleskop

Tobias har vanligtvis med sig två teleskop när han är ute, ett för galaxer och ett för planeter som är en blandning av speglar och linser. Teleskopet är av »Schmidt-Cassegrain«-typ, som kombinerar reflekterat ljus, vilket gör konstruktionen mycket kompaktare, och som i Tobias fall får en brännvidd på 2350 millimeter.

Det andra teleskopet är ett refraktorteleskop som går att jämföra med ett vanligt kameraobjektiv, alltså bara har glaslinser i sig. Brännvidden är 600 millmeter.

– Grejen är att det faktiskt går att köpa utrustning för ett par tusenlappar, framförallt om man ska fotografera månen. Det finns ju så klart teleskop upp till 200–300 tusen kronor, men det är inte intressant för mig. Däremot så finns det ett stort spann för de som vill satsa på en avancerad hobby, mellan pris och kvalitet, säger han.

Tobias förklarar också att i och med det digitala så kan alla vara med och fotografera rymden.

– Som nybörjare får man prylar att komma igång med för runt 10000 kronor, och då kan man ta riktigt bra bilder. Och för den som inte testat det så kan man få fantastiska bilder med en systemkamera och ett vidvinkelobjektiv för att fånga exempelvis vintergatan. Det enda man behöver tänka på då är 600-regeln, alltså att inte exponera längre i sekunder än 600 delat med brännvidden man har på sitt objektiv, om man inte vill ha stjärnspår på grund av att jorden roterar.

Men man ska inte stirra sig blind på siffror och förstoringsgrad menar Tobias, eftersom mycket av astrofoto bygger på hur man monterar sitt teleskop, för det inte lätt att fotografera objekt som rör sig flera ljusår bort, och det finns många andra delar man måste ha koll på för att få till bra bilder i slutändan.

Väder, appar och montering

Fri från stad. Fri från ströljus. Fri från föroreningar. Det är mycket man inte vill ha när man fotograferar mot rymden. Så det gäller att ha full koll på vädret när man ska ut och fotografera som Tobias.

– När jag började fotografera så åkte jag ut runt tre mil utanför staden. Men först av allt så gäller det egentligen att kolla in hur vädret blir, det gör jag med mina väderappar som jag har. Några dagar innan kan man spana för att se när det verkar bli stjärnklart, och är det bra förutsättningar så börjar jag kolla i ett program i datorn, ett planetarium, där jag kan se hur himlakropparna står.

Om en himlakropp står rakt ovanför dig eller mot horisonten spelar stor roll berättar Tobias. Anledningen är att det är kortare väg för ljuset att gå genom atmosfären rakt uppifrån, än om det går mot horisonten – och kortare väg minskar risken för föroreningar som i sin tur ger sämre bilder.

– Efter det packar man ned allt, och jag försöker hinna ut innan det är helt mörkt så man kan plocka upp grejerna och montera klart innan det är mörkt. Och så är det det här med monteringen, det är det absolut viktigaste momentet vid den här typen av fotografering, säger Tobias.

Orion-nebulosan, tagen med Celestron 9.25” SCT, Atik 383L. 1 timme sammanlagd exponering.

Monteringen kan liknas vid ett stativ. När man fotograferar med den vinkel och de slutartider man gör, så måste man ha en montering som följer med och motverkar jordens rotation, och faktum är att monteringen är en stor del av jobbet för att få bra bilder.

– Det är 90 procent av allt, man kan ha vilken proffskamera som helst, men den måste ha en bra inställning på monteringen – så ska man lägga krut på någonting så är det en montering med två motorer som kan synkroniseras med jordens rotation, vanligtvis med hjälp av en dator. 

Till sin hjälp har Tobias ett guideteleskop som hjälper honom att ställa in denna synkronisering. Guideteleskopet är som ett litet teleskop som sitter på det stora, och är ett måste om man ska ha längre exponeringstider än 30 sekunder. Genom att ha en liten kamera som tar bilder i serie mot en stjärna så får man information om hur man ska skruva för att korrigera för jordrotationen. 

– Och den långa exponeringstiden behövs för att få bra bilder på ljussvaga objekt, så man får lägga en och en halv, två timmar på att få till det. Samtidigt hoppas man att vädret inte ändrar sig, eller att månen kommer upp och förstör när man är klar. Man måste ha tålamod, förklarar Tobias.

Del III

Många moment

Första gången Tobias grejade med prylarna monterade han bara upp teleskopet och tog en bild genom det med sin Iphone. Bara för att testa.

– Det var hur fräckt som helst. På bilden såg man Jupiters ränder, och jag var jättestolt. Den första kvällen var början på drogen, jag hade aldrig sett Jupiter tidigare och det var otroligt häftigt att man kunde plåta en himlakropp själv på det där viset. 

Saturnus.

Och det blev bara bättre och bättre bilder för Tobias. Han kollade på nätet och såg hur andra gjorde, samtidigt som han själv lärde sig mer om hur allt fungerade. Nästa steg var att koppla på systemkameran med en adapter, för att kunna fotografera med bättre kvalitet.

– Jag minns min första bild som jag själv tyckte var helt fantastisk, en klassisk bild på vår granngalax, Andromedagalaxen. Den bilden tog jag med min Canon 5D Mark II och exponerade i 30 sekunder. Men detta är bara en liten del av vad jag ville göra, jag ville uppgradera ytterligare, säger Tobias.

Och så blev det. Bättre kamera för att fotografera nebulosor – och då var det inga vanliga kameror, utan kameror med en CCD-sensor som fångar ett annat ljusspektra i svartvitt. På så vis kunde Tobias ta bilder som man inte kan se med ögonen.

– Kamerorna är mycket ljuskänsliga, och eftersom objekten man fotograferar egentligen aldrig förändras så går det att återkomma till dem, och alltså fotografera under lång tid. Med en monokrom sensor måste man däremot arbeta något annorlunda, med flera olika moment. Jag började jobba med filter som släpper igenom olika sorters ljus, och har man filter i rött, grönt och blått så kan man färga bilder tagna i svartvitt genom dessa filter i efterhand, i Photoshop.

Motoriserade filterhjul styrs via en dator, allt för att vibrationerna ska bli så små som möjligt. Plötsligt blir processen för rymdfotografering allt längre, och det gäller att ha tålamod när man blir så pass avancerad. 

Hjärt-nebulosan, tagen med Celestron 9.25” SCT, Atik 383L. 5 timmars sammanlagd exponering.

Lokalproducerade bilder

Men ibland blir det bakslag, berättar Tobias. Som en gång när det var perfekta förutsättningar för astrofotografering, men något krånglade. 

– Jag fick inte in rätt inställningar. Jag blev rätt trött på att det inte fungerade så jag ryckte alla kablar och hela uppställningen som tagit några timmar att göra, och flyttade mig 100 meter. Då var jag nära att ge upp, och var ute fram till fyra på natten. Nu i efterhand är jag nöjd över att jag inte gav upp.

För Tobias är hans rymdfotografering en sidogrej, men han har ändå planer på att sälja bilder och komma igång med en del utställningar. Och ju mer han funderat på det, desto mer intresse får han för att sälja lokalproducerad astronomi, som en sorts fotografisk konst för att visa att bilden inte är tagen i USA och av Nasa, utan i Sverige.

– Bilderna man kan ta på det här viset finns ju redan, de är inte unika och ser likadana ut. Men det man kan göra är att skriva ut koordinaten på bilden och var den är tagen, och ha det som en sorts markering. Så har jag gjort på de tavlor jag sålt nu.

Men en del i drivet hos Tobias är också att ständigt förbättra sig själv. Tobias gräver hela tiden vidare och undersöker vad han kan göra ytterligare för att förbättra sina bilder, och ofta efter att han tagit en bild som han är stolt över så tänker han att han kanske behöver det där, och det där.

– Man får nog vara lagd åt det hållet att man inte ger upp, och att man är beredd på att nörda ner sig, för det är mycket att lära sig. Men eftersom det finns så många moment som kan gå fel, så är det lätt att bli uppslukad av att testa andra saker och uppgradera sina prylar ytterligare. Och var beredd på att det kan ta väldigt lång tid att lära sig allt mer avancerade saker.