Intervju

Så blev tiden efter Nordens Fotoskola – för Hanna Franzén

2016 på Nordens Fotoskola: Hanna Franzén, Simon Rehnström och Anna Muturi Bohlin har gett sig i kast med uppgiften att fota »porträtt av en person på jobbet«. Deras lärare Jonas Berggren agerar modell medan studenterna undersöker vilka inställningar på blixten som blir bäst.

Vad hände sen – efter utbildningen? Kamera & Bild intervjuar på nytt Hanna Franzén som vi tidigare har mött när hon studerade på Nordens Fotoskola. Blev tillvaron som hon hade tänkt sig, efter skolan?

Hanna Franzén, Kulturama och Nordens Fotoskola

I december 2016 träffade vi Hanna Franzén när hon hade gått snart en termin på Nordens Fotoskola. Dagen då Kamera Bild var på besök stod blixtövningar på schemat, på den lilla ön Biskops-Arnö i Mälaren. Den treåriga yrkeshögskole­utbildningen är välrenommerad och har under flera decennier format yrkesfotografer med fokus på bildjournalistiskt berättande.

Hanna Franzén

Hanna hade innan åren på Nordens Fotoskola bland annat läst Högre fotografisk utbildning på Kulturama och även hunnit skaffa sig yrkeskunskap från ett par olika lokaltidningar, där hon hade arbetat som fotograf.

När hon tog examen från Nordens Fotoskola, blev det då som hon hade tänkt sig?

– Svårt att säga. Det är en väldigt tuff bransch det här, och det vet många som är i den. Drömmen hade varit att vara fast fotograf på en tidning, men sen vet man att det är jättestor konkurrens. Men jag jobbar på och frilansar för bland annat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Och i somras var jag på Hallandsposten, säger Hanna när vi nu pratar med henne igen – sex år senare.

Nordens Fotoskola 2016: »Alla har så olika viljor, men vi lär av varandra«, säger Hanna Franzén som diskuterar bildurval med Simon Rehnström och Banfa Jawla.

Redan när vi träffade henne 2016 gav hon uttryck för att det skulle bli tufft: »Folk säger att det inte finns jobb. Men jag tänker inte ge mig!«, sa hon då. I dag varvar hon sitt eget företagande med ett fast jobb som fotograf på en auktionsbyrå, där hon fotograferar prylar som ska auktioneras ut.

– Jag bor i Karlskrona och fotografjobb växer inte på träd här nere. Det är inte många här som kan säga att de har ett fast fotojobb, säger hon och tycks vara nöjd med upplägget.

Men efter en dag med prylfotografering är suget stort efter det journalistiska.

– Jag saknar mötet med människor när jag har fotat prylar en hel dag. Det är jättetrevligt, men man vill ändå träffa människor. Höra vad de har för historier, det är vad jag brinner för.

När du gör frilansjobb för till exempel DN och SvD,är det då i södra Sverige?

– Ja, jag har Blekinge och lite av Skåne och Småland som mina områden. Så det är mycket resande i södra Sverige, och det tycker jag är kul. Det gör jag mer än gärna.

Sångerskan Tove Styrke.

Upplever du att du har fått med dig de verktygdu behöver från Nordens Fotoskola?

– Jag skulle säga att den bästa grejen med skolan var praktiken under sista året. För mig var det den som gav mest. Jag var på TT Nyhetsbyrån och det var väldigt roligt. Jag var även på en reklambyrå under praktiken och fick pröva på den typen av fotografi för första gången.

Så praktikperioden var nyttig för dig?

– Exakt, för jag hade jobbat på lite mindre redaktioner innan jag började plugga. Men på TT Nyhetsbyrån träffade jag ena dagen Stefan Löfven och andra Per Gessle – det var verkligen på riktigt. Det var en väldigt bra praktikplats och den kan jag sakna.

Finns det något du hade behövt för ditt jobb i dag,som du inte fick lära dig på skolan?

– Jag hade inte sagt nej till om det hade varit mer video medan jag pluggade. Och utbildningen hade även gärna fått innehålla fler kurser i skrivande, för i dag ska man gärna vara multi – kunna skriva, fota, filma och redigera. Allting, liksom. Om utbildningen hade varit ännu bredare tror jag vi hade tjänat på det. Men jag har hört att det är mer video på utbildningen i dag, och det är jättebra eftersom det är många som kräver att man ska kunna det.

Kan du sakna tiden i skolan?

– Under första året bodde man på skolan och det var mysigt. Det var en fin period, man levde som i en liten bubbla där man kunde sitta och redigera bilder sent på kvällarna. Det var charmigt och det kan jag sakna. Och så saknar jag förstås väldigt mycket praktiken, för den var rolig.

Jobbar de andra från din klass fortfarande i branschen?

– Jag har faktiskt inte jättebra koll. Men jag vet att det är många som frilansar och jag följer flera av dem på Instagram.

Hanna har haft framgångar i den prestigefyllda pressfototävlingen Årets bild. Ifjol blev hon nominerad för sitt fotoprojekt om människor som lever med sjukdomen skolios.

Hanna har även haft framgångar i den prestigefyllda pressfototävlingen Årets bild. Redan under sitt första år på Nordens Fotoskola vann hon ett tredjepris i tävlingen. Och ifjol var det dags igen när hon blev nominerad för sitt fotoprojekt om människor som lever med sjukdomen skolios.

– Min släkting Augusta Zetterling som levde för cirka 150 år sedan gjorde ett liknande projekt om sjukdomen, antagligen i något studiesyfte. Hon var typ en av Sveriges första kvinnliga fotografer och på Hagströmerbiblioteket finns de här bilderna från 1800-talet. I mitt projekt försöker jag efterlikna hennes. Så det är kul, dels att vi båda är fotografer och dels att kunna göra en egen serie om detta – 150 år senare.

Nu är Hannas plan att ställa ut bilderna, och även 3D-printa de porträtterades ryggrader.

– Det blir lite mer åt det konstnärliga hållet, säger hon.

»Min släkting Augusta Zetterling som levde för cirka 150 år sedan gjorde ett liknande projekt om sjukdomen, antagligen i något studiesyfte«, säger Hanna som nu gör ett nytt projekt om skolios.

Men att uppmärksammas i Årets bild-tävlingen, har det någon betydelse för ens jobbmöjligheter undrar jag?

– Jag hörde av en pristagare att även om hon vann så jobbar hon som sjuksköterska. Numera känns det som att tävlingen inte spelar lika stor roll för att få jobb, det är ändå så stor konkurrens. Men visst har det gett mig fler möjligheter genom att medier har intervjuat mig och att jag har fått stipendier och sådant. Och så är man förstås stolt över att finnas med i Årets bild-tävlingen.

Att du är fotograf, känner du fortfarande att det är rätt val?

– Ja, det har alltid varit en självklarhet. Ända sedan jag var barn har jag vetat att det är fotograf jag ska vara, avslutar Hanna.

Hemsida: fotofranzen.com

Instagram: @fotofranzen