Intervju
Sandiga actionbilder med Caroline Joelsson
Caroline Joelsson packar resväskan nästan varje helg, för att åka och fotografera motocross. Efter flera år längs med olika motorbanor är hon i dag expert på fartfyllda bilder, och vet vilka utmaningarna är. »Det blir inte alltid perfekt eftersom du aldrig kan bestämma exakt hur bilden ska bli«, säger hon.
Publicerad
För många är Caroline Joelsson mer känd som MxCarro, vilket är hennes alias som motocrossfotograf. Och inom sporten är hon ett välbekant ansikte, med tiotusentals följare på Facebook och Instagram. Men någon kändis vill hon inte kalla sig.
Caroline JoelssonCarolines tips
Ålder: 22 år.
Bor: Grebbestad.
Familj: Resväskan.
Utrustning: Nikon D700 med objektivet 70–200mm, samt konverterare.
Webb: mxcarro.se
– Jag är faktiskt ganska blyg. Jag ser hellre att bilderna är synliga än jag, säger Caroline.
Allt började när hon som 11-åring följde med sin pappa till crossbanan, för att se honom köra och för att fotografera med en enkel kompaktkamera. Även Caroline har testat motocross, men mest som en rolig grej tillsammans med kompisarna.
– Det krävs att man tränar ganska mycket för att bli bra på motocross. Jag valde kameran istället.
Intresset för att skapa har funnits länge hos Caroline, men det var först när hon upptäckte fotograferandet som allt tog fart.
– Jag har aldrig haft tålamod att teckna, men kameran blev då ett snabbare sätt att skapa. Jag fastnade för det – att försöka se saker som andra inte ser. En bekant till mig hade en systemkamera och det var ju coolt, jag bara skulle ha en.
Uppdrag för flera crosstidningar
Caroline var då 15 år, och med sin nyinköpta kamera begav hon sig till crossbanan för att fota. I dag, sju år senare, har rejält många exponeringar smattrat förbi och hon är en etablerad motocrossfotograf. Den professionella karriären tog fart när hon hörde av sig till en crosstidning med ett skrivet reportage samt flera av sina bilder. Tidningen ville gärna publicera detta, och Caroline kom att arbeta för dem under sex år. Det har även under åren blivit uppdrag för flera andra tidningar, och hennes fotograferande har tagit henne till olika platser i Europa. Men Sverige är hennes bas och hon fotograferar lika gärna motionärer som elitåkare.
– Så länge det inte spöregnar är det kul, det är jobbigt när det är kallt. Och ibland kan det nästan vara roligare att fota motionärer för det blir mer personligt, ofta känner jag dem. Men även vissa av elitåkarna är jag bekant med, de vet vem jag är.
Vad är mest spännande med att fotografera motocross?
– Farten. Och att det inte alltid blir perfekt eftersom du aldrig kan bestämma exakt hur bilden ska bli. Det är ju inte bilderna där du exakt på millimetern kan bestämma saker, som i en studio.
Men kan du till viss del förutse vad som kommer att ske?
– Ja, ganska mycket. Och det är bra, för då tar jag inte de jättedåliga bilderna.
Varje förare har sin stil och teknik, och därför börjar alltid Caroline med att se hur förarna beter sig på banan.
– Jag fokuserar nog på de personer som sticker ut. Är det 30–40 personer på banan samtidigt ser jag ganska fort vad som kan bli bra bilder. Det handlar mycket om personligheten i körningen. Vissa är bra på att ta kurvor snyggt medan andra är bättre på att vara i luften.
Blir det mycket seriebildstagning?
– Jag försöker ta en bild, men om någon kraschar håller jag ned avtryckaren. Det är kul att reta den personen efteråt, om det gick bra så klart, genom att visa bilderna, säger Caroline med ett skratt.
Hade tur – fick fota VM
Många av dem som fotograferar motorsport är killar, därför sticker Caroline ut lite från mängden. Men det är inget hon egentligen tänker så mycket på.
– Ibland dyker det upp någon som tycker något om det, och självklart sticker jag ut mer än om jag hade varit kille – även om jag ofta klär mig mer som en kille än en tjej när jag fotar. Skillnaden är väl bara att jag har längre hår. Men bildmässigt är det ingen skillnad, ibland är någon annan fotograf bättre än mig och ibland har jag de bästa bilderna. Utseendet spelar ingen roll, förutsättningarna är detsamma för alla – man söker mediepass och ser till att skaffa sig kontakter.
När det till exempel var VM-tävling i Sverige förra året fick bara tre fotografer från svenska medier komma in – Caroline var en av dem.
– Hade riktig tur, för de visste vem jag var plus att jag hade en bra och avgörande uppdragsgivare i det fallet.
Anledningen till att så få fotografer släpptes in berodde på säkerheten. Tidigare under VM-serien hade en fotograf blivit påkörd, och därför var direktiven hårdare än vanligt.
– Som motocrossfotograf måste du vara medveten om att man kan bli påkörd. Det kanske låter lite hemskt, men att befinna sig vid en crossbana är farligt och därför måste du se till att hålla dig på hyfsat säkra platser. Vid tävlingar får vi ofta skriva på papper om att till exempel inte gå in på själva ban-slingan, då blir vi utkastade.
Även om Caroline inte har varit med om någon allvarlig incident, har det varit nära några gånger – framför allt vid starten.
– Då händer det ganska ofta att förare blir utknuffade och åker ut. Som fotograf måste jag därför vara redo att kasta mig åt sidan.
»Max tio sekunder per bild«
Att fotografera och samtidigt ha koll på alla förare är inte enkelt. Därför står Caroline helst 25–30 meter bort när hon fotar starter, för att vara på den säkra sidan. Det innebär samtidigt att hon arbetar mycket med telezoom. 70–200mm med olika konverterare är det vanligaste upplägget för henne när det gäller brännvidden. Hon fotograferar med en Nikon D700.
– Bildernas upplösning håller till det mesta, men ska de printas stort, till exempel på en buss, har jag märkt att kvaliteten sviktar lite.
Hur förbereder du dig inför en motocrosstävling?
– Jag försöker komma ihåg att ladda batterierna, jag hatar när jag glömmer. Men då är det inte så mycket att göra åt det. Sedan försöker jag ta reda på vad jag ska göra på evenemanget och hur schemat ser ut. Jag arbetar olika beroende på om jag fotograferar för nyhetsmedier eller om jag gör det för en specifik förare. I pausen vill förarna ofta skicka iväg nyhetsbrev till sina sponsorer, och då måste det finnas bilder klara. Ibland hinner jag även ladda upp bilder på Instagram och Facebook, för att de som följer mig i stort sett ska kunna hänga med live när jag gör något.
För att kunna leverera bilder snabbt är Caroline självklart även effektiv när det handlar om redigering, vilken hon gör i Lightroom.
– Jag lägger max tio sekunder på varje bild, kanske lite mer om det är något speciellt sammanhang jag ska leverera till. Jag drar upp färgerna lite och skärper bilden. Men jag vill inte fastna för mycket och skulle aldrig sitta en timme med en bild.
Motocrossäsongen i Sverige pågår från mitten av mars till mitten av november, med evenemang i stort sett varje helg. Under den perioden packar Caroline sin resväska nästan varje vecka för att ta sig till olika motocrossbanor runt om i landet.
– Jag har ett »vanligt jobb« måndag till fredag, då jag arbetar på ett företag som säljer kläder online. Där fotograferar jag bland annat reklambilder. På fredagarna tar jag med mig resväskan till jobbet för att sedan kunna åka direkt till helgens motocrossevenemang.
Bäst bilder före tävlingen
För att lyckas få bra bilder ser Caroline först och främst till att ha roligt, »då blir man kreativ och vill skapa«. Sedan menar hon att starterna vid en motocrosstävling är tacksamma för en fotograf, eftersom det då går att få med många förare i samma bild. Caroline undersöker även hur banan ser ut och var det kan tänkas bli spännande bilder.
– Om det finns något speciellt hopp, där förarna kan stila sig lite, brukar jag ställa mig där. Ofta blir det bra bilder innan tävlingen, när förarna är mer avslappnade. Då brukar de bjuda på sig själva för att de ska bli bättre bilder. Bäst blir det när jag kan styra dem genom att säga hur de ska köra. Jag brukar även kolla på naturen runt banan för att se om det går att göra något med den, till exempel ställa mig långt ifrån för att få med träden i bakgrunden. Det gäller att variera sig så att man inte gör samma bild hela tiden.
Men när det är tävling har Caroline inte samma möjligheter att styra över situationen, vilket hon samtidigt gillar.
– Då är det svårare, men det är samtidigt bra eftersom jag får kämpa lite mer för att få bra bilder.
Springer du runt mycket längs med banan?
– Det blir fram och tillbaka, upp och ner. Det är nog den enda träningen jag får, så det är väl tur det, skrattar Caroline.
Ljuset är, som vid all fotografering, även viktigt i dessa sammanhang. Mardrömsscenariot är de tillfällen när det har regnat och när det följs av starkt solljus.
– Då blir förarna fulla av lera och ser ut som lerklumpar som åker runt. Detta i kombination med starkt solljus blir tråkigt, jag gillar mer när det är färg och kontraster i bilden.
Men är det inte ofta att förarna blir skitiga?
– Jo, men när de är täckta från topp till tå och man knappt ser vem det är – då är det inte så kul. Men de kan gärna vara lite skitiga.
En bra motocrossbild är den som fångar ögonblicket menar Caroline. Bilden som inte är uppställd utan ger betraktaren en inblick i vad som händer just i den situationen.
– För den som är insatt i sporten ska det gå att känna igen känslan när de ser bilden. Skulle jag ta en bild av en motocrossförare som kör på bakhjulet längs med en strand (vilket i och för sig inte är tillåtet), skulle det för en motocrossintresserad kanske väcka samma känsla som när någon annan ser en bild där det äts glass en varm sommardag.
Känslan i bilden är viktig, och därför är det även viktigt för Caroline att hitta rätt sinnesstämning när hon fotograferar. Det gör hon med hjälp av musik i sina hörlurar.
– Musiken får mig på bättre humör och gör det enklare att ta bilder. Jag fokuserar bättre på det jag gör. När jag åker utomlands förbereder jag alltid en »offline«-lista på Spotify. Ibland glömmer jag det, och det är inte lika kul då.
Vill inte kopiera andras stil
Inom motorsporten finns det en mängd fotografer, men Caroline förklarar att hon inte influeras så mycket av dem.
– Jag tittar inte så mycket på andra bilder och försöker hålla mig undan det. Jag vill inte kopiera medvetet och göra som alla andra, utan vill hellre se saker från ett nytt håll. Och försöka göra något jag inte har sett tidigare.
Vad gör du om tio år? Fotar du fortfarande motocross då?
– Svårt att säga. Så länge det är kul kommer jag att fortsätta. För mig finns det just nu lite olika möjligheter som jag måste välja mellan, och besluta mig för något. Det är kul att prova nya saker och utmana sig själv, därför kommer jag antagligen att fota mer utomlands framöver.
