Intervju
Våga lämna den bekväma zonen
Gatufoto må vara en konst utan regler och även om det finns många stilar och metoder för att ta sig an gatufotokonsten så handlar det till syvende och sist om att Våga. Det var vad det handlade om för deltagarna i uppdrag:gatufoto när de skickades ut för att lösa fyra på förhand ganska så kniviga uppgifter.
Publicerad
I förra delen av uppdrag:gatufoto gick den vane gatufotografen Magnus Fröderberg igenom de olika beståndsdelarna i gatufotografi. Mycket i den här typen av fotografi handlar om att våga ta sig utanför sin bekämlighetszon och att höja medvetandegraden –ha kameran skjutklar hela tiden. För att få deltagarna att gå ut och ta nya bilder och försöka få dem att ta steget utanför deras vanliga ramar, fick de en hemläxa med fyra uppgifter:
Fånga ögonblicket.
Hitta upprepningar.
Fånga känslan.
Ta en kul bild.
Utmaningen med dessa fyra uppgifter var allt annat än enkel och deltagarna fick också en hel del att kämpa med.
– Det märks tydligt att deltagarna har ansträngt sig, säger Magnus Fröderberg när han tittar igenom deras nya bilder. Alla bilder har en högre klass än de bilder de visade inför första delen i uppdrag:gatufoto. Det visar hur viktigt det är för utvecklingen att jobba koncentrerat och tvinga sig utanför sin bekvämlighetszon. Att ge sig själv ett uppdrag eller jobba i projekt är ett sätt att komma längre än om man bara fotograferar förutsättningslöst.
Lora Andersson tyckte hemläxan var svår, men en process har satts igång.
– Jag försöker få ett »flow« och en timme gatufoto om dagen har det blivit, kommenterar hon hemläxan. Förhoppningsvis kommer det att ge resultat så småningom. Här i Skara händer det inte mycket och oftast är det lite folk på gatorna –så att fånga ögonblicket är ett näst intill hopplöst fall.
Tord Lindman upplevde uppgiften som svår på grund av vintern.
– Det är lättare när det är varmare ute och människor inte har så bråttom. Under dessa veckor har jag tagit bilder med ett givet mål, ett sätt som jag inte är van vid. Det har varit bra att fokusera och automatiskt har jag även tagit många fina bilder som inte passar in på hemläxan.
För Fredrik Leander satte hemläxan fart på inspirationen.
– Det har varit jättekul att sätta lite press på sig själv. Jag trodde det inte från början, men det satte fart på inspirationen för mig.
Magnus kommenterar deltagarnas bilder
Tord Lindman har valt ut bilder på tre av de ämnen vi satt upp, men han har också skickat in en pdf med alternativa bilder som håller samma klass som de valda. Av dem gillar jag särskilt en halvbild på en äldre kvinna med käpp (1). Närheten till kvinnan är väldigt påtaglig och hennes ansikte är utrycksfullt, vilket gör bilden intressant.
Även de valda bilderna fångar mitt intresse. Alla bilder är genomgånde väl komponerade vilket verkligen inte är det lättaste när det gäller gatufoto. Möjligen skulle upprepningsbilden på de två äldre damerna i trappan (2) gå att kapa en aning i kanterna för att få en ännu starkare komposition och tydligare upprepning.
Ögonblicksbilden föreställer en pojke på sin pappas axlar (3). Bilden har inte fångat ett helt avgörande ögonblick, pojken hade väl suttit där såväl lite före som efter, men är ändå ett intressant och talande ögonblick. Jag gillar att Tord lyckats undvika att få de två att smälta samman med bakgrunden och dessutom har han fått till en bra komposition.
Någon bild på temat »kul bild« har inte Tord lämnat in, men det kräver också lite tur att råka ut för något skoj. Skickligheten att fånga det som uppstår har han ändå bevisligen.
På temat »känsla« har Tord valt en bild på en kille som vunnit en enorm chokladkaka (4). Killens glädje och stolthet över vinsten är tydlig. Man ser att han visar upp vinsten för sin omgivning, men man ser inte deras reaktioner – det gör bilden mer spännande än om man fick allt serverat på en gång. Killen är dessutom snyggt inramad av sin omgivning.
Bilden förmedlar mer motivets känslor än fotografens känsla. Det finns i stället mer av den varan i vissa bilder där han förmedlat en lite dämpad och nästan mörk känsla av vår huvudstad. Jag tycker att Tord ska jobba mer på att fånga stämningar och sin egen känsla för motivet – att fånga ögonblicket är han redan väldigt duktig på.
Timour Fastovski. När vi delade ut uppgifterna trodde Timour att det skulle vara så gott som omöjligt att lyckas ta bilder på alla teman under den här tiden på året och under bara två, tre veckor. Men det visade sig att det gick och Timour har även lämnat in två extrabilder.
Jag fastnar direkt för en av extrabilderna som är tagen på håll på en hund och en hundägare ute i snöyran (1). Bilden har mycket rymd som ger en känsla för vädret och den är nästan monokrom förutom de två individerna. Bilden är mycket stark i sin komposition och förmedlar verkligen känslan av vinterväder. Alltså klockren på temat »fånga känslan«, men skulle också fungera som ögonblicksbild.
Varför Timour tvekat inför denna bild vet jag inte, kanske för att det inte är en klassisk gatubild tagen i stan. Men jag tycker definitivt att det handlar om en gatubild eftersom det är människa och husdjur i en del av storstadsmiljön.
Timours ögonblicksbild är också tagen vid vattnet när det är snöväder (2). Bilden är tagen bakifrån på en man som betraktar vattnet och nära honom finns några fåglar. Den är inte lika stark som den föregående, utan jag får känslan av att Timour tagit med den för att det är ett tydligt ögonblick med fåglarna som närmar sig.
Att fotografera personer bakifrån är alltid ett dilemma eftersom vi oftast är mest intresserade av framsidan, ansiktet som avslöjar så mycket. Bakifrån blir vi mer statylika och det kan vara en intressant effekt, särskilt med fåglar som flyger runt. Det är inte riktigt tydligt vad Timour fastnade för i bilden. Statyeffekten hade kunnat bli tydligare med mer luft och ödslighet runt personen och är det bara en ren ögonblicksbild är det lite tråkigt att bara se människans baksida.
Upprepningsbilden är riktigt bra (3). Här finns två nästan identiska kvinnor i pälsar och paraply (dåligt väder kan ge många bra bilder). Här finns också upprepningar av reklamskyltar och julstjärnor. Att kvinnorna inte är centrerade ger en mer dynamisk komposition än annars.
Bilden av »känsla« är bra och intressant, men förmedlar ändå inte lika mycket känsla till mig som reservbilden med hund och hundägare. Bilden visar en intressant situation där man får känsla av kyla på utsidan och värme på insidan av den lilla kiosken (4). Kanske är det på en julmarknad? Bilden visar också hur vi kan bete oss i vissa situationer, att klämma in sig på ett minimalt och provisoriskt utrymme för att få i oss lite värme och mat. Kompositionen är också bra och lagom komplex. Bilden har alltså flera kvaliteter som jag ser det.
Timour har också besökt ett större varuhus och funnit en mamma och en bebis som skojar med varandra. Bilden är både kul och ett starkt ögonblick. Här har vi den tydligaste ögonblicksbilden. Jag gillar att bilden är tagen med kraftig vidvinkel, det placerar mamman och barnet mer i miljön, kanske en vardagsmiljö för någon som är mammaledig i storstan.
Timour har producerat fyra mycket starka bilder – det är imponerande på så kort tid och visar att han lagt mycket engagemang i uppgiften. Det visar naturligtvis också på en begåvning. I bildvalet skönjer jag dock en liten osäkerhet hos Timour över vilka bilder som är bra och mindre bra, därför bör han hitta någon som kan fungera som ett bollplank.
Lora Andersson har hittat sina gatumotiv i Skara och visar att gatufotografi kan tas överallt, och inte bara på stora orter. Vi får bland annat se ett möte med en äldre svartklädd dam med matchande svart hund (1) – där har vi en upprepning. Experimentera gärna med att göra denna bild svartvit för att få fram den grafiska effekten ännu mer.
Lora har tagit en ögonblicksbild (2) där en man spolar vatten för att göra en isbana (antar jag). Det är ett intressant ögonblick som både blir tilltalande visuellt och som blir en bra dokumentär bild. En del av gatufotografi är ju att dokumentera vår omvärld.
Här finns också en ögonblicksbild av barn som leker i en snöhög, men jag får känslan att bilden inte är tagen i det mest intensiva lek-ögonblicket. Barnen är lite för passiva för att det ska bli riktigt intressant.
Känslobilderna föreställer ett lok med lokförare vid en museijärnväg och en lastbilschaufför i sin hytt (3). Jag tycker att den senare bilden är mer intressant eftersom den får mig att börja fundera över hur det är att köra lastbil. Det blir särskilt talande när man ser att föraren har tomteluva och att en statsmiljö reflekteras i fönstren. Bilder som är öppna för tolkningar blir ofta mer spännande. Här kan man fundera över om han inte får fira jul eftersom han måste jobba, eller om det kanske är han som kör ut julklapparna?
Lora beskriver sin process att lära sig fotografera som att börja köra bil där körningen i början störs av att man funderar över växlingar och att kolla i backspeglarna. Men sen när man kan släppa tekniken kommer flytet. Och visst är det så.
Fredrik Leander har hittat en lite poetisk ton i flera av sina bilder, bilder där känslan är viktigare än själva innehållet. Känslan är starkast i bilden av ett fotavtryck av människa och flera av en fågel (1).
Fredrik har valt denna bild under »upprepning« och visst är det rätt, men bilden förmedlar också mycket känsla. Mer än i den bilden som Fredrik valt till temat känsla. I den bilden ligger känslan i själva motivet, och den känsloöverföringen fungerade inte riktigt för mig. I stället är känslobilden en talande ögonblickbild för mig där den äldre kvinnan pustar ut med en mugg kaffe på sin rullator (2).
Känslouttrycket är starkare i den andra känslobilden som Fredrik lämnat in med en kvinna som sitter på en bänk. Hennes blick är lite uppgiven samtidigt som hon är omgiven av folk. Detta är lika mycket en ögonblicksbild som en bild som fångar känslan. Naturligtvis är det bra om en bild kan ha flera sådana kvaliteter.
Fredrik har också fångat en fin ögonblicksbild med en pojke som tittar ut ur ett tågfönster (3). Den svartvita kopieringen ger en känsla av ensamhet, men också spänning i själva resandet. Här har Fredrik återigen lyckats hitta en poetisk ton, bilden är inte bara ett kallt registrerande av ett ögonblick.
Humor bjuder Fredrik också på med en omkullvält julbock och en annan som ser ut att beta (4). En bild som sätter igång fantasin – vad har egentligen hänt här?
