https://www.kamerabild.se/artiklar/reportage/besatt-av-f-rgerna
Reportage

Damon Loble: ”Nakenbilderna är smakfulla”

Till vardags hjälper Damon Loble andra film- och stillbildsfotografer att få till färgerna under inspelning och fotografering. Men parallellt färgfrossar han loss inom sina två favorit­områden: vackra kvinnor och undervattensmiljöer. Kamera & Bild åkte till Los Angeles för att träffa fotografen som är besatt av färg.

Damon Loble

Ålder: 40 år.

Bor: Los Angeles

Arbetar: Som Digital Imaging Technician (D.I.T.) för fotograferingar och filminspelningar. Driver företaget 150Kilos, hyr ut D.I.T. och utrustning till foto- och filmindustrin. 

Intressen: (Lyckligtvis fortfarande) fotografi, katter och dykning. Är nästan färdig DiveMaster.

Länkar: damonloble.com, 50lbsoflust.tumblr.com, instagram.com/damonloble.

Del I

Igår regnade det in över skrivbordet i arbetsrummet i den råa betongstudion. Den ligger i de två översta våningsplanen i en sexvåningsbyggnad någon kilometer väster om downtown LA. 

– Den enda stora nackdelen är området. Det är hemskt. Det är högljutt och stökigt. Men vi betalar bara 3 000 dollar i månaden. Hade vi suttit i Downtown hade det kostat betydligt mer. Och här är det nära till motorvägspåfarterna också. 

Damon Loble gick på filmskola för att bli filmfotograf inom flygvapnet. Han hade sex månader kvar till sin officers­examen när ett hälsoproblem tvingade honom att hoppa av. Istället flyttade han till LA och började jobba i den civila filmbranschen. 

– Jag började som filmladdare på Panavision. Det var det bästa jobb som jag någonsin haft. Men jag var urdålig. Alltså riktigt dålig, så jag fick i princip sparken. Och för att sona mina synder så fick jag jobba på uthyrningsavdelningen på en kameraaffär i fem år. Det slutade med att jag sålde 
mellanformatutrustning till fotografer. Och en av mina kunder skulle göra ett jobb för Nike i Europa och frågade om jag ville hänga med. Det var tolv år sedan och sedan dess har han drivit sin egen firma tillsammans med en vän. 

I dag lever Damon Loble dubbelliv. 

 

Foto: Damon Loble
»Det är Kathryn på the Standard Hotel i New York. Det har jättesmå rum och jag använde bara naturligt ljus. Plåtad med Hasselblad 50C och 24mm objektiv.«

 

Dels fotograferar han nakna kvinnor och undervattensbilder. 

Dels driver han sitt företag som hyr ut teknik och kompetens till fotograferingar och filminspelningar. Hans roll hos kunderna är ofta att arbeta med färgerna under fotograferingen eller inspelningen.  

– Tidigare fick fotografer snällt vänta tills filmen var framkallad för att kunna börja kolla på färger men i dag är det annorlunda. Med till exempel Capture One kan man direkt lägga på kurvor och justeringar medan man plåtar. På det sättet kan man komma väldigt nära det slutgiltiga resultatet, vilket är en stor hjälp för både fotografer och filmare under plåtningen eller inspelningen. 

Gemensamt för hans båda karriärer är drivkraften: Damon Lobles besatthet av färger. 

– För mig handlar foto om färg, det är därför jag fotograferar. Jag gillar färg, jag gillar den där färgexplosionen. Och det otroliga som uppstår när färger reagerar med motivet. Det finns någonting mellan nakenhet, sexualitet och fotografens tolkning av färg och känsla som jag bara måste vara i. Visst finns det fotografer som jobbar bättre i svartvitt och jag testar det själv ibland, men jag har alltid tänkt att de fotografer som plåtar nakenbilder i svartvitt gör det för att de inte kan få till färgerna. När jag ser nakenbilder med snygga färger så bara måste jag kolla på dem. 

Väljer de mindre erfarna modellerna

Det flesta människor som Damon Loble fotograferar nakna är vanliga personer, inte professionella modeller. 

 

Foto: Damon Loble

 

– Jag föredrar det eftersom de inte har en massa för­
väntningar på hur det ska gå till. Ofta utvecklas de mycket under fotograferingen. De kan till exempel vara väldigt reserverade i början och sedan bli något helt annat under fotograferingen. Andra kommer in i studion och går rakt in i en helt annan roll som jag inte hade en aning om innan att de hade i sig. 

Han undviker att fotografera modeller som har agen­turer och modeller som är vana att fotograferas nakna. 

– De har gjort det för så många och har sin repertoar av poser som de arbetar sig igenom under plåtningen. Det känns ofta så tydligt att de bara gör sitt jobb och att det inte finns någon känslomässig koppling till arbetet. När jag däremot hittar personer som är mindre erfarna men som kopplar ihop vad de gör framför kameran med sitt liv och kreativitet och det i sin tur klickar i min entusiasm, då kan det bli tre fyra bilder från en session som jag vill jobba vidare med. 

Del II

»Usel fotograf första timmen«

Modellerna träffar han framför allt genom rekommen­dationer från vänner och onlineannonsering. Normalt får modellerna betalt för timmarna i studion. 

– På grund av nakenheten kan de oftast inte använda bilderna till sin portfolio, så det känns rimligt att betala dem för deras arbete även om jag inte säljer bilderna själv. Det ger mig också en större frihet att misslyckas och inte göra ut en enda bild om jag inte tycker att det gick bra på plåtningen. 

En typisk fotografering pågår oftast under tre till fyra timmar. Den första timmen handlar mer om att lära känna varandra än att ta bra bilder. 

– Jag vet att jag är en usel fotograf den där första ­timmen. Jag brukar helt enkelt inte ta några bra bilder då. Istället använder jag de där första 40–60 minuterna till att prata, och få igång ett samspel mellan mig och modellen. Det är nästan alltid under de följande två timmarna som de bästa bilderna kommer. När man börjar öppna upp sig för varandra och lita på varandra. Det har hänt att vissa människor har varit så bra att de gör mig bättre den där första timmen. En del är liksom så bra att man inte kan göra misstag med dem. 

Genom att arbeta med ovana modeller slipper Damon Loble de förväntningar som professionella modeller kan ha på en fotografering.

– Jag fotograferar till exempel alltid med kameran kopplad till datorn och en stor skärm. På det sättet kan både jag och modellen direkt se bilderna. Jag använder Capture One och försöker göra allt färgarbete under plåtningen, så de bilder som kommer upp på skärmen har rätt färger direkt. 

 

Foto: Ola Jacobsen

 

Visar sitt arbetsflöde för modellen

Genom att arbeta så kan han få en modell som inte förstår vad som händer och inte gillar arbetssättet att se vad han vill åstadkomma. 

– Jag är beredd att visa mitt arbetsflöde även om det ibland gör att jag framstår som en idiot ibland med hemska färger och bilder som ser ut som skit. Men så ser hon hur jag grejar med kurvor och justeringar och plötsligt får bilderna att bli snygga. Det har hänt så många gånger att en skeptisk modell liksom kommer över på min sida när hon ser vad jag kan göra med färgerna. Och då litar de på mig och förstår var jag är på väg. 

Arbetssättet hjälper även Damon Loble att hålla uppe peppen. 

– Ibland kan bilderna se så tråkiga ut utan filter så att jag bara tappar lusten att plåta. Då hjälper mina kurvor och justeringar till så att jag kan föreställa mig var jag är på väg. Min målsättning är att 85–90 procent av färgerna i den färdig­redigerade bilden ska sitta redan vid plåtningen. 

Även om den datorkopplade tekniken är viktig för Damon Loble så finns det platser där det helt enkelt inte går att arbeta så. 

– Då tar vi istället täta pauser och importerar bilderna i datorn och kollar på dem där. Då är det viktigt att behålla stämningen och fokusera på det som har gått bra. När jag jobbar såhär händer det också att modellen ser något i sin egen prestation som hon vill göra om, och då har vi ju möjlighet att göra det eftersom vi fortfarande är mitt i plåtningen. 

Del III

Plåtar med kurvor direkt

Av alla aspekter av fotograferingen känner sig Damon Loble mest hemma i arbetet med Capture One och Lightroom. 

– Det är i färgarbetet som jag är allra starkast. Så genom att visa det under själva plåtningen kan jag få modellerna att känna att det är värt att göra det här eftersom de direkt ser bilden nästan som den kommer se ut när den är färdig. 

 

Foto: Damon Loble
En bild ur Damon Lobles serie Bates Motel. Bara naturligt ljus.

 

– Ofta handlar det om hur du exponerar bilden, vad du kan göra med den efteråt. Det är därför jag vill plåta med kurvorna och justeringarna aktiverade så jag ser hur bilden kan bli. Jag kan ju såklart föreställa mig att lite konstigt exponerade bilder kan bli coola med olika filter även om det ser lite fel ut när jag plåtar. Men när man lägger på kurvan direkt så blir det supercoolt. Att plåta med datorn inkopplad ger mig helt enkelt en extra möjlighet att upptäcka saker redan under plåtningen. 

Ger mycket komplimanger 

För Damon Loble är det viktigt att prata med modellen som han pratar med en vanlig person. Vi har gått upp på taket på studion för att kolla på utsikten och se var han brukar fotografera när han vill vara utomhus. En låg mur skiljer terrassen från resten av taket. Lätt att klättra över för att en snabb plåtning. 

– Bästa tipset för hur man ska vara en med modell är att inte vara nervös. Om man är nervös kan man bli tyst och det kan modellen uppfatta som att du är missnöjd med henne, så jag jobbar mycket med positiv förstärkning. Genom att säga vad som är bra så förstår hon att hon är bra och förhoppningsvis vad jag är ute efter. 

Däremot ger han inte så mycket regi utan låter modellen själv hitta något som hon tycker är intressant.

– Mitt bästa tips är att ge komplimanger och vara väldigt precis. Och om det är något som du vill så måste du säga det. 

Knuffar dem utanför sin trygghetszon 

Damon Loble arbetar oftast ensam med modellen. Inget smink, styling eller assistenter. 

– Jag vill inte ha ett helt gäng runt omkring mig. Då blir jag bara distraherad och börjar fundera på vad de tänker. Och jag är ändå inte ute efter perfekta bilder på det sättet. Jag letar efter bra bilder och då vill jag inte ha någon som plötsligt hoppar in och fixar till håret. 

Ibland jobbar han med mindre etablerade modeller, som till exempel gör mycket lookbook-jobb för klädföretag i LA. 

– De är vana att man tar kanske 30–40 bilder med varje plagg. Så när jag fortsätter och tar fler bilder har de slut på poser. Man kan spela det där spelet och knuffa dem utanför sin trygghetszon. Ibland funkar det, men ibland får man bara bestämma sig att avsluta plåtningen och säga att vi är klara. Ofta är det i och för sig när jag kämpar för att få kontakt och har bestämt mig för att ge upp, men så i det där sista försöket händer det något magiskt och så kan plåtningen äntligen börja. 

 

Foto: Damon Loble
»Det regnar nästan aldrig i Los Angeles. Men när det gör det så njuter alla av det. Bilden är plåtat på min takterrass vid studion.«

 

Många av bilderna är tagna i den egna studion i centrala LA. Både i studiodelen med vita väggar och all ljusutrustning, men också i tortyrkammaren, som han kallar en inglasad del av rummet bredvid med ljusinsläpp från taket. 

Via en trappa kommer man upp till studions soffhörna och utgången till takterrassen med utsikt över LA:s få skyskrapor någon kilometer österut. Men favoritplatsen är ett motell i downtown LA. 

– Det är fotovänligt på det sättet att det är ganska slitet med mycket textur. Jag har varit så mycket i det där vidriga hotellet att jag förmodligen skulle vara delägare vid det här laget. 

Min väska är oorganiserad för att jag gillar det. Jag vill att mina objektiv ska kännas använda och inte perfekta. På bakre linselementet ska det finnas minst ett fingeravtryck eller kladd. Så när vänner lånar mina grejer rengör de alltid grejerna först. Nikon D810 med batterigrepp, Nikon 24–70/2.8, Nikon 70–200/2.8, Nikon 85/2.8 Tilt-shift, Nikon 58/1.4. ”Den är så intressant. Den är inte skarp. Den är ett hemskt objektiv egentligen. Men den är väldigt snygg. Och det är något unikt med 58 mm, det där att den är lite längre än 50 mm.” För undervattensfoto: Nikon D810 med 16–35mm f/4 VR i ett undervattenshus från Nauticam med 210mm glasdom och två 1 000 watts lampor på var sin sida om kameran.
Foto: Ola Jacobsen
Genom sitt arbete med fotoutrustning och live färgkorri­gering reser han mycket över hela världen. Damon Loble försöker alltid hitta intressanta platser och lokala modeller att plåta. Förra året bland annat i Moskva, Paris och Tjeckien. 

Och oavsett om han reser i jobbet eller privat så har han alltid mycket kameragrejer med sig.

–  Alltså riktigt mycket. Kameror, ljus, datorer och skärmar så att jag kan göra min färggrej under plåtningen. Jag brukar ha fem sådana där gigantiska transportväskor. Jag delar upp dem mellan mina assistenter. Det brukar gå bra. De enda gångerna som jag nästan fick problem i tullen var en gång i Spanien och en gång för två år sedan i Ukraina. Och tullen här i USA när jag kommer hem bara suckar. Jag har ju en helt hög med listor med prylar som de måste gå igenom. 

Del IV

»Vem kan vara arg på de där tuttarna«

Vi har gått ner i studion igen och sitter framför en stor skärm i ett mörkt rum. En kvinna med bara bröst står i regnet under tunga moln. Bilden är tagen veckan innan när en efterlängtad storm under ett par dagar fullständigt dränkte den torra staden.

Även om Damon Loble är stolt över sina nakenbilder och har fått mycket uppmärksamhet för dem tycker han att det är problematiskt att fotografera nakna kvinnor. 

– Nakenbilderna är smakfulla, men jag visar dem inte för mina kunder. Eller för mina föräldrar. Min bror har fått blockera datorerna hemma så att hans barn inte kan söka på sitt eget namn, eftersom det bara kommer upp en massa nakenbilder som jag har tagit. 

Han är tyst en stund och pekar sedan på skärmen. 

– Vem kan vara arg på de där tuttarna? 

– Då är det roligare med dykbilderna. De är bara vackra, utan att väcka anstöt hos någon. 

 

Foto: Damon Loble
»Även om jag dykt hela mitt vuxna liv var det inte förrän förra året som jag köpte ett riktigt undervattenshus och började plåta under vatten. Det här är helt klart min nya stora passion.«

 

Även om Damon Loble har dykt i hela sitt vuxna liv är det bara det senaste året som han har fotograferat under vattnet. 

– Jag vill inte plåta med GoPro eftersom det blir så fula bilder. Men i somras köpte jag ett riktigt undervattenshus till min Nikon D810. Det var jättedyrt, men jag tänker att jag kanske kommer kunna hyra ut det till kunder. Nu känns det meningslöst att dyka utan det där undervattenshuset, så jag har alltid med det. Vilket är ganska jobbigt om det till exempel är strömt, för då är det riktigt tungt att simma med det. Eller, det är faktiskt en mardröm, men jag måste göra det. 

– Jag är inte så intresserad av fiskar eller ekosystem utan mer av själva dykningen. Jag vill plåta det underbara med att vara under vattnet. Och med de bilderna behöver jag inte oroa mig för att mina föräldrar ska se dem och skämmas. De är rena på det sättet. 

Damon Loble

Ålder: 40 år.

Bor: Los Angeles

Arbetar: Som Digital Imaging Technician (D.I.T.) för fotograferingar och filminspelningar. Driver företaget 150Kilos, hyr ut D.I.T. och utrustning till foto- och filmindustrin. 

Intressen: (Lyckligtvis fortfarande) fotografi, katter och dykning. Är nästan färdig DiveMaster.

Länkar: damonloble.com, 50lbsoflust.tumblr.com, instagram.com/damonloble.

 

Taggar