Reportage: Analogt på unga dar

DN-vikarien Robert Henriksson har börjat fotografera med en gammal mellanformatskamera. En klassisk Rolleiflex som pressfotograferna använde på 1950-talet.

Han köper gamla utgångna filmer billigt, men framkallningen är dyr.

–  Varje bild kostar tolv kronor. Det blir inte så många knäpp utan jag väntar in bilden. Då blir det mer eftertanke i bilderna, berättar Robert.

Att han köpte en Rolleiflex beror på komikern Johan Rheborg (som vi skrev om i nummer 09/2010). Robert hade sett Johans bilder och imponerades av dem.

–  Under en intervju med Johan passade jag på att fråga honom vad han hade för kamera. För 1 400 kronor fick jag en sliten Rolleiflex som stinker fimp i sökaren och inte funkar på 1/500s på en fotoauktion.

Robert berättar om sin kamera samtidigt som han sitter på dn:s fotoavdelning och fixar bilder från dagens stressiga uppdrag i väldig fart. En webbredaktör frågar efter en ny bild från demonstrationen mot Sverigedemokraterna vid Sergels torg. Bilden Robert skickade direkt från torget har legat på förstasidan några timmar och är utsliten nu.

–  Jag måste hålla igång själv med egna projekt, annars blir det bara jobb, jobb, jobb. Att använda Rolleiflexen ger en annorlunda och mer vågad utveckling som fotograf.

Därför finns Rolleiflexen med på många uppdrag, särskilt när det ska tas porträtt. Men något krav på att leverera bilder med kameran finns inte.

–  Jag berättar att det är en personlig grej, och folk är så snälla och väntar på att jag ska komponera och ställa in skärpan.

Exponeringen mäter han med någon av sina digitala kameror. Att ta med en separat ljusmätare känns lite väl ambitiöst.

–  Kameran är värsta magneten och väcker många reaktioner. Folk börjar berätta minnen.

Arbetsgången i dagspressen är så snabb att Robert sällan hinner framkalla och skanna sina bilder innan fotojobben ska lämnas, men han ska snart publicera ett större jobb till kulturdelen som är taget med Rolleiflexen.

–  Jag gillar det snygga skärpesläppet och har blivit förälskad i det kvadratiska formatet. Det är så estetiskt. Jag har till och med ställt om min Nikon D3S till kvadratiskt format ibland.

Trots de tekniska kvaliteterna hos mellanformatet använder han ofta gammal färgfilm med allt annat än korrekt färgåtergivning. »Titta på den här« säger han och visar en bild som det bara finns magentafärg kvar i. »Snyggt, va?«.

När han vill ha kontroll använder han färsk Kodak Portra NC.

–  Vi gick ihop ett gäng och köpte en laddning till bra pris. Det är så fantastiskt med negativ film. Ett motiv med hårda kontraster kan bli hur mjukt och fint som helst.

Nästa steg är att börja framkalla sina filmer själv, precis som mentorn Johan Rheborg som till och med framkallar färg själv.

Robert har bara börjat sin resa in i den analoga världen och det finns mycket kvar att upptäcka och få svar på.

–  Jag ser att mina porträtt blir annorlunda med analogt mellanformat, men varför? Det funderar jag över.