https://www.kamerabild.se/artiklar/reportage/s-blir-en-konsertbild-till-p-rockfoto
507621
Reportage
Reportage

Så blir en konsertbild till på Rockfoto

Lady Gaga. Foto: Annika Berglund / Rockfoto

Totalbetyg

Många avundas de fotografer som får stå vid scenen när några av världens största artister framför sin musik. Men det går inte att bara gå dit och hoppas att man får fota. Det ligger en hel del jobb bakom varje spelning, här får du följa med på resan från det inledande detektivjobbet till den färdiga bilden.

PETTER HELLMAN

Foto: Privat

Roll på Rockfoto Bildredaktör och fotograf för Stockholmsområdet.   

ANNIKA BERGLUND

Foto: Magnus Pettersson

Roll på Rockfoto Fotograf.

Utrustning Canon 5D Mark II, 28-70mm f/2,8, 16-35mm f/2,8, 70-200mm f/2,8.

Jay-Z. Foto: Annika Berglund / Rockfoto

Rockfoto är Sveriges största bildbyrå för konsertbilder, de har flera bildredaktörer och en mängd fotografer knutna till sig. En av dessa bildredaktörer är Petter Hellman, bland hans uppgifter ingår bland annat att skaffa ackreditering, dela ut uppdragen och andra administrativa uppgifter inom byrån. För att hålla koll på den mängd spelningar som sker i Stockholmsområdet, som är Petters jaktmarker, får han nyhetsbrev och håller koll på de vanliga spelställenas hemsidor.

–  Om någon kunde skapa en hemsida som samlade alla kommande spelningar så skulle jag bli glad, säger han och skrattar.

Det verkar vara ett styvt jobb att söka upp alla spelningar som kan vara intressanta. Men arbetet slutar inte där.

–  När man har koll på vilka spelningar som gäller måste man hitta arrangören eller de som är ansvariga för spelningen så att man kan ansöka om att få fotografera den. Det kan vara lite av ett detektiv-arbete ibland, berättar han.

De olika arrangörerna arbetar sedan lite olika, vissa får Petter svar av i princip omgående medan andra dröjer till samma dag som spelningen äger rum. Något som kan vara lite påfrestande både för honom och för fotografen som ska plåta.

–  Det har hänt att fotografer har skickats till spelningar och fått reda på att de inte får komma in. Men det brukar gå att lösa.

Fördelen för Rockfoto är att de är väletablerade i branschen och de flesta arrangörer känner till dem, det underlättar i kontakten mellan arrangör och bildredaktör.

–  Många av dem jag har kontakt med är väldigt lätta att ha att göra med för vi har byggt upp en bra relation. Vi har dessutom börjat med några olika samarbeten med spelställen vilket innebär att jag bara behöver höra av mig så skriver de upp oss på listan över fotografer som får komma in.

En del spelningar fotograferar de även på uppdrag från olika kunder, bland annat fotar de nästan alla konserter som dn publicerar bilder från, men även en del åt Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet.

Vissa artister vill att fotograferna ska skriva på kontrakt med villkor för hur bilderna får användas. Det är inte jättevanligt, kanske en seplning av 50. Kontraktens innehåll kan diskuteras om det är något som fotograferna inte vill gå med på.

–  När vi sökt fotopass och fått det godkänt får vi oftast veta om det kommer att vara något kontrakt och vilka villkor som gäller. Är det något vi inte gillar försöker vi få det struket ur kontraktet, ibland går det ibland går det inte. Det har hänt att vi skippat att fota vissa spelningar för att artisten eller deras management vägrat vika sig på vissa villkor, förklarar Petter.

Uppdragsgivarna som Rockfoto har på en del av sina plåtningar står alltid bakom dem när det gäller villkoren för kontrakten. Det tycker Petter känns bra.

–  Jag skulle önska att inga fotografer accepterade kontrakt med orimliga krav, till exempel att man ger bort rättigheterna till sina egna bilder gratis.  Men jag förstår också att lockelsen för att få plåta ett stort band kan bli för stor ibland. Det verkar som det oftast är amerikanska management som vill att man skriver på kontrakt.

I snitt blir det ungefär fem till tio spelningar i veckan i Stockholmsområdet och dessa delas ut till fotografer på lite olika sätt.

–  I vanliga fall mejlar jag ut en lista på alla uppdrag för den kommande veckan på söndagskvällen, då får fotograferna plocka de uppdrag de vill och kan. Men vi har också en kalender där man får skriva upp sig på de konserter som man vill fotografera, då är det först till kvarn som gäller. Men blir det ett uppdrag på en sån spelning så stryker vi listan och skickar ut ett mejl om det igen, förklarar han.

Jag undrar om det inte finns någon form av rangordning som gör att vissa fotografer får vissa uppdrag. Och visst är det så.

–  Om någon har ställt upp extra mycket eller tagit spelningar trots att de egentligen inte kan så vill man ju belöna hårt arbete, då får de lite förtur. Det går inte att bara glida in här och få de bästa spelningarna direkt, man måste jobba sig uppåt.

Vilka spelningar som är mest attraktiva är inte svårt att lista ut, stora artister på stora scener är det som lockar mest. Men vilka är då minst attraktiva? Generellt säger Petter att de spelställen som har dålig belysning är de som fotograferna helst inte fotar.

En av dem som plockar uppdragen som Petter delar ut är Annika Berglund. Annika började sin karriär med att fota små lokala punkband i Umeå, där hon växt upp. 2006 flyttade hon ner till Stockholm och började i samma veva fotografera för Rockfoto.

–  Det är roligast att fota de stora showerna, mest för att ljuset är bra och banden bjuder på sig själva på scenen. Samtidigt kan det vara roligt att fota de mindre klubbspelningarna också, men man blir ju lite luttrad efter ett tag, säger hon.

Kanye West. Foto: Annika Berglund / Rockfoto

När det kommer till förutsättningarna för att fota en konsert bra och få schyssta bilder menar hon att det hänger mycket på ljuset, och utrustningen.

–  Ett ljusstarkt objektiv är nästan ett måste, i alla fall på klubbspelningar. När det är utomhus under sommarhalvåret klarar man sig på lite sämre ljusstyrka eftersom det naturliga ljuset hjälper till en del.

Ljusteknikern är också en viktig del i maskineriet för att skapa bra bilder. Inte för att fotograferna kan påverka just den delen speciellt mycket, men en duktig tekniker gör stor skillnad. Om han eller hon är väl förberedd och har planerat in en bra ljusshow blir bilderna mycket bättre än om det bara är någon som kommer dit och ska göra sitt jobb och tända lite lampor.

–  Det är ofta det som skiljer de större banden från de mindre. De stora akterna har oftast en mer planerad och uttänkt show, det gör att det är lättare att jobba som fotograf också, förklarar Annika.

Utöver ljuset underlättar det om det är ett band som bjuder på sig själva, som ger järnet på scenen så att det blir mer liv i bilderna. Men även saker som man kanske inte tänker på kan göra skillnad.

–  Jag gillar en scen som är runt 120cm hög, det ger ett rätt lagom grodperspektiv som jag tycker om. Kommer man underifrån är det lättare att få med mer av ljusriggen och lamporna vilket jag gillar.

Oftast är alternativen på var man får stå två till antalet när man fotograferar en konsert. Antingen har spelstället ett fotodike, alltså ett avgränsat område precis framför scenen, eller så får fotograferna trängas med publiken. Fotodike är vad de flesta föredrar.

–  Vi fotografer försöker oftast att inte störa publikens upplevelse av konserten, de har ju ändå betalat för att komma dit. Så jag brukar fråga dem som står framför mig om det är okej att få komma fram till scenen för att fota under de tre låtarna vi får plåta för att sedan gå därifrån, oftast går det bra.

Finns det ett fotodike ger det oftast en bra placering under spelningen tycker Annika. Hon kan röra sig ganska fritt och har möjlighet att hitta rätt vinklar.

–  Jag brukar kolla om det går att komma upp bakom scenen eller kanske plåta från mixerbordet mitt i publiken, men det är inte alltid det går. Det gäller att alltid göra det bästa av situationen.

Om de bästa förutsättningarna är att ha ljusstarka objektiv, bra ljus, ett bra band och en duktig ljustekniker vad är då de sämsta förutsättningarna. Annika har ett exempel:

–  Jag skulle fota bandet The Hives på Kafé 44 en gång då de hade en hemlig spelning för sina fans. Hela stället var proppfullt av tonåringar som gick på högvarv och bandet mosade på bra på scenen. Men ljuset var dåligt och det var omöjligt att komma fram till scenen. Så trots att bandet gav en bra show och deras kontakt med publiken var bra så var det nästan hopplöst att få bra bilder för ljuset var så dåligt och jag kände att jag fick börja öka iso så mycket att jag kompromissade med bildkvaliteten. Då blir man frustrerad. Men till slut lyckades jag lösa det med att klättra upp på en förstärkare längre bak i lokalen.

The Hives. Foto: Annika Berglund / Rockfoto

 

Vad behöver man då kunna för att få bra bilder på en konsert?

–  Inte så himla mycket egentligen. Man behöver ett ljusstarkt objektiv, en kamera som kan hantera höga iso utan att bli för brusig, men annars handlar det mycket om erfarenhet och lite tur. Har man fotat samma band många gånger lär man sig deras scenstil och vet när något häftigt kommer att hända.

Utöver erfarenhet tycker Annika att det kan vara bra att bara stå och titta på ljusriggen en liten stund för att lära sig lite hur den fungerar och vilka lampor som sitter var.

Innan en spelning brukar Annika förbereda sig genom att kolla upp stället hon ska plåta på om hon inte varit där förut. Kanske titta på andra fotografers bilder för att få en idé om vad hon kan förvänta sig.

På en konsert är det inte bara fotograferna som är där för att jobba, även vakterna som ska se till att allt går lugnt till står framme vid scenkanten. Hur fungerar samarbetet med dem?

–  Vakterna är alltid schyssta, de kan vara lite bossiga och auktoritära, men det ingår i deras jobb. Vissa vakter träffar man ganska ofta eftersom man är ute och fotar på samma ställen så då kan det bli att man står och pratar lite framme vid staketet innan vi går in för att plåta.

Beroende på vilket spelställe det är behöver fotograferna komma olika tidigt.

–  En del större artister har ovanan att dra ut på tiden ganska mycket, det längsta jag väntat en gång var det en artist som gick upp på scenen fyra timmar efter utsatt tid, berättar Annika.

Men när hon väl är på plats och har tagit del av informationen innan spelningen är det bara att vänta tills hon får kliva in i fotodiket, göra sitt jobb och fånga de rätta ögonblicken i det rätta ljuset.

PETTER HELLMAN

Foto: Privat

Roll på Rockfoto Bildredaktör och fotograf för Stockholmsområdet.   

ANNIKA BERGLUND

Foto: Magnus Pettersson

Roll på Rockfoto Fotograf.

Utrustning Canon 5D Mark II, 28-70mm f/2,8, 16-35mm f/2,8, 70-200mm f/2,8.