https://www.kamerabild.se/artiklar/reportage/som-pressfotograf-blir-du-snabb
543363
Reportage

"Som pressfotograf blir du snabb"

Att vara pressfotograf på en lokaltidning innebär många möten med olika människor. Allt från nyfödda bebisar till högt uppsatta chefer. Kamera & Bild följde med fotografen Sandra Nordin under en arbetsdag på Södermanlands Nyheter.

Morgnmöte

Morgonmötet är avklarat. Där har redaktionen planerat dagens arbete och för fotografen Sandra Nordin ser den här tisdagsmorgonen ut att bli ganska lugn. Hon passar på att redigera bilder som hon tog under gårdagen, då hon besökte en man och en kvinna ute på landsbygden som driver ett självhushåll. Reportern Jenny som ska skriva artikeln kommer förbi för att få inspiration och för att diskutera valet av bilder. De funderar på om porträttbilden av paret kan passa på ettan, tidningens förstasida. Än finns det tid, reportaget ska publiceras först till helgen.

 

Foto: Bengt Luthman

 

Vi befinner oss i Nyköping där Södermanlands Nyheter (sn) har sin huvudredaktion. På tidningen arbetar fyra fotografer och det senaste tillskottet är Sandra Nordin som blev anställd i oktober 2011. Hon är själv uppvuxen i Nyköping och efter ett vikariat på Borås Tidning kontaktade hon sn för att höra om de var intresserade av att hon gjorde inhopp. Men tidningen ville mycket mer än så. 

– De sa att de hade en tjänst ledig och jag blev helt chokad. Det finns ju inga fasta jobb i den här branschen, säger Sandra som efter ett par intervjuer fick jobbet.

Att hennes fotolärare från gymnasiet numera arbetar på tidningen blev förstås en bra referens. Och så har hon sett till att skaffa sig mer utbildning, dels på Gotland där hon studerade foto och i Sundsvall där hon läste bildjournalistik.

– Jag har alltid dragits åt pressfoto-hållet. Jag vill inte skapa mina egna situationer utan jag vill träffa riktiga människor som gör riktiga saker. 

Sandra återvänder till bilderna från gårdagen och redigerar ytterligare ett par stycken.

– Jag har som tumregel att alltid göra ut bilderna på en gång när jag har ett hål. Man vet aldrig när det kör ihop sig.

Första uppdraget

Dagens första uppdrag

Första uppdraget för dagen är inplanerat klockan tio, då hon ska porträttera två gymnasietjejer som har samlat in leksaker till ett barnhem i Estland. Sandra öppnar en mapp i Newspilot, ett redaktionellt planeringssystem, där hon kan läsa en kort beskrivning av jobbet.

– Utifrån det får jag en idé hur jag ska fota. Har jag mycket tid brukar jag prata med reportern för att höra mer om jobbet. Det är viktigt att veta vad artikeln ska handla om så att känslan i det jag förmedlar med mina bilder blir rätt. 

Sandra tittar ut genom fönstret där solen skiner för fullt. Hon bestämmer sig för att ta bilderna utomhus.

Jeanette och Melina dyker upp på redaktionen för att berätta om sitt Estlandsprojekt. Medan reportern gör intervjun sitter Sandra och lyssnar samt ställer några frågor själv.

 

Foto: Bengt Luthman

 

Men hon väntar med fotograferingen tills efteråt, då hon tar med sig tjejerna ut på stan. Sandra har monterat ett 70–200mm på sin Nikon D3 och styr stegen mot en innergård som ligger i skugga. På väg dit småpratar hon med tjejerna som berättar hur de har det i skolan. Sandra placerar Jeanette och Melina framför en glasvägg och tar några snabba bilder, både på höjden och på bredden så att det ska finnas alternativ när tidningen redigeras. »Vad duktiga ni var«, säger Sandra efteråt till tjejerna och hänger kameran på axeln. Tillbaka på redaktionen berättar hon att glasväggen inte var någon slump.  

 

Foto: Bengt Luthman

 

– Jag har ställen i bakfickan som är bra för att ta bilder vid. Och de här tjejerna var jättelätta att fota, så jag tog bara tolv exponeringar.

 Inleder med samtal

Inleder med samtal

Under en arbetsdag möter Sandra många olika typer av människor. Utmaningen ligger mycket i att få personerna framför kameran att känna sig lugna och trygga. De ska helt enkelt lita på Sandra.

– Det sociala är något av det viktigaste som pressfotograf. Det går att jobba på olika sätt men man måste kunna kommunicera med folk, därför småpratar jag med alla innan jag fotar dem. Som pressfotograf blir man nog ett socialt geni till slut när man har jobbat tillräckligt länge. Jag har redan blivit duktig på att läsa av människor och veta hur jag ska bete mig i olika situationer.

Vissa personer är nervösa och Sandra måste vara mer ödmjuk i sitt agerande, ibland är det tvärtom.

– En del är väldigt bestämda och har mycket åsikter. Då får jag vara bestämd tillbaka och be personen att vara tyst.

Sandra förklarar även att det händer något med människor när hon fotograferar dem. För många är det ett stort ögonblick när pressfotografen kommer på besök.

– Oftast är det ju inte Carl Bildt jag fotar utan den vanlige »Kalle Andersson«, och han blir ju sårad om bilden inte blir bra. Utseendet är viktigt i dagens samhälle, alla vill bli snygga på bild. En gång träffade jag en man som tidigare hade blivit fotograferad med vidvinkel. »Jag såg inte klok ut«, sa han och jag fick rent tekniskt förklara för honom att vidvinkel inte är lämpligt för porträtt. Till slut lyckades jag få honom att ställa upp på en bild.

 

Redigerar i Camera Raw

Redigerar i Camera Raw

Sandra tar upp de tolv exponeringarna på Jeanette och Melina i datorn och väljer ut två bilder som hon snabbt redigerar i Camera Raw.

 

Foto: Bengt Luthman

 

– Jag använder bara Photoshop om det är något riktigt trixigt. Om en bild är rätt exponerad från början så behöver man inte göra så mycket med den efteråt. Och till den här artikeln räcker det med två bilder eftersom den kommer att få ett ganska begränsat utrymme i tidningen. 

När Sandra är klar med bilderna lägger hon in dem i Newspilot, kopplade till en mapp för jobbet. Därifrån kan sedan tidningens redigerare hämta bilderna när det är dags att färdigställa sidan med text, bild och rubrik. För Sandras del är detta jobb nu avklarat och hon kan fokusera på nästa.

 

Hur viktigt är det med bilder i en dagstidning?

– Precis lika viktigt som med text. Det är ett samspel som är oerhört viktigt, vi gör en tidning ihop. En bra bild kan lyfta en hel sida och i dag när folk läser allt mindre så är det superviktigt med bilder som berättar något.

Från den så kallade desken därifrån tidningens arbete styrs ropar nyhetschefen att det är rökutveckling på en adress i stan. Fotochefen Jens åker själv ut på det som ska visa sig vara en ganska liten brand, det blir bara en notis i tidningen.

Sandra passar på att micra sin matlåda med köttfärslimpa. Den här veckan arbetar hon dagtid från åtta till fem och har lunch som vanliga kontorsmänniskor. 

– Jag blir sur om jag inte får äta och det har hänt att jag jobbat en hel dag utan mat. Men även om jag varken ätit frukost eller lunch så är min lägsta nivå så pass bra att jag vet att det ändå fungerar.

Det är framför allt på helgerna som det kan köra ihop sig. Då arbetar bara en fotograf på sn, från tidig morgon till sen kväll. Men även när Sandra jobbar kvällspasset på vardagar, från halvtre till tio, kan det bli svårt att hinna ta paus för mat. Oftast på grund av att hon är ute på olika sportevenemang.

– De dagarna får jag se till att äta en ordentlig lunch, förklarar hon.

 

Slåss inte om bebisbilder

Slåss inte om bebisbilder

Efter lunchen tittar Sandra återigen i Newspilot för att se vilka nya jobb som har dykt upp för dagen. Klockan 13 står bebisfotografering inskrivet. Varje tisdag och torsdag är det öppet för föräldrar att ta med sina nyfödda barn till sn för att fotograferas till tidningens familjesida. Ett uppskattat inslag för läsarna, men fotograferna slåss inte direkt om de uppdragen. Sandra ser istället till att följa med reportern Sven när han ska intervjua den nya informationschefen på Länsstyrelsen.

De tar en promenerad ner till torget där Länsstyrelsen har sina kontor i en gammal vacker byggnad med stora fönster. Informationschefen Ann-Sofi tar glatt emot och lotsar dem till ett sammanträdesrum. När de går genom korridorerna passar Sandra på att notera bra ställen för fotografering efter intervjun. Men hon tar även några bilder medan Sven ställer sina frågor. Sandra har med sig en led-lampa som hon använder för att lätta upp skuggorna i Ann-Sofis ansikte. Lampan är egentligen tänkt för videofilmning, men med den ställbara vitbalansen fungerar den även bra för stillbildsfotografering. Efter intervjun vallar Sandra runt Ann-Sofi till lite olika ställen i huset.

Foto: Bengt Luthman

 

– Det är bra att få med sig flera bilder som vi kan spara i arkivet. Nu var det trevliga förhållanden men sen när vi gör ett kritiskt granskande reportage kanske det inte är lika enkelt att fota personen. Då är det bra om det finns bilder sedan tidigare. Därför ser jag även till att fotografera personen med lite olika ansiktsuttryck, förklarar Sandra.

 

Filmar för webben

Filmar för webben

Att fotografera personer i kontorsmiljö är en utmaning tycker Sandra.

– Gubbar med papper är alltid de svåraste uppdragen. Det gäller att få folk i stugorna att vilja läsa den typen av artiklar och förstå hur det hänger ihop med deras liv.

En annan utmaning för fotograferna på sn är att de även filmar i allt större utsträckning. Varje dag lägger tidningen ut ett inslag på sin webbsida.

– Det är svårt att göra både och samtidigt. Med de kameror vi har går det inte att ta bilder medan vi filmar, vilket gör att jag ibland tror att jag har fotograferat en bild när jag i själva verket bara har det på film. När vi gör video måste jag hela tiden vara aktiv så att jag inte råkar klippa bort något som är viktigt. Men att det i slutändan finns korshänvisningar mellan webb och papperstidning är så klart bra.

Sandra berättar också att det har blivit allt mer problematiskt att fotografera på skolor. 

– I dag kan jag räkna på en hand hur många barn som får vara med på bild för sina föräldrar. Och när jag har tagit ett gäng bilder kan läraren helt plötsligt säga att ett barn som syns i bakgrunden inte får vara med. Då blir jag kanske tvungen att välja en sämre bild. Det har rent praktiskt blivit väldigt svårt att fota på skolor. 

Träffar arga människor

Just den här dagen har Sandra gjort alla sina uppdrag i Nyköping, men det är inte ovanligt att hon kör mycket bil för att ta sig till olika platser. sn täcker ett område från Gnesta och Trosa i norr till Stavsjö i söder. Och när det är ont om tid redigerar Sandra bilderna direkt i bilen för att sedan skicka dem till redaktionen. Om hon fotograferar en olycka börjar hon alltid med att ta en mobilbild som hon snabbt skickar till webben. Den bilden kan sedan bytas ut när hon har fotograferat fler. Det händer även att sn kör så kallade liveuppdateringar från till exempel hockeymatcher. Då skickar Sandra succesivt bilder till webben under en pågående match. 

Att arbeta som lokalfotograf innebär för Sandra att hon blir ett välkänt ansikte i området. 

– En gång var det en kvinna som ryckte tag i mig och ville säga att jag tog bra bilder. Folk är ju generellt fotointresserade och framför allt män som fotar natur vill ofta prata om objektiv med mig.

Men det finns även situationer då människor är upprörda och arga, händelser som Sandra har i uppdrag att dokumentera.

– Om någon gråter kanske jag knäpper en bild men sedan sänker jag kameran av respekt för personen. Jag är ju där för att berätta något, men måste ändå vara mänsklig. Jag kan inte vara en robot som bara tar bilder. Och visst har det hänt att folk varit så arga att de slagit kameran ur mina händer, men då är det ofta för att personen egentligen är ganska rädd. 

 

Har ofta ont om tid

Har ofta ont om tid

Även om den här dagen har varit en ganska lugn så är Sandra alltid snabb när hon väl gör jobben. För hon vet aldrig när det kör ihop sig, ibland kanske så mycket att hon knappt hinner äta.

– Man blir ganska snabb när man jobbar som pressfotograf. Jag kan inte ta för mycket tid på mig för varje jobb, även om jag ibland skulle vilja det. När vi igår träffade paret med självhushållet så var vi där i två timmar, vilket var jättelyxigt. Det är inte ofta det blir så långa stunder.

 

Foto: Bengt Luthman

 

Det har blivit dags för oss att låta Sandra jobba på själv. När vi lämnar redaktionen hör vi nyhetschefen ropa om en ny rökutveckling inne i stan. Vi stannar till för en stund, men det visar sig snart vara ett falskt alarm så ingen fotograf ger sig ut. Sandra tar istället fram och redigerar bilderna på Ann-Sofi innan det är dags att ge sig ut på nästa uppdrag.