https://www.kamerabild.se/fotoskolor/bilden-i-fokus/en-k-nsla-g-r-alltid-f-re-kompositionen
523418
Bilden i fokus
Bilden i fokus

En känsla går alltid före kompositionen

● BILDSPEL Den här bilden har Christian valt att göra svartvit för att lyfta fram tjejernas relation. Annars skulle färgerna ta för mycket uppmärksamhet.

Totalbetyg

Kamera & Bild startar nu en ny artikelserie som vi kallar för »Bilden i fokus«. Här får fotografer lyfta fram och berätta mer ingående om några av sina bilder – om arbetet bakom och vad fotografen vill förmedla med dem. Först ut är Malmöfotografen Christian Andersson som berättar om mötet med människor.

För Christian Andersson är fotograferandet något passionerat och lustfyllt. Han tycker att det är väldigt kul att fotografera och att få berätta med bilder. Som frilansande fotograf ansluten till fotobyrån Apelöga gör han alla typer av jobb för magasin och tidskrifter. Och för det allra mesta handlar det om att möta människor i olika situationer.

– Jag brukar vara väldigt prestigelös när jag fotar, ser till att ha kul med dem jag träffar. Ibland tillåter inte ämnet det, men det är alltid viktigt att jag lyssnar och är närvarande för att få en bra relation till den jag fotograferar. Först vill jag etablera en snabb kontakt för att sedan backa ett steg och låta saker hända, ungefär som situationen hade sett ut även om jag inte hade varit där, säger Christian.

Men det är inte alltid enkelt, inte minst för att många av dem Christian möter aldrig har blivit fotograferade för en tidning tidigare.

– Jag försöker alltid avdramatisera fotandet och pratar hela tiden med personen. Jag kan inte bara säga »hej« och börja fota utan måste först invagga dem i någon slags trygghet.

För att det ska fungera krävs det att du som fotograf är trygg i ditt hantverk, förklarar Christian. Först då kan du fokusera på personen och det kreativa bildskapandet.

Känsla före form

För Christian är det viktigt att en bild förmedlar en känsla. Det som personen på bilden upplever ska nå fram till betraktaren.

– Ett utryck eller en känsla går alltid före form och komposition i mitt bildskapande. Det gör att bilderna upplevs mer äkta, vilket jag tycker är viktigt.

Vi plockar fram första bilden som Christian har valt att visa, ett nyfött barn som har kommit till världen genom ett kejsarsnitt. Christian var med under hela ingreppet, han stod i princip rakt ovanför magen när barnet togs ut.

– I en sådan här privat situation handlar det mycket om att bygga upp ett förtroende. Jag hade varit med hela dagen under alla förberedelser och kom även dit dagen efter när syskonen var och hälsade på. Så de lärde sig att jag var där och blev vana vid fotograferandet.

För mamman Camilla Sandberg var det också okej att ha en fotograf närvarande, det var faktiskt hon som hade frågat Christian om han ville dokumentera händelsen. Ett erbjudande han inte kunde tacka nej till.

– I USA är det väldigt vanligt med förlossningsfotografer, vilket kan verka främmande för oss. Men det är ett stort ögonblick och om man fotograferar respektfullt så kan det bli ett fint minne.

Vad var viktigt för dig när du tog den här bilden?

– Att försöka få fram känslan när föräldrarna ser sitt barn för första gången. Jag fokuserade mer på det än det tekniska ingreppet. Det är ju ett barn som föds, vilket innebär väldigt mycket starka känslor.

När reportaget publicerades första gången gick bilderna i färg, men Christian har sedan valt att göra om dem till svart-vitt.

– De hade mycket starka färger som tog fokus från själva händelsen. Jag ville renodla och försöka få en bättre helhet. Dessutom ville jag inte skicka signalen att det är blodigt och otäckt, bilderna blev varmare när jag gjorde om dem till svart-vitt.

Följer händelsen genom kameran

På nästa bild ser vi Maja och Stina som förbereder en av sina kalvar för att delta i skönhetstävlingen Smålands snyggaste kalv. En tävling där djuren visas upp och bedöms av en domare. Christian tycker att den här bilden är ett tydligt exempel på att känsla går före form.

– Den tippar lite väl mycket åt vänster, men deras samspel överväger kompositionen. Det hade kanske varit bättre om bilden var lite rakare, men jag tar inte bilder för att de ska vara snygga utan för att de ska kommunicera något. Och håller man då kameran snett så får man leva med det.

Tjejerna tyckte det var kul att Christian var där och fotograferade. Och till en början var de väl medvetna om att det fanns en kamera i närheten – vilket kan vara ett problem.

– När jag fotograferar barn tycker jag att uthållighet är det bästa sättet för att få naturliga bilder. Efter någon timme orkar de inte spexa lika mycket och bilderna blir mer äkta.

Även den här bilden är svart-vit, vilket Christian har valt för att koncentrera budskapet. Betraktaren ska se tjejernas samspel och själva händelsen, inte det knallgröna gräset.

– Jag vill inte berätta om den färggranna hinken i bakgrunden utan om deras relation, förklarar Christian.

Det känns lite som en ögonblicksbild, hur gör du för att fånga situationen?

– Är beredd hela tiden för annars missar jag det. Det går inte att reagera först när det händer något, man måste följa situationen genom kameran och ha fingret på avtryckaren hela tiden. Men det är en balansakt mellan att ha kontakt med personerna och att titta i sökaren. Just i det här fallet hade jag redan skapat en kontakt och behövde inte vara lika närvarande utan kunde fokusera på att leta bilder.

Måste lämna något åt slumpen

Den typ av jobb som Christian gör mest är porträttbilder, som det på författaren Olle Svalander.

– Med porträtt är det jätteviktigt att jag är närvarande och inte gömmer mig bakom kameran. Jag försöker ha roligt tillsammans med den jag fotar och går gärna ut på en liten promenad för att ta bilder under tiden.

Har Christian möjlighet brukar han reka miljön innan för att hitta tänkbara platser för fotografering. Men när han väl är ute och går med personen ska det ändå kännas avslappnat och ganska förutsättningslöst.

– Jag tror inte att man kan planera sig till de bästa bilderna, det måste finnas ett mått av slump. När jag träffade Olle Svalander visste jag inte så mycket mer än att han bodde på en gård ute på skånska landsbygden. Vi kom bra överrens och jag lyckades få honom att placera en katt på axeln. Först testade vi med en tupp, men det såg bara konstigt ut.

Ofta gillar de som porträtteras när Christian har någon rolig idé. Och ibland händer det att personerna själva kommer med förslag på idéer. Men att fotografera kända människor som ofta syns på bild är inte helt oproblematiskt.

– Det är lätt att man hamnar i klichéer. Man har sett en bild på Ulf Lundell och så fotograferar man likadant. Kända personer har även en image, de är väl medvetna om på vilket sätt de vill framstå. Men jag brukar möta dem ganska respektlöst, på ett bra sätt, och försöka få dem att släppa på den där masken.

Med porträttet på Olle Svalander valde Christian att placera författaren framför en vit friggebod, så att katten skulle synas tydligt. Och när det gäller porträtt så tänker Christian mycket på bakgrunderna.

– Här har du ju chansen att påverka mer än vid annan typ av fotografering. Bakgrunden är viktig antingen för att säga något eller för att lyfta fram personen, så att han eller hon tydligt hamnar i blickfånget för betraktaren.

Fotar först – frågar sen

Bakgrunden spelade även en stor roll i den sista bilden Christian har valt att visa. Det är från en syntfestival i Malmö som gick under namnet ElectriXmas.

– Jag hade spanat in den här lampan och väntade på en bra siluett. Jag frågade henne först om jag fick fotografera, vilket gör att hon är ganska poserande. Annars brukar jag alltid fota först och fråga sen. För på festivaler springer det runt ganska mycket fotografer, så man sticker inte ut för att man har en kamera. Många av besökarna har dessutom en ganska utmanande klädstil och vill synas.

Vad har du för kamera vid ett sådant här tillfälle?

– Systemkameran har jag alltid, men jag har tänkt att jag skulle testa att fotografera med något mer kompakt för att få ännu mer spontana bilder. Men samtidigt känns det mer ärligt att använda stora systemkameran, för att visa att man är där och jobbar. Jag kopplar förstås inte på det värsta teleobjektivet utan använder mig av en fast 50 mm och går nära folk när jag fotar. Bilderna blir bättre om man upplever närheten, vilket jag inte får fram om jag smyger runt och fotar.

Christian jobbade under syntfestivalen med höga iso-tal eftersom det var ganska lite ljus i lokalen. Men att leta efter platserna där neonljuset lyser blev också en spännande utmaning tycker han.

– Det blir ganska dramatiska bilder när det är sparsmakat med ljus. Och här är neonfärgerna en del av berättelsen, därför hade det inte passat att göra bilden i svart-vitt, avslutar Christian sin bildvisning.