https://www.kamerabild.se/fotoskolor/bilden-i-fokus/minna-ridderstolpes-365-bilder-av-dottern-en-per-dag
545986
Bilden i fokus

Minna Ridderstolpes 365 bilder av dottern – en per dag

Totalbetyg

En bild per dag av dottern Smilla blev boken »365 dagar som fem«. Med kameran redo i hemmet, på Ikea och under mormors­besöket har den dokumentära familjefotografen Minna Ridderstolpe fångat sin dotters vardag. »Det är helheten som är grejen, inte var bild för sig«, säger Minna om sitt projekt.

Minna Ridderstolpe

Ålder: 40 år.

Bor: I Enskede utanför Stockholm.

Familj: Man och två barn.

Gör: Dokumentär familjefotograf.

Gör jag när jag inte fotar: Redigerar bilder.

Utrustning: Nikon D810 med objektiven 20mm, 35mm, 50mm och 85mm.

Webb: minnaridderstolpe.se,

instagram.com/minnaridderstolpe.se

Minnas tips för årsprojekt

Bestäm dig för ett tema. Det underlättar om du vet vad du ska fotografera. I mitt fall var det min dotter som var temat.

Ha en plan för den dagen då du missar en bild. Du kan även fotografera barnet när det sover och detta går att variera på olika sätt, antingen genom att hela rummet syns eller så är det bara en närbild av barnet.

Fotografera detaljer, ansiktet behöver inte alltid synas. Till exempel kan en ihopknölad hög av kläder och stövlar efter att barnet har varit ute och lekt, vara en detalj som tillhör barnet.

Säkra upp med en bild redan på morgonen. Sen kan du ta fler under dagen som kanske blir mer spännande, men då har du i alla fall en bild att falla tillbaka på.

Fundera över vad ditt barn gör och var lite modig genom att ta med dig kameran i dessa sammanhang, som till fotbollsträningen till exempel. Inkludera även vänner och familj i bilderna. 

En del väljer att ”pusha” sig själva genom att i olika forum visa bilder under projektets gång. Det kan vara ett sätt för att hålla igång motivationen, men jag valde att inte göra det. Min dotter är fem år och går ofta utan kläder hemma och jag vill inte lägga upp de bilderna på nätet. Skulle jag ha varit med i ett forum hade jag känt mig begränsad när jag fotograferade.

Gör iordning kameran kvällen innan så att batterier är laddade och att det finns ett minneskort i. 

Det är viktigt att inte komma för långt efter med bildredigering. För mig har det varit stressande om jag inte har matat in bilderna i datorn efter flera dagar. Helst gör jag det varje dag, men max efter var tredje. Jag har nog varit ganska disciplinerad för jag ville ha den här boken, och då gällde det att ligga i.

Jag började göra boken när allt var fotograferat. Men det skulle ha varit bra att mata in bilder succesivt för då är det lättare att komma ihåg vad man ska skriva i bildtexterna. 

De hade redan en tradition av att ta en porträttbild på födelsedagarna. Men när dottern Smilla fyllde fem fick Minna Ridderstolpe en idé. 

– Då slog det mig: tänk om jag skulle ta en bild av henne varje dag i ett år, fram till hennes nästa födelsedag. Hennes år som femåring.

Det var den 9 juli 2016, och Minna satte igång. Ett år senare var det åter­igen dags för en porträttbild, men nu fanns det även bilder från alla andra dagar under det gångna året som när Smilla leker med kompisar, har skrapat upp ett sår på knät eller vinkar hejdå till sin mamma från förskolans fönster. 

 

Foto: Minna Ridderstolpe
Dag 207: Smilla har tappat första tanden, vilket Minna dokumenterar i 365-dagarsprojektet.

 

Hade du någon plan för hur du skulle genomföra projektet?

– Jag bestämde direkt att alla bilder inte behövde vara dokumentära, det fick även vara arrangerat. Huvudsaken var att hon fanns med på bilden, även då hon var tillsammans med andra, förklarar Minna och fortsätter:

– Hon fattade snart grejen och kunde säga »när ska vi ta dagens bild?«. Det fanns även situationer då hon kunde vråla »du får inte ta någon bild!«.

Med en mamma som fotograf är Smilla van vid kameran, och Minna har den dessutom alltid i närheten. När hon kom på idén till 365-dagarsprojektet såg hon även direkt slut­resultatet framför sig – en fotobok.

– Jag hade layouten klar i huvudet, med en bild per sida. Boken hade jag som min målbild för att lyckas genomföra projektet.

Och för Minna är det just boken med sina drygt 365 sidor som är det mest intressanta.

– Det är helheten som är grejen, inte var bild för sig.

 

Foto: Minna Ridderstolpe
Dag 332: »Ta med kameran till Ikea eller på andra vardagsutflykter – eller när ni går till den lokala mataffären. Även den typen av miljöer ändras och kommer kunna vara kul för barnen att se i framtiden«, förklarar Minna.

 

Sambon fick rycka in

Även om målsättningen var en bild per dag erkänner Minna att det saknas en. Ibland var hon i sitt arbete borta över ett helt dygn och vid de tillfällena kunde hon inte fotografera Smilla. En gång fick sambon rycka in och ta en bild, en annan gång fick sonen fotografera när både Minna och sambon var bortresta. Men den 23 april saknas det helt och hållet en bild av dottern. På den sidan syns istället Minna själv, på besök i London. 

– Det är lätt att missa en dag. Men även om det bara skulle bli 349 bilder så är det »good enough«. Man får inte lägga av bara för att man missar en dag. 

Samtidigt fanns det för Minna andra dagar då hon hade ett större antal bilder att välja mellan.

– Då valde jag den som represen­terade dagen bäst.

Även om vem som helst kan genom­föra ett 365-dagarsprojekt av det här slaget, låg det nära till hands för Minna som arbetar som dokumentär familjefotograf – en genre hon förklarar på följande sätt: 

– Jämfört med det traditionella familjefotot – där man tar familjen ur sitt sammanhang och ställer upp dem för att visa hur de ser ut – handlar dokumentärt familjefoto om att visa hur familjen lever och hur det känns att vara den här familjen. Jag fotograferar dem i deras miljö. 

Minna drar en parallell till de fotoalbum som hennes föräldrar skapade när hon var liten.

– Jag älskar att se hur det såg ut hemma hos mig när jag var liten. Därför är det på sätt och vis barnen som är kunderna när jag fotograferar, att de får möjligheten att som äldre se hur det såg ut när de var små.

Minna har haft den här inriktningen inom foto sedan tre år tillbaka. Men fotograferat har hon gjort sedan barnsben.

– Jag tog med kameran till skolan, framför allt under mellanstadiet. Jag har hur många bilder som helst från den här tiden och umgås till viss del fortfarande med samma vänner. Så deras uppväxt finns väl dokumen­terad. 

 

Foto: Minna Ridderstolpe
Här följer nu några av de bilder Minna Ridderstolpe tar som dokumentär familjefotograf. »De flesta familjer lever inte i undanplockade miljöer. Livet tillsammans med barn är fullt av prylar: målade toapappersrullar, fina stenar, handavtryck från förskolan och leksaker. Allt detta skapar ett sammanhang och bildar tillsammans barnens uppväxtmiljö«, säger Minna om bilden här ovan. I sitt arbete kan hon tillbringa ett helt dygn med en familj – för att på så sätt visa deras vardag.

 

Hypnotiserad av bilderna

En utställning på 90-talet, med bilder av Sally Mann, fick Minna att bli helt överväldigad och hon började fundera på fotografyrket. 

– På utställningen visades de här klassiska bilderna av Sally Manns barn och jag var som hypnotiserad. Kan man jobba med det här, tänkte jag ­då.

Hon byggde upp ett mörkrum hemma i tvättstugan och började experimentera med sitt fotogra­ferande. Efter gymnasiet gick hon på Fotoskolan i Stockholm och läste Grundkurs för fotografisk utbildning. 

– Men jag var inte redo för utbildningen. När jag slutade där sa jag »det här är inte för mig«. Jag var 18 år, vilket är en känslig period i livet – jag tyckte att det var svårt att ta kritik.

På den tiden, under internets barndom, fanns det inte heller så stora möjligheter att visa upp sina bilder för andra. Att bli en lågavlönad fotoassistent var en av de få vägar som var tillgängliga för att komma in i yrket, men det intresserade inte Minna. Hon lade ned planerna på att bli fotograf även om hon inte slutade att fotografera.

 

Foto: Minna Ridderstolpe
»Att fotografera barn utan att arrangera dem ger mig intressanta situationer.«

 

Sover hemma hos familjen

2009 väcktes återigen fotograf-drömmen och Minna började intressera sig för familjefoto. Hennes gamla klasskompisar hamnade på nytt framför kameran, nu med egna barn. 2014 kom så brytpunkten för Minna, med en föreläsning på »Creative live« där den dokumentära familjefotografen Kirsten Lewis berättade om sitt sätt att ta bilder.

– Jag sträcksåg den med öppen mun. »Det här måste jag göra«, tänkte jag.

Minna lade ut en efterlysning på Facebook och fick snart napp på flera familjer som ville bli dokumenterade. Med de nytagna bilderna byggde hon sedan upp sin portfolio och kan i dag erbjuda framför allt två lösningar: antingen att hon är med en familj under ett helt dygn eller bara i tre timmar. 

– Jag vill visa det riktiga livet, inte det polerade. Jag hänger bara på dem under dagen och tar även själv plats för att barnen ska känna sig avslappnade med mig. Det påverkar förstås att jag är där, men till slut tänker de inte så mycket på mig.

Minnas »24-timmars« sker ofta på lördagar. Då åker hon ut till familjen redan på fredagskvällen för att lära känna dem. 

– På lördagen är jag inte längre någon konstig person för barnen. Då behöver jag inte någon startsträcka.

Natten tillbringar Minna hos familjen och hon har hittills sovit i allt från gästrum till på soffor och madrasser på golvet. 

– Jag kan sova var som helst, allt fungerar bra.

 

Foto: Minna Ridderstolpe
»Jag försöker alltid att få med hela familjen på en och samma bild utan att posera.«

 

Men hur är det att komma hem till en främmande familj och bo hos dem?

– Det brukar gå extremt fort tills det är avslappnat. Barnen kan vara lite avvaktande först, men det klarar jag av på fredagen. Jag lägger mycket tid på att »bonda« med dem. Själv är jag en person som hatar att mingla, men när jag är inbjuden och välkomnad har jag lätt för att prata. 

 

Foto: Minna Ridderstolpe
»Bilder från den lokala mataffären kommer på sikt att väcka minnen för barnen. ”Det var där jag handlade mitt lördagsgodis.” Det finns nostalgi i allt.«

 

Gillar det kaotiska

När Minna fotograferar hos en familj söker hon efter de små detaljerna som karaktäriserar just de här människorna. Annars är det framför allt tre komponenter som hon utgår ifrån: ljus, ögonblick och komposition. 

– Jag tänker hela tiden på detta. I början jagade jag allt, men numera är jag mer tålmodig i mina kompositioner. Jag har lärt mig hur barn fungerar, att de ofta är repetitiva och kan hoppa i en soffa ganska länge. Jag hinner på så sätt jobba med situationen.

Att fotografera under en hel dag öppnar även upp för en stor variation av bilder. »Det hinner hända mycket«, förklarar Minna som inte heller är främmande för att ta bilder när något barn till exempel vägrar att äta av maten eller när två syskon kommer i luven på varandra.

– Jag tycker det är roligt när syskon bråkar och slåss. Jag gillar det kaotiska, det är så jag känner till familje­livet utifrån mitt personliga perspektiv. Men en annan fotograf kanske inte alls skulle ta den typen av bilder.

 

Foto: Minna Ridderstolpe
»En vardaglig situation som kan bli någonting extra på bild«, säger Minna som aldrig vet vad som kan hända under en fotografering.

 

Använder vidvinkel

En utmaning för Minna som dokumentär familjefotograf, är att det i Sverige blir mörkt. Hon använder ingen blixt och försöker även undvika att tända lampor som inte redan är tända – det ska vara så realistiskt som möjligt.

– Det gäller att kunna sin kamera och snabbt växla ISO mellan olika rum, beroende på vad jag har för ljus. Ofta är jag väldigt trött efter en sådan här dag, inte minst för att jag hela tiden måste fundera på: »hur kan jag visa det här på ett kreativt och roligt sätt?«, till exempel när barnen spelar fotboll. 

Minna använder en Nikon D810 och har alltid fasta objektiv på kameran, främst 35mm och 20mm men även 50mm och 85mm. Hon tycker att vidvinkel ger henne möjligheten att komma nära dem hon fotograferar, samtidigt som hon får med mycket av miljön. 

När Minna har genomfört en heldagsdokumentation, skickar hon därefter inte bara över bilder till familjen – hon skapar även en fotobok som gör det enkelt för barnen att i framtiden kunna se tillbaka på sina unga år.

 

Foto: Minna Ridderstolpe
»Barn passar på att göra saker de vet att de inte får när föräldrarna inte ser. Jag som fotograf stoppar dem inte. Jag är där för att få situationer som denna på bild«, säger Minna.

 

Tycker du att vi fotograferar för lite i vår vardag?

– Vi fotograferar inte för lite, men det är få som gör något med bilderna. De fastnar i kameran eller mobilen, vilket är ett problem. Folk framkallar väldigt lite eller gör sällan fotoböcker. Själv älskar jag att titta i gamla fotoalbum, men hur blir det för våra barn i framtiden?

Minna själv är redan igång med sitt andra 365-dagarsprojekt. Den här gången ska det bli en bok med både dottern och sonen, där båda ska vara med i alla bilderna.

– Det är ännu svårare, konstaterar Minna som ändå tycks vara glad över den nya utmaningen. 

Minna Ridderstolpe

Ålder: 40 år.

Bor: I Enskede utanför Stockholm.

Familj: Man och två barn.

Gör: Dokumentär familjefotograf.

Gör jag när jag inte fotar: Redigerar bilder.

Utrustning: Nikon D810 med objektiven 20mm, 35mm, 50mm och 85mm.

Webb: minnaridderstolpe.se,

instagram.com/minnaridderstolpe.se

Minnas tips för årsprojekt

Bestäm dig för ett tema. Det underlättar om du vet vad du ska fotografera. I mitt fall var det min dotter som var temat.

Ha en plan för den dagen då du missar en bild. Du kan även fotografera barnet när det sover och detta går att variera på olika sätt, antingen genom att hela rummet syns eller så är det bara en närbild av barnet.

Fotografera detaljer, ansiktet behöver inte alltid synas. Till exempel kan en ihopknölad hög av kläder och stövlar efter att barnet har varit ute och lekt, vara en detalj som tillhör barnet.

Säkra upp med en bild redan på morgonen. Sen kan du ta fler under dagen som kanske blir mer spännande, men då har du i alla fall en bild att falla tillbaka på.

Fundera över vad ditt barn gör och var lite modig genom att ta med dig kameran i dessa sammanhang, som till fotbollsträningen till exempel. Inkludera även vänner och familj i bilderna. 

En del väljer att ”pusha” sig själva genom att i olika forum visa bilder under projektets gång. Det kan vara ett sätt för att hålla igång motivationen, men jag valde att inte göra det. Min dotter är fem år och går ofta utan kläder hemma och jag vill inte lägga upp de bilderna på nätet. Skulle jag ha varit med i ett forum hade jag känt mig begränsad när jag fotograferade.

Gör iordning kameran kvällen innan så att batterier är laddade och att det finns ett minneskort i. 

Det är viktigt att inte komma för långt efter med bildredigering. För mig har det varit stressande om jag inte har matat in bilderna i datorn efter flera dagar. Helst gör jag det varje dag, men max efter var tredje. Jag har nog varit ganska disciplinerad för jag ville ha den här boken, och då gällde det att ligga i.

Jag började göra boken när allt var fotograferat. Men det skulle ha varit bra att mata in bilder succesivt för då är det lättare att komma ihåg vad man ska skriva i bildtexterna. 

167315513313063_1860323124012285